Idag åkte jag, Rickard och A till Jönköping. Målet var att springa blodomloppet. Vi alla tre var anmälda till fem kilometer. Jag flexade tidigare, strax innan Jönköping är det ett långt vägarbete och vi visste inte hur snabbt det skulle gå att ta sig igenom. Det gick väldigt smidigt så vi kom i god tid.
Vättern låg helt spegelblank. Den här delen av motorvägen är så vacker. Gränna-Jönköping är något alldeles extra tycker jag.
Start och mål var i Knektaparken som ligger vid rockssjön. Femman går runt sjön och milen springs också runt sjön och sedan fortsätter den fem kilometer till. Vi blev väldigt glada för vi stötte på Rickards bror och brorson som också skulle springa. Jag gjorde en slarvig uppvärmning, (läs ingen alls) och gjorde mig sedan redo för start. Även denna gång hamnade jag långt bak. Se bara ⬇️⬇️
Till slut fick jag börja lufsa och det var ett evigt genande mellan människor som gick och som joggade betydligt långsammare än jag. Vet inte hur många hälar jag av misstag trampade på eller hur många som jag krockade med när jag ville förbi. Otroligt frustrerande men själva banan är riktigt fin.
Efter ett par kilometer kunde jag springa lite mer i mitt tempo. Är verkligen inte nöjd med min slutgiltiga tid men har ju bra anledningar till att det blev som det blev. Kul utflykt!
Kvällssolen över Vättern! Så vackert!
Just den sträckan vid Vättern måste tillhöra Sveriges vackraste. Loppet ser ut att gå i en väldigt trevlig omgivning som borde inspirera, om man nu orkar tänka på omgivningen när man springer 🙂
Ja, helt klart! Jag hade tid att tänka på omgivningarna eftersom det gick så sakta. Hade säkert kunnat stanna och fota också utan att få så mycket långsammare tid.
Tycker att det är helt fantastiskt att ni kör cirka 130 kilometer för att delta i ett lopp. Förvisso ä fartsträcken – den med bilen alltså, fantastisk, men ändå.
Du klarade loppet! Va’ nöjd någon gång!!!
Det var ett väldigt trevligt lopp och en fin utflykt. Idag är jag faktiskt nöjd!