Kategori: Fotboll

Av eller på!

Publicerad den av Hannas krypin
Halloj! 
Nu blev det lite tyst igen. Eller senaste inlägget var i och för sig igår. Känns som evigheter sedan. Jag var så trött igår, sov faktiskt nästan två timmar på förmiddagen. Hade tänkt att cykla men så blåste det nästan storm och jag var trött så jag tog bilen till jobbet. Är det inte konstigt hur det hela tiden är så antingen eller inom vården. Antingen så är det kaos eller så är det som nu så lugnt att man funderar på om man glömt något för att det är så lugnt. Av eller på, allt eller inget. Jag flexade vid ett idag för att åka iväg och döma fotboll med Rickard och J. Det var som assisterande domare i östgötacupen. Det ena laget var gamla spelare från LCH. Det var lite extra roligt att få vara med i en match med gamla hockeystjärnor. Kvällen är fri, något som är säkert är att jag ska äta godis. Jag har varit så sugen och ostkrokarna som jag åt häromdagen räknas inte. De är ju bara salta och feta. Det är sockret kroppen vill ha.
Jag fick frågan häromveckan om jag inte skulle börja äta ketogent igen och spontant känner jag nej. Inte för att jag inte tror på kosten utan för att nu när jag äntligen kommit tillbaka formmässigt så vill jag inte behöva börja om igen. Jag får ta det den dagen jag inte vill döma fotboll. Att äta på det sättet fungerade alldeles ypperligt i vardagen. Det var ju i löpningen som det inte fungerade eftersom kroppen inte kunde använda fett som energi än. Jag var inte ketoadapterad.

I drömmen föll jag för grupptryck

Publicerad den av Hannas krypin
Fredagskvällen spenderades på fotbollsplan. Jag dömde som assisterande i en match mellan ett division fyra och ett division femlag på herrsidan. Det var en tuff match fast det ”bara” var en träningsmatch. Jag har konstaterat det att för domaren finns det inga träningsmatcher. Man måste alltid vara på tårna och beredd på att vad som helst kan hända. Jag var extremt ringrostig de första minutrarna. Huvudet hängde liksom inte med. En annan sak jag reflekterade över som jag inte tänkt på tidigare är att löparskorna som jag använder har en ganska hög sula och det kändes vingligt. Funderade då över om det är skorna som bidrar till ”vingelkänslan” i benen. Hellre det måste jag säga än det andra jag funderar över som rör det neurologiska. Att det skulle vara någon sjukdom som gör att benen ibland känns så svaga och att jag inte har något att trycka ifrån med.
Idag har jag unnat mig en riktigt härlig sovmorgon. Som en annan tonåring sova till halv tio. Det är fördelen med stora barn som själva vill sova länge. Då behöver ju inte jag upp tidigt. Frukosten är inmundigad och nu tänkte jag berätta om tankar jag fick av en dröm jag drömde. Det var en sån här morgon när jag drömde mycket på morgonvisten. Bland annat att en kollega vaccinerade mig. Jag föll i drömmen för grupptryck och jag hann inte reflektera över vad jag gjorde så var det klart.
Jag funderar rätt ofta över hur många som gör just det, faller för grupptryck. Som egentligen inte vill, som är rädda men gör det ändå för att de tror att det är enda alternativet. Media matar en hela tiden om en ensidig bild där vaccinering är enda vägen ur pandemin. Kanske har de rätt, kanske inte. Ser man till de länder som har en hög vaccinationstäckning är det fortfarande en stor smittspridning. I Storbritannien tex så är det den indiska mutationen som nu sprider sig. Där har ändå 40 miljoner människor fått iallafall sin första vaccindos.
Iallafall så var jag glad när jag vaknade och konstaterade att jag bara drömt. En kompis frågade mig vad hen skulle göra för att få mig att ändra mig. Absolut ingenting sa jag. Jag är lite sådan att ju mer motstånd jag möter desto mer envis blir jag. Så att starta en övertalningskampanj skulle inte funka. Aldrig någonsin. Känns inte som att det finns något som kan få mig att ändra mig eftersom jag blir bara mer och mer säker på mitt beslut att inte vaccinera mig.
 

När gamla Hanna blixtrar till

Publicerad den av Hannas krypin
 Ikväll har jag varit ute och dömt fotboll i solen. För första gången på över ett halvår som huvuddomare bland tre. Det är längre tid än så förresten. Tror senaste gången var när jag fick ett akut återbud i herrar division fem. Första halvlek kände jag mig som en seg klump. Men så hände något i kroppen i andra halvlek och jag hittade fart i mina ben och kunde tempoväxla. Lyckan i att känna att det finns fart i benen kan nog bara den som sett hur jag slitit det senaste året förstå. När jag slappnar av och liksom bara springer och inte tänker så mycket. Det har varit ett tungt år vad gäller min form. Som jag har fått slita med småskador och problem med att ens höja tempot pyttelite. Och så kände jag hur gamla Hanna kom tillbaka. Den Hanna som 2019 sprang igenom det där löptestet hur enkelt som helst. Den känslan ska jag njuta av och hålla kvar!

Äntligen, äntligen, äntligen

Publicerad den av Hannas krypin

Så många motstridiga känslor har flödat i min kropp under det här coronaåret. Vill jag, vill jag inte, ska jag sluta? Kommer jag ens ihåg hur man gör? Jag pratar såklart om fotboll och att döma. I förra veckan blev det klart att ungdomsmatcherna får komma igång igen. Så ikväll har jag äntligen fått ge mig ut på fotbollsplan. Huruvida det är smart att ge sig ut och döma fotboll efter att ha gått av ett nattpass kan ju diskuteras. Men takterna sitter i, det kände jag direkt när jag kom ut på plan. Jag blev inte satt på några större prov idag, det lär nog bli mer av den varan på söndag när jag ska döma pojkar 15. Ikväll var det flickor 15. Bra mjukstart iallafall!
Min vad som bråkat med mig höll, värre var det med ett fäste vid höger knä så jag vågade inte riktigt ta i i löpningarna. Det släppte till andra halvlek. Glad att få vara igång igen! 

Ur en domares perspektiv

Publicerad den av Hannas krypin
I eftermiddags var jag ute och dömde med J och A, sista seriematchen för säsongen. Nästa helg när alla serier slutar så kommer jag inte kunna döma något då jag jobbar. Surt sa räven. Det känns knappt att säsongen börjat och nu är den redan slut. Det kommer säkerligen bli en del cupmatcher framöver men som det ser ut nu så har jag dömt min sista match. Matchen var en välspelad tillställning utan en massa gnäll och fokus på rätt saker. Kul! Tur med vädret hade vi också, här där jag bor var det rätt så grått och dant men dit vi skulle var det sol och riktig sensommarvärme. Underbart ju!
Det har varit ett konstigt fotbollsår. Där på vårkanten så hade jag så svårt att hitta engagemang till att träna och hålla formen uppe. Jag visste ju att det säkerligen skulle bli matcher att döma. Frågan var när. Men säsongen kom igång så jag har fått vara ute på plan och döma. Grymt kul!
Alltså perfekt väder! Och konstgräsmatta.😍😍😍 Jag blir alltid glad av att komma till den här arenan. Här har jag dömt många matcher! 
Vet du vad jag tänkt den här veckan. Det spelar ingen roll hur mycket skräp jag ibland får ta i vissa matcher så kommer jag ändå aldrig sluta döma fotboll. Inte förrän kroppen säger i från på riktigt. Kärleken till att få komma ut döma är alldeles för stor. Det negativa är en yttepytte del av det. Så liten att den inte räknas.
Men hur hanterar man kritiken man får som domare då? Jag hörde något så bra för några år sedan. Jag kommer inte ihåg vem som sa det men det är något jag tagit fasta på. Personen sa att kritiken inte är riktad mot personen utan den rollen man kliver in i som domare. Alltså tänker jag att det inte är jag som person som får kritik utan den roll jag är i när jag är på plan som domare. Utan det tankesättet tror jag att jag tagit åt mig betydligt mer än vad jag gör. Mest frustrerad blir jag i de matcherna där det inte spelar någon roll vad jag gör. Om jag blåser är det fel, friar jag så är det fel. Hittar jag en enkel frispark att lugna ner spelet med så är det också fel. Som tur är så är de här matcherna väldigt få. Nyckeln är att kunna kommunicera på plan. Inte hela tiden såklart men där det behövs. Sen också att lära sig att känna igen situationerna, ”är det här en situation där jag som domare kommer vinna eller kommer jag bli nersnackad”. Känner jag att jag inte kan vinna så tar jag inte diskussionem. Jag blåser och sticker istället.

Att det har varit en solig lördag

Publicerad den av Hannas krypin
Dags för en liten uppdatering tänkte jag. Det har varit en aktiv lördag idag med fotboll, promenad med maken i bygden och så lagade jag hemgjord pizza till kvällsmat. För min del gjorde jag en ”ostvariant”.  Perfekt substitut då jag inte vill äta gluten, keto eller inte. Berättade jag det förresten att jag blev sugen på tunnbrödsrullar? Samma kväll som jag smaskade godis så åt jag också tunnbrödsrulle. Tänkte att om jag ändå skulle ”slarva” kunde jag lika gärna göra allt på samma kväll. Det var så gott, men magen mådde såklart som den förtjänade efteråt. Idag fick jag äran att döma Linköping Citys A-lag som assisterande domare i en internmatch. Man kan säga att det var city mot city. De hade dock blandat upp lagen så det var blandat junior och A-lagsspelare i båda lagen. Jag var bekymrad över tempot men det var ju inga konstigheter. Det var seriöst med, ingångsmarsch och speaker. Det var kul att få vara delaktig.
                                                                 
I eftermiddag gick jag och Rickard ut på en promenad. Visst ser det skönt ut? Det var det inte kan jag säga. I skogen var det minusgrader. Bilderna du ser ovan är det nyaste området där vi bor. När vi flyttade hit för åtta år sedan så var det åker här. Nu är det bland annat en gruppbostad i området, stora villor och radhus. Undrar hur det kommer se ut här om tjugo år…
Efter promenaden ställde jag mig och bakade pizza. Det var flera år sedan. Om du kikar bakåt i mitt arkiv så ser du att jag bakat mycket men gör det inte så mycket längre. Jag äter ju inte själv och då är det inte lika kul. Men mina bullar alltså! 😋 Särskilt nygjorda med ett glas iskall mjölk till. Så gott ju!
Nu ligger jag här i sängen och skriver, är väldigt trött och ska alldeles strax släcka och sova. Trött tjej, eller så där tröttpigg på något sätt. Ser fram mot att få sova. Haha, varje kväll när jag lägger mig ner säger jag till Rickard att vad skönt det var att få krypa ner. Varför har jag skjutit upp det så länge. Sova är härligt! Haha, nu har jag lyckats babbla om allt och ingenting. Jag ska väl ha lite kvar att berätta imorgon med så jag säger godnatt nu. 😀

En fotbollsmatch

Publicerad den av Hannas krypin
Hoppa över det här inlägget om fotboll inte roar dig.
Igår dömde jag en sådan rolig match med J och J, det var högt tempo och någon tuff situation här och där men mest fint spel. Släppte en sådan fin fördel som det var nära att bli mål på. Såna situationer blir jag så glad när jag sätter. Det var hur kul som helst att få döma en sådan match. Formen kändes faktiskt okej, fortfarande behöver jag jobba med tempoväxlingar. Just nu känns min maxfart blaha och det stressar mig en aning. Har fortfarande löptestet framför mig… 

Batteritorsk, fotboll och länkar

Publicerad den av Hannas krypin
I förmiddags när jag skulle ge mig iväg och döma fotboll visade det sig att batteriet i bilen dött så Rickard som också skulle ge sig iväg och döma men åt andra hållet fick skjutsa in mig till stan. Vi båda hann till våra respektive mötesplatser så det var bra. Jag hade en träningsmatch mellan två herrlag. Det var en riktigt tuff drabbning. Motvind, regn och tuffa situationer. En sån där match där jag är glad över den rutin som jag har.
Innan matchen ringde jag Marcus och frågade om han kunde hjälpa mig att få igång bilen. Han och Bea hade ärenden in till stan så de var snälla och skjutsade hem mig och sen försökte vi skaka liv i bilen. Vi har en smidig starthjälp så till slut gick det att få igång bilen. Jag sprang hem, bytte kläder och så åkte jag till Norrköping för att träffa Jenny. Vi hade en riktigt mysig eftermiddag tillsammans. Hennes lille Loui är så gullig och var lite ”blygbusig” först. Det var väldans trevligt att träffas.
Så tänkte jag avsluta inlägget med veckans länkar.
Madeleine skriver ett personligt inlägg om självförtroende.
Amanda skriver om en bloggutmaning som hon deltar i.
Ullie skriver ett vardagsinlägg och visar upp en inredningsbild från ett av barnens rum.

Det blev inget löptest….

Publicerad den av Hannas krypin
… Men däremot ett kort och intensivt intervallpass med en löpcoach. Vi körde löpskolning och sedan tuffa intervaller. Ganska matchlikt men vad vi skrattade när vi skulle göra löpskolningsövningar. Det är bra övningar men det ser lite roligt ut, hehe. Intervallerna vi körde var två olika sorter, dels lite längre och sedan en variant på ”idioten”. Sjukt jobbigt men så bra för explosiviteten.
När vi inte sprang så pratade vi om våra målbilder som vi gick igenom på kursen och det är dags att uppdatera målen. För mig kommer det fortsatt vara att jobba med explosiviteten och bygga styrka. Nu är det flera månader sedan som jag var på gymmet och jag saknar det en hel del faktiskt.

Aroscupen 2019

Publicerad den av Hannas krypin
Nu är jag hemma efter fyra dagar i Västerås med massor med fotboll. Känner mig lite tom nu, det har varit så galet roligt! Vad mycket jag lärt mig och jag är allt sugen på att hänga med nästa år också!
Veckan innan jag åkte till Aros var jag så nervös. Jag och fotbollsläger har inte riktigt varit en bra kombo. Att döma bra när jag pressar och ställer höga krav på mig själv funkar inte. Sen får jag inte bli för laidback heller, då blir det fel åt andra hållet så jag blir för avslappnad att det inte funkar för den delen istället. Men jag var nervös i onödan. Det gick så bra och det var så roligt. Förbättringspunkter har jag fått såklart och den största är fysiken. Jag rör mig bra på plan men jag är lite för långsam. Så nu kommer det bli en hel del träning här i bloggen igen. Inte bara såklart, så du behöver inte oroa dig. Men åter till cupen!
Bild från Blåsbo. Här hade jag ett gäng matcher.
På fyra dagar dömde jag fem matcher som domare och fem matcher som assisterande. På fredagen startade jag redan klockan åtta på morgonen för att döma en match i flickor 16, oj vad tröga ben jag hade. Jag sa det till observatören att så där på morgonen vill inte benen alls. Efter den matchen hade jag rast ända till tre och passade på att sova. Vaknade av att en domare sparkade iväg sin toffel mot väggen. Världens smäll blev det och jag flög upp. Det var såklart inget illa menat, personen visste inte att jag var där. Var lite gömd under täcket, haha. Jag vaknade iallafall, haha.
Lördagen fick jag vandra lite mellan två planer: Solid park och Blåsbo.
Här uppifrån såg man allt.
Startade dagen på största arenan Solid Park och dömde en match som ad. Var med om en jätteintressant offsidefälla som verkligen ställde mig men när vi såg den på video visade det sig att jag tagit rätt beslut. Jag blev så glad! Och så fick jag döma ett estniskt lag mot ett svenskt på Blåsbo och det där med att prata engelska med spelarna var svårt när man inte är van vid det. Så det blev en del svengelska. Intressant upplevelse! Därefter fick jag förmånen att döma a-kvartsfinalen mellan Täby och ett norsk lag i pojkar 15. Den matchen finns filmad så den ska jag titta på i dagarna. Alla matcher som jag dömde på Solid Park finns på film så det kommer bli givande att gå igenom Tänkte avsluta inlägget med ett gäng bilder.
Natten till torsdagen innan avfärd kunde jag inte sova. Vid ett var det fortfarande ganska ljust! Ljuva sommarnätter!
Mysigaste gatan på väg till skolan där vi åt måltiderna. Vi sov i en skola och åt mat på en annan. Två av planerna, Blåsbo låg precis vid skolan där vi sov så det var smidigt.
Här ser man min snygga fotbollsbränna. Idag har jag bränt mina axlar igen. Konstigt tycker jag då jag inte tyckte att jag var så mycket med ryggen mot solen men det var jag visst. Aj!!
Det här är nog den minst smickrande bilden du kommer få se på mig i den här bloggen. Imorse vaknade jag med så svullna läppar. Jag är lite sönderbränd men inte uttorkad då jag varit så noga med att tillföra både vatten och salt.
Idag söndag var det sista dagen och dags för finaler. Vi Östergötlandsdomare hade fått sex finaler som det skulle placeras ut domare på. Dömde a-semifinalen i flickor 15. Lagen som möttes var Brommapojkarna-Västerås. En rolig match med högt tempo!
Sen var jag ad i b-finalen i samma kategori. Därefter blev det en stunds väntan innan det var dags att hoppa på bussen som skulle ta oss tilbaka till skolan och hämta vår packning där. Skönt att vara hemma men jag är taggad på att åka till Aroscupen igen. En annan sak: Tyvärr hann jag inte boka dejt med varken dig Amanda eller Moa. Hade varit grymt kul att träffa er båda.