Te, scones och ett träningspass

Det är dags att komma igång med löpträningen ordentligt igen efter förkylningen. Lördagens lopp var ju verkligen ett glädjebesked. Kroppen kändes fantastisk och det vill jag suga tag i så länge det går. Morgonens stretchpass var ju ingen härlig historia direkt men löpningen ikväll däremot kändes riktigt bra. Jag sprang fem kilometer så snabbt jag orkade, farterna varierade mellan 6,39min/km och som snabbast 4,26min/km i slutet. Mycket bra pass, jag avslutade med att stretcha 25 minuter och om det var en plåga imorse kändes det hur bra som helst efter löpningen.

Till kvällsmat hade Rickard fixat scones, dessa inmundigades med enbart smör. Tycker det är absolut godast, inga krusiduller liksom. Det fick även bli en stor mugg te och så en portion havregrynsgröt. Får vi se hur länge jag håller mig mätt på det. Jag är den där personen som inte blir mätt särskilt länge på gröt. Men gott är det. 😀

Ingen ljuvlig morgonstund direkt

Det var ingen vidare skön morgonstretch idag. Körde mina femtio minuter och det gjorde ont nästan hela tiden. Kan jag ha stretchat för mycket? Jag kände att jag behövde googla och landade till slut i att det farliga är när man kämpar för mycket med att komma i olika ”ytterlägen”. Att bli mer vig och då pressar kroppen alldeles för mycket. Det jag vill är ju bara att få ökad rörlighet i min stackars kropp som är så stel. Men jag ska inte dra för stora växlar av morgonens pass. Jag har ju alltid haft mer ont på morgonen jämfört med senare när jag kommit igång lite mer. Förra veckans glädjerus över att rörlighetsträningen gjort så stor skillnad var nog att ropa hej lite för tidigt. Men vi får se vad som händer. Önskar dig en fin dag!