En onsdag dagen innan semester

Publicerad den av Hannas krypin
Alltså igår var jag så galet trött. När jag kom hem från jobbet så satte jag mig i soffan och där rörde jag mig inte från förrän det var dags att gå til affären för att handla lite kvällsmat. På grund av min extrema trötthet gick jag och la mig redan halv åtta. Somnade efter en stund. Hade tänkt att gå upp tidigt imorse och träna men när klockan ringde kände jag att det inte alls var läge för det. Låg kvar länge ända tills jag var tvungen att kliva upp för att hinna till jobbet. Lite piggare var jag idag men det blev soffmys ändå. En stund iallafall. Boken ”en andra chans” kom äntligen igår och jag började läsa och när jag kom hem från jobbet idag satte jag mig också och läste.
Efter mycket pepp och uppmuntran av mig själv så tog jag mig till slut upp för att springa. Jag velade länge om vad jag egentligen skulle springa. Åka till stan och springa på bana eller kanske ett spår någonstans. Till slut blev det mina intervaller i varierande fart- Tänkte mig femton intervaller men väl igång blev det femton till och typish 10 kilometer i intervallform. Fattar inte var jag får energin i från.   
Det enda jag ville äta till kvällsmat var smörstekt vitkål och falukorv. Halvt keto iallafall. Just nu kär jag en blandning av keto, strikt lchf och vanlig kost. Men som helhet är det mer keto än husmanskost. Känns som en bra blandning just nu. Tänkte skriva mer om mina tankar kring keto när jag får semester.
Efter maten tog jag och Rickard en härlig kvällspromenad. Det var så tungt att gå då de lagt på nytt grus. Inget som mina trötta ben gillade direkt men det kändes skönt för kropp och knopp väl hemma. Nu jobbar jag bara imorgon kväll och sedan går jag på semester. Som jag längtar!

Vem är jag i bloggvärlden?

Publicerad den av Hannas krypin
Ibland funderar jag på om min blogg är intressant och inspirerande. Tycker alltid att alla andras bilder och bloggar är intressantare än vad min är. Snäppet vassare och roligare, mer inspirerande och ja, jag vet inte. Jag lyckas ju aldrig behålla mina läsare förutom en liten trogen klick som kikar in oavsett var jag syns eller inte syns. 
Jag vill ju så gärna nå ut med min pilates, träning och träningsglädje men det känns som att vardagsbloggar uppskattas mer. Eller de bloggar som skriver om psykisk ohälsa eller har vassa åsikter. Vem är jag då liksom? 
Äsch, vilket deppigt inlägg. Men kände att jag ville skriva av mig om mina tankar som jag har. 

Norra Latin

Publicerad den av Hannas krypin
 ”Clea och Tamara är varandras motsatser. Clea är blond, fantastiskt vacker och uppvuxen i en skådespelarfamilj. Hon bor redan i Stockholm. Tamar är mörk och har inte skådespelaryrket i blodet på samma sätt. Hon flyttar från Östersund för att gå på gymnasiet i Stockholm. Det finns dock en sak som förenar dom och det är kärleken till skådespeleriet. Clea kommer direkt in i gänget och blir den populära. Tamar däremot har svårt att hitta vänner och hon börjar höra en röst och se en man. Någon följer stegen hon tar. Vem är han och finns det kanske någon  sannning i myten som går på skolan?”
Norra Latin är den första boken som jag läser av den här författaren. Språket är modernt med en stil som jag verkligen gillade. Boken är riktigt bra och spännande och den fångade mig från början. Tycker du om spökerier så kommer du gilla den här boken. Men utan att säga för mycket så blev jag besviken på slutet. Man får svar på alla frågor så man lämnas inte med en massa funderingar men det var något som gjorde att jag kände, jaha, var det inte mer än så? Den är dock läsvärd ändå!

Ibland förvånar jag mig själv

Publicerad den av Hannas krypin
Idag har jag haft en riktigt slapp måndag. Legat i soffan mer eller mindre hela dagen och läst min bok. (Den lilla bokhandeln runt hörnet, kommer recension på den med i veckan). Jag hade dock planerat att träna så vid halv fem fick jag allt slita mig från boken. Alex och Ida följde med och så sprang vi i parkourparken. Finns en löparbana där som går som en åtta. Smidigt värre att barnen kunde leka medan vi andra sprang. Alex tränade han med, han och Rickard körde fyrahundringar som gick hur bra som helst.
Jag var helt slut och i bilen dit satt jag nästan och somnade. Funderade helt ärligt på hur min kropp skulle vilja springa men jag vet ju hur pigg jag blir av att träna så jag värmde upp med Rickard och Alex. Kroppen var med på tåget och efter uppvärmningen var det dags att köra supertusingar. För dig som inte vet vad det är så delar man upp en 1000 meters intervall i fyra delar:
100 meter och 100 meter vila
200 meter och 100 meter vila
300 meter och 100 meter vila
400 meter och 100 meter vila.
Varje intervall ska gå i samma fart. Jag tänkte springa på tiden 27 sekunder per 100 meter. Som alltid springer jag dock snabbare och tiderna varierade mellan 4,06min/km och 4,30min/km. Supertusingar är ett bra sätt att springa 1000 meter och då kunna springa snabbare än vad man annars skulle kunna göra om man springer 1000 meter i ett svep. Ikväll sprang jag 5*1000 meter, efter varje tusing körde jag en setvila där jag gick 200 meter. Bra pass och precis som jag misstänkte blev jag pigg! 
 

En vecka i juli

Publicerad den av Hannas krypin
 
Ytterligare en vecka har gått och vi är nu inne i andra veckan i juli. Gissa om jag längtar nu, bara tre arbetspass kvar till semestern. Jag sov till tio idag, så välbehövligt! Tänkte bara skriva färdigt det här inlägget och sen ska jag sjunka ner i soffan med någon av mina böcker. Flera av böckerna jag köpte förra sommaren har inte blivit lästa än så kanske tar någon av dom. En recension på Norra Latin som jag läste ut i helgen kommer i veckan tänkte jag.
Veckans träning:
För lite men jag sprang ett lopp och så körde jag tabataintervaller. Det är ju bättre än inget als.
Veckans klantiga:
Jag älskar böckerna ”livet efter dig och likaså uppföljaren ”arvet efter dig”. Så jag beställde den tredje boken i serien. Upptäckte dock att jag råkat beställa den andra boken istället. Så nu har jag två…. Känns jobbigt att skicka tillbaka så vill någon ha den, skriv en kommentar. Först till kvarn 🙂
Veckans låtar:
Aviciis Heaven och never leave me. Men också Mable´s dont call me up. Tycker det är skönt gung i den låten. Jag tror också jag gillar den extra mycket för att hon är svensk. 
Veckans ”det här tror inte folk om mig”:
Att jag är 35 och har tre barn. Folk i omgiviningen tror alltid att jag är typ
tio år yngre än vad jag är.
Veckans bild:
 

Får bli en bild från när vi var i Gamleby.
Veckans känsla:
Nedstämd, stressad och extremt lätt till tårar. Jag räknar ner till semestern!
Veckans väder:
Kalla vindar. Det känns lite mer som höst än som sommar. Men jag klagar inte. Tycker det är skönt med en paus från värmen. Så länge jag inte behöver gå ut vill säga för då tar jag på mig för lite kläder och fryser istället. Det är det värsta jag vet, att frysa.
Veckans bästa:
Att jag sprang så bra på loppet i Gamleby och att Alex sprang så bra som han gjorde. Det var så roligt att se!
Veckans utmaning
Att springa Byrundans fyrakilometerslopp. Så här med facit i hand gick det ju riktigt bra. Det kommer en racereport.
Veckans finaste outfit:
Det här är veckan då jag bara gått i träningskläder eller jobbkläder. Så ingen finbild här inte.

Racereport Byrundan 2019

Publicerad den av Hannas krypin
I fredags var det dags för lopp igen, årets första då jag jobbade när Blodomloppet gick. Förra året sprang jag åtta kilometer men i år med dagsformen och mitt högra knä valde jag att ”bara” springa fyra kilometer. Vi skulle samåkt med brorsan men av olika anledningar fick vi mötas upp på plats istället. Alexander ville också springa men inte lilla Ida. Hon vägrade bestämt.
Jag velade om jag skulle köra i långa brallor eller korta. Hemma var vinden så kall. Det slutade med att jag valde korta brallor och så hade jag träningsoverall över så att jag var varm tills det skulle bli dags för start. På överkroppen fick det bli linne och så en tunn långärmad tröja över så jag hade alternativ. Det skulle visa sig att korta brallor och linne räckte gott och väl.
Väl på plats hämtades nummerlappar ut och sen blev det en ganska lång väntan innan Alex start. Han skulle springa 1,6 kilometer och Ida som inte ville springa busade järnet med brorsan. Bra uppvärmning, hehe.
Marcus sa som vanligt att han skulle ta det lugnt och springa med mig. Eller hur sa jag. ”Du kommer springa i ditt tempo och så kommer jag bara se din rygg långt där framme”. Och mycket riktigt, vi höll samma tempo i början och sen stack han iväg.
Alex sprang tre varv på en 500 meters bana. Han var så duktig och hans prestation belönades med en tredjeplats i sin klass och och ett fiskespö. Det var så roligt för honom!
Jag värmde upp, gjorde hopsasteg och lite allt möjligt för att få igång kroppen. Till slut var det bara några minuter kvar till min start. Så taggad och pepp. Jag visste dock att det skulle bli jobbigt. Men i år var jag mer beredd på vad som skulle komma. Starten gick och jag hade Avicii i lurarna. Bästa springmusiken för mig fortfarande.  Första ca 700 meter går i uppförsbacke, trots det låg jag i tempo runt fem minuter/kilometer. Efter första kilometern kom jag på att jag druckit för lite och det störde mig en stund. Men en lång nerförslöpa fick mig på andra tankar. Det är det som är så bra med det här loppet, alla jobbiga uppförsbackar följs av minst lika långa nerförsbackar. Den värsta backen kom strax efter 3 kilometersskylten och där var jag så nära på att gå men valde att fortsätta springa även om det gick sakta. Alltså verkligen sakta. Det hade nog gått snabbare att gå. När banan delade sig strax innan mål var jag väldigt glad över att jag fick springa till mål och inte jobba fyra långa kilometer till. Det var riktigt skönt att springa in i mål och jag var 16 tjej vilket förvånade mig men givetvis blev jag väldigt glad. Det var kul!
 
 

 

 
 
 
 
 
 
 

Ett foto i timmen

Publicerad den av Hannas krypin
Idag tänkte jag bjuda på EFIT – ett foto timmen fast från gårdagen. Vet ju att ni brukar uppskatta de här inläggen. Så det är väl inget att vänta på. Vi kör igång. Jag vaknade efter att ha sovit som en stock från nio till 06:40. Ja, idag är vi exakta. Kände mig inte riktigt utvilad så jag behöver fler såna här nätter. Kommenterade färdigt de bloggar som jag hade kvar från igår liggandes i sängen. Hur härligt var inte det? Har dock inga bilder från det. 🙂
8:00
Första fotot är från min frukost. Det var längesedan jag åt ketopannkakor och jag fick allvarliga cravings på det. Kör man keto ska det vara mycket fett! Smör är min stora last här i livet.

8:50
Cyklade till affären i blåsten för att hämta ut mitt paket med nya böcker att läsa.
10:00
Jag har shoppat en bok: Martina Johanssons Beroendehjärnan – mekanismerna bakom sockerberoende. Jag har nu börjat läsa den och det är hur spännande som helst. Historik, tankar kring varför vissa drabbas av beoroenden och också vad beroende är. Med mera!
11:00
Funderar över vilken av mina nya böcker som jag ska sätta händerna i. Upptäckte att jag beställt fel ”jojobok” så nu har jag två stycken del två istället för en av vardera. Har lagt en ny beställning från Adlibris så hoppas boken kommer snabbt. Det var ju egentligen den jag ville börja med. Jag faller ofta för framsidor på böcker. Det är framsidan som lockar mig till att läsa om handlingen och sedan shoppa boken om handlingen lockar.
12:00
Det fick bli Norra Latin efter tips från Underbara Clara. Ida var mån om att jag skulle sitta kvar i soffan och läsa. Fick inte gå upp och laga mat.
12:30-13:30
Ingen bild för då sov jag som en sten i soffan.
14:00 (Typ)
Dags för lunch. Familjen åt fiskpinnar och potatis och jag körde ketostyle.
15:00
Fortsatt soffläge och bokläsning. Det är en väldigt modern bok då en av personerna i boken är ickebinär. Det är nog något som man kommer se mer av framöver i böcker.
15:30
Såklart jag måste ta en Nocco, liggandes i soffan läsande min bok.
16:50
Dags att åka till Gamleby för att springa lopp. Alex ville springa men Ida ville inte alls.
18:00
Framme! Vi hämtade nummerlappar och efteranmälde brorsan.
18:54
Snart dags för Alexanders start. Taggad kile. Han kom faktiskt på tredje plats i sin klass och vann ett fiskespö.
19:54
Snart dags för min start och taggad till tusen!
20:48
Gamleby är så mysigt! Särskilt en sån här dag när solen skiner!
21:54
Hemma igen och grymt nöjd med dagens prestationer. Racereport kommer såklart under dagen!
 

Det var sommaren 2014

Publicerad den av Hannas krypin
Idag tänkte jag ta oss tillbaka till sommaren 2014. Närmare bestämt juli, 2014. En månad som bjöd på massor med aktiviteter med barnen, sol och bad, god mat. Ja precis så där som en sommar ska vara. 
– Jag fick i trettioårs-present av Rickard islandshästridning. Det blev en underbar kväll på hästryggen. Det här med att ha lärt sig rida en gång, det är som att cykla. Man glömmer aldrig även om det kändes rejält ringrostigt att hoppa upp på hästryggen.
– Vi var i Bergs slussar, tittade på båtar och åt glass.
– Vi firade mammas födelsedag!
– Och fick ovälkommet besök. Barnen var så fascinerade.
– Det blev ett besök på Flygvapenmuséet. Vad små barnen var här.
– Skrev ett upprört inlägg om grannens hund. Fem år sedan alltså, har vi bott grannar så länge? Tiden går verkligen snabbt.
– Fotade lavendel.
– Lek i vattenspridaren. Det hör sommaren till!
– Vi besökte Virums älgpark och Katthult

Tänkta tankar och en händelse jag inte glömmer

Publicerad den av Hannas krypin
Den här bilden är från 2009, älskade mina randiga strumpbyxor (de finns faktiskt fortfarande kvar i min strumplåda. Använder de inte men kan inte göra mig av med dom) och det då hajpade ekollonhalsbandet från Kenneth Jay Lane. Alla stora bloggare hade då något smycke från det märket. Kenza med sitt jordgubbshalsband, Engla med sitt ekollen och Käthe med sitt giraffarmband. Tänk vad man kommer ihåg.
– Varför är det så svårt att använda blinkers? Blir tokig på bilister som blinkar precis när de ska svänga. Bättre att strunta i att blinka helt då känner jag.
– Är kaffe ett basbehov precis som sömn? Läste det hos Isabella och jag kunde inte låta bli att reagera.
– Går det verkligen snabbare att multitaska än att göra en sak klar först innan man gör nästa sak? Jag är den här personen som gärna kollar instagram, facebook och kollar flera bloggar samtidigt. Gör det mig verkligen effektivare? Nej, det är såklart mycket bättre att ta en sak i taget!
Nu kommer jag berätta något väldigt personligt för dig. För några år sedan mådde jag extremt dåligt. Jag fick en panikångestattack och låg på golvet i korridoren på jobbet och kunde knappt andas. Minns att jag till slut bara hörde rösterna från kollegorna men jag har ingen aning om vad de sa. Jag fick iallafall hjälp in till verksamhetschefens kontor där jag fick ligga en stund och lugna ner mig. En person kommer för att titta till mig, ställer sig med armarna i kors en bit ifrån, tittar ner på mig med näsan i vädret och frågar ”hur är det med dig?”. Tack du, du kan gå, mindes jag att jag tänkte men svarade att det var en panikångestattack. Glömmer det aldrig, det är något som kommer hänga med mig. Ett tillfälle där jag som mådde dåligt inte alls fick det bemötandet som jag ville och önskade.
– Idag drömmer jag om att få ha ett långt sommarlov. Minns när jag var barn, då drömde jag om att få bli vuxen. Idag säger jag till barnen att de ska vara barn så länge de kan. Vuxen ska man vara hela livet.

När plan A inte funkar får man ta till plan B

Publicerad den av Hannas krypin
Jag ställde mig på löpbandet för att springa en femma. Efter två kilometer känner jag dock att jag måste bryta då jag har ont i mitt högra knä. Så vad tog jag då til. Testade att köra några övningar som tränar explosivitet och det fungerade. Drog på en tabatalåt på spotify och körde tre varv. Varannan intervall ben och varannan styrka för armarna.
Innan passet kände jag mig låg, trött och allmänt blaha men jag lät inte den känslan styra utan körde igång ändå. Och hur känner jag mig nu då? Pigg, glad och full med endorfiner. Underbart ju!
Glad över att jag hittade ett alternativt sätt att träna istället för att strunta i det när jag inte kunde göra det jag tänkt mig från början.
För så är det ju, att även om man har ont på ett ställe så kan man fortfarande träna det som inte gör ont. Att strunta i träningen helt bara för att man har ont är sällan en bra idé. Tvärtom kan inaktivitet göra att man får mer ont för muskler som inte får röra sig gör ont och blir stela. (Om man inte har någon kronisk sjukdom förstås, jag utgår från den friska kroppen i mitt inlägg).