Zebra eller….

Zebra eller mönstrat? Jag väljer den mönstrade. Bilder: HM.com
Jag är inne i ett bra träningsflow. Idag körde jag och Marcus tävling på fem kilometer. Under tiden sprang Rickard åtta kilometer så snabbt han kunde vilket resulterade i en tid på 29 minuter. Det är grymt bra! Vinnaren blev i alla fall …. *trumvirvel* Marcus. Låg först på sista kilometern men fick en illamåendeattack. Det får jag ofta när jag pressat mig långt över min förmåga. Där sprang Marcus om såklart men jag sprang på så han klådde mig med bara två sekunder. Nytt personbästa: 26,14. Jag börjar närma mig mitt mål. Om en månad ska jag klara fem kilometer på 25.  
 

Visa ödmjukhet

Något jag inte förstår är varför det ska vara så svårt att erkänna ett misstag. Att fortsätta hävda sin rätt fastän man så tydligt gjort fel är för mig en gåta. Stolthet, dumhet, att inte vilja visa sig svag. Anledningarna kan vara många. Att kunna vara ödmjuk är en egenskap värd att vara rädd om och att våga ge av sig själv. Man måste inte alltid ”vinna”

13 augusti

Igår vaknade Ida vid tio ungefär och hade svårt att komma till ro igen. Jag tror det beror på omställningen, att hon börjat dagis igen och jag jobbar. Hon fick komma upp till mig och sitta i knät och mysa samtidigt som jag tittade på ”Systrar i jeans”. En mycket charmig film. Halv tolv ville jag krypa ner men Ida hade fortfarande svårt. Hoppas att hon sover bättre ikväll. Jag var inte särskilt pigg imorse när klockan ringde men upp kom jag utan att ”snooza”.
Nu ska jag alldeles strax pallra mig iväg och döma fotboll. Ända till Boxholm ska jag ikväll för att assistera i herrar div4. Jag tror det kommer bli en riktigt bra match då Boxholm ligger ett poäng efter det ledande laget. Högt tempo och bra spel hoppas jag på.
 Hoppas ni har en bra dag!

Tisdag

Idag var vi en kort på jobbet och jag den enda med medicindelegering (jobbade med vikarie) så det var fullt upp hela dagen. Jag är trött för när jag kom hem åkte vi till Busfabriken där barnen fick rasa av sig lite. Jag med! Det var riktigt roligt att hoppa studsmatta, tidigare har det känts som att när jag landar så stannar hjärnan kvar nånstans i det blå. Sjukt obehaglig känsla och jag har tänkt att jag är för gammal men inte då, vad roligt det var.
Imorse nere vid slussarna. Byxorna är reafynd. Lite stora är dem men det är det jag gillar. HÄR finns de.
 
 

Tur och retur

Idag tog jag inte bilen utan tog cykeln istället. Men gissa om jag ångrade mig när jag kom ut på gamla E4:an och kände motvinden. Det här kommer bli en jobbig mil tänkte jag och trampade på. Kommer fram till jobbet i alla fall på en bra tid. Det är konstigt det där, först kände jag helt bortkommen men bara efter ett par timmar kändes det som att jag inte varit borta från jobbet alls. Allt sitter i ryggmärgen, en härlig känsla.
När jag skulle cykla hem hade vinden mojnat men istället hade jag ont i rumpan istället. För såna här turer skulle jag verkligen ha såna där cykelbyxor med skumgummi i som cyklisterna har för att sitta lite mjukare. När jag är nästan hemma så blir jag omkörd av en bil som stannar lite längre fram. Först blir jag lite rädd men känner sedan igen bilen och det var vår elitdomare som ville hälsa. Väl hemma: pussa på barnen och sedan köra lite magövningar: situps, höftlyft och benlyft + balansera lite på bollen. En bra träningsdag!

Resultat

Då var det då dags att göra en liten utvärdering av min träningssommar. Innan jag gick på semester så sa jag att när jag kommer tillbaka ska jag vara i både bättre form och smalare. Stenhårda intervaller i olika varianter, tempoträningar, distans och styrka kombinerat med snabba femkilometerspromenader har lett till att formen är bättre än nånsin. För ett tag sedan skrev jag om mitt personbästa på fem kilometer som är 27,15, men har kontrollmätt sträckan och då visade det sig att jag sprungit 5,140 meter.
Min bästa femma är alltså sprungen på ca 26,40. Det är inte alls särskilt långt från den tiden jag vill ner till på fem kilometer. Målet är fem på 25. En minut och 40 sekunder ska inte vara särskilt svårt att ta in.
Så här såg mina mått ut när jag började för åtta veckor sedan.
Vikt: 70,7   
Midja: 83
Mage: 109
Stuss: 106
Lår: 63
Nu efter åtta veckors hårt kämpande ser det ut så här istället:
Vikt: 63,7 (- 7)
Midja: 76 (- 7)
Mage: 95 (- 14)
Stuss: 98 (-8)
Lår: 60 (-3)
Jag har ätit vanlig mat men begränsat intaget och ätit max 2 hg godis i veckan. Jag tror inte helt på förbud så glass har också slunkit ner. Vad gäller bullar/kakor har jag varit stenhård och tycker inte ens att det är gott längre. Ju mer nyttigt jag ätit och desto mer resultat jag sett desto mindre benägen har jag varit att fuska. Den stora utmaningen blir nu när jag kommer tillbaka till jobbet, dels att inte börja småäta och att inte äta av efterrätterna. Det är sådana frestelser jag vet att jag inte får falla för, då är det snart kört och allt arbete jag lagt ner har varit till ingen nytta. Att bibehålla träningen och att ta mig ut på promenaderna är också utmaningar. Men har det gått hittills så ska det fortsätta så. Jag försöker att tänka att det är en bättre livsstil jag skaffar mig som gör att jag orkar mer och mår bättre.

Vardag igen

Så här glad blev vår lärare över blomman och smycket hon fick av oss i avskedspresent. Det känns så konstigt att jag inte ska gå tillbaka till skolan i höst. Jag saknar våra lektioner och klasskamraterna. Samtidigt är det skönt att i höst kunna fokusera på bara jobbet och familjen.
Idag är det dags att gå till jobbet igen. Jag har haft en mycket skön, lång och härlig ledighet så jag är verkligen redo att gå tillbaka, särskilt idag när det regnar och det inte inbjuder till några uteaktiviteter. Börjar två och tänkte vara hurtig och cykla.
Hoppas ni får en härlig dag!