Kategori: Min vardag

Jag tänkte skriva några rader igår med men så gick jag och la mig tidigt istället. Vaknade vid sex och kunde inte somna om. Men jag känner mig pigg.

Igår ville Ida att jag skulle följa med henne ut och cykla. Rickard hängde med för att springa en runda. Vi tog svängen om badet, inte för att bada. Där var det alldeles för mycket folk för våran smak. Jag har aldrig sett så många bilar där. Känns som besöksrekord. Folk vill väl passa på att bada när solen väl skiner.

Godmorgon!

Kan du fatta att det är första augusti idag? Det kan inte jag, tiden har gått så galet fort. Som den alltid gör i och för sig. Jag somnade redan efter åtta igårkväll och har fått sova hela natten, visserligen med några uppvak men jag har somnat om. Helt underbart ju. Jag har även kommit på varför jag de senaste två veckorna har mått lite extra ”tjyvtjockt”. Jag har ju börjat med msm igen men inte brytt mig om att trappa upp dosen. MSM är känt för att starta utrensningssymtom som bland annat huvudvärk och trötthet och att man därför ska trappa upp långsamt. Det har jag som sagt var inte brytt mig om den här gången. Så om jag bara dricker ordentligt och inte slarvar med det så kommer symtomen avta vartefter. Fördelarna som finns med MSM är så stora så jag kommer inte sluta utan tänker att kroppen snart rensat färdigt. Skönt att ha löst det problemet. MSM är organiskt svavel som kroppen består naturligt av. MSM är bra för hår, hud, leder med mera. 

Imorse när jag gick till tåget så tänkte jag det att det känns som att sommaren definitivt är över. Det är så kallt. Känns inte alls som högsommar vilket det är enligt almanackan. När jag skulle knalla iväg till tåget kände jag att jag inte kunde vänta till ikväll med att få veta hur boken ”broder Jakob” slutade så medan jag gick hade jag ögonen i boken. Kanske inte supersmart men vid den tiden är det inte någon ute så ingen risk att krocka med någon. Möjligtvis en lyktstolpe men det gick ju bra. 😆

Jag kom på idag en anledning till lite si och sådär-mående. Jag tar msm när jag kommer ihåg det och tidigare har jag begränsat mig till att ta bara ett kryddmått. Nu brassar jag dock på och tar nästan en tesked. Nackdelen med msm är att det kan ge lite utrensningssymtom när kroppen inte är van. Så msm i kombination med lite för dåligt intag av vatten är min nyaste teori till varför jag mår så jag gör. Är det inte det så är nästa steg att boka tid hos vårdcentralen och kolla upp min näringsstatus. För jag är helt säker på att det är näringsstatuseni i kroppen. Känns rätt ironiskt att jag mådde bättre på keto fast det är en väldigt begränsad kost…..

Så tittar jag på House och tänkte skriva några rader här. Jag har cyklat både till och från jobbet och ikväll ska vi springa lite. Igår skrev jag om mitt mående som inte alls har varit på topp. Över huvudet taget… Jag har haft ont och känt mig låg. (Du kan läsa mer HÄR om du vill.) Men så ibland händer det saker som gör att jag får perspektiv på mina egna tankar, känslor och mående. Man är alltid sig själv närmast men just nu känns mitt som en droppe i havet. Vad gnäller jag om liksom. Jag har min familj, mitt jobb och jag är frisk. Mina problem känns så futtiga. Ibland behöver man få nya perspektiv på sin egen tillvaro. Samtidigt är det inte lätt. Man är sig själv närmast och det kommer alltid finnas de som har det värre än en själv. Ska man aldrig få må dåligt då och gräma sig över saker som händer? Jag har inga svar såklart utan delar bara med mig av mina tankar så här på tisdagen.

 

 

Här har det varit tomt sedan i onsdags. Jag har varit väldigt trött och inte direkt orkat göra något mer än att jobba. Igår kändes det inte alls bra men så kom jag på att jag slarvat med dryck så idag mår jag bättre. Så pass att jag cyklade till och från jobbet. Har inte tränat sedan i heltgen så jag behövde verkligen röra på mig. Tänkte ge mig ut och springa en sväng om en stund. Tänker bäst att passa på när jag ändå känner mig pigg och motiverad.

                                                                                                 

Idag skulle vi egentligen ha åkt ner till Öland för att springa Victorialoppet för sjätte gången. Men på grund av corona så är det inställt. Man kan dock som många lopp springa det virtuellt. Då kan man också köra det på cykel. Man kan cykla så långt som nio mil om man känner för det. Tyvärr så är loppet ganska dyrt, det kostar nästan lika mycket att springa det virtuellt som det hade kostat på plats. Känns så tråkigt att inte ha sprungit ett enda lopp i år. Det saknar jag. Ska nog be Rickard springa nio kilometer med mig idag bara för att få känslan. Men vi får se!

2015 var första året som vi sprang och jag blev helt kär i atmosfären och publikfesten. Jag hade ont i min höft och Rickard ifrågasatte om jag verkligen skulle springa nio kilometer. Men jo, det skulle jag. Och vilket lopp jag gjorde. Att jag sen inte kunde springa ordentligt på ett halvår efter det är en petitess i sammanhanget. Men det var det nästan värt. Personbästa på nio kilometer. Har inte sprungit loppet så snabbt efter det. 2018 var jag nära. Men mer om det längre ner i inlägget.

Det här året hängde brorsan med också. Så kul att springa tillsammans, han drog dock iväg. Som alltid, haha. Rickard sprang däremot med mig, efter att ha maxat på fyra kilometer.