Författare: Hannas krypin

I kväll tänkte jag göra något annorlunda. Elisa har som vanligt knåpat i hop fem fredagsfrågor åt oss att svara på. Frågorna kommer i nästa stycke och jag tänkte att jag skulle svara på dom i löpande text istället. Svaren på frågorna är i nuet men det här inlägget publiceras inte i nuet så lite ”ljugigt” blir det.

1. Vad hör du just nu?
2. Vad ser du just nu?
3. Vad har du för reflektion från idag?
4. Vad känns viktigt för dig just nu?
5. Vad har du gjort idag som du är nöjd med?

Medan jag svarade på Elisas fem en fredag hade jag en serie igång i bakgrunden. Den heter “Halva Malmö består av killar som dumpat mig” och handlar om en tjej som mest verkar träffa på riktiga skitstövlar. Stackars henne alltså! Så det jag hörde just då var skådespelarnas samtal och dilemman.

På jobbet hade vi avtackning och kollegan som skulle sluta beskrevs som en ”inhalation av glädje”. Det fastnade. Tyckte det var så fint sagt, ett uttryck jag kommer bära med mig. Tror man måste jobba med oss för att förstå uttrycket. En fin dag är väl det korta svaret.

Viktigt för mig är att hitta motivation till ett träningspass. Jag var inte särskilt peppad men fick till ett bra styrkepass. Det är det som jag helhjärtad fokuserar på. Men motivation kan det ju vara svårt med.

Jag är också nöjd med att jag de senaste två dagarna haft inskolning. Det är alltid trevligt att få höra att man hittills gjort ett bra jobb. Men det är intressant det där hur mycket jag gör rutinmässigt och som sitter i ryggmärgen. Det är så mycket jag kommer på under tiden som jag vill dela med mig av. Hur ska jag komma ihåg allt? Jag har också hållit en liten utbildning för nya kollegor kring EKG-appareten och akutvagnen. Slängde också in lite kring defribrillatorn. Jag tycker att det är så roligt att få dela med mig. Men det vet du ju redan som läst här ett tag.

Så det var Elisas fem fredagsfrågor i löpande text.

Det är första oktober idag och i morse var det minusgrader. Bara en men tillräckligt för att känna att hösten är här på allvar nu. Trots de soliga och fina dagarna. När jag och Rickard var ute i går var det en annan luft. Vinden kändes rätt så kall precis vid klostret/kyrkan.

I dag var jag på utbildningsdagen inom palliativ vård. Vilka områden som skulle avhandlas ser du på programmet ovan. Jag var lite nervös faktiskt eftersom jag skulle åka dit själv. Vem skulle jag mingla med liksom? Det blev exakt så initialt. Kändes så hemskt att vara den enda som kom dit själv. Till råga på allt så hade jag dessutom glömt att anmäla mig. Hur man nu kan missa det vet jag inte…. Men det ordnade sig, jag stötte också ihop med några kollegor från vår mottagning så helt ensam blev jag som tur var inte.

Årets tema var symtomlindring och jag uppskattar att det inte bara är läkare och sjuksköterskor som talade utan även undersköterskor. Den absolut intressantaste föreläsningen var den som handlade om symtomlindring i palliativ vård. Fick massor med matnytttig information kring hur man ska tänka kring smärta och illamående. Men det hände lite konstiga saker också. I morse blev jag bokstavligen knuffad av en kvinna. Höll på att ramla omkull och ingen ursäkt fick jag heller. Det andra konstiga var att jag blev påkörd av en serveringspersonal. Det sista knasiga som hände var att en kille kom fram, ställde sig precis bredvid mig och började scrolla på min telefon. Jag blev helt överrumplad och kunde bara få ur mig ett ”vad gör du”.

Fredagens och måndagens tur ut i skogen med Rickard har inte gjort mig nöjd. Jag har sådan abstinens efter att få andas mer skogsluft. Idag trodde jag inte att det skulle bli någon tur eftersom Rickard jobbat natten som var. Glad dock över att han var helt på att sticka ut på en runda med mig. Jag har ju bott i närheten av Vreta kloster och kyrkan som finns där ända sedan jag var barn men kan inte minnas att jag varit där. Så dit ville jag åka. Rickard var såklart med på noterna. Så vi åkte iväg tillsammans och började med att kika in på muséet som jag inte hade en aning om existerade. Det var öppet och gratis så bara knata in och kika på all bevarad sten.

Något annat som lockat mig att åka dit är alla vackra bilder jag sett på gången som går runt gamla delen av kyrkan. Vildvinet var otroligt vackert och jag föreställde mig hur dramatisk platsen skulle se ut insvept i dimma. Det är många brudpar som låtit sig förevigas här och jag förstår verkligen valet av plats.

När vi var nöjda med visiten här stod valet mellan att åka hem, gå ett elljus-spår som påstås vara Östergötlands tuffaste eller hitta ett naturreservat att strosa i. Valet föll på Farsbovikens naturreservat. Här finns ingen utmärkt rundslinga men man kan skapa sig en om man vill. Det ville inte vi. Vi gick dryga kilometern och sedan vände vi. Ett stilla regn föll över oss men det störde inte. Tvärtom kändes det inbjudande och mysigt. Givet var det att tråckla sig ner till vattnet. Här satt vi inte länge då vi båda blev lite rastlösa. Jag hade inte tänkt mig någon längre utflykt så vi tog inte med något fika. Med lite fika hade det varit trevligt att sitta där längre.

Jag har även planerat lite för kommande utflykter. Platser jag vill se i närheten. Min mamma skrev en kommentar på min facebooksida då hon undrade om vi inte sett allt i Östergötland men det finns mycket kvar.

På min önskelista hittar vi:

• Seloberg och Skams gator. Dessa två platser ligger ända nere i Ydre kommun. Själva slingan att gå är bara dryga 2 kilometer.
• Skönnarboleden i Tjällmo.
• Jag vill såklart gå hela Hallstadrundan som vi bara gick delvis igår.
• Orrnässlingan låter trevlig. Gillar särskilt delen med utsikten över Vättern.

Idag var det dags för utflykt igen. Älskar verkligen att vara ute i skog och mark, se vackra vidder och bara strosa runt. Idag tog vi Agda till Rimforsa för att gå Hallstarundan. Vi utgick först från en parkering i Rimforsa men ingen av oss hade lust att gå på asfalten. Visserligen visste jag att sträckan bara var runt 2 kilometer men det var jag inte tydlig med. Så vi vände och tog bilen till Hallstad ängar naturreservat och tänkte vi skulle gå därifrån istället. Där var det skyltat borgarmon åt ena hållet, klevberget åt andra hållet och så östgötaleden åt ett tredje håll. Med facit i hand skulle vi följt östgötaleden för att gå hela Hallstadrundan på 10 kilometer.

Men vi valde att först gå upp på Borgarmon där det skulle finnas en fornborg. Som vanligt så kan man bara ana var borgen egentligen legat. En tydlig vägg hittade jag. Så vi knallade nerför och fortsatte sedan mot klevberget. Har velat knata upp där sedan i somras och jag säger bara wow! Vilken vy! Bilderna ovan är från naturreservatet borgarmon.

Utsikten från Klevberget var helt makalös! Väl värt vandringen uppför berget. På vägen nerför berget valde vi att följa en runda som heter reservatslingan. Den var dryga tre kilometer och ledde oss dels upp på Klevberget och sedan genom Borgarmons naturreservat. Så jag fick ändå se allt som jag ville se.

När vi åkte iväg i morse pratade jag om att åka förbi Trollegater. Vi har inte varit där sedan S och A var små. A var dryga året. Hur vi tänkte när vi tog med så små barn dit vet jag inte. Men det gick ju bra, haha. Trollegater är en av Sveriges största urbergsgrottor. Grottsystemet består av stora stenblock som bildar gångar, salar och riktigt smala passager.

Rickard såg passagen i bilderna ovan från ovan. (Fyndigt uttryckt va…. Haha.) Vad jag pysslade med där kan du läsa i bildtexterna.

Vi var här ganska länge och strosade runt. Kröp runt på marken och kollade vilka hål som var grottor och vilka som ”bara” var hål. Ett äldre par var där samtidigt med oss men klev inte in i grottorna. Det kräver ju en viss typ av smidighet för att kravla runt där. Man måste också vara ganska liten.

Alltså den där granen är verkligen gigantisk. Aldrig sett en sådan stor gran. Rickard ser verkligen pytteliten ut bredvid den där stora granen.

Utflyktens sista stopp blev vid Hackelboån. Tänk att gå där en solig och vacker dag! Stoppet här blev kort då en hundägare hade sina tre hundar lösa vilka givetvis sprang mot oss. Ingen av oss hade lust att utforska halvudden vidare. Tänk att det ska vara så svårt att be om ursäkt när ens hundar beter sig så där. Alla tycker inte om hundar, en del är allergiska och andra är som vi rädda. Jag vill inte ha någons hundar rusande mot mig. Oavsett hur ”snälla” dom är. Vi avslutade besöket med lunch på McDonalds. Ibland är skräpmat det bästa när man inte orkar laga mat. Som idag. 🙂