Kategori: Personligt

11 år som gifta

Publicerad den av Hannas krypin
Ett stort Grattis till mig och Rickard som firar 11 årig bröllopsdag idag. Tillsammans är vi starka och ett riktigt superteam! i elva år har vi varit varandras stöttepelare och vi har under de här elva åren gått igenom saker som bara gjort oss starkare. DU och jag! <3
 
 

Triss om mig

Publicerad den av Hannas krypin
♦ Jag har sett alldeles för många skräckfilmer så varje gång jag är ensam hemma och ska tvätta bort sminket så ser jag tex Jason med en stor machete från ”Fredag den trettonde” (redo att hugga huvudet av mig) inte den mossiga från 90-talet som jag såg när jag var 12 utan remaken från 2009. Därför tvättar jag alltid bort sminket innan Rickard åker till jobbet för att slippa dessa tankar.
♦ När jag tvättar händerna händer det att jag tvättar handfatet med händerna samtidigt men då tvättar jag händerna alltid igen efteråt.
♥ Jag använder ofta sängen som garderob och när jag tröttnar på kläderna åker de ner på golvet istället och så ligger de där tills jag lägger dem i tvättkorgen istället.
 

Min klippa

Publicerad den av Hannas krypin
Rickard är verkligen min klippa, den som finns för mig oavsett vad som händer. Som älskar mig över allt annat och går genom eld för mig. Tänk vad lyckligt lottad jag är som har en sån kille!
Bilden ovan är rätt gammal från 2012 nån gång. Det var precis när vi flyttad till vårt lilla hus. Den symboliserar allt för mig; trygghet, kärlek, en famn att krypa upp i. Tack för att du finns! ♥

En föraning

Publicerad den av Hannas krypin
Ni vet när man får en känsla av att något är på ett visst sätt utan att egentligen ha några belägg för det. Exakt den känslan har jag haft ett bra tag. Idag fick jag svart på vitt att en sak som jag gått och grubblat över ett tag faktiskt var sant, att min föraning stämde. Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker det känns lite kusligt. Att man kan ha så rätt…. Har ni varit med om samma sak?

En sån där lista igen

Publicerad den av Hannas krypin

3 saker jag ser fram emot:

1. Min pilatesutbildning.
2. Att snart få börja döma fotboll igen.
3. Samtidigt som jag njuter av vackert vinterväder längtar jag efter sol, vår och värme.

3 saker jag inte kan vara utan:                                                                                                                 

1. Familjen
2. Träning
3. Telefonen, den har helt seriöst blivit lite för viktig. Instagram är min last och gillar när det är flera händelser aviserade…

3 saker som jag hoppas blir verklighet:

1. Att jag når mina mål inom träning, fotboll och pilates.
2. Att bli framgångsrik inom Forever och hälsa
3. Jag drömmer om att åka till Gotland igen. Kanske att vi kommer iväg i sommar, det vore så roligt!

3 saker jag inte gillar:
 
1. Människor som inte har någon inlevelseförnåga eller medkänsla. Såna som inte kan känna någon empati eller tänka sig in i hur en annan människa kan uppleva en situation.
2. Att springa löptest, den här årliga löptestångesten börjar komma nu.
3. Sånt här typiskt vuxentjafs, som att betala räkningar. Finns inget tråkigare

3 saker jag blir lugn av:                                                                                                                         

1. Att vi är tillsammans hela familjen.
2. När jag inte kan sova och Rickard pillar mig i håret.
3. Pilates

3 saker jag blir stressad av:

1. Jag avskyr röra och kan bli helt galet stressad när barnen har stökat till. Samtidigt är jag för bekväm för att ta tag i det. Jag prioriterar andra saker.
2. När det händer alldeles för mycket på en gång som jag känner att jag inte har kontroll över.
3. Folk som kör sakta när det inte finns anledning till det. Torr vägbana, folk som kör 20km/h under hastighet utan möjlighet att köra om.

3 saker jag ska göra inom en månad:

1. Ja du, det vanliga, träna, jobba, sova. Kom inte på en tredje sak.
2. Gå domarkurs. Det är inte klokt att det redan gått ett år och det snart är dags för den årliga fortbildningen.
3. Tandläkaren igen, det ser jag verkligen inte fram mot.

Gravidlistan

Publicerad den av Hannas krypin
 När blev du mamma?  Jag blev mamma första gången när jag var 20, andra när jag var 23 och tredje när jag var 28.

Hur många barn har du? Tre stycken. Samuel som är 12, Alexander nio (han fyller på måndag så jag ser honom som nio) och Ida som är fyra år.

Var graviditeterna planerade? Samuel var inte planerad. Åt p-piller men blev gravid ändå. Alex och Ida var ”planerade”. Vi slutade med skydd och så fick det bli som det blev.

 När berättade du om graviditeterna? Eftersom jag var så ung med Samuel tog det lång innan jag vågade berätta. Var helt säker på att mamma och pappa skulle slänga ut mig. Alex berättade vi i princip direkt och med Ida berättade jag för mamma direkt när jag fick plusset på stickan.

Hur många barn vill du ha? Jag är nöjd med de tre jag har men man ska aldrig säga aldrig. Kanske att jag vill ha en sladdis om några år.

Tätt ihop eller långt isär? Det är långt mellan våra barn eftersom att vi velat göra så mycket annat.

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?  Med Samuel oroade jag mig inte så särskilt mycket men med Alex och Ida var jag jättenojig för då visste jag mer om allt som kan gå fel.

Hur var graviditeterna? Samuel: Jag mådde illa på morgonen men annars mådde jag bra. Samuel rörde sig knappt i magen (ur den synvinkeln kan jag förstå de som inte märker att de är gravida). I slutet fick jag extrem craving efter clementiner och marabou mintkrokant. Foglossning efter mycket fysisk aktivitet hade jag. Samuels förlossning startade på beräknat datum men det tog sådan tid så han föddes dagen efter.
 Alex: Hemskt illamående på morgonen men annars mådde jag bra. Foglossning efter mycket fysisk aktivitet. Alex var beräknad 14 januari men föddes 11:e. 
Ida: Den här graviditeten var jobbigast ur många synvinklar. Jag mådde konstant illa under nio månader, jag hade jobbig foglossning och så gick jag tio dagar över tiden. Hon var beräknad 9 november och föddes 19. Jag var livrädd att hon skulle komma den tjugonde. Kul för henne att dela födelsedag med sin mamma…

 Gillade du att vara gravid? Ja det gjorde jag. Mest för att jag älskade att känna rörelserna.

Visste du vilket kön det skulle bli? Med Samuel och Alex visste vi inte men Ida tog vi reda på. Men när jag var gravid både med Samuel och med Alex visste jag att det skulle bli pojkar. Kände det på mig. Barnmorskan var inte säker på att det verkligen var en flicka hon såg, vi fick välja om vi ville veta ändå. Jag hade känslan hela tiden att det var en flicka och att barnmorskan hade rätt. Vi ville inte berätta för någon om att Ida var en flicka när jag var gravid utifall att det var en pojke. Att jag lyckades hålla det hemligt under nio månader är helt otroligt så här efteråt…

Förlossningarna, hur var dem? Den bästa är den första med Samuel. Det tog lång tid men den var bäst, bra smärtlindrad och bra barnmorska, iallafall i sluttampen. Hon som var under natten var inte mycket att hänga i granen. Trots det så var förlossningen den bästa. Med Alex kom vi in ganska sent så jag hann inte få epidural och det kan jag köpa. Det jag däremot inte kan köpa är att jag inte kunde få någon annan bedövning heller. Barnmorskan var riktigt konstig och så här efteråt skulle jag ha bytt såklart. Idas förlossning var den snabbaste men också den jobbigaste. Den startade med att vattnet gick a la hollywoodfilm och bara en timme senare var den igång. Det gick riktigt fort där på sjukhuset, hjärtljuden gick ner, de fick kalla på gynjouren, som tur var så hämtade hon sig. Hade krystvärkar tio minuter med Ida och sen var hon ute. Samuel 28 timmar, Alex 14 och Ida 7 timmar (från första värken, inte tiden på sjukhuset)

Hur var första bebistiden Jag älskade den första tiden. Att få sitta och amma, snusa på bebisen. Älskar den där doften som bara nyfödda små bebisar har. 

Hade du bestämt namnen sedan innan? Samuel var en Samuel hela tiden. Alex fick sitt namn efter han kommit ut. Jag tyckte inte att varken Simon eller Oscar passade på honom. Det var en Alexander helt enkelt. Ida bestämde vi tidigt eftersom att vi visste att det var en liten tös i magen.

Ett råd till blivande mödrar? Lyssna på dig själv och din magkänsla. Följ råd från en person du verkligen litar på och strunta i resten. Människor tycker så mycket hela tiden och ska du lyssna på allt blir det väldigt jobbigt.

Hej då viktnoja

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har äntligen kommit till insikt och känner att jag inte behöver hålla på och viktnoja. Över jul och nyår har vikten gått upp såklart men jag känner inte längre att det spelar någon roll. Jag tränar hårt och ser förändringar på kroppen även om jag slarvar med kosten.
Foreverfitserien med början med C9 ska jag dock fortfarande köra men inte för att jag behöver gå ner i vikt utan för att jag vill ge mig själv en kickstart och komma in i bra vanor för det är inte snällt mot kroppen att äta godis var och varannan dag.
Det är så skönt att äntligen slippa den där viktångesten som ställa sig på vågen ger. Den här känslan ska jag behålla länge!
(PS: Vet att den nedre bilden blev väldigt dåligt frilagd. Orkar dock inte göra om det igen)

Min skämslåt

Publicerad den av Hannas krypin
Har ni en sån där låt som ni bara älskar men som ni tycker att det är lite skämmigt att gilla just den sången? En sån där låt ni kan hela texten och sjunger med för full hals när ingen hör er och aaaldrigg skulle erkänna att ni gillar just den? Jag har en sådan låt, nämligen Tove Lo´s talking body. Haha, nu är det ingen hemlighet längre när jag skriver det här…
Med min stränga krista uppfostran där Madonna, Michael Jackson mm var typ det värsta man kunde lyssna på är det kanske inte så konstigt att just den låten är min skämslåt, den som enbart handlar om sex.
Så låt höra, vilken är er låt?

Som balsam

Publicerad den av Hannas krypin
Jag vet inte riktigt vad som hände men allt jobbigt som varit i år kom lite ifatt mig igår och idag. Jag vill inte pratra om det och vill inte tänka på det. Det första är lätt, det andra är svårare. Då är det bra att ta till träning, det är som balsam för min bitvis ledsna själ. Då jag bara är här och nu och fokuserar. Igår kväll kunde jag inte somna så tog en sömntablett. Jag var som en trasa hela dagen så när jag kom hem sov jag två timmar. Kanske inte det bästa om jag ska kunna somna ikväll men jag behövde det. En fem kilometer promenad på det och så styrketräning gör att det känns bättre. Träning är grejen alltså, jag får träna jämt, hehe.