Racereport Victorialoppet 2019

Publicerad den av Hannas krypin
I år är det fem år sedan som jag och Rickard sprang Victorialoppet för första gången. Första gången var 2015 och då sprang Rickard fyra kilometer och jag sprang nio kilometer. Dock sprang jag skadad så efter det kunde jag inte springa på ett halvår..
Här kan du läsa racereoports från tidigare år:
Igår var det så dags igen. Som vanligt de senaste åren var Rickard anmäld både till fyra kilometer och nio kilometer. Vi kom iväg ganska sent, åkte hemifrån vid ett så vi var på plats 40 minuter innan start. När vi skulle hämta nummerlapparna så hade någon redan hämtat Rickards nummerlapp. Vi tänkte att någon funktionär strukit honom när de såg att han var anmäld till båda loppen. När jag kollade resultatlistan såg jag dock att någon faktiskt sprungit i Rickards namn. Det konstiga var att det var inte anmäld någon mer Rickard så det fanns ingen annan nummerlapp kvar. Jättemärkligt! Vem var killen som sprang i Rickards företags namn?
I väntan på att Rickards lopp skulle starta så satt jag och åt frukt. Till sist så gick starten och Rickard drog iväg i full fart. Som vanligt så vann han loppet. Tvåan var även det här året hela minuten långsammare.
 

Uppvärmningen gick längs med fyra kilometersbanan, vi gick Prinsessan Leonores stig och här började jag också springa efter en stund. Det kändes inte särskilt bra i kroppen, inte knät men hade en allmän olustkänsla.
En selfie nere vid havet, här har jag aldrig varit och det var roligt att se lite annat än bara startområdena.
Jag ställde mig någonstans emellan beräknad sluttid 40-45 och 45-50. Blev dock lite nervös över om jag ställt mig på fel ställe och om jag skulle bli nersprungen i starten. Jag var så nervös, har aldrig varit så här nervös förut. Peppade mig själv att det är bara att springa.
Har du orkat läsa ända hit? Äntligen ska du få veta hur det gick för mig. 🙂 Till slut gick starten och jag kände mig alldeles ångestfylld. Hade på känn att det skulle bli en jobbig resa men första kilometern gick ändå bra. Inte på lätta ben men relativt pigga. Det jobbiga skulle börja vid tre kilometer då jag började må illa (note-to-self är att inte äta lösgodis i bilen ner. Så dumt! Det dummaste jag gjort inför ett lopp tror jag). Jag var tvungen att sänka tempot men första fem gick ändå på en bra bit under trettio minuter (27,40 ungefär vilket ändå är en helt okej tid.) Jag tog sikte på rygg efter rygg som jag fick släppa. Första vätskekontrollen tog jag lite vatten, enbart för att få stanna och hämta igen lite kraft. Likaså vid den andra vätskekontrollen tog jag också vatten, också här bara för att ha en anledning att få gå några steg. Det här loppet är en riktig publikfest och det är folk överallt. Ville verkligen inte stanna och gå. Illamåendet höll jag i schack genom att djupandas, försöka tänka på något annat och hålla nere tempot. Till slut kom jag i mål! Det var verkligen hemskt! Men inte så hemskt att jag inte kommer ställa upp igen nästa år och dessutom då springa fyran också.
Yes, så här trött var jag efter loppet. Det tog en bra stund innan jag kunde tänka på att äta och dricka var inte att tänka på då jag mådde så dåligt. Slog mig att nio kilometer var det länge sedan jag sprang på träning. Visst sprang jag en mil i intervallform förra veckan och så har jag ju matcherna men det är inte riktigt samma sak. Men! Jag är nöjd och jag känner att bara jag håller i träningen så är jag snart tillbaka i gamla takter.
 

Ny musik

Publicerad den av Hannas krypin
Ni är flera stycken som verkligen inte behöver ta åt er av mitt senaste ryta ifrån inlägg. Jag är glad och tacksam över kommentarerna och engagemanget som ni visar mina inlägg. Det är sällan nu för tiden som jag får kommentarer som inte är väsentliga för inläggen. Så det är jag väldigt glad över. Tack så mycket! 
Så in på nästa ämne. Tims album som släppts lite drygt ett år efter hans död. Först blev jag besviken över de första låtarna, S.O.S och tough love. Men i veckan nu så lyssnade jag igenom alla låtar nonstop. Och musiken har växt. Favoriterna är never leave me, heaven och fades away. Jag gillar också låten där Imagine dragons gästspelar: Heart upon my sleeve.

Vad svårt det måste vara att slutföra någon annans musik. Särskilt en person som inte längre finns. Att veta hur personen ville ha låtarna är omöjligt att veta. Jag tycker dock att producenterna gjorde ett bra jobb. Jag är så nyfiken på var Avicii själv hade tagit sin musik om han fortfarande levt. Tänkte avsluta inlägget med att dela den här musikvideon till heaven. Så talande!
 

 

Ett foto i timmen

Publicerad den av Hannas krypin
Idag är det dags för ett foto i timmen igen. Dessa bilder är från i lördags.Tänkte publicera redan i söndags men så kände jag att jag ville spara lite på inlägget. 🙂
05:00 Första timmen vaken spenderades i sängen och jag läste bloggar.
06:08 Planerade att springa en runda men efter att ha sprungit en liten bit så sa mitt knä ifrån. Istället blev det fem kilometer promenad….
07:00 ….. Och tjugo minuter pilates. Vad svag jag blivit. Blev så sur på mig själv att jag slöat till så dant. Nu ska det bli andra bullar!
07:44 Frukostdags men precis då kom Rickard hem så frukosten inmundigades inomhus istället vid kökbordet.
08:50 Plockade in disk i maskin och städade av köksbänken ordentligt. Blev inspirerad av Kamilla så nu planeras det för bakning.
09:45
Ida ville vara med och baka. Innan bilden togs hade jag varit i affären och shoppat det som fattades för att kunna baka bullar och en chokladkaka med toscatäcke.
11:29 I full färd med att baka ut bullarna. Chokladkakan med toscatäcke var klar. Använde det här receptet. Men gjorde dubbel sats och tog socker och sirap efter enkel sats. Vet av erfarenhet att kakan annars är alldeles för söt. Det är mycket socker i receptet.
12:39 Check på massor med bullar! Ida var med hela tiden så det var skoj! Annars brukar barnen tröttna snabbt. Gulligaste kommentaren av Ida när jag gjorde något som jag tyckte var knäpp. ”du är inte knäpp, du är en bra mamma”. Aww!!
13:57 I väntan på att maten skulle bli klar (pannbiff och färskpotatis) så läste jag i min bok och tjuvsmakade en pannbiff. (För övrigt blev de så goda, riktigt lyckade faktiskt. Ska äta det till frukost idag).
15:15 Solen var framme och jag satte mig ute för att fortsätta läsa min bok. Det var galet varmt så efter en liten stund gav jag upp och gick in.
15:44 Fortsatte läsa min bok, men i soffan istället.

16:28 Jag och Ida åkte in till stan för att hämta upp Sofia för ett besök på badet som finns i ”grannbyn”.
17:24 Doppar fötterna, till slut kom hela jag i eftersom Ida ville att jag skulle gå med henne till en trappa som fanns lite längre ut.
18:32 Skuggan av mig och Sofia, väntar på att Ida skulle känna sig nöjd och vi kunde åka hem. Det var sista bilden från den här dagen. En härlig lördag!

Dagsutflykt till Karlsborg

Publicerad den av Hannas krypin
Vi satt allesammans vid lunchen igår och funderade över vad vi skulle göra på vår första semesterdag tillsammans. Ska vi åka långt eller kort, göra något hemikring och så vidare. Till slut gick trippen till Karlsborg och fästningen som finns där. Barnen var peppade på att komma iväg. 
Men det där med att komma in i själva fästningen var en gåta. Fästningen är också ett militärt område så man fick inte gå var man ville eller fota var man ville. Vi konstaterade efter gående hit och dit att för att komma in i gångarna som finns på bild måste man nog gå de guidade turerna.
Full fart såklart! Ida var så rädd för fästingar så jag fick gå före och säga att alla är på mig nu. Har dock inte hittat en enda fästing. Kanske inte finns i Karlsborg. När vi tröttnat på att vara här åkte vi hemåt igen men stannande på en lekplats där barnen fick rasta av sig. Särskilt lillfröken.
Efter stoppet här så stannade vi vid Tivedens naturreservat. Minns att jag var där en gång som barn. Tiveden är en riktig vildskog och fantastiskt häftig natur. Jag tänker ofta att Sverige är ett platt land men så kommer man till såna här ställen där det är allt annat än platt. Vi började gå en led men fick vända tillbaka då det mullrade och blixtrade i fjärran. Avslutar inlägget med ett gäng bilder härifrån.
 
 
 

Veckans viktigheter

Publicerad den av Hannas krypin
Bästa känslan:
Att jag äntligen har semester. Såklart!
Utmaning:

Ingen aning faktiskt!

Veckans bild: 👆👆
En låt jag blir glad av: Fading love med Hallman
Träning: Ett pass på bana medan barnen lekte, 30 intervaller på löpbandet, promenad med Sofia och en morgonpromenad själv. Det har även blivit två pilatespass. Känns som att jag är igång igen. Om bara knät håller och inte bråkar med mig.
Dummaste:
Att knät strular. Tror det beror på att jag krockade med en fotbollspelare och slog i just det högra knät.
Craving: Att jag varit galet sugen på vitkål och falukorv.
Jobbigste: Veckan har präglats av stress och mycket spring på jobbet. Det har helt klart varit det jobbigaste. Jag är såklart mycket lugnare nu men känner fortfarande att jag är uppe i varv.
Känsla:
När jag mötte upp natten på jobbet i torsdags så kommenterade L att jag såg så nöjd ut. Och ja, såklart jag var det. Äntligen skulle jag få checka ut för fyra veckors semester. Det var med lätta steg jag lämnade bygget.
Godaste: Glassen  Söderköping. Nom nom nom!
Tankar:
En del ångest och stress över jobbet. Jag har grubblat mycket på om jag håller på att bli utmattad så semestern kommer verkligen i rätt tid. 
Nyttigheter:
Tja, det får väl bli träningen då. Men jag har ätit bra som helhet. Inte strikt keto men helt okej.
 

Härlig start på dagen

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon tänkte jag skriva men nu är det ju förmiddag. Kanske är det någon av er läsare som precis vaknat? Jag har precis skakat liv i pojkarna, tanken är att vi ska göra något idag. Frågan är bara vad. Kanske åker till någon ruin.
Efter frukosten tog jag tag i mig själv och tränade tjugo minuter pilates. Letade upp ett riktigt tufft pass och fast det bara var 20 minuter blev jag rejält trött. Idag använde jag mig av pilatesanytime och min favoritinstruktör men jag tänkte göra ett eget 20 minuterspass som ska träna hela kroppen. Vill du att jag filmar det och lägger upp här på bloggen? Det kan dröja ett tag då jag måste göra det när barnen sover alternativt när semestern är slut. Iallafall om det ska bli som en klass där jag pratar samtidigt. 

Tankat energi

Publicerad den av Hannas krypin
Ikväll åkte jag och Ida med Sofia till badet. Jag var ärligt talat sådär pepp på att hoppa i. Tyckte inte att vädret var tllräckligt varmt. Men så mysigt det var ändå att vara där ett par timmar. Snacka lite och bara vara. Jag fick energi. Så pass att jag sitter i sängen och kan inte sova. Fast jag varit vaken sen 04:22. Jag har visserligen inte försökt heller. Nu ska jag stänga av datorn.
Ida var som en liten fisk och ville att jag skule följa med bort till stegen. Till slut gjorde jag det men vad kallt det var. Jag är ingen sjömänniska helt klart. Föredrar pool faktiskt.

Vi åkte till Söderköping

Publicerad den av Hannas krypin
Gårdagen igår spenderades mesta dels i soffan. Jag råkade fastna i min bok och låg och läste till tjugon över tre på natten. Det var såpass att jag såg hur det började ljusna på utanför fönstret. Jag kanske kan jobba natt ändå…. På dagen igår så började jag började läsa en ny bok: Livet kan börja. Än så länge gillar jag den. Jag somnade även en stund i soffan. Det var skönt. Funderade över om jag kanske sov för länge för att kunna somna i går kväll. Men det var inga problem, somnade strax efter halv nio och har sedan sovit. Vaknade vid tjugoöver fyra och då försökte jag inte ens somna om. Tidiga morgnar är det bästa! Tänkte nu berätta om vad vi gjorde igår kväll. Vi åkte nämligen till Söderköping.
Såklart vi måste ha en bild på mig och mitt 💗Tillsammans är vi starka. Min fina klänning har för övrigt krymp i tvätten så nu är den nästan kortkort… Men älskar den ändå och använder den massor. Efter att ha ätit glassen satt vi alla och frös. Så vad gjorde vi då?
Jo, vi drog uppför trapporna på Ramunderberget. Efter bara några steg frös vi inte längre kan jag säga.
Såklart måste man ha med en bild med Söderköping från ovan.
Idisen har snott mina knästrumpor. Tycker de passar henne bättre än mig. 🙂 Ida var som en kalv på grönbete, drog iväg på pigga ben. Note-to-self är att inte ha mina ballerinaskor med till Gotland. Där kommer vi garanterat gå mycket och då kommer det inte passa så bra.

 
 

Vågar jag sätta upp mål för semestern?

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Igår kväll när jag kom hem från jobbet satte jag på vattenspridaren, tog fram datorn och en filt och satte mig på en av de stora kuddlådorna med en kudde bakom ryggen. Lyssnade på musik och läste lite blogginlägg. Tänkte tillbaka på somrar tidigare år. Så här i juli när det börjar bli mörkare igen får jag alltid en liten sorgsen känsla att snart är hösten här. Men!! Äntligen har jag fått gå på semester! Som jag väntat och längtat och känt hur min kropp bara behöver vila. Det har varit ett galet år med mycket på jobbet. Mycket ansvar och svårt att få in folk. Den trenden ser man dock överrallt inom vården. När ska politikerna vakna om att villkoren behöver ändras?
 
Från en sak till en annan, precis som rubriken lyder. Är det dumt att sätta upp mål för min semester eller kommer det bara öka stressen och pressen som jag lätt känner av ibland? Det kanske är dumt men jag vill ha två mål med semestern:
1: Limma Alexanders pusseltavla. Det är ett år sedan jag gjorde det färdigt och sen har tiden bara sprungit iväg.
2. Läsa två böcker: Fortsättningen på Livet efter dig och Arvet efter dig med Jojo Moyes: nämligen En andra chans + någon mer av de böcker som jag har i bokhyllan.
Som du ser har jag strukit över det jag skrev ovan. Dels har jag redan nått läsmålet men nu när jag äntligen har semester känner jag hur lite krav jag vill ha under semestern. Jag vill kunna ta dagen som den kommer. Med härliga utflykter med familjen, en resa till Gotland. Härliga träningspass som ger mig energi och ork och såklart många grillmiddagar! Åh, underbara sommar!

Rastar och kikar in här en sväng

Publicerad den av Hannas krypin
Hej! Alltså wow, vilka fina kommentarer jag fick på mitt inlägg ”vem är jag i bloggvärlden”. Jag har så snälla läsare vilket gör mig så glad. Idag tog jag sovmorgon till strax efter nio. Så välbehövligt! Jag är lite frukost och sedan åkte jag iväg till stan för en lunchpromenad med Sofia. Vi hade båda klänningar på oss med något gult i. Lite kul var det allt! Vi gick ungefär en timme och hamnade i Vallaskogen. Genast byttes trafiken och ljuden ut mot fågelsång och en lugn känsla. Sen att jag fortfarande är helt uppe i varv är en annan sak. Nu räknar jag verkligen ner till semester. Bara fem timmar kvar. Känns så långt samtidigt som det är ingenting kvar.