Jag är väldigt hård mot mig själv. Jag kan inte släppa småsaker, småsaker som ingen annan än jag bryr mig om. Som när jag dömer fotboll, ett felbeslut gör att jag sågar hela insatsen fastän de flesta beslut jag tar faktiskt blir rätt. Med andra ord kräver jag perfektion och egentligen så finns det ingen som är perfekt. Alla gör fel, det är mänsligt att göra fel och det är av misstagen vi lär oss och blir bättre människor.
Jag måste sänka kraven på mig själv, eller snarare acceptera att jag gör fel och att det inte är hela världen. Jag måste arbeta på min självkänsla som långsamt blir bättre men det går med små snigelsteg framåt. Tittar jag bakåt i mitt liv och tänker på hur jag tänkte kring mig själv för några år sedan så har det hänt mycket men än är det långt kvar.