9 augusti

Då var Winning Ground Fotbollsfestival över för det här året. I år fick vi jobba lite mer på olika sätt, jag fick rycka in och döma en match idag igen. Tänkte på en sak idag att flickfotbollen har verkligen ändrat karaktär från när jag dömde 7-manna på tjejsidan. Det är mycket tuffare fotboll nu. Tjejerna tar för sig mer och vågar verkligen gå in i situationerna. Jag som gillar när det händer en del trivs som fisken i vattnet.
Jag trivs verkligen med att vara ansvarig på en cup så här, att få dela med mig av mina kunskaper och styra upp det hela. Nu gjorde jag inte allt jobb själv utan det var ju jag och Rickard som hjälptes åt och det fungerade super!
Efter cupen åkte vi hem till Rickards syrra och åt lite glass och firade kusinen som fyllt år. De stora barnen stack iväg och badade och när de väl kom tillbaka var både jag och Rickard så trötta att vi i principbara orkade laga mat och nu är det soffläge som gäller, jag tänker äta godis!

Festivalen

Dagen började med mulet väder och jag var lite rädd för regn ett tag men det höll upp. Det var varmt hela tiden och mot eftermiddagen blev det strålande sol. Lite hinder på vägen mötte vi men det var bara att lösa. Det är riktigt roligt  att vara ute och göra en sådan här grej.
Vi blev haffade av några spelare som ställde tusen frågor och ville ha våra autografer. Det började med att en av tjejerna frågade mig ”är du känd” men det satt långt inne, så blyg var hon. Men sen kom det fråga på fråga och till slut var det åtta-nio spelare som ville prata med oss.
Jag fick rycka in och döma två matcher i flickor 11 och 12. I flickor tolv mötte ett östgötalag AIK. Vilken uppvisning det var i fin fotboll och många mål. AIK-tjejerna var helt fantastiskt duktiga och det var grymt kul att få döma en sådan match. Det där laget kommer gå långt om tjejerna fortsätter.
 


 
 

Fotbollshelg

Igår kväll var jag iväg och dömde match som assisterande. Jag kände mig ganska dålig men observatören var nöjd så då får jag också vara nöjd. Vi var ett halvt damteam, bara den andra ad:n var en kille. Det var riktigt roligt.
I helgen är det dags för Winning Ground fotbollsfestival igen. I år har det varit svårt att få till tillsättningen så jag är inställd på att rycka in och ta någon match om inte de andra tjejerna vill ta fler matcher. Det är en flickcup där spelarna är 10-12 år.
Följ mig gärna på instagram där jag uppdaterar oftare än bloggen. @hannafialotta

En fredag

Idag stack vi iväg till badet med kusinerna. Vi hade det trevligt men det var lite otäckt också för ett litet barn hamnade under vattnet och det var tydligt att hen inte kunde ta sig upp själv. Precis bredvid stod en annan förälder som över huvudet taget inte brydde sig om att barnet inte kom upp. Jag var givetvis snabbt där och hjälpte barnet upp men det var otäckt. Inte konstigt att så många barn drunknar när vuxna inte reagerar utan tar för givet att allt är okej…

Pappas sockerkaka på badet hör givetvis till. 

Likaså glass. Nu ser jag på klockan att den sprungit iväg så nu ska jag iväg och döma match.
 
 
 

Ett litet personligare inlägg

Det är så himla tungt just nu. Tankarna far runt som en berg-och-dalbana och jag vet varken ut eller in. Vad vill jag, vad vill jag inte, vad är rätt/fel. Typ så…. Vad jag funderar över kan jag inte skriva här, det är alldeles för privat. Det är jobbigt även om det inte ser ut så i alla mina peppiga och glada inlägg.

Full fart i spåret

Idag var tanken att springa en mil i ett spår här i stan. Jag bestämde tempot och Rickard hängde såklart på. Mitt tempo är inget för honom. Jag hade riktigt pigga ben, det var en riktigt härlig känsla att orka springa så fort från start. Jag kände ingenting i höften och det var jag väldigt glad över.
Tyvärr fick jag kramp i magen så vid 6,5km fick jag bryta och börja gå istället. Sista 3,5 kilometrarna fick jag varva gång med löpning men till slut var det bara att gilla läget och promenera hela tiden istället.
Dagens lärdomar:
– att jag kan springa och att det mesta egentligen sitter i huvudet.
– att jag inte får slarva med att dricka vatten på dagarna.
 
 

En härlig torsdag

Idag kom Marie och hennes barn hit. Vi hade en riktig härlig eftermiddag med prat och skratt, hur mysigt som helst. Det har varit varmt idag vilket verkligen inte gör dagen sämre. Så härligt! Rickard bakade kladdkaka så det blev en massa onyttigheter inmundigade också. Mums! Ikväll blir det en löprunda.
 

Ett pass pilates och styrka

Något jag verkligen saknar just nu är att kunna löpträna. Matcherna räknas inte tycker inte jag. Igår skulle jag sprungit med Rickard, Laura och brorsan men fick istället rycka in och döma match. Jag fick springa fort, precis det som jag var så sugen på. Sen är det kul att få döma med headset och signalflaggor (flaggorna är inget nytt, de använder jag jämt när jag går som assisterande). Men det är en stor fördel att kunna prata med de andra i teamet under matchen, kunna bekräfta domslut, vara ett stöd för varandra.
Nu babblade jag iväg väldigt känner jag. Det som inlägget egentligen skulle handla om var kvällens träningspass. Lite känningar i höften får jag till och från så tar det lite lugnt med löpningen utanför matcherna och därför blev det en repris av armpasset vi körde häromdagen och så tjugo minuter pilates efteråt. Är uppe på 52 pass nu och det är stor skillnad på magstyrka och teknik. Pilates fungerar så att ju mer rätt teknik man använder, desto jobbigare blir det och det stämmer verkligen.

Sommaren dök upp

Sommaren dök upp på eftermiddagen så vi pallrade oss iväg till badet. Varken jag eller Rickard hade lust att bada men barnen hoppade glatt i. Haha, lagom till solen kom fram valde vi ändå att sitta under taket i skuggan…

Efter badet drog vi iväg till Smultronstället (igen). Förra året var vi där en gång men i år har det blivit fem gånger kanske. Tokiga i glass såklart! En gång till kommer det bli innan sommaren är slut. Tröttnar aldrig.
Både jag och Rickard tog glass med nötter i och jag fick en allergisk reaktion. Det har jag aldrig varit med om men är säker på att det var pekannötterna jag reagerade på. Just nötallergi tycker jag är lite obehagligt då det är så oberäkneligt.
 

Hela havet stormar

Så känns mitt liv just nu. Helt ärligt så har det känts så ett bra tag. Försöker smita från verkligheten då och då. Igår fick jag lite hastigt och lustigt åka till Åtvidaberg och döma som assisterande, ena ad:n blev sjuk. Som vanligt kändes det stabilt. Det var kul att döma med en domare som jag bara dömt med en gång tidigare. Efter matchen möttes jag och Rickard upp i stan, käkade lite mat och sen tittade vi på nya Mission impossible–filmen. Det var inte så dumt att kunna fokusera på något annat i några timmar och inte det som tynger mig.