Jag får nog erkänna mig besegrad. Av vädret alltså. Gick barbent till bilen i morse trots att jag såg att det bara var sju grader ute. Hade gärna haft vantar också men någon måtta får det vara. Behöver jag säga att det var kallt… Nu när jag åkte hem var det betydligt varmare och det passade mig alldeles utmärkt att gå barbent på jobbet.
Jag har ju haft lite ont i bröstet till och från ett tag. Så idag fick kollegorna ta ett EKG som precis som jag trodde skulle vara utan anmärkning. Eller det utgår jag i från i alla fall eftersom det jag kunde läsa mig till var bra och läkaren inte återkom till mig. Men jag ringde vårdcentralen och hör och häpna, de ringde upp efter bara tio minuter. Det är jag verkligen inte van vid. Jag ringde ändå strax innan två. Sjuksköterskan konsulterade läkaren som ville att jag skulle testa omeprazol mot sura uppstötningar i två veckor. Jag som inte gillar att ta symtomlindrande läkemedel utan att veta någon orsak till besvären tycker ju att det är så där. Vad ska jag göra efter dom två veckorna om besvären försvinner, fortsätta knapra piller eller ta en paus? Det skulle jag såklart frågat sjuksköterskan som jag pratade med.
I eftermiddag hade vi en utbildning i kamratstöd. Föreläsaren var en person som hade en föreläsning om etik under min utbildning. Han är verkligen grym på det han pratar om. Inga stödord används och han pratar helt flytande om sitt område. Hur intressant som helst. Jag lärde mig en hel del.