Månad: oktober 2024

Skogsrunda och träningstankar

Publicerad den av Hannas krypin

Det var riktigt rått och fuktigt när jag gav mig ut för min skogsrunda. Så där fuktigt att jag inte riktigt hängde med i andningen i början. Ett stilla regn föll från himlen. Om inget oförutsett inträffar så ska jag springa lopp på lördag igen. Det är säsongens sista lopp, jätten Bule-löpet. Jag läste lite i bloggen och konstaterade att det är tio år sedan vi sprang loppet första gången. Hur som helst, jag kommer inte vara viking på lördag om det är samma väder som idag. Burr, det var rätt kallt.

Jag lufsade mina dryga fyra kilometer men egentligen är det för kort alltså. Mina lopp är fem kilometer och jag kan egentligen inte springa kortare på träning. Jag behöver snarare komma igång och lufsa sju-tio kilometer. Det känns som att jag har både en mental spärr och en fysisk spärr. Enda sättet att komma förbi är att göra det ändå. Men idag var inte den dagen. Istället har jag letat upp träningschemat som Rickard (han är personlig tränare) gjorde till mig för några år sedan. Det är hög tid att damma av det schemat på allvar. På köpet kommer jag också få till passen som behövs för fotbollsdömandet.

Tanken är att jag börjar på måndag och detta är passens fokus:

  • Explosiv styrka (ex hopp och snabba fötter på stepbräda) och maxstyrka (ex marklyft med skivstång)
  • Långa och korta intervaller
  • Intervaller för explosivitet, start och stopp.
  • Längre distanspass.

Glädjande resultat och familjehäng

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har inte haft tid att kika in här förrän nu. Jag vaknade tidigt pigg som en lärka. Så åt frukost, kollade på nyhetsmorgon med Rickard och så städade vi och pysslade inför att mina föräldrar skulle komma. Vi bjöd på nudlar och kyckling. Det var en trevlig eftermiddag. Kvällen bjöd också på ett pass på crosstrainern medan jag tittade på filmen ”Berättelsen om Narnia – Kung Caspian och skeppet Gryningen”. Jag kom nästan 19 kilometer på 45 minuter så det blev ett riktigt bra pass. Efter att jag skjutsat S till tåget så sträckte jag ut på mattan. Det blev som vanligt mina femtio minuter och det har nästan blivit ett beroende.

Jag ville också testa lite pilatesrörelser som tidigare mest orsakat smärta. Jag är nämligen inne på tredje veckan med rörlighetsträning så någon skillnad hoppades jag på att det skulle ha gjort. Och jodå, scrolla vidare i inlägget så får du veta mer. 😀

Jag når golvet igen när jag gör en rollover…..

Spine stretch forward gör inte ont längre. Min favvostretch på bild nummer två som jag gjorde i stort sett alla mina pilatesklasser kändes nästan som den brukar. Jag skriver nästan eftersom jag kunde fälla bättre i höften och kunde komma närmre golvet tidigare. Men jag kunde rotera utan problem och utan smärta. Och det som gjorde mig gladast av allt, jag når mina tår igen, (bild 3).

Just att jag kan sträcka ut mina ben på det här sättet är verkligen ett stort framsteg. Så glädjande!

Eköns naturreservat

Publicerad den av Hannas krypin

Jag blev så glad när jag kikade in och fick se den gulliga kommentaren från Paula. Hon kommenterade söndagslistan så fint och det gjorde verkligen min dag. Tänk så lite som behövs för att glädja en annan människa.

Så från gulliga bloggkommentarer till dagens utflykt. Vi åkte ända till Valdemarsvik och sedan vidare till Gryts skärgård. Målet för utflykten var den lilla rundslingan runt Eköns naturreservat. Det är en del av östgötaleden och vi började med att klättra uppför för att se utsikten från det sju meter höga utsiktstornet. Tänk en varm sommardag när solen skiner, fantastiskt vackert.

Väl nere igen fortsatte vi rundan. Gick förbi vacker vitmossa och till årets adventsljusstake vill jag ha massor med vit mossa. Men det får bli från affären. Det är inte tillåtet att plocka i reservatet.

Leden ledde fram till en strand där jag tvunget skulle känna på vattnet. Ser du den där slemmiga saken i närbilden på vattnet. Tänkte manet men finns det maneter i Östersjön? Eller är det något annat?

I det här naturreservatet finns det jättegrytor, ett väldigt intressant naturfenomen. Så här bildas dessa häftiga fenomen:

Dessa jättegrytor bildades under den senaste inlandsisens avsmältning, då kraftiga älvar av smältvatten forsade fram. Genom vattnets tryck och strömmar kunde stenar börja rotera och slipa hål i berggrunden. Vissa jättegrytor kan vara flera meter djupa.

Källa: Eköns naturreservat

Efter jättegrytan går leden vidare ut på en liten udde. Där fanns det en hel del murar och vi funderade på vem som byggt dom och varför. Kändes inte som en fornborg eller försvarsfästning men enligt denna källa så har det funnits en fornborg där. Jag kunde inte hitta någon mer information när jag googlade.

Leden ledde vidare och snart var vi tillbaka vid bilen. Det var en alldeles lagom runda idag. Leden beskrivs som lätt till medel, finns några branta stigningar och en del sten att kliva på men mest är det ändå lätt terräng.

Om man vill så kan man även ladda ner en app och gå en digital tipspromenad i området. Det tycker jag är ett väldigt trevligt initiativ.

En sammanfattning av dagen

Publicerad den av Hannas krypin
  • Vaknade innan klockan ringde. En effekt av vi ställde tillbaka klockan nåntro?
  • Jobbat dagpass och passet gick väldigt fort trots att det var ganska så lugnt.
  • Utnyttjade flextid och gick hem en timme tidigare.
  • Tänkte sträcka ut på mattan men så ringde J och ville veta vad jag och Rickard tyckte om innebandymatchen som vi var och kollade på igår. Blev sugen på att lägga till innebandydomare på mitt eget CV.
  • Ätit spagetti och köttfärssås till kvällsmat.
  • Efter maten gjorde jag ett nytt försök att sträcka ut kroppen på mattan. I den sista twisten för ryggen så slappnade kroppen av totalt. Så underbart skönt. Kände mig helt avslappnad efteråt.

Racereport Höstfemman 2024

Publicerad den av Hannas krypin

Senast vi sprang Höstfemman var 2018 och då sprang jag 5,2kilometer på runt 28 minuter och sprang in som åttonde tjej. På den nivån är jag inte idag. Det här är ett tufft lopp där första två kilometerna går mer eller mindre uppför, resterande kilometrar går då såklart nerför med korta uppförsbackar men det är ett tufft lopp och varje gång jag har sprungit loppet så har jag ändrat mig under tiden. Så också i år skulle det visa sig.

Vi kom i väldigt god tid, över en och en halv timme innan start. Vi som sprang var jag, Rickard och Alexander. Viking eller inte var frågan men landade till slut i att springa i korta shorts ändå men långärmad tröja upptill. Det skulle visa sig vara helt rätt. Förra veckan hade jag två långärmade tröjor på mig och det blev för mycket. Så efter uppvärmningen tog jag av mig den enda.

Mina bilder visar en del av banans backar. Dessa bilder gör inte backarna rättvisa. Starten gick och det här med att veta sin plats är svårt för vissa. Det var en mamma med två barn som ställde sig i första led och trängdes med löparna som ville springa fort. Tack vare att de snabba löparna visade hänsyn blev barnen inte nersprungna men den risken finns ju alltid. Både mamman och barnen kom dessutom långt efter mig i resultatlistan. Hur tänkte dom egentligen?

I den här banan får man verkligen bekänna färg, jag visste att det skulle bli tufft men hur tufft det faktiskt är hade jag glömt bort. Eller så är det formen som är sämre än sist. Och med facit i hand kan jag säga att formen är sämre. Jag behöver träna mycket mer backlöpning och styrketräning. Jag är inte stark uppför däremot så kan jag rulla nerför i backarna och där tjänar jag in att jag är så långsam uppför. Jag trodde under tiden jag sprang att jag var sist men det var rätt så många tjejer efter mig i resultatlistan. Det blev jag väldigt glad över.

Söndagslistan vecka 43

Publicerad den av Hannas krypin

I natt ställdes klockan om och det var skönt att få sova en timme till. Annars tycker jag att det där tramset med att ställa om klockan kan vi lägga av med. På våren när klockan ställs fram mår jag dåligt en vecka. Jag läste en rubrik om en person som vägrar ställa fram och tillbaka klockan. Men hur ska hon kunna undvika det när resten av samhället ställer om? Nej, jag tyckte det var lite konstigt faktiskt.

Känsla: All rörlighet har gjort att jag känner mig sådär härligt avslappnad i kroppen. Axlarna är långt från öronen och jag mår riktigt bra fysiskt. Psykiskt känner jag mig sliten. Vi går kort på jobbet och när folk blir sjuka blir det såklart ännu tuffare. Jag tror inte att regionen kommer spara i längden på att vi är mindre personal. När det inte finns några marginaler kommer också övertiden att öka. Vi får se hur det blir.

Väder: Det har varit en väldigt mild vecka. För att vara oktober, ganska så varmt.

Träning: Veckan startade med ett härligt löppass. Formen kändes kanon.

  • Måndag: Fem snabba kilometer och totalt blev det sjuttio minuter rörlighet.
  • Tisdag: 25 minuter rörlighet
  • Onsdag: 50 minuter rörlighet.
  • Torsdag: 50 minuter rörlighet och 11 kilometer på crosstrainern.
  • Fredag: 50 minuter rörlighet
  • Lördag: 50 minuter rörlighet.
  • Söndag: I skrivande stund ingenting än, men det raceday. Vi ska till Åby och springa höstfemman. Efter loppet ska jag såklart också få till min rörlighetsträning.

Mina positiva från veckan:

  • Älskar känslan i kroppen som all rörlighetsträning gett mig. Jag känner mig betydligt mjukare och rörligare och att bara böja mig framåt är inte lika jobbigt längre.
  • Ett långt samtal med S i veckan.
  • Hängde med lille gosige Kevin i ishallen igår. Hur mysigt som helst.
  • Jag är inte helt smärtfri men rörelseträningen har definitivt gjort skillnad. Det är jag väldigt glad över.

Bilder från veckan:

En länk från veckan:

  • Det HÄR tycker jag är bra.

”Ska vi åka hem nu”

Publicerad den av Hannas krypin

Dagen startade med att jag vaknade vid åtta, trots att jag och Rickard stannade uppe till halv ett och streamade ”kodnamn Annika”. Varför sover jag inte längre när jag kan undrar jag. Jag har väl någon inbyggd biologisk klocka som tycker att det är morgon tidigt. Å andra sidan är det skönt att inte sova bort dagen men jag är trött nu. Vid halv nio ringde Marcus och undrade om jag kunde hjälpa till att ta hand om Kevin medan han dömde en dammatch i hockey. Jag har ju velat hänga mer med Kevin så det var trevligt att det passade. Det var riktigt roligt att få hänga med honom. Som ett litet barn frågades det hundra gånger om vi skulle åka hem. Jag hade med dinosauriespelet som jag vet att han gillar så vi spelade ett par omgångar av det när det blev tråkigt att sitta still. Men vilken ljudvolym det är på musiken, fattar inte hur de tänker. Det var bra att det fanns hörlurar i väskan till Kevin. Mamman (jag) hade också behövt lurar. Jag hade så ont i huvudet efter ett tag.

Fem en fredag vecka 43: Bokstavsläxa

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har bytt från dag till kväll idag, det var skönt att få sova ut ordentligt, inte för att jag är piggare men sova är inte dumt alltså. Nästa vecka är det höstlov för barnen och jag har lagt in en del ledighet. S kommer hem med, ska bli så mysigt att ses igen. Har inte setts sedan i somras. Det är svårt att få till det när vi jobbar oregelbundet som vi gör. Men nu så äntligen!

Då har vi oktober månads sista fredag framför oss. Även den här veckan har Elisa hittat på fem fredagsfrågor åt oss.

  1. Vad använder du i din närhet som börjar på S? Sängen, efter att Ida gått till skolan så gick jag och la mig och sov igen. Klev upp för bara en liten stund sedan. (I skrivande stund är klockan tio).
  2. Vad har du många av som börjar på E? Får härma Elisa på den här frågan och säga elapparater.
  3. Vilket land eller stad skulle du vilja besöka på bokstaven M? En lyxsemester på Maldiverna kanske.
  4. Vad köpte du senast som börjar på K? Keso men det var senast i somras.
  5. Vilket djur på bokstaven L tycker du är mest fascinerande? Helt klart lejon.

Karriär

Publicerad den av Hannas krypin

Vilka alternativa karriärvägar har du funderat på eller är intresserad av?

Dagens jetpackfråga handlar om karriär. Jag har haft olika karriärdrömmar. När jag var barn ville jag bli författare. Älskade att skriva noveller i skolan och skrev även hemma. Att läsa har alltid varit ett stort intresse. (Fast jag är verkligen en periodare. Nu läser jag ingenting igen).

Något annat jag älskade (och fortfarande gör) är att sjunga. När jag barn ville jag bli en stor världsartist. När jag var yngre ville jag delta i Idol men bland talangerna där hade jag inte haft någon chans. Tror också att jag blivit så nervös att jag inte kunnat få fram en ton. Den stora idolen var Mariah Carey.

I gymnasiet så gick jag på naturbruksgymnasiet på Vretaskolan. Inriktningen hette lokal gren häst och vi var sista klassen. Därefter bytte inriktningen namn till hästhållning. Vi hade en rolig slogan: ”hoppning börjar vid två meter, allt under är markarbete”. Efter gymnasiet hade jag praktik på Fredriksbergs new foreststuteri. Drömde under tiden jag var där att åka till Irland och rida fälttävlan. Jag som är lite ”mesig” på hästryggen förstår inte riktigt hur jag tänkte med fälttävlan som kräver en hel del mod. Det blev inget Irland, jag blev gravid med Samuel och la ner alla sådana planer på att åka till Irland.

När jag fick mitt första barn så blev jag sugen på att läsa till barnmorska. För att ta sig dit behöver jag först plugga till sjuksköterska. Men jag har aldrig jobbat inom vården och var osäker på om det passade mig så pluggade till undersköterska istället. Jag kan fortfarande bli sugen på att plugga till sjuksköterska. Däremot så vill jag inte bli barnmorska, efter tre förlossningar är jag nu alldeles för rädd för att ens tänka tanken på att förlösa någon annans barn. Jag är dessutom inte behörig, för att komma in måste jag plugga matte och jag och matte är inte kompatibla…. Jag kan fortfarande få det där suget att läsa till sjuksköterska men samtidigt är det ju jag som får göra det roliga med patienterna. Jag vet inte om jag vill i huvudsak dela läkemedel och dokumentera.

Jag har två specialistkompetenser (palliativ vård/avancerad omvårdnad och akutsjukvård/intensivvård) som undersköterska och trivs otroligt bra på sjukhuset i stan. Älskar verkligen jobbet som undersköterska.

Jag har ju även min dröm om en egen pilatesstudio. vi får se hur det blir med den saken. Någon gång i livet vill jag utbilda mig på pilatesapparaterna och gå de olika mentorprogrammen. En vacker dag kanske.

Mjukare

Publicerad den av Hannas krypin

Visst blir man glad när man konstaterar att man är mjukare än vad man tror. Eller jag ska jag såklart skriva eftersom det handlar om mig och ingen ”man”. Jag blev väldigt glad över att jag kan nå mina tår när jag stretchar åt både höger och vänster.

Dagens träningspass fick bli just det, fokus på rörlighet och stretch efter två nattpass. Imorgon har jag tänkt att springa igen. Får se vad jag springer för något, tänker att dagsformen får styra för på löprdag är det dags för lopp igen.