Äntligen, äntligen, äntligen
Så många motstridiga känslor har flödat i min kropp under det här coronaåret. Vill jag, vill jag inte, ska jag sluta? Kommer jag ens ihåg hur man gör? Jag pratar såklart om fotboll och att döma. I förra veckan blev det klart att ungdomsmatcherna får komma igång igen. Så ikväll har jag äntligen fått ge mig ut på fotbollsplan. Huruvida det är smart att ge sig ut och döma fotboll efter att ha gått av ett nattpass kan ju diskuteras. Men takterna sitter i, det kände jag direkt när jag kom ut på plan. Jag blev inte satt på några större prov idag, det lär nog bli mer av den varan på söndag när jag ska döma pojkar 15. Ikväll var det flickor 15. Bra mjukstart iallafall!
Min vad som bråkat med mig höll, värre var det med ett fäste vid höger knä så jag vågade inte riktigt ta i i löpningarna. Det släppte till andra halvlek. Glad att få vara igång igen!
