Jag har varit ute och dömt fotboll. När jag åkte var det grått och inte ens tjugo grader varmt. Men under matchen sprack det upp så då blev det riktigt varmt. Hade betydligt piggare ben idag jämfört med min match som jag hade i helgen. Det var en dammatch i damer div 3 och när det ena laget kvitterade märktes det direkt att det var två lag på plan som ville vinna. Så kul ju! Och check på dagens träning. Just nu får jag helt klart den bästa träningen under mina matcher.
Det känns så konstigt att sitta i mitt hörn i soffan och det är helt tomt. Inga skolböcker, inga papper eller anteckningsböcker. Har längtat efter att få vara klar och nu när jag är klar så känns det så konstigt. Känner en saknad samtidigt som jag känner mig flera kilon lättare. Det existerar nämligen ingen stress på samma sätt för nu vet jag att jag kommer vara ledig när jag kommer hem från jobbet. Jag kommer vara fri och kan hänga med familjen på ett annat sätt. Eller som K (läraren) sa under ceremonin (på ett ungefär): ”vi har lånat dom och nu är det dags att ni ska få tillbaka era familjemedlemmar.”
Jag har ett gäng tankar som jag tänker att jag ska försöka få ner i skrift med detta inlägg. Först av allt vill jag skriva att jag känner mig så himla stolt över mig själv. I och med mina prestationer så blev jag bland dom bästa i klassen. Samtidigt som jag har jobbat heltid! Jag fick ju aldrig beviljat utbildningstjänst fast jag ansökte om det. När jag fick veta mina betyg så sa läraren (återigen K) att deras godkänt är väldigt svårt att få. Och så presterar jag på en genomgående hög nivå under hela utbildningen. Ja, jag är stolt och det kanske låter lite skrytigt. Men om jag någon gång ska tillåta mig själv att klappa mig själv på axeln och inte på något sätt undervärdera det jag gör och gjort så är det nu.
Jag funderar också på hur ska jag komma ihåg allt som jag vill komma ihåg med skolan. Det är tur att jag har bloggen som jag kan gå tillbaka och läsa i. Alla tankar och känslor, all glädje och all frustration. Alla personer som jag kommit nära, allt jag gjort och sett under LIA-perioderna. Allt tillsammans blir en rik erfarenhet som hjälpt mig att växa. Både som Hanna, som undersköterska och i min professionella yrkesroll.