Minnen

Jag satt och lyssnade på Spotify tidigare idag och då blev jag påmind om en låt: Aicha med Outlandish. 2002-2003 hade jag praktik i ett stall, Fredriksbergs New foreststuteri och den här låten påminner mig om en tjej som hade praktik med mig samtidigt där. Hon och jag hade grymt kul tillsammans. Alla galna upptåg, allt ”skvaller” och alla uteritter där vi ”börna” i skogen. Jag hade planer på att bli fälttävlansryttare på Irland, det var något som jag verkligen ville prova på men sen blev jag gravid med Samuel så de där planerna fick jag snabbt lägga åt sidan. 

”Ohälsosamt mager”

Jag uppdaterade min profilbild på Facebook, bilden jag valde var min hissselfie. Det tog inte lång tid innan en person skickade på messenger och undrade om jag verkligen mår bra då jag börjar se ”ohälsosamt mager”ut. Jag blev så ställd så skrev tillbaka ungefär tack för omtanken men att jag mår bra.


Kanske att h*n drog sina slutsatser av att mina nyckelben är väldigt framträdande på bilden och att mitt ansikte är ganska smalt. Oavsett vad h*n grundade sin fråga på så är det inte okej att skriva så. Det komiska i kråksången var att en kollega häromdagen istället tyckte jag såg ut som hälsan själv.
Det är så dumt det där hur vi tar oss rätten att kommentera andras kroppar oavsett om det är en smal kropp, en tjock kropp osv. Jag har inte bett om en recension om huruvida jag är ohälsosam eller inte. Låt mig se ut hur jag vill!
 

Nya utmaningar

Idag jobbade jag min sista dag där jag varit i nästan åtta år. På tisdag börjar jag på ett annat ställe i stan. Det känns otroligt läskigt men också spännande. Nya boenden, ny personal och nya rutiner. Jag hoppas på att jag får mer användning för de kunskaper jag skaffat mig genom specialistutbildningen som jag gått, men även kursen jag läste i höstas. Tänker att det är nyttigt att vara ny ibland och få lite nya erfarenheter. Men åtta år alltså, det är lång tid. Hela mitt yrkesverksamma liv har jag varit där… Jag kommer nog inte kunna sova natten mot tisdag, eller jag sover ju i och för sig inte ändå så det blir ingen skillnad. Är nervös…
 

Throwbackfriday

Så här såg jag ut för fyra år sedan. Väldigt gravid med lilla Ida och jag var i vecka 30. Ida hade den goda smaken att låta oss vänta på henne tio dagar över beräknad förlssning. Varje dag kändes lika lång som graviditeten tillsammans. Sen startade förlossningen med att vattnet gick a la Hollywoodfilm. Det var nära att vi fick dela födelsedag.
 

Lika ledsen som jag ser ut

Klumpen i magen bara växer. Jag har hållit mig sysselsatt hela dagen och på så sätt någorlunda hållit mina tankar i schack. Det blir svårare nu ikväll när det är tyst i huset och jag snart ska krypa ner. Ångest över att sova. I natt vaknade jag två gånger och då vällde tårarna över mig. Jag hoppas att jag slipper det i natt… Jag behöver sömnen.