Firat Idas och min födelsedag

Godmorgon! Hoppas att du mår bra, det gör jag. Har tagit tag i sömnen lite mer den här veckan så jag känner mig piggare. Jag är ledig från jobb idag, tänkte ta en paus i mitt palliativa plugg och istället jobba med uppgifterna kring psykisk ohälsa. Vi har en uppgift kring hur vi jobbar med dokumentation och en kring olika stödmetoder som finns. Jag har börjat med båda så jag känner inte att jag behöver stressa men snart är det allt julpyssel och grejer så jag vill verkligen ha tid med det. Snart har jag läst två terminer, det är inte klokt vad det går fort. När skolan startar igen i januari så är det bara två terminer kvar. Galet ju!
Vi skulle egentligen firat både min och Idas födelsedag här men det blev så av olika anledningar att vi istället åkte hem til mamma och pappa och firade där istället. Rickard åkte och köpte smörgåstårta och fixade en tårta med en bild på Ida på. Jag smakade faktiskt på brödet i tårtan men nu när jag inte ätit bröd på över två månader smakade det inte gott. Jag gjorde min egen variant, mamma kokade ägg och så åt jag ägg, räkor och smör.
Idas presenter, huset och drakarna har hon lekt mest med och igår när vi kom hem från mamma och pappa så byggde vi ihop bläckfisklegot.
På morgonen igår fick jag presenter av Rickard och barnen, fick en ny gpsklocka då min gamla försvunnit på något konstigt sätt. Den är verkligen ingenstans så tror jag tappade den när vi sprang loppet i Österbymo. Iallafall nu är jag 36 och det känns helt okej faktiskt, jag hade värre åldersnoja när jag fyllde 25…..
Nu vill du väl veta hur min föreläsning gick? Konstaterade att jag verkligen avskyr att prata i grupp. Jag var så nervös och efteråt kände jag mig bara hur dålig som helst. Det var jag ju inte utan det var mer känslan. Tyckte inte att jag fick fram allt jag ville säga. Men, men, nu har jag gjort det en gång så nästa vecka när jag kör för nästa grupp så kommer det garanterat kännas bättre. Hehe, om jag skulle göra en föreläsning kring pilates och ketogen kost, då tror jag inte att jag skulle behöva några stolpar alls..
 

Hipp, hipp hurra för vår lilla Idabusa

Idag är det vårt lilla gostrolls åttonde födelsedag. Ida går nu i andra klass och det där med skola är kanske inte det roligaste. Det är mycket roligare att få vara hemma och leka med sina saker. Ida har alltid varit en bestämd liten tjej som inte vill anpassa sig efter någon annan. Det måste hon ju såklart göra ändå. Men det gillas inte. Haha, vem gillar det förresten att någon annan bestämmer över en. Fast ibland kan man ju inte bestämma. Ida älskar att:
– sjunga
– pyssla
– leka med my little pony.
– äta körsbärstomater. Hon kan lätt äta flera paket om dagen.
 
 
 
 

Veckans länkregn

Jag sitter och förbereder min palliativa föreläsning men tog nu en paus för att skriva några rader här i bloggen. Igår var det dags för att dela ett inlägg igen i Social media Support and sharegroup. Den här veckan var det bara jag och Madeleine som delade våra bloggar. Hon skriver den här gången om en amningskurs hon ska hålla. Superintressant tyckte jag. Kila in och läs vettja.

Äntligen helg

 
Som jag har längtat efter den här helgen. Jag har två tuffa veckor bakom mig med mycket att göra rent allmänt. Känner mig lite halvsliten faktiskt. Vet inte hur mycket vädret påverkar men nu är vi inne i den där tiden när det aldrig blir riktigt ljust. Den här veckan har det också varit dimmigt och dant. Jag gillar att naturen ser ut som en sagovärld. Men inte jämt och varje dag utan någon gång ibland.
Ikväll kom T och hans dotter W hit och så tacosmys på det. Jag ”ketofierade” måltiden men det blev inte riktigt bra så nästa gång ska jag hitta på något annat. Ida och W lekte så bra så det var kul! Nu ligger jag i sängen och tänkte släppa alla måsten som jag lägger på mig och bara göra det jag gillar en stund innan jag släcker lampant. tt
Vet du, idag är det faktiskt ett år sedan som jag tränade en grupp i pilates. Min bror, en före detta kollega och hennes vän ville prova. Hur kul som helst ju! Tänk att jag får göra det jag älskar mest av allt vad gäller träning. Så glad för det!
Madeleine var så gullig tidigare idag och gjorde lite ”reklam” för mitt insta i sina stories. Så det minsta jag kan göra är att ge lite kärlek tillbaka. Kika in hos henne vettja! 🙂

Har jag berättat för dig….

… att jag ska hålla en föreläsning på jobbet om palliativ vård? Så jag håller på och läser det nationella vårdprogrammet för palliativ vård som Cancercentrum tagt fram från pärm till pärm. (Eller inte precis just nu för det här inlägget är tidsinställt så när du läser det är jag på jobbet) Jag och chefen bestämde en timme som jag ska föreläsa och att fylla den timmen kommer nog inte bli några problem. Först trodde jag att det skulle bli svårt men nu när jag sitter med vårdprogrammet känner jag att jag måste begränsa mig istället. Börjar se fram mot det även om jag samtidigt är nervös över det. Vill inte på föreläsningen läsa innantill….
 

En tripp till Ullared

 

Godmorgon, jag är så trött och mosig i huvudet, måste komma i säng på kvällarna! Det här håller inte… Jag har egentligen inte tid att sitta här då jag måste plugga men tänkte iallafall uppdatera bloggen lite snabbt ändå. Igår morse åkte jag och M ner til Ullared och Gekås. Samtalsämnena avlöste varandra och vi var inte tysta många minuter. Hur trevligt som helst!
I teorin har jag fattat att Nocco är katastrof för mig. Nu ska jag bara få in det i huvudet praktiskt också. Jag mådde så dåligt efter att ha druckit en på vägen ner till Ullared. Suck alltså… En rolig grej som hände var att gps:n lurade in oss i skogen så det tog betydligt längre tid än vad vi tänkt oss. Men det var ju trevligt att få lite sightseeing i de småländska skogarna…
Jag ville så gärna ha ett sånt här diadem och jag tycker de är så fina men nä, det är inte jag så det blev inget köp. Istället blev det en scrunchie och en stor påse med snoddar.
Lunchen blev hamburgare med en massa goda tillbehör. Kom på att coleslaw:n inte är helt keto men äsch. Nya tag idag.
Det fanns väldigt mycket bra som jag blev så sugen på att ta med mig hem. Försökta tänka behöversaker och inte villhöversaker. Jag lyckades delvis. Min uppfattning är att mycket är billigare än hemma medan annat kostar lika mycket. Vad ska du göra idag?
 

Allmänna tankar om lite allt möjligt

Jag blev så glad imorse när jag kikade ut genom fönstret och såg att årets första snö har kommit. Som jag har väntat och längtat! Än så länge ligger den kvar och i skrivande stund är både Alex och Ida ute och leker med A. Jag jobbar idag men åkte hem en sväng för att få träffa minas gosbarn en stund och Ida blev alldeles till sig när hon såg mig komma och frågade ”är det riktig snö” och om det är vinter nu. Fyller jag år på vintern blev nästa fråga. Så kul vilken energikick jag fick av mina barn.  Annars är jag helt galet trött och känner inte alls för att åka tillbaka till jobbet. Det här blivit alldeles för lite sömn den här  veckan och mycket att göra. Inte så att jag har stressat men varje dag har varit fullbokad. Längtar efter lite lugnare dagar. 
Jag har tänkt lite allt möjligt den här veckan. Tänkte lista en del av det jag funderat över.
Tex det faktum att jag själv lägger mig att jobba måndag efter två delade turer. Varför gör jag så egentligen? Oavsett delade turer eller inte så är det värsta jag vet att jobba måndagar efter helg. Och så lägger jag mig på det frivilligt. Suck alltså, nästa gång jag lägger schema ska jag bli betydligt noggrannare. Så här kan jag inte hålla på…
– När man ska lista positiva saker, varför är det då alltid lättare att tänka på det som varit mindre bra istället? Kan garantera att om jag skulle lista negativt från veckan så hade den listan blivit betydligt längre…. Varför är det så egentligen? Så fem positiva från veckan:
– Pilatespasset med Julia i veckan.
– Och när vi är inne på pilates så får såklart mitt Mjölbypass vara med också.
–
– ”Fika” med min vän och granne. Fika på ketovis blev en mugg te med kokosolja, massor med prat om både högt och lågt. Är så glad för henne! 💖
– Dömde cup och en av smågrabbarna sa det att ”vi är inte vana med bra domare.” Jag beslutade mig för att ta det som en komplimang. Jag och J delade på åtta matcher som spelades på två planer, fyra matcher var. Det var hur kul som helst men svårt också då dimman sänkte sig över planen = noll sikt.
 
Veckans sämsta är helt klart att jag inte kunnat stå emot Nocco. Jag tycker ju inte ens att det är gott längre. Ändå ska jag tvunget dricka en. Eller två som det blev i onsdags när jag var i Sollentuna.
Veckans knasigaste: Jag var så trött efter fredagens matcher så efter duschen orkade jag inte borsta håret…. Resultatet 👆👆
Ett gäng punkter att vara tacksam över:
  1. Rickard! 💝
  2. Barnen!💝
  3. Mina föräldrar och brorsan! 💝
  4. Att det går bra i skolan.
  5. Att jag har bästa arbetskamraterna.
  6. Att det går bra med keto! Det största problemet just nu är sömnen.

Flashbacks till en lärorik men tuff tid

Våren 2014 blev jag klar specialist inom palliativ vård och avancerad omvårdnad. Genom att jag prenumerade på Svenskt palliativt nätverk kom jag i kontakt med en kurs på Linnéuniversitet: fenomen i palliativ vård. Den här kursen var egentligen för sjuksyrror som ska doktorera inom palliativ vård. Det uppfattade dock inte jag när jag sökte kursen och ansökte och kom faktiskt in. På hösten började då ett halvår av hårt jobb, i studieväg det svåraste jag någonsin gjort. Så pass svårt att jag under den hösten drabbades av sjukdomar för att jag var så stressad. Men till slut blev mitt arbete klart efter sisådär åtta revideringar av mitt arbete. Jag skrev om närhet och närhetens betydelse i palliativ vård.
Så här såg det ut majoriteten av dagarna, läsa, läsa, läsa. Majoriteten av texterna (vetenskapliga artiklar) var på engelska och bara det var en utmaning i sig. Så här skrev jag strax innan jag skickade in arbetet i februari 2015:
”Så här tänker jag om närhet i palliativ vård. Att den består av fyra olika komponenter. Nu har jag bara en fråga kvar att svara på och sen ska jag korrekturläsa mitt arbete. Närhet relaterat till palliativ vårdfilosofi har jag fastnat i, men klurar jag bara lite till ska jag nog få till det också.
Jag börjar se slutet nu, eller början beroende på hur man ser det. Det här arbetet känns bara som en början i min strävan efter att lära mig mer om palliativ vård och att kunna ge en bättre omvårdnad, inte bara fysiskt utan även de andra bitarna också.”
Mina slutsatser kring arbetet extremt kortfattat. Ska se om jag kan hitta arbetet, vore roligt att läsa det nu och se vad jag får för nya tankar.
 

Då har det gått en vecka igen!

Det har varit perfekt sitta i soffan hela dagen-väder idag. En sån där dag när det varit grått hela dagen och det aldrig riktigt blir ljust. Då kan jag med gott samvete sjunka ner i soffan och varva studier med annat smått och gott. Sista veckan i oktober har vi snart bakom oss och här kommer en sammanfattning från veckan.
Fem positiva från veckan:
  • Att jag har haft höstlov samtidigt som barnen och vi har gjort mycket tillsammans.
  • Att jag har tränat mycket den här veckan.
  • Att solen sken tidigare i veckan.
  • Att jag fick godkänt på sista basgruppsuppgiften trots att jag slet mitt hår och ett tag nästan tyckte den var omöjlig.
  • Snart två månader med strikt keto och jag mår så mycket bättre!
Mest spännande: Escape house med Samuel och så utflykten till Tiveden.
Väder: Soligt och minusgrader på morgnarna. Helt suverän tajming med soligt väder med tanke på att jag varit ledig i veckan. Helgen har dock varit kallare och gråare. Söndagens väder passade perfekt för sysselsättningen: sitta i soffan och varva plugg med bloggande.
Veckans längtan: Jag längtar verkligen efter årets första snö och blir grön av avund när jag ser snö i andras bloggar och instagram.
Veckans bild:
Mina mest lästa inlägg:
Känsla:
Jag har tidigare skrivit om min känsla av att andra är viktigare för mig än vad jag är för dom. Den här veckan fick jag mig en rejäl verbal käftsmäll som återigen bevisar hur oviktig jag är för andra. Jag vet inte vad som är värst, att inte ha några vänner alls eller ha personer som man tror är ens vänner och som sedan sviker? Känslan jag fick var att ha tappat förtroendet för människor. Om man inte ens ”klickar” när man har roligt tillsammans, när gör man det då?
Träning:
Pilates tre gånger, gympapass, backintervaller, snabba intervaller och så loppet igår.
Veckans tanke: Att hur tuff en uppgift är måste jag våga lita på mig själv att jag kan. Även om jag inte tror det.
Roligaste:
Att få ha höstlov tillsammans med och allt roligt som vi gjort med barnen. Fjärilshuset och naturhistoriska muséet bland annat. Ett djupt och givande samtal med min pappa

Pluggsöndag

Godmorgon, hoppas att du har sovit gott. Det har jag, vaknade pigg vid halv sju. Planerna för dagen att sitta med böckerna. Det har inte blivit så mycket den här veckan eftersom vi gjort så mycket med barnen. Så idag är det bäst att sätta fart. I veckan har vi närträff igen och då ska vi prata bland annat om rehabilitering, stöd och återhämtning.
Igår var vi hos mina föräldrar, mamma hade lagat så god mat, rullader och ugnstekt potatis och grönsaker. Det var så gott! Marcus och Bea var också där. Urdålig och suddig bild men det får vara så. Min fina familj. 💖
Pappa och jag hade så intressanta samtalsämnen att prata om: islam, Greta Thunberg varvat med lite personligt kring saker som jag gått och tänkt på.
Mammas goda efterrätt, jag antar att den var god iallafall då formen blev länsad. Jag nöjde mig med en kopp te.
Ida ville spela plockepinn så det gjorde vi några omgångar innan det var dags att åka hem.
 

När vi kom hem blev det kvällsmat och därefter kollade jag och Rickard på film, jag fick lite julfeeling så vi tittade på ”En lysande jul”. Somnade dock i från slutet, var så trött! Men ser den i stort sett varje vinter så jag kan den utantill.

Jag sitter och äter frukost: äggröra och makrill i tomatsås. Jag behöver vidga mina frukostvanor lite, blir mest ägg och olika tillbehör. Men det blir en senare fråga.