”Jag kommer inte kunna spela längre, jag kommer dö” – Tim Bergling
Förra fredagen fick jag en pushnotis om att Avicii är död. Jag kunde knappt tro mina ögon, det måste blivit något fel var min första tanke. Ett extremt elakt skämt. Men nej, det är verkligen så att han är borta. Jag vet inte vem Tim Bergling, alias Avicii var som person. Jag kände inte honom. Ändå fylls hela jag av det tragiska och sorgliga i att han gått bort. Döden berör, särskilt när det är unga människor som går bort.
På SVT play och Netflix finns en dokumentär – Avicii -true stories som jag har sett. Bilden som skildras är en ung kille som älskar att skapa musik och är grymt duktig på det. Baksidan av myntet är att han pressas till max.
”Jag hann aldrig fundera över om jag gjorde det jag verkligen ville” – Tim Bergling
När jag ser den stress och press han levde under blir jag så oerhört illa berörd. Känslan av att ingen lyssnar när han försöker avboka de sista spelningarna. Att pengar styr.
”Problemet är att han inte förstår värdet av pengar” – manager Ash. Ingen respekterade honom och hans vilja. Det är hemskt se.
Kanske att jag blir extra berörd då jag sett hur psykisk ohälsa påverkar på nära håll. Att brottas med ångest, självmordstankar och känslan av att leva i sitt eget lilla helvete. Den oro och maktlöshet man känner som närstående. Att vilja ta bort allt som gör ont och veta att det inte fungerar så.
Bilderna är printscreens från dokumentären Avicii – True stories
