Dag: 23 maj 2024

Jag kan inte fatta att jag faktiskt är klar nu! Veckans ”måsten” för att få examen är klart. Jag har opponerat och jag har presenterat. Och med vilket resultat. Men vi börjar från början.

Idag hade vi våra sista presentationer, det var jag och fyra personer till som var kvar. Tyckte det var riktigt bra presentationer. En av tjejerna skrev om samma sak som jag men ur ett helt annat perspektiv. Våra presentationer kompletterade varandra väldigt väl. Smart av läraren att lägga oss efter varandra.

Men jag fick höra en lite tråkig kommentar som gjorde att jag blev både ledsen och arg. Funderade på hur jag skulle kunna samla ihop mig så pass att jag skulle kunna presentera mitt arbete. Som tur var så fick jag bra pepp av lärarna och lyssna på en presentation innan min som fick mig att tänka på annat. Så när jag väl skulle presentera mitt arbete så kunde jag briljera. Fick sådan fin feedback av opponenten också, jag blev så glad! Hon sa: ”du har gjort ett riktigt bra arbete, jag har egentligen inte så mycket att säga”. Vi fick till en bra diskussion kring hur jag skulle kunna utveckla mitt arbete vidare utifrån patientupplevelser.

Efter en informationsstund om morgondagens examination hade vi individuella samtal. Jag blev så glad och stolt över mig själv för jag fick högsta betyg i alla ämnen, åtta stycken. Kurserna är:

AKUTSJUKVÅRD OCH INTENSIVVÅRD, 50 YH-POÄNG

LIA-AKUTSJUKVÅRD, 30 YH-POÄNG

LIA-INTENSIVVÅRD, 35 YH-POÄNG

LIA-VÅRDHYGIEN, STERILITET OCH VÅRDRELATERADE INFEKTIONER, 10 YH-POÄNG

LIA-MEDICINTEKNISK UTRUSTNING, 25 YH-POÄNG

MEDICINTEKNISK UTRUSTNING, 15 YH-POÄNG

AKUTA SITUATIONER, TEAMTRÄNING, 10 YH-POÄNG

INDIVIDUELLT EXAMENSARBETE, 25 YH-POÄNG

Det är en prestation för jag har samtidigt jobbat 100% på min avdelning förutom under just själva praktikperioderna. Första terminen var det så pass lite praktik så då jobbade jag faktiskt mina pass samtidigt som jag hade praktiken. Men praktikperioder efter det valde jag att ta studier utan lön. Det har kostat skjortan men så här i slutändan varit värt det.

Den här klänningen som jag hade igår har jag haft i tio år. Minns hur jag var snål och inte ville klicka hem den. Tyckte utan att överdriva att 400 spänn var för dyrt. När jag väl bestämt mig så var den slut. Tänkte då att om det är meningen så skulle den komma in igen. Gissa lyckan sen när den kom in igen och dessutom på rea. Det blev ett snabbt klick.

Tre av mina fina klasskamrater. Och så lilla jag då.

Då kan jag sätta check på näst sista skoldagen. Igår var det min tur att få opponera. Fick opponera på ett arbete som handlar om afasi, att inte kunna prata eller förstå ord efter en stroke exempelvis. Afasi är väldigt långt bort från mitt område: sjuka lungor. Jag tycker att jag hade bra frågor. Får se vad läraren tycker. I eftermiddag ska vi få individuell återkoppling på allt vi gjort. Det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning.

Igår kväll när jag skulle ut med skolan så ”tog jag på mig mitt ansikte”. Totalt i onödan för jag fick ändå höra ”vad trött du ser ut”. Fast först fick jag frågan om jag tagit en powernap och nä det hade jag inte gjort. Sen trillade poletten ner. Gillar inte att få höra att jag ser trött ut. Fråga hellre hur jag mår. Min nästa fundering är dock hur trött jag ser ut utan smink?

Det var även min sista chans att hänga med klasskamraterna på middag så vi träffades på Cicciolata. Jag tog en kycklingpasta. Hehe, Ida var så söt när jag skulle gå: ”mamma, varför ser du ut som att du ska på sommarfest för?”. Ja, det skulle jag ju på sätt och vis göra. Det var trevligt att hänga med klasskamraterna. Jag bröt upp relativt tidigt för jag ville hem och förbereda mig inför min redovisning. Idag är det nämligen dags för mitt absolut sista moment: jag ska redovisa mitt arbete. Skriver såklart ikväll hur det gick. Önska mig lycka till.