Månad: juni 2017

Kokosolja som hårinpackning

Publicerad den av Hannas krypin
Mitt hår är både torrt, tovigt och glanslöst och jag läste att kokosolja är bra att använda som hårinpackning. Jag har gjort inpackningen en gång och tycker redan att jag märker skillnad så jag kommer fortsätta med behandlingen en gång i veckan. Att jag väljer en gång i veckan är för att jag inte tvättar håret oftare. Mitt hår mår mycket bättre av att inte tvätta det oftare. Oljan är enkel att använda. En inpackning med kokosolja är återfuktande och du kan göra det innan du ska sova eller duscha. Fördela rejält med kokosolja i håret. Håret ska bli mättat av oljan. Låt sitta i minst trettio minuter, helst över natten. Tvätta sedan ur det med schampo och använd balsam som vanligt.

Ett besök på Yoump istället

Publicerad den av Hannas krypin
Jag skrev att det skulle bli en hemmadag innan jag åker till jobbet. Så blev det inte. Vi drog till Yoump och jag tog  med systemkameran för att kunna fota bra bilder. Här kommer en bildbomb, bokstavligen…. . Jag tog 180 bilder men alla kan jag såklart inte visa.
 

Tolv arbetspass kvar

Publicerad den av Hannas krypin
Jag räknar ner nu, tolv arbetspass kvar till jag går på semester och i år behöver jag den mer än någonsin. Det har varit en turbulent vår och jag är glad över att allt lugnat ner sig men en trött känsla finns kvar.
Igår var jag ute i Västerlösa och dömde fotboll med Rickard och en annan kille. Jag hade pipan och det var första matchen som jag och Rickard hade tillsammans på den här nivån med mig i mitten och inte som assisterande. Det var en rolig match och jag börjar äntligen känna igen mig själv. Glädjen är verkligen tillbaka och jag är nöjd med min insats igår. Tempoväxlingar fanns och jag kunde prata ner spelarna vid behov. Det är en härlig känsla!
Idag är det strålande sol ute men ingen av oss känner riktigt för att göra något. Vi var på Flygvapenmuseeet igår och det är skönt med en hemmadag innan jag ska iväg till jobbet. Jobbar fem timmar ikväll men det känns som en evighet.
De har en ny avdelning: djuren i krig. Det var riktigt intressant att läsa om hur djuren användes. Visste ni till exempel att honungsbin användes för att leta sprängämnen? Bina hade ett kort arbetsliv, efter en dag i tjänst fick de ”gå i pension” och vara i sin kupa.
Man kan även testa på hur det känns att vara ute i stormstyrka. Glasögonen behövdes verkligen. Trots skyddsglasögonen så tårades ögonen av styrkan i vinden.
Ja, som sagt, omöjligt att inte blunda.

Midsommarafton 2017

Publicerad den av Hannas krypin
Min fina klänning använde jag för första gången på midsommarfton. Den har legat i förrådet med lappen på i några år nu. Ytterligare en så där klänning som jag är glad åt att jag inte gjort mig av med.

I fredags, på midsommarafton var jag, Rickard och barnen hos mina föräldrar och firade min bror som fyllt år. Jag och Marcus turades om grilla medan mamma förberedde det sista och barnen busade. Prata med pappa om vad som hänt sedan sist. Allt som varit bra och allt däremellan. Här kommer en bildbomb från dagen.

Det är standard att grabbarna spelar spel tillsammans. Super Mario såklart.
Mums, mammas goda tårta. Med en specialbit för Alexander och Ida som inte tycker om marsipan.
 

Jag vill vara min bästa vän

Publicerad den av Hannas krypin
 ”Jag läste ett så bra inlägg hos Isabella och även
kommentarerna. Det handlade om att sätta gränser för sig själv i relation till andra. Framförallt att inte ställa upp på saker som man verkligen inte vill göra och att inte acceptera att bli illa behandlad utan att verkligen våga sätta ner foten. Att inse sitt eget värde och att våga vara den man är. ”
Det här inlägget började jag på redan i januari men av någon anledning skrev jag det aldrig färdigt. Jag är inne i en period av negativa tankemönster och den jag är elak mot är mig själv. Jag ser ner på mig själv, letar fel på allt jag gör och jag är bara så trött på det.  Det är inte första gången jag skriver om dessa tankar. Men som tur är så går det i perioder. Kanske att jag tar bort inlägget eller så får det vara kvar. Jag kände iallafall att jag behövde få ner mina tankar. Jag vill verkligen vara min egen bästa vän. Så stöttande och peppade jag är mot andra vill jag också vara mot mig själv och jag måste verkligen sluta med att att nedvärdera mig själv.  Den enda som mår dåligt av det är ju jag själv. Ingen annan. Jag s•k•a bli min egen bästa vän!

Sju tunga kilometer

Publicerad den av Hannas krypin

Ikväll sprang jag första löppasset sedan Blodomloppet. En förkylning och matcher har gjort att jag varken haft tid, ork eller lust. Men ikväll så…. Jag och Rickard gav oss iväg tillsammans men väl uppe i skogen sprang han iväg i sitt tempo. Det gick så segt men häll ett ganska bra tempo ändå såg jag på runkeeper efter passet. Det känns gött att vara igång igen och jag är sugen på att riva av riktigt tuffa intervaller på bana. Det blir nästa pass det, det ser jag fram mot.  

En personlig lista

Publicerad den av Hannas krypin
Den här listan har jag snott från Underbara Clara.
Har du något konstigt du alltid behöver göra? Konstigt vet jag inte men jag måste alltid ha med gult och rött kort även när jag går som assisterande och inte behöver korten.
Har du något smeknamn? Som barn blev jag kallad för fialotta. Det är därifrån som mitt bloggnamn kommer. 
Några måsten? Nötter!!! 
Några lyxvanor? Lyx och lyx men jag måste ha nötter hemma jämt. Nötter slår godis med hästlängder. Det är så gott!
Vad stör du dig på hos andra? Säkerligen det som jag gör själv utan att tänka på det. På stora parkeringsplatser till exempel så kan jag reta mig på de som går mitt i vägen. Eller de som trycker på knappen vid övergångsställen och sedan går ändå och så får jag som bilist rött ljus fast det inte är någon som ska över. Men sen stör jag mig även på personer som alltid ska ha rätt och aldrig kan erkänna att de faktiskt har fel.
Har du något som du ofta säger åt andra att göra men inte gör själv? Nej det tror jag inte.
En plats i världen du besökt som aldrig vill åka tillbaka till? Nej!
Vad sa du senast? ”Jag måste lägga in domarrapporten.” Det stora samtalsämnet i det här huset är fotboll och alla matcher vi dömer.
Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? Samuel var 3½ och Alexander var en liten bebis på fem månader, Rickard jobbade mycket så jag var en del ensam. Det var inte den roligaste tiden just för att jag kände mig ensam. Men några månader senare började jag jobba och där har jag blivit kvar.
Var växte dina föräldrar upp? Pappa i Skåne och mamma i Järvsö.
Har du någon gång ringt polisen? Ja.