Det går bra nu…..

Ja, vad ska man säga. Året har startat med att jag haft problem med min vänstra vad till och från. När jag dömde förra helgen fick jag rejält ont igen. Det gick dock över efter en sisådär tre dagar. Gav mig ut för att döma fotboll idag och vad händer under matchen? Mitt under en snabb kontring så halkar jag på en isfläck som låg dold under gummikulorna som finns på en konstgräsplan…. Jag flyger som en vante, landar illa och en stukning av höger fotled var ett faktum. Notera höger fot, inte vänster vad. Jag hade inte en enda känning av vaden under hela matchen och inte nu heller. Ironin i att vaden håller men stukar högerfoten istället. 😖🙄😱 Lämnade från mig matchen som jag blivit tilldelad på fredag, tror inte att jag kommer vara i skick att springa på en fotbollsplan redan då. 
Det här var ju en olycka och hade väl egentligen inte kunnat undvikas men jag blir så ledsen. Vill bara vara i form och kunna träna och röra på mig som jag vill. Inte begränsas av en massa onödiga krämpor…. Försöker se det positiva i att jag kan träna ännu mer pilates och alternativ träning, men jag behöver flåset också.

Att döma fotboll som tjej

När jag började döma fotboll, (hade mina första matcher 2005 och gick steg 1 2007) så var jag ensam tjej i domarklubben och i Östergötland var vi endast tre domare. Endast jag dömer fortfarande fotboll av de som dömde då. En av tjejerna har flyttat så vet inte om hon fortsatt.
Vad är det då som fått mig att fortsätta under åren? Jo, kärleken till sporten, hur mycket jag älskar att få vara ute på plan och döma. När allt bara flyter på, fin fotboll, schyssta närkamper och bra snack med spelarna. Då är det helt fantastiskt att få döma! Jag brukar tänka när jag får kritik att det inte är Hanna så får kritiken utan den rollen som jag går in i när jag går ut på plan som domare. Jag upplever inte att jag som tjej har det tuffare på plan än mina manliga kollegor. De lag som jag vet innan är snackiga till exempel är inte mer snackiga när jag kommer ut på plan jämfört med manliga domare.
Klimatet på fotbollsplan, där har man som ledare en oerhört viktig roll. På plan märks det direkt, de lag som är ledda av tränare som lärt spelarna att fokusera på rätt saker har ett bättre klimat. Det är oerhört viktigt, särskilt i ungdomsfotbollen. Det är som välbekant att barn och ungdomar gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Ledarna är ungdomarnas förebilder så det ligger ett stort ansvar där att visa hur man är schysst på plan. 

Av eller på!

Halloj! 
Nu blev det lite tyst igen. Eller senaste inlägget var i och för sig igår. Känns som evigheter sedan. Jag var så trött igår, sov faktiskt nästan två timmar på förmiddagen. Hade tänkt att cykla men så blåste det nästan storm och jag var trött så jag tog bilen till jobbet. Är det inte konstigt hur det hela tiden är så antingen eller inom vården. Antingen så är det kaos eller så är det som nu så lugnt att man funderar på om man glömt något för att det är så lugnt. Av eller på, allt eller inget. Jag flexade vid ett idag för att åka iväg och döma fotboll med Rickard och J. Det var som assisterande domare i östgötacupen. Det ena laget var gamla spelare från LCH. Det var lite extra roligt att få vara med i en match med gamla hockeystjärnor. Kvällen är fri, något som är säkert är att jag ska äta godis. Jag har varit så sugen och ostkrokarna som jag åt häromdagen räknas inte. De är ju bara salta och feta. Det är sockret kroppen vill ha.
Jag fick frågan häromveckan om jag inte skulle börja äta ketogent igen och spontant känner jag nej. Inte för att jag inte tror på kosten utan för att nu när jag äntligen kommit tillbaka formmässigt så vill jag inte behöva börja om igen. Jag får ta det den dagen jag inte vill döma fotboll. Att äta på det sättet fungerade alldeles ypperligt i vardagen. Det var ju i löpningen som det inte fungerade eftersom kroppen inte kunde använda fett som energi än. Jag var inte ketoadapterad.

I drömmen föll jag för grupptryck

Fredagskvällen spenderades på fotbollsplan. Jag dömde som assisterande i en match mellan ett division fyra och ett division femlag på herrsidan. Det var en tuff match fast det ”bara” var en träningsmatch. Jag har konstaterat det att för domaren finns det inga träningsmatcher. Man måste alltid vara på tårna och beredd på att vad som helst kan hända. Jag var extremt ringrostig de första minutrarna. Huvudet hängde liksom inte med. En annan sak jag reflekterade över som jag inte tänkt på tidigare är att löparskorna som jag använder har en ganska hög sula och det kändes vingligt. Funderade då över om det är skorna som bidrar till ”vingelkänslan” i benen. Hellre det måste jag säga än det andra jag funderar över som rör det neurologiska. Att det skulle vara någon sjukdom som gör att benen ibland känns så svaga och att jag inte har något att trycka ifrån med.
Idag har jag unnat mig en riktigt härlig sovmorgon. Som en annan tonåring sova till halv tio. Det är fördelen med stora barn som själva vill sova länge. Då behöver ju inte jag upp tidigt. Frukosten är inmundigad och nu tänkte jag berätta om tankar jag fick av en dröm jag drömde. Det var en sån här morgon när jag drömde mycket på morgonvisten. Bland annat att en kollega vaccinerade mig. Jag föll i drömmen för grupptryck och jag hann inte reflektera över vad jag gjorde så var det klart.
Jag funderar rätt ofta över hur många som gör just det, faller för grupptryck. Som egentligen inte vill, som är rädda men gör det ändå för att de tror att det är enda alternativet. Media matar en hela tiden om en ensidig bild där vaccinering är enda vägen ur pandemin. Kanske har de rätt, kanske inte. Ser man till de länder som har en hög vaccinationstäckning är det fortfarande en stor smittspridning. I Storbritannien tex så är det den indiska mutationen som nu sprider sig. Där har ändå 40 miljoner människor fått iallafall sin första vaccindos.
Iallafall så var jag glad när jag vaknade och konstaterade att jag bara drömt. En kompis frågade mig vad hen skulle göra för att få mig att ändra mig. Absolut ingenting sa jag. Jag är lite sådan att ju mer motstånd jag möter desto mer envis blir jag. Så att starta en övertalningskampanj skulle inte funka. Aldrig någonsin. Känns inte som att det finns något som kan få mig att ändra mig eftersom jag blir bara mer och mer säker på mitt beslut att inte vaccinera mig.
 

När gamla Hanna blixtrar till

 Ikväll har jag varit ute och dömt fotboll i solen. För första gången på över ett halvår som huvuddomare bland tre. Det är längre tid än så förresten. Tror senaste gången var när jag fick ett akut återbud i herrar division fem. Första halvlek kände jag mig som en seg klump. Men så hände något i kroppen i andra halvlek och jag hittade fart i mina ben och kunde tempoväxla. Lyckan i att känna att det finns fart i benen kan nog bara den som sett hur jag slitit det senaste året förstå. När jag slappnar av och liksom bara springer och inte tänker så mycket. Det har varit ett tungt år vad gäller min form. Som jag har fått slita med småskador och problem med att ens höja tempot pyttelite. Och så kände jag hur gamla Hanna kom tillbaka. Den Hanna som 2019 sprang igenom det där löptestet hur enkelt som helst. Den känslan ska jag njuta av och hålla kvar!

Äntligen, äntligen, äntligen

Så många motstridiga känslor har flödat i min kropp under det här coronaåret. Vill jag, vill jag inte, ska jag sluta? Kommer jag ens ihåg hur man gör? Jag pratar såklart om fotboll och att döma. I förra veckan blev det klart att ungdomsmatcherna får komma igång igen. Så ikväll har jag äntligen fått ge mig ut på fotbollsplan. Huruvida det är smart att ge sig ut och döma fotboll efter att ha gått av ett nattpass kan ju diskuteras. Men takterna sitter i, det kände jag direkt när jag kom ut på plan. Jag blev inte satt på några större prov idag, det lär nog bli mer av den varan på söndag när jag ska döma pojkar 15. Ikväll var det flickor 15. Bra mjukstart iallafall!
Min vad som bråkat med mig höll, värre var det med ett fäste vid höger knä så jag vågade inte riktigt ta i i löpningarna. Det släppte till andra halvlek. Glad att få vara igång igen! 

Ur en domares perspektiv

I eftermiddags var jag ute och dömde med J och A, sista seriematchen för säsongen. Nästa helg när alla serier slutar så kommer jag inte kunna döma något då jag jobbar. Surt sa räven. Det känns knappt att säsongen börjat och nu är den redan slut. Det kommer säkerligen bli en del cupmatcher framöver men som det ser ut nu så har jag dömt min sista match. Matchen var en välspelad tillställning utan en massa gnäll och fokus på rätt saker. Kul! Tur med vädret hade vi också, här där jag bor var det rätt så grått och dant men dit vi skulle var det sol och riktig sensommarvärme. Underbart ju!
Det har varit ett konstigt fotbollsår. Där på vårkanten så hade jag så svårt att hitta engagemang till att träna och hålla formen uppe. Jag visste ju att det säkerligen skulle bli matcher att döma. Frågan var när. Men säsongen kom igång så jag har fått vara ute på plan och döma. Grymt kul!
Alltså perfekt väder! Och konstgräsmatta.😍😍😍 Jag blir alltid glad av att komma till den här arenan. Här har jag dömt många matcher! 
Vet du vad jag tänkt den här veckan. Det spelar ingen roll hur mycket skräp jag ibland får ta i vissa matcher så kommer jag ändå aldrig sluta döma fotboll. Inte förrän kroppen säger i från på riktigt. Kärleken till att få komma ut döma är alldeles för stor. Det negativa är en yttepytte del av det. Så liten att den inte räknas.
Men hur hanterar man kritiken man får som domare då? Jag hörde något så bra för några år sedan. Jag kommer inte ihåg vem som sa det men det är något jag tagit fasta på. Personen sa att kritiken inte är riktad mot personen utan den rollen man kliver in i som domare. Alltså tänker jag att det inte är jag som person som får kritik utan den roll jag är i när jag är på plan som domare. Utan det tankesättet tror jag att jag tagit åt mig betydligt mer än vad jag gör. Mest frustrerad blir jag i de matcherna där det inte spelar någon roll vad jag gör. Om jag blåser är det fel, friar jag så är det fel. Hittar jag en enkel frispark att lugna ner spelet med så är det också fel. Som tur är så är de här matcherna väldigt få. Nyckeln är att kunna kommunicera på plan. Inte hela tiden såklart men där det behövs. Sen också att lära sig att känna igen situationerna, ”är det här en situation där jag som domare kommer vinna eller kommer jag bli nersnackad”. Känner jag att jag inte kan vinna så tar jag inte diskussionem. Jag blåser och sticker istället.

Att det har varit en solig lördag

Dags för en liten uppdatering tänkte jag. Det har varit en aktiv lördag idag med fotboll, promenad med maken i bygden och så lagade jag hemgjord pizza till kvällsmat. För min del gjorde jag en ”ostvariant”.  Perfekt substitut då jag inte vill äta gluten, keto eller inte. Berättade jag det förresten att jag blev sugen på tunnbrödsrullar? Samma kväll som jag smaskade godis så åt jag också tunnbrödsrulle. Tänkte att om jag ändå skulle ”slarva” kunde jag lika gärna göra allt på samma kväll. Det var så gott, men magen mådde såklart som den förtjänade efteråt. Idag fick jag äran att döma Linköping Citys A-lag som assisterande domare i en internmatch. Man kan säga att det var city mot city. De hade dock blandat upp lagen så det var blandat junior och A-lagsspelare i båda lagen. Jag var bekymrad över tempot men det var ju inga konstigheter. Det var seriöst med, ingångsmarsch och speaker. Det var kul att få vara delaktig.
                                                                 
I eftermiddag gick jag och Rickard ut på en promenad. Visst ser det skönt ut? Det var det inte kan jag säga. I skogen var det minusgrader. Bilderna du ser ovan är det nyaste området där vi bor. När vi flyttade hit för åtta år sedan så var det åker här. Nu är det bland annat en gruppbostad i området, stora villor och radhus. Undrar hur det kommer se ut här om tjugo år…
Efter promenaden ställde jag mig och bakade pizza. Det var flera år sedan. Om du kikar bakåt i mitt arkiv så ser du att jag bakat mycket men gör det inte så mycket längre. Jag äter ju inte själv och då är det inte lika kul. Men mina bullar alltså! 😋 Särskilt nygjorda med ett glas iskall mjölk till. Så gott ju!
Nu ligger jag här i sängen och skriver, är väldigt trött och ska alldeles strax släcka och sova. Trött tjej, eller så där tröttpigg på något sätt. Ser fram mot att få sova. Haha, varje kväll när jag lägger mig ner säger jag till Rickard att vad skönt det var att få krypa ner. Varför har jag skjutit upp det så länge. Sova är härligt! Haha, nu har jag lyckats babbla om allt och ingenting. Jag ska väl ha lite kvar att berätta imorgon med så jag säger godnatt nu. 😀

En fotbollsmatch

Hoppa över det här inlägget om fotboll inte roar dig.
Igår dömde jag en sådan rolig match med J och J, det var högt tempo och någon tuff situation här och där men mest fint spel. Släppte en sådan fin fördel som det var nära att bli mål på. Såna situationer blir jag så glad när jag sätter. Det var hur kul som helst att få döma en sådan match. Formen kändes faktiskt okej, fortfarande behöver jag jobba med tempoväxlingar. Just nu känns min maxfart blaha och det stressar mig en aning. Har fortfarande löptestet framför mig… 

Batteritorsk, fotboll och länkar

I förmiddags när jag skulle ge mig iväg och döma fotboll visade det sig att batteriet i bilen dött så Rickard som också skulle ge sig iväg och döma men åt andra hållet fick skjutsa in mig till stan. Vi båda hann till våra respektive mötesplatser så det var bra. Jag hade en träningsmatch mellan två herrlag. Det var en riktigt tuff drabbning. Motvind, regn och tuffa situationer. En sån där match där jag är glad över den rutin som jag har.
Innan matchen ringde jag Marcus och frågade om han kunde hjälpa mig att få igång bilen. Han och Bea hade ärenden in till stan så de var snälla och skjutsade hem mig och sen försökte vi skaka liv i bilen. Vi har en smidig starthjälp så till slut gick det att få igång bilen. Jag sprang hem, bytte kläder och så åkte jag till Norrköping för att träffa Jenny. Vi hade en riktigt mysig eftermiddag tillsammans. Hennes lille Loui är så gullig och var lite ”blygbusig” först. Det var väldans trevligt att träffas.
Så tänkte jag avsluta inlägget med veckans länkar.
Madeleine skriver ett personligt inlägg om självförtroende.
Amanda skriver om en bloggutmaning som hon deltar i.
Ullie skriver ett vardagsinlägg och visar upp en inredningsbild från ett av barnens rum.