Nä, nu måste jag sticka ut hakan lite och vara lite obekväm och kanske en aning provocerande. Det finns vissa saker som jag tänkt på rätt länge och vid ett par tillfällen nosat lite på här på bloggen. Nu kan jag inte vara tyst. Anledningen är påståendet ovan. Jag följer GB News på Facebook och jag tog en printscreen från en artikel som kom upp i mitt flöde. HÄR kan du läsa hela artikeln. I korta ordalag handlar artikeln om att ett universitet i London uppmanar sina studenter att sluta säga ”man” och ”fru” eftersom det inte är tillräckligt inkluderande. Vad ska jag kalla min man och vad ska han kalla mig? Vi är ju man och fru.
Går det inte lite väl långt det här med att vara ”inkluderande”. Ska man ta bort allt typiskt kvinnligt och manligt för att en liten grupp människor inte ska känna sig exkluderade? Tänk om jag i min tur istället känner mig exkluderad? För att det som är typiskt kvinnligt reduceras till ingenting? Respekt för varandra ska inte bara gå åt ett håll. Det är inte respekt att kräva att alla ska anpassa sig och att samhället ska göra om sig från grunden för att passa en liten grupp.
Tittar man bara biologiskt finns det två kön, man (xy) och kvinna (xx). Sen vad man identifierar sig som har ju inget med kromosomerna att göra. Vem vet, Hilda kanske identifierar sig som katt. Har sett exempel på personer som identifierar sig som hund och vill leva sitt liv som hund. Men kromosomerna är ju fortfarande xx om det är en kvinna.