Författare: Hannas krypin

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

22 år, solsken och pannacotta

Publicerad den av Hannas krypin

Idag fyller min förstfödda 22 år. Det känns så stort och overkligt. Och jag börjar bli gammal, haha. På önskelistan står sushi, pannacotta och familjetid, verkligen inte mycket begärt.

Så redan nu på morgonen har jag varit i köket och kokat pannacotta: en med skumtomtesmak och en vanlig med smak av vanilj. Det blev även en snabb tur till affären för att köpa gelatinblad. Jag var nämligen helt säker på att vi hade hemma, men icke sa nicke. Till skumtomtepannacottan behövs det dock ingen extra gelatin, den som finns i tomtarna räcker gott och väl. Så smidigt ju!

Ute skiner solen, känns som om den också vill vara med och fira S idag. Det känns som en perfekt födelsedag. Jag tänker ge mig ut på en löprunda senare. Är sugen på intervaller, men vi får se hur det känns. När jag var ute förut så var det nämligen lite halt på cykelvägarna.

Drottning av alternativ träning sedan 2019

Publicerad den av Hannas krypin

Så här på juldagen reflekterar jag lite kring min träning genom åren. Jag tänker ofta på vad det egentligen är som driver mig. Med min skadehistorik borde jag kanske ha gett upp löpningen för länge sedan. Men jag tror att den största drivkraften är hur löpningen får mig att må. Och så finns det den där delen av mig som helt enkelt vägrar ge upp. Ingen annan ska tala om för mig när det är dags att byta bana.

Sedan 2019 har jag haft återkommande problem med skador. Löpningen har aldrig varit självklar, men ändå har den alltid funnits där – som något jag vill tillbaka till.

Inför 2024 skrev jag så här:

Att bli klar med skolan och att få vara skadefri. Vill bli stark och snabb och få tillbaka min rörlighet då jag mår så mycket bättre då. Jag längtar efter att få komma hem från jobbet och inte behöva plugga utan få vara ledig. Det är min största målbild!

Inför 2025 lät det lite annorlunda. Jag var inne i ett bra flow:

Min önskan för 2025 blir att få fortsätta att utvecklas i min träning. Jag har gått efter Rickards träningsvecka i sju veckor (eller om det är sex) och jag känner stor skillnad. Min förhoppning är att jag kommer kunna springa snabbare på sprinten på löptestet i januari. Min motivation är på topp och jag kommer gå in i träningsåret 2025 med en helt annan inställning än vad jag gick in i träningsåret 2024.

Så hur har det gått då?

Det gick bara ett par veckor in i januari innan jag återigen fick en muskelbristning i min vänstra vad. Fyra dagar innan löptestet, för att vara exakt. Det ledde till ännu en period med alternativ träning. När vadbristningen väl hade läkt fick jag istället en skada i en muskel i rumpan. Det hände i maj, och sedan dess har jag dragits med den.

Först nu i december har den äntligen börjat läka och jag känner bara av den lite grann. Det som ändå var positivt med den här skadan var att den inte påverkade min möjlighet att träna styrka och explosivitet – vilket är precis det jag behöver.

Därför vågar jag faktiskt inte ha några stora förhoppningar inför 2026. Jag kommer istället vara tacksam för varje löppass som blir av utan smärta någonstans.

Ikväll har jag kunnat komma igång och springa lite igen efter förkylningen jag åkte på. Det fick bli 20 minuter lugn löpning på löpbandet, följt av tre set styrka och explosivitet. Känner mig glad efter kvällens träning. Tidigare idag så var jag och Rickard ute i skogen och tog en fyra kilometer lång promenad.

Julafton 2025

Publicerad den av Hannas krypin

Dagen började med att jag vaknade en halvtimme innan klockan skulle ringa. Passade ju rätt så bra faktiskt. Jag och Rickard gick ut på en promenad tillsammans. Kände att det säkerligen inte skulle hinnas med någon träning men en promenad är alltid bra. Det snöade lite grann medan vi gick. Inte tillräckligt för att det skulle lägga sig men det gav ju verkligen en del för själva myskänslan.

När vi kom in igen satte jag en deg, ville absolut ha stekpannebröd till julbordet. Medan degen jäste så griljerades skinkan och det sista städet gjordes klart. Jag skuttade in i duschen och drog sedan på mig min röda fina klänning. Egentligen lite för urringad för min smak men den röda färgen är perfekt i mitt tycke.

Vid nio-tiden kom Rickards bror (N) och ytterligare en stund senare kom den andra brodern (T) med sina tre barn. Några minuter innan tomten knackade på dörren så kom också Marcus och Kevin. Rickards mamma kunde inte vara med i år tyvärr vilket var tråkigt.

När barnen fått sina klappar började vi med julmaten. Kusinen W blev hämtad innan lunch av sin mamma och efter julmaten droppade fler av. Så lagom till Kalle Anka var bara N kvar. Jag somnade från Kalle Anka. Lyckas aldrig hålla mig vaken. Har helt klart en inbyggd sovklocka vid just den tiden.

Jag hade varit väldigt snäll och fick en ny uppsättning med träningskläder. Utan att veta om det köpte Rickard och S träningskläder i lite samma färgskala. Jag fick också ett ljus format som en kotte vilken passade väldigt bra ihop med min nya pepparkakslykta.

Ikväll gick jag och Rickard ut i spåret i skogen och gick ett varv. Kändes skönt att röra på sig en stund efter en intensiv dag. Ikväll har jag, S och A tittat på film. Har du sett den svenska filmen Kopps? Den är bara så rolig, vi skrattade högt flera gånger. Gissa om jag är trött nu trots att jag sov på dagen. Har bäddat ner mig i sängen och ska sova.

Dan före dopparedan

Publicerad den av Hannas krypin

Lugnet sänker sig i huset. Jag, Rickard och S tittar på fortsättningen av underworld. Nästa film i serien heter underworld evolution. Det är inget för den som inte gillar fight mellan vampyrer och varulvar och där man inte kan lita på någon. Medan filmen rullar tänkte jag bara berätta lite om kvällen.

Rickard bakade chokladbollar och fixade risbräck. (Ingen vacker bild men bräcken blev goda).

Kokat knäck. Använde mig av en knäcktratt och så smidigt det var. Gick ju på ett kick och att jag varit så anti det, det kan jag faktiskt inte förstå…

Höll på att elda ner adventsljusstaken…

Jag och Rickard åt Ica:s pannkakor och Sia:s blåbärsglass till kvällsmat. Barnen åt nuggets och klyftpotatis medan jag och Rickard åkte iväg för att fixa det sista inför jul. Det var alldeles lagom med folk. Kanske ska bli vår nya tradition att handla så här kvällen innan julafton. Fast jag är bra trött nu alltså. Julklapparna ligger nu inslagna under granen. Så konstigt det där, vi har inte köpt så många, ändå är det ett lite lagom stort berg under granen.

En dutt snö och knäck som står på spisen

Publicerad den av Hannas krypin

Jag sitter här i köket, har dragit i gång kastrullen med knäck, Rickard har smält blockchoklad till risbräck. Ute faller temperaturen och det ligger ett litet snötäcke på marken. Blev så glad imorse när jag såg att det kommit lite snö under natten. Trodde inte den skulle ligga kvar men jo då. Så förhoppningsvis blir det en lite vitare jul i alla fall. I förmiddags så började det snöa och både jag och kollegor blev hel-lyckliga.

Ödlorna har fått rasta av sig och S har gjort julfint i terrariet. Senare ikväll när alla kollar på bingolotto:s uppesitterkväll ska jag och Rickard iväg och fixa sista julklapparna. Det blir väl kanske en ny tradition.

Glad måndag

Publicerad den av Hannas krypin

Det är måndag, julveckan är här. När jag kom hem så doftade det av julköttbullar i hela huset. I år är det Rickard som gjort köttbullarna. Har tjuvsmakat en och mums! Blev hur gott som helst. Jag och S har varit i affären och handlat frukt. Nu ska vi titta på film tillsammans, det blir en vampyr- och varulvsfilm, Underworld. Tänkte avsluta med att skriva några rader som jag är glad över idag så här på måndagen.

Idag måndag är jag glad för att:

  • När jag gick till bilen i morse var det stjärnklart.
  • Kom ut till matsalen och fick se en sådan vacker soluppgång.
  • Jag hade min Rudolf-mössa och det var så roligt att se allas reaktioner. Tänk att en mössa med Rudolf kan göra en så glad.
  • Efter jobbet åkte jag och träffade mina föräldrar en stund. Det var en fin pratstund!

Fjärde advent och Söndagslistan vecka 51

Publicerad den av Hannas krypin

Det är fjärde advent idag. En kollega sa att ”det är exakt 10 dagar kvar på året”. Känns ju helknasigt. Var har det året tagit vägen egentligen? Helgen på jobbet har varit pysslig men samtidigt bra. När jag kom hem från jobbet fick jag en liten kalanchoe i en tomtekruka. Passar så fint in på köksbordet tycker jag. Rickard är så gullig för jag har fått en adventspresent varje söndag nu. Inga dyrgripar utan bara någon gullig liten blomma som idag eller ljus.

Jag googlade fram ett recept på dumlekakor som jag använt här på bloggen. Lite roligt att se mitt inlägg sammanfattat av AI. Ja, jag är lättroad…. Så jag gjorde dubbelsats av grundreceptet, delade i två delar och så tillsatte jag kakao i ena delen. Delen med kakao spetsade jag till med skumtomtar. Medan degen vilade i kylen pysslade vi allesammans tillsammans. Hehe, det hände ett litet missöde, när S skulle öppna limtuben skvätte det lim över hela bordet, I satt mitt i skottlinjen så det var bara för henne att byta kläder och tvätta håret. Men vi hade en sådan mysig stund tillsammans.

Medan jag skriver det här inlägget så är sats nummer två av kakorna i ugnen. De som redan är gräddade ser riktigt lovande ut (sorry extremt dålig spisbild): Hade den här gången bakpulver i degen och det gör sådan skillnad direkt.

Känsla: Jag blev förkyld med absolut sämsta tajmingen. Var hemma en natt från jobbet och jag missade julmiddagen med jobbet. Jag har hostat så jag trott att lungorna ska hoppa ur kroppen. Men jag kunde vara med och sjunga med Rickard på hans jobb i fredags.

Väder: Veckan började grå och trist men lite sol har jag allt fått på nosen. Så glad över det! Titta bara! Så svältfödd jag är på ljuset. När det är så grått och mörkt tycker jag att jag glömmer bort hur det känns när solen är framme.

Träning: Jag har av ovan nämnda skäl inte tränat den här veckan. En kort promenad har det blivit varje dag dock. Det är jag glad över.

Mina positiva från veckan:

  • Sångstunden på Rickards jobb i fredags blev så fin. Rösten bar bättre än vad jag trodde.
  • Jag har fått se solen den här veckan!
  • Pysslande med barnen ikväll.
  • Jag och Rickard gick en skogspromenad i veckan i ett för oss båda nästan helt nytt område.

Bilder från veckan:

En aning stressande: Jag jobbar både måndag och tisdag och på onsdag är det julafton. Vi är inte klara med julklappar, det har inte storhandlats än. Skinkan ska griljeras och köttbullar trillas. Det ska också handlas inför jul. Men det ordnar sig. En sak i taget. Jul blir det alltid ändå.

Veckans låt: Jag gillar verkligen inte Peter Jöback men den här är fin:

Är det synd om människan?

Publicerad den av Hannas krypin

”Det är synd om människan”, skrev August Strindberg. Ett citat som ofta dyker upp när livet gör ont eller när tillvaron känns orättvis. Men hur sant är det egentligen? Är det alltid synd om människan, eller finns det situationer där vi faktiskt får ta ansvar för våra egna val? Där det inte är ödet, omständigheterna eller någon annan som satt oss i soppan – utan vi själva.

När jag utbildade mig inom palliativ vård fick jag lära mig skillnaden mellan empati och sympati. Att tycka synd om någon hör mer hemma i ett sympatiskt förhållningssätt. Empati å andra sidan handlar mer om att försöka förstå en annan människas situation. Förstå utan att nödvändigtvis frånta eget ansvar eller handlingsförmåga. Det här är något som fastnat hos mig.

Samtidigt är verkligheten inte så enkel som den ibland framställs. Det finns många situationer där ingen bär skuld. Olyckor händer, man kan bli sjuk. Tragiska förluster kan slå ner utan förvarning. Ingen väljer dessa livshändelser. Besluten som tas formas av erfarenheter, uppväxt och omständigheter runt omkring. Val görs sällan i ett vacuum. Det som i efterhand kan se ut ett dåligt beslut var kanske det bästa som förmåddes just då, med den kunskap och de resurser som fanns tillgängliga.

I det här tycker jag också att det finns en annan sida. Hur ofta har du hört meningen om att man är sin egen värsta fiende. Jag kan helt klart skriva under på den tanken. Det här att gång på gång göra det som inte är bra, även om man vet redan på förhand att det inte kommer bli bra. Upprepar samma mönster trots att erfarenheten borde lärt annorlunda. Att fortsätta välja ”fel” fast man vet bättre, här blir det svårare att bortse från eget ansvar. Förmågan att lära finns men används inte. Man tänker att den här gången blir det säkert annorlunda. Varför skulle resultatet bli annorlunda den tioende gången om det inte fungerat de nio tidigare gångerna. I de situationerna är det lätt att tänka att man faktiskt får skylla sig själv. Är huvudet dumt får kroppen lida på ett eller annat sätt. Det finns helt klart ett ansvar att välja hur man agerar.

I slutändan landar jag ändå i att det inte går att dra en enkel gräns mellan skuld och oskuld, offer och ansvar. Livet rymmer både sådant vi kan påverka och sådant som ligger helt utanför vår kontroll. Ibland är det synd om människan. Ibland behöver man också våga se sin egen del i det som händer. Att inte göra sig till något offer för omständigheterna.

Som ett band av guld

Publicerad den av Hannas krypin

Jag och Rickard tog en promenad i skogen i förmiddags. Mellan träden såg jag solen, som ett band av guld. Min kamera gör det verkligen inte rättvisa. Såg fantastiskt ut. När vi kom ut på den öppna ytan där vi borde ha sett solen bättre hade hunnit gå i moln igen. Men jag får vara glad för bandet av guld.

När vi kom hem åt vi lunch och gjorde oss sedan redo för årets sångstund på Rickards jobb. Med min röst var jag orolig om jag ens skulle kunna sjunga. Det lät inte vackert det lilla jag sjöng på förmiddagen…. Tog på mig min röda julklänning och så min Rudolf med röda-mulen mössan. Att ha den på mig är verkligen tradition. Den brukar åka av efter några sånger men idag hade jag på den under hela stunden med sånger. Vi har 20 sånger att sjunga. Det kändes som att vi sjöng igenom alla sånger så snabbt men när vi var klara hade det ändå tagit dryga timmen. Vi satt kvar och pratade med de som ville. Var hur mysigt som helst. Är glad att vi inte ställde in.

Tänkte avsluta fredagens inlägg med att delta i Elisas fem en fredag. Veckans tema är jul. Tyckte det var svårt. Julen i år kommer verkligen med dubbla känslor.

  1. Hur kommer du spendera juldagarna? Tomte och julbord här hemma på julafton. Hur resten av dagarna ser ut är väldigt oskrivna. Jag är ledig hela julhelgen men Rickard jobbar.
  2. Vad önskar du dig i julklapp? Jag önskar mig något som ingen kan ge mig.
  3. Vad gör din jul? Glada barn och såklart snö. Men det lär bli en grön jul i år.
  4. Vad kan du inte vara utan på julbordet? Mina köttbullar, julskinka och rödbetssallad.
  5. Tittar och/eller lyssnar du på någon av årets julkalendrar? Nej det har jag inte gjort på flera år. Barnen är inte intresserade och i och med mina oregelbundna arbetstider blir det svårt att följa. Jag vet att det går att streama i efterhand men det är inte samma sak. Julkalendern ska ses i ”realtid”. Tycker jag i alla fall.