I morse tänkte jag på att nu kommer den där tiden när det är mörkt när jag åker till jobbet på morgonen. Hösten är här på riktigt och nu kommer den där välbekanta känslan av höstdepp. Nu kommer det bara bli mörkare och mörkare. Lägg till lite kyla på det med…
Spring lilla undersköterska, spring lite till.
Det har på ett sätt varit ett riktigt tungt år. Region Östergötlands varsel av medarbetare har satt tonen på måendet. Inte direkt men definitivt indirekt. Oro för egen del och oro för kollegornas del. Ingen politiker verkar fatta att när personal försvinner från golvet behöver den klick som blir kvar jobba hårdare. För det blir inte direkt färre patienter. Tvärtom så är trycket högt och inte nog med att patienterna är sjuka och behöver mycket medicinsk hjälp så behöver de också omvårdnad. Ofta med allt.
Varslet är klart, i slutändan så blir det ungefär 235 personer av 900 som kommer bli uppsagda. Resterande av dom 900 som regionen varslade har valt att sluta själva. Så på totalen är det fortfarande 900 medarbetare som regionen kommer minska med. Tanken är att det inte ska påverka vårdplatserna men jag har svårt att se hur platserna inte skulle påverkas. Jag är fortfarande av den uppfattningen att vi behöver vara fler, inte färre.