Selfie #19 Om jobbet

Den här veckans selfie handlar om jobbet. Selfien är Klimakterihäxans påhitt.

1. Hur tidigt i livet visste du vad du ville bli? Skulle säga inte alls. När jag var barn ville jag bli en stor sångerska. Sen skulle jag till Irland och rida fälttävlan. Blev dock gravid med första barnet så dom planerna las på evig is. Sedan ville jag plugga till sjuksköterska, är dock inte behörig på grund av att jag saknar godkänt i matte b (heter matte 2 nu). Jag och matte är inte kompatibla…. Så det fick bli en undersköterska av mig vilket jag aldrig ångrat. Älskar verkligen mitt jobb!

2. Fanns det en förebild som påverkade ditt yrkesval? Nopp, det kan jag inte påstå.

3. Har du fått sparken någon gång? Nej det har jag inte. Men med regionens varsel känns det just nu högst otryggt.

4. Hur ofta har du bytt jobb? Inte alls ofta. Jag hade praktik i ett stall. Efter det var jag mammaledig, började plugga till undersköterska och då hade jag timvikariat på ett par boende. Efter ett tag blev jag gravid och efter Alexander föddes så började jag jobba på Kvarnbacken, ett äldreboende här i stan. Efter tolv år ”slängde” jag ut mig själv och började jobba på lungmedicin på US.

5. Skulle du välja samma yrke igen om du fick chansen? Ja.

6. Skulle du rekommendera unga att gå i dina fotspår? Det är fint och givande att få jobba med människor och vara deras förlängda arm. Så ja, men sett till arbetsvillkoren behöver våra politiker göra en drastisk förändring för att få människor att vilja börja jobba inom vården och framförallt stanna kvar.

Väntan

Jag går mest runt och väntar.  Väntar på tentaresultat och examensarbete. Behöver jag komplettera mer eller är jag klar. Jag kollar min mail flera gånger i timmen. Vill.veta.nu. Något annat som tar energi är väntan på besked kring varslet. Cheferna kan inte svara på något. De vet inget eftersom inget är klart. Det är så frustrerande.  Kommer jag bli uppsagd eller får jag behålla jobbet? Vi får se helt enkelt, innan sommaren ska det vara klart. Känns så deppigt faktiskt. Vi är för få personal som det är sett till behoven och så ska kostymen bantas… Hur ska det gå? Det sorgligaste på något sätt är att man säkerligen sett vartåt det är på väg. Varför har man inte gjort något tidigare? Varför lät man underskottet växa sig så stort?