Jag funderar ofta på det där hur jag vill vara och hur jag vill låta mina erfarenheter i livet forma mig. Allt som jag är med om i livet sätter sina spår, på både gott och ont. Som till exempel att när jag gick i gynmasiet pratades det mycket skit om mig. Det har lett till att jag fortfarande är osäker och tänker negativa tankar om mig själv. Men nu med åldern har jag ändå kommit så långt att jag inte tänker ändra mig för någon annans skull. Jag är den jag är och passar det inte, ja, då får det vara. Så länge jag behandlar mina medmänniskor med respekt och omtanke.
Att vara snäll kommer man långt med även om det idag känns som något fult. Man får inte vara för snäll för då är risken att man blir utnyttjad till exempel. Och visst finns det elaka människor i vår värld men jag vill ändå tro på att de flesta ändå inte är elaka med vilje.
Jag vill inte bli en bitter person, en person som bara ser allt det negativa som hänt och som låter det identifiera vem man är. Jag tänker lite att dåliga saker händer men jag kan ändå till viss del bestämma hur det ska få påverka mig. Om jag vill göra mig till ett offer för omständigheterna eller om jag reser mig och kommer ur det jobbiga starkare och med flera insikter rikare.
Det jag lägger energi på växer!
