Underbara C som kom med den här bananen till mig. Hon är en pärla! Ja, inte bara hon för den delen. Så glad för alla mina fina kollegor!
Länge kände jag om den här dagen att jag ville knöckla ihop den och kasta den i papperskorgen. Det började med att jag fick ett blodtrycksfall så både läkare, sjuksköterskor, samordnare från andra avdelningen frågade hur jag mådde och tog hand om mig då jag höll på att svimma i korridoren.Tänkte först att det räckte med att ta lite vatten men kände snabbt att jag behövde socker. En notetoself är att hur osugen jag än är så måste jag äta frukost innan jag åker till jobbet, jag kan inte räkna med att det blir en lugn dag. Det går snabbt att fastna. Alternativt äta när jag kommit till jobbet, brukar alltid komma dryga halvtimmen jag börjar så hinner ju käka gott och väl. Sen iallafall var det fullt ös, lunch åt jag först halv två och det har aldrig någonsin hänt. Larmen avlöste varandra och jag kommer inte ens ihåg nu hur många blodtryck jag tagit…..
Men inte nu när jag kommit hem och funderar över dagen, nu ger jag mig själv en klapp på axeln istället och konstaterar att jag är grym på mitt jobb. Att jag snappat upp mycket under det här året då jag jobbat på lungmedicin. Jag måste helt klart sluta med att tänka en massa negativt strunt om mig själv.
Det är lätt att tänka att jag ”bara” är undersköterska, en gymnasial utbildning liksom. Men så mycket värdefull information jag kan ge till sjuksköterskor och läkare. Det är ändå vi undersköterskor som är närmast patienten. Känns väldigt bra att tänka på det måste jag säga.