Författare: Hannas krypin

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

Att andas i fyrkant

Publicerad den av Hannas krypin

Idag känns det extra skönt att det är fredag. Jag är verkligen trött och längtar efter helgens sovmorgnar. Fredagar är ofta extra intensiv och idag var inget undantag. Så därför passar det bra att prata om att andas i fyrkant eller box breathing.

Första gången jag stötte på det här uttrycket var när jag körde en 30 dagars yin yoga-utmaning. Märkte direkt hur effektivt det var för att lugna ner mig, gå ner i varv och .

”Box breathing” innebär:

  • Andas in lugnt genom näsan i fyra sekunder.
  • Håll andan i fyra sekunder.
  • Andas ut långsamt i fyra sekunder.
  • Håll andan i fyra sekunder.

Repetera ett par minuter. Ett enkelt sätt att komma igång är att föreställa dig en fyrkant. Tänk dig att du ritar en linje uppåt medan du andas in, håller stilla på översta sidan, ritar neråt när du andas ut och stannar till på nedersta sidan. På så sätt blir andningen mer konkret och lättare att följa.

Under det där första passet kände jag verkligen hur effektivt det var. Bara några rundor med andningen gjorde att kroppen slappnade av och tankarna blev lite mindre intensiva. Det är verkligen inte krångligt.

Jag tar till den här andningstekniken när jag inte kan komma till ro, till exempel när jag inte kan sova eller när jag behöver landa mellan olika saker i vardagen. Men mest uppskattar jag det i början av ett stretchpass. Jag hittar fokus direkt utan en massa krusiduller. Har du testat någon gång?

Det börjar med oss

Publicerad den av Hannas krypin

Jag läste en sådan tänkvärd insändare i Corren. På grund av copyright kan jag inte återge texten i sin helhet, men jag hoppas att den inte ligger bakom betalvägg – HÄR kan du läsa insändaren. Tycker att den trycker på något väldigt viktigt: att demokratin faktiskt inte är något som går att ta för given.

Ett stycke som verkligen fastnade var detta:

Demokratin är vi. Inte någon annan. Det är vi. Varje gång vi röstar. Varje gång vi engagerar oss lokalt. Varje gång vi väljer sanna fakta framför skvaller i sociala medier. Varje gång vi orkar debattera med någon vi inte håller med, i stället för att bara hata.”

Fredrik Trygg

För mig blev det en viktig påminnelse. I Sverige känns demokratin ofta självklar, men den här texten fick mig att inse att det vi tar för givet faktiskt lätt kan slås sönder. Demokratin är som en stadig grund som måste underhållas – liknelsen om ett hus kändes väldigt relevant. Om ingen bryr sig om att laga sprickor eller ta hand om taket, kommer det förr eller senare att börja vittra.

När jag läste insändaren kände jag igen mig mindre i beskrivningen av likgiltighet, men kanske lite i passivitet. Jag har starka ståndpunkter, men är inte alltid den som står på barrikaderna. Under pandemin gick jag all-in på det jag verkligen trodde på, men annars kan jag ibland scrolla förbi felaktiga påståenden i flödet utan att orka säga något, eller välja att inte delta i en diskussion som känns jobbig. Kanske är det just där problemet börjar – när alla rycker på axlarna och tänker att någon annan får ta hand om det, någon annan får engagera sig.

Det som gör insändaren så stark är påminnelsen om att demokratin inte är något som sker ”där uppe”, utan att den är vi. Alla vi som röstar, pratar med varandra, väljer vad vi sprider vidare och vågar ifrågasätta när något inte känns rätt. Demokratin är levande bara så länge vi själva håller den levande.

Alla har vi ansvar. Inte som något stort och abstrakt, utan i vardagen. Att bry sig om vad som faktiskt är sant. Att våga ställa frågor. Att delta i samtal även när det känns lite obekvämt. Att komma ihåg att demokratin aldrig är självklar – men att den kan vara stark, om vi försvarar den tillsammans.

Hur gör man egentligen?

Publicerad den av Hannas krypin

Jag tänkte stoppa ner mig i sängen snart, vill bara kika in här lite snabbt och skriva några rader. Det har varit en bra dag på jobbet med lite allt möjligt smått och gott. Septembervädret har dessutom levererat sol. Underbart ju!

I söndags fick jag frågan av en av sjuksköterskorna om jag ville skapa ett dokument, en liten lathund med alla smittor som vi kan ha på jobbet. Det kan vara lite klurigt att veta vilka smittor som måste isoleras och inte och hur mycket skyddautrustning man måste använda. Hur gör man egentligen? Jag fick blodad tand och skapade ett dokument med de viktigaste punkterna från olika hygienrekommendationer. Det är inte det lättaste att hålla allt i huvudet och då är det bra med ett dokument med det mest väsentlliga samlat på ett ställe. Idag hade vi ett litet quiz där man skulle para ihop smittor med rätt åtgärder. Det var rätt kul faktiskt.

Innan jag avslutar mitt inlägg måste jag berätta att jag var så klantig imorse. Jag tappade mina glasögon, böjde mig ner för att ta upp dom och lyckas med bedriften att slå huvudet i bänken. Så typiskt mig. Nu är jag öm på pannan men glad i min fina Pippi-tröja. Jumperfabriken levererar helt klart bra kvalitet, den där tröjan köpte jag innan jag blev gravid med Ida 2011.

Simulering och LIU-loppet 2025

Publicerad den av Hannas krypin

Som du vet så är jag instruktör i hjärt-lungräddning och utbildar mina kollegor i det. Idag har jag gått en utbildning i att bli ännu bättre på just scenarioträning. Det är viktigt att få öva på sina kunskaper i påhittade patientfall. Göra eventuella misstag på en docka där det inte gör något om det blir fel. Men också det här att få större trygghet i olika moment.

Förmiddagens fokus var på pedagogik och så fick vi reflektera kring en scenarioträning där allt som kunde gå fel gick fel. Vi fick också verktyg med olika punkter som är viktigt att tänka på för att det ska bli så bra som möjligt. Var och en skulle gå igenom ett frågeformulär och rangordna det som stämmer bäst in. Utifrån svaren fick man olika poäng som sedan skulle fyllas i cirkeldiagrammet.

Vi blev bjudna på mat: god macka till förmiddagsfika, isterband till lunch (jag var den enda som tog isterband). Det var så gott! Till eftermiddagsfika fick vi morotskaka. Den där stora biten var så mättsam. Hade räckt med hälften. Efter lunchen så delades vi in i grupper och skulle skapa ett eget scenario som de andra grupperna sedan fick lämna feedback på. Det blev en intressant eftermiddag. När kursen var slut för dagen så åkte jag till campushallen. Det var dags för höstens upplaga av LIU-loppet. Men vilket usligt väder. Himlen öppnade sig fullständigt och jag kände för att strunta i loppet. Men Rickard och Alex var på väg och brorsan hade också anmält sig. Jag hoppades på att det skulle sluta regna och några minuter innan Rickard och A kom så slutade det att regna.

Jag skulle springa fem kilometer. När jag började värma upp kände jag verkligen hur mycket gårdagens träning tagit på benen. Trots att jag tog det lugnare än vad jag brukar. Men jag var peppad. Det skulle bli kul. Vad lite jag visste haha. Hällregnandet dryga timmen innan start hade förvandlat vallabacken till en halkbana. När jag kommit uppför hälften så halkade. Inne i skogen där det brukar vara relativt lättsprunget var det lervälling på sina ställen. Tungt är bara förnamnet!

Geggigt värre!

Något som jag är väldigt glad över är att jag trots vurpa och tunga ben var bara tjugo sekunder långsammare än Sofialoppet tidigare i september. Detta alltså trots min vurpa. Jag är helnöjd med dagen på alla sätt och vis!

Saker jag tänker på just idag

Publicerad den av Hannas krypin

Tänk vad kul det är att få dela med mig av kunskaper. Oavsett om det är på jobbet eller i andra sammanhang. Eller som ikväll att dela med mig av mina erfarenheter som fotbollsdomare till en ny domare.

För några år sedan blev jag lokal domarutvecklare som det så fint heter. Jag åkte upp till Solna för att gå en utbildning för att kunna fortbilda andra domare. Hade ett par kurser men sen började jag plugga och kände att tiden inte räckte till. Men nu är jag klar med skolan och skulle därför kunna hoppa på det igen. Sa det till en av instruktörerna på kursen i vintras men sen hände inget mer. Idag fick jag ett meddelande om datum för nästa kurs för instruktörer. Var snabb att hoppa på. Det ska bli kul!

I morgon ska jag springa lopp igen tillsammans med Rickard, A och så brorsan. Så dagens fundering har varit vad jag ska träna. Hur hårt kan jag träna för orka fem kilometer imorgon? Egentligen kan jag ju köra ganska hårt eftersom jag ändå kan döma två tuffa matcher på rad. Funderingen nedan gjorde dock att jag körde mitt styrke- och explosivitetspass men istället för 30/30 kortade jag den aktiva tiden till 20/30 istället. Nog fick jag allt jobba ändå.

Jag som sa aldrig mer. Men jag börjar bli sugen på att plugga igen. Få förkovra mig i ett specifikt ämne och utveckla min kompetens. Det som ligger närmast är att plugga till sjuksköterska. För att kunna komma in måste jag plugga matte. Det känner jag verkligen inte för…

Håller jag på att bli förkyld, är det därför luftvägarna protesterar? Det lär ju märkas framöver. Det går en hel del sjukdomar på jobbet och barnen har börjat skolan igen. Vore konstigt om jag inte blivit smittad av något. Vi håller tummarna för att jag inte håller på att bli sjuk.

Söndagslistan vecka 37

Publicerad den av Hannas krypin

Nu tar jag helg då efter helgens jobb. Ledig morgondag kommer göra mig helt dagvill men det är jag van vid. Jag och Rickard var ute och tittade på fotboll ikväll. Först tänkte jag att jag drar otur med mig för varje gång jag tittar på just det här laget så släpper de in mål. Men underläget vändes till vinst så jag antar jag kan släppa den tanken. På planen bredvid var det en ny domare som dömde en niomanna-match. Tjejerna spelade tufft och bra tempo så kul att se. Tjejen som dömde var riktigt duktig med. Vid kvart i sju började det mörkna. Det kommer gå fort nu.

Min sammanfattning av veckan blir en kortis. Hur har du haft det?

Känsla: Den här veckan har jag varit väldigt trött trots att jag gått och lagt mig tidigt.

Väder: Det har varit så fint väder den här veckan. Det har inte alls känts som höst utan mer sensommar.

Köp: Det fick bli Claras Hemmets almanacka. Kunde inte låta bli längre.

Träning: Den här veckan har jag inte tagit ett endaste löpsteg. Jag har istället fokuserat på styrketräning. Vad gäller skadan så är det status quo. Det är jag såklart nöjd med även om jag önskar mest av allt att inte ha ont längre.

  • Måndag: Vilodag
  • Tisdag: Styrka och explosivitet, fyra varv. 30 minuter stretch.
  • Onsdag: Fyra kilometers promenad i skogen, 30 minuter stretch och 35 minuter pilates.
  • Torsdag: Vilodag
  • Fredag: Styrka och explosivitet, tre varv.
  • Lördag: Vila
  • Söndag: Vila

Mina positiva från veckan: Det finns såklart många positiva grejer men som alltid när jag skriver mina positiva från veckan så här i efterhand så står det still.

  • Det var så inspirerande att lyssna på överläkaren som berättade om kryobiopsier. Det är verkligen något särskilt att lyssna på personer som verkligen brinner för det dom gör.
  • Tog en härlig skogspromenad i veckan.
  • Känslan av att kroppen minns min pilatesträning. Önskan för kommande vecka är att utöka och få till två pilatespass.
  • Bra fokus vad gäller träningen.

Bilder från veckan:

Sol, träning, fotboll och smultron

Publicerad den av Hannas krypin
Dagens jag i en randig tröja som har tio år på nacken. Glad att jag inte gjort mig av med den.
Morgonsol imorse!

Det är lördag och jag har varit hemma en stund. Haft en lugn dag på jobbet där jag haft en ny undersköterska med mig. Solen sken från en blå himmel och jag ville bara gå ut. Nu känner jag inte lika mycket för det då jag fått ont i magen. Det går i perioder det där och just idag får jag nog skylla mig själv då jag tog två c-vitaminbrus. Har varit så trött hela veckan och det hjälper säkert med lite c-vitamin. Men inom rimliga gränser haha. Tänkte nu skriva några rader om min gårdag.

Gårdagens träning fick bli ett styrke- och explosivitetspass. Jag värmde upp tio minuter på crosstrainern Men det var galet jobbigt. Jag kunde helt seriöst inte andas. Inte så där som det blir för att jag är andfådd utan verkligen inte andas. Var helt säker på att jag fått ett astmaanfall. Testade lite ventoline och det hjälpte faktiskt. Tror jag behöver besöka läkare och se om jag har någon form av ansträngningsastma. Bilderna togs under uppvärmningen och när jag varit ute en stund i friska luften efter träningspasset. Då orkar man se glad ut.

Minns du min smultronplanta som satt rot mellan stenplattorna. Titta hur den ser ut nu i september. Den har till och med spridit sig vidare så nu har jag två plantor mellan stenplattorna. Plantan som fanns i min pallkrage är tvärdöd.

Igår kväll skulle jag och Rickard åka och titta på fotboll. En herrar division tre match. Skulle vi klara oss undan regnet var frågan?

Såklart inte. Vi satt kvar i bilen och väntade för att se om regnet gav med sig. Det gjorde det inte. Ingen av oss kände för att betala för att bli blöta så vi åkte hem och tittade på samma match som livestreamades via corren istället. Tur vi inte pröjsade för att gå in, det var en sömnig historia där det inte hände något alls.

Fem en fredag vecka 37: Knasigt

Publicerad den av Hannas krypin

I ett tidigare inlägg skrev jag om mina funderingar kring att ge blod. Jag bokade tid för nyregistrering men valde att avboka. Häromdagen kom ett nytt sms om att det fattas blod i just min blodgrupp. Det var den knuffen som jag behövde. Så idag när S ändå skulle in till stan för att skriva tenta passade jag på att registrera mig för blodgivning. Det togs lite blodprover och så hoppas jag att allt ser bra ut så jag får ge blod framöver.

Elisas fem fredagsfrågor har rubriken knasigt så därför blir det temat på dagens svar. Ta mina svar med en stor skopa ironi. Kunde inte låta bli att fara iväg i fantasin. 😛

  1. Vilken pryl i ditt hem skulle du klara dig längst utan? Helt klart strykjärnet. Mina kläder ser oftast ut som att de haft en tuff vecka ändå.
  2. Vad skulle du sakna mest om du helt plötsligt inte fick använda internet på en månad? Mina 38 flikar som jag aldrig stänger. De är som små gulliga husdjur, jag vill veta att de fortfarande lever.
  3. Om du kunde trycka på ”shuffle” på din vardag – vad tror du skulle hända? Jag skulle vakna upp i grannens pyjamas, äta frukost i min brevlåda och avsluta dagen på jobbet som kommunens officiella kanelbulleprovare. Visst vore det något? Nybakta kanelbullar med ett glas iskall mjölk till. Nom, nom, nom.
  4. Om du fick dubbelt så mycket tid på ett vardagsmoment – vilket skulle du helst förlänga? Att sova. Tänk dig att få vakna, inse att du får sova en gång till, och sen vakna och inse att du får sova ännu en gång till. Som en enorm snooze-knapp.
  5. Om du var tvungen att leva ett helt år i en filmgenre – vilken genre skulle du välja? Actionkomedi. För då skulle alla mina snubblingar över rollatorer och nära-på-att-springa-in-i-dörren-tillfällen förvandlas till fantastiska stunts, följt av en riktigt maffig punchline.

En aning träningsvärk, jobb och stabsläge

Publicerad den av Hannas krypin

Igår kände jag att jag verkligen behövde träna styrka. Inte hopp och skutt som jag alltid gör utan styrka för den djupa muskulaturen. Så jag freestylade lite och körde dryga 35 minuter pilates. Fick till ett bra pass för hela kroppen. Det är intressant det där hur musklerna minns alla rörelser, hur tekniken finns kvar. Det som saknas är såklart styrka. Glad att jag fick till ett pass. Men gissa om det känns i kroppen idag. Trots att jag också fick till ett pass med trettio minuter stretch.

Från tidig morgon till sen kväll så har det regnat idag. Jag var som en dränkt katt och åtminstone tre personer frågade om jag färgat håret. Men nopp, jag var bara blöt. Är glad att jag kom ut i skogen igår för en promenad. Jag hade tänkt att promenera idag också men så mycket som det regnade idag hade det varit allt annat än mysigt och härligt. Jag tänker nämligen ofta just det att ”åh vilken mysig promenad det skulle bli i regnet.” I teorin är det alltså en jättebra idé…

I eftermiddags skedde en otäck olycka på E4, campusbussen välte av någon anledning och landade ute på gärdet. Så regionen gick upp i stabsläge för att kunna förbereda sig på ett stort antal skadade. Som tur var så fick ingen livshotande skador. Men vilket trauma, även om man inte skadar sig fysiskt så är det en otroligt fruktansvärd händelse att vara med om. Det där kunde gått riktigt illa på många sätt och vis.

Röd flagg, paletter och skogspromenad

Publicerad den av Hannas krypin

Så här på min lediga dag har jag passat på att besöka ett gäng bloggar som det var ett tag sedan som jag kikade in hos. Jag har även tagit en promenad ute i skogen. Var lite ”wild and crazy” och gick i motsatt riktning. Inte undra på att jag tycker spåret är så tungt. Det sluttar lätt uppför nästan hela tiden förutom ett par långa nerförsbackar men dom ska man ju också uppför. Hittade ett gäng svampar. Kolla så häftig denna är som liksom vänt sig lite ut och in.

Blodröd stensopp kanske?

Jag gick förbi och spanade in i skogen. Såg något stort och gult som jag kände att jag ville spana in mer. Har nämligen aldrig sett gula flugsvampar Finns det ens? Googlade och hittade att det är en väldigt sällsynt svamp. Enligt Google lens är det en gul flugsvamp men den artbestämningen tar jag med en nypa salt. Dessa hittades bland röda flugsvampar så jag tänker ändå att det är röd flugsvamp.

Måste bara visa, titta så fina min paletter blivit! Det är verkligen skillnad nu när de får mer sol. För ett par veckor sedan såg de ut så HÄR. Ska låta dom växa till sig och sedan klippa ett par skott till. Enligt mig så är det bästa sättet av övervintra paletter i ett vattenglas. Så efter allt svamp- och skogspladder tänkte jag avsluta mitt inlägg med att svara på gårdagens wordpressfråga.

Vilket personlighetsdrag hos människor är en röd flagga för dig?

  • De där personerna som är snälla och trevliga mot mig men sedan snackar skit bakom ryggen på mig.
  • Personer som tror att de kan och vet allt och inte kan erkänna när de har fel.
  • Att inte lyssna och bara prata om sitt eget och sina egna bekymmer.