Vill du inte läsa min racerreport så kan du istället läsa mitt tidigare inlägg: Hoppa på tåget – höstens nyanser.
Jag anmälde mig till ett lopp innan jag åkte på min förkylning, nämligen Åstadsloppet i Örebro. Jag sprang det tillsammans med Marcus, Rickard och Sofia 2018. Då sprang vi allihopa en mil (förutom Sofia då som sprang 21km). Det kände jag inte att jag hade formen för att göra idag, det blev fem kilometer. Vi kom dit ganska sent, dryga fyrtio minuter innan start. Var rätt lagom faktiskt. Jag valde att vara viking med mina korta shorts från stronger, stödstrumpor och två långärmade tröjor. Det var kallt där i början så funderade på att ha vantar på mig. Vet dock av erfarenhet att jag blir väldigt varm när jag springer. Skulle visa sig under loppet sedan att jag hade alldeles lagom på benen men för mycket på överkroppen. Eftersom jag skulle lufsa runt så värmde jag upp lite halvseriöst genom att hänga med på friskis uppvärmning. Alltså jag har ingen koordination alls så det blir mycket skratt från min sida.
I vanliga fall brukar tidtagningen vara i nummerlappen men vi skulle ha en transponder på foten istället. Fick associationer till en fotboja (som jag vet inte ser ut så här).
Till slut gick starten och jag hade ambitionen att lufsa runt. I början var det enkelt eftersom jag ställde mig rätt långt bak och hamnade bakom personer som bokstavligen ”lufsade”. Det hade inte jag tålamod till så jag valde att springa om. Ett stort irritationsmoment var de där personerna som valde att gå och tog upp hela cykelbanan. Vet man att man ska gå så ställer man sig längst bak så man inte hamnar i vägen för dom som ska springa.
Det här var ett perfekt lopp att ha som första träningspass efter sjukdom. Jag kände mig pigg och glad i kroppen och jag tror att veckans stretch gjort stor skillnad. Jag kände mig inte som en tung lufs som jag annars gör och jag är väldigt glad. Enligt klockan sprang jag 5,1km och jag höll mig tydligen under sex minuter per kilometer. Det är alltid mitt huvudmål.
