Betraktelser och intervaller på bana

Publicerad den av Hannas krypin

Fyra lediga dagar går fort, imorgon är det dags för jobb igen. Idag har jag varit med I till tandsköterskan och så har jag varit hemma hos mamma och pappa en sväng. Tog med wienerbröd och coca cola. Mm, det där wienerbrödet var så gott! Härligt frasigt, så där så det blev smulor överallt. Nåja, nästan i alla fall.

Min ”vårdiga” sida lös verkligen igenom idag. Pappa sa något som jag tyckte var intressant. Men hur uttryckte jag mig, som värsta psykologen: ”berätta mer, det där lät intressant.” Det kröp i både mig och pappa kan jag säga. Jag uttrycker mig inte ens så i mitt jobb så vet inte var det kom ifrån. Missförstå mig rätt psykologer gör ett viktigt jobb men jag vill inte låta som en när jag pratar med min pappa. När jag och pappa pratat någon timme följde jag med mamma och handlade lite.

Det är för övrigt något som händer när solens första strålar börjar värma så här efter en lång vinter. Nu är det visst sommar enligt vissa. Folk blir helt prilliga När jag stannade vid affären så såg jag en tjej som var barbent och hade jeansshorts på sig. Shortsen var så korta att rumpan knappt täcktes. När jag och Rickard kom hem ikväll så var en man ute i bara shorts och t-shirt. Det var åtta grader ute….

Vi var ute och sprang intervaller på löparbanan. 8*400 meter stod på schemat. Det gör helt klart skillnad att springa samma pass utomhus. Det är betydligt jobbigare trots att det var helt vindstilla. Jag valde att joggvila mellan de fyra första intervallerna och sedan gå i raskt tempo mellan de fyra sista. Trots gåvilan fick jag i slutändan en riktigt bra kilometertid. Jag springer snart fem kilometer under trettio minuter. Kanske redan nu. Men det blir inget testlopp än utan jag ska fortsätta bygga kondition ett tag till.

Vill jag vara en influencer?

Publicerad den av Hannas krypin

Ibland tänker jag att det vore så härligt att kunna leva på mina sociala medier. Att kunna ta dagen som den kommer och att inte ha arbetstider att passa som på ett vanligt jobb. Deadlines såklart men det är inte riktigt samma sak. Vara min egen chef och bara ha mig själv att svara inför. Men så tänker jag ett varv till.

Att vara influencer måste vara det mest otacksamma jobbet som finns. Man får alltid höra vad man gör fel, inget man gör är bra nog och alla ens misstag läggs ut till allmän beskådan. En dålig dag på jobbet och du förlorar din försörjning. Som med Margaux, tror inte att hon jobbar med sociala medier längre. Eller bli recenserad av bloggbevakning där elakheterna tillåts florera för att ”vi diskuterar ju bara”. Man vill inte vara på skribentens ”bad list”. Då finns det nästan inga gränser för vad som tillåts bland kommentarerna.

Det som jag tror lockar mig mest i teorin är just det där att kunna styra över min tid. Jag kan bestämma över mina dagar och slippa stämpla in och ut. Samtidigt tänker jag att allt har ett pris och i det här fallet att alla misstag kan bli offentliga om jag har otur. Så i slutändan är det rätt skönt att få ha mitt jobb ifred. Att få ha mina dåliga dagar utan publik och att min ekonomi inte hänger på vad folk tycker om mig på internet…

En promenad i Blogglandia och i solen

Publicerad den av Hannas krypin

Min plan för den här måndagen var att ta en promenad i solen. I väntan på att solen skulle komma fram så tog jag en morgonpromenad i Blogglandia. Tänker att jag länkar till flera av de trevliga inläggen som jag läste. Och kanske ett par som jag läste igår.

Stefan berättar om sin promenad i dimman. Han drar paralleller till olika skräckfilmer. Riktigt spännande att läsa. Kika in du med!

Anki deltog i lördagens hoppa på tåget. Du måste in och kika på hennes fantastiska bilder i motljus.

Anna beskriver hur en bra dag för henne kan se ut. Trevligt inlägg!

Madeleine skriver ett tänkvärt inlägg. Varför ses det som okej att vara dum om man ursäktar det med att man mår dåligt?

Från Det goda samhället: Har SD tystat Sverige?

Så från bloggar till min runda. Jag velade om jag skulle ta min runda längs med vägen eller om jag skulle gå i skogen. Eftersom jag chansade på att det skulle vara så pass skönt ute att jag kunde gå utan jacka fick det bli längs med vägen. Det är en runda på sex kilometer.

För variationens skull gick jag den åt andra hållet. Det innebar också att jag hade uppför i princip sista två kilometerna. Planen var ju att jag skulle hitta vårtecken och försöka bli av med lite stelhet efter helgens träning och match. Kan vara så att jag istället bättrade på min stelhet, haha. Men promenaden var fin och vårtecken hittade jag: jag struntade i att ta på mig en jacka och jag kunde ta av mig en av de långärmade tröjorna som jag hade på mig.

Söndagslistan vecka 10

Publicerad den av Hannas krypin

Jahopp, då var det söndag igen, till och med söndag kväll. Det är söndag och så är det fredag, lite så känns det. Helgerna går alltid så fort. Jag var och tittade på när Rickard dömde en match i går. En mamma var där med sin lilla dotter och den där lilla flickan kunde inte sluta titta på mig. Undrar om det var mina leomönstrade byxor eller min rosa jacka som drog till sig hennes blick.

Även igår kväll tittade jag på melodifestivalen tillsammans med A och I. Igår var det den stora finalen. Jag tycker helt klart att det var rätt låt som vann till slut. Sett till det musikaliska alltså. Sen tycker jag att hon behöver tänka på sitt språk, svär nämligen som en borstbindare. Programledarna som ska vara som bäst gjorde sin sämsta insats under hela festivalen. Trista skämt, trist mellanakt och trist inlevelse. Nog om det!

Ikväll har jag varit ute i Mjölby och dömt fotboll. Det var en träningsmatch i pojkar 15 och jag hade allt lite att bita i. Kul ju! Benen kändes pigga trots gårdagens intervaller.

Känsla: Det har varit en vecka med många utmaningar och många känslor. Men om jag ska säga bara ett ord får jag nog säga utmanande.

Väder: Det har varit en hel del sol i veckan och 10 plusgrader. Då känns det verkligen som vår.

Veckans träning: Igår skrev jag ett inlägg om hur det känns med träningen. Att det äntligen börjar gå framåt. HÄR kan du läsa det inlägget om du vill. Så jag är som du kan förstå väldigt nöjd med veckans träning.

  • Måndag: Vila
  • Tisdag: Sprang intervaller i skogen
  • Onsdag: Vila
  • Torsdag: joggade ett längre pass. Det blev nio kilometer.
  • Fredag: Vilodag.
  • Lördag: Sprang 8*400m på löpbandet. Ökade hastigheten i både intervallen och i vilan.
  • Söndag: Dömt fotboll, pojkar 15-16.

Mina positiva från veckan:

  • Fint samarbete med kollegor.
  • Tjatigt värre men är givetvis väldigt glad över veckans träning.
  • Att jag har utmanat mig själv och varit ute i skogen och joggat i skymning.
  • Utbildningen var så givande. Jag har verkligen lärt mig mycket.
  • Fina omdömet jag fick efter kvällens match: Härlig insats så här på internationella kvinnodagen. Kul att se! Fick även fin feedback av de andra ledarna med.

Något svårt: Att leda ett simuleringstillfälle i en grupp där jag inte känner n¨ågon.

Godaste: S gjorde en sådan god kycklingpasta igår. Men Rickards köttfärsgratäng var inte så dum den heller. Likaså min väldigt enkla kvällsmat ikväll.

Köp: Jag kan ha shoppat korta tights igen, gröna den här gången. Det är helt klart träningskläder jag lägger mest pengar på.

Bilder från veckan: Egentligen inga särskilda jag inte redan visat. Men lite hör det väl till kanske att ha med ett gäng bilder från veckan ändå.

Tankar på internationella kvinnodagen

Publicerad den av Hannas krypin

Det är åttonde mars och internationella kvinnodagen. Det är en dag som ofta fylls av blommor, vänliga ord och grattis-hälsningar. Visst finns det en del att fira. Kvinnor har kämpat för rättigheter som tidigare generationer bara kunnat drömma om. Att få rösta och utbilda sig. Att få möjligheten att arbeta och rätten att bestämma över sina egna liv.

Men internationella kvinnodagen är också en påminnelse om att det finns mycket kvar att kämpa för. Kampen för kvinnors rättigheter är långt i från över. I många delar av världen riskerar kvinnor fortfarande sina liv för sådant som vi här i Sverige tar för givet: rätten att bestämma över sina egna kroppar, rätten att klä sig som de vill, rätten att röra sig fritt och rätten att uttrycka sig fritt. I Iran fortsätter kvinnor att protestera mot tvångslagar och förtryck, trots att protesterna möts av arresteringar, fängelsestraff och ibland brutalt våld. Ändå fortsätter de och det är svårt att inte bli berörd av deras mod.

Kvinnor som går ut utan slöja och kvinnor som demonstrerar på gatorna. Kvinnor som skriver, organiserar sig, protesterar och vägrar vara tysta. Deras mod är helt klart både inspirerande och samtidigt så fruktansvärt. Ingen ska behöva riskera sitt liv för något så grundläggande som sin frihet.

Det påminner också om något som är lätt att glömma bort. Rättigheterna som vi har är aldrig helt självklara. De kan lätt tas ifrån oss om vi slutar värna om dom. Internationella kvinnodagen handlar därför inte om att bara fira framsteg. Den handlar också om solidaritet och om att se varandra över gränser. Om att förstå att kvinnors kamp för frihet pågår på många platser samtidigt.

Den handlar också om att fortsätta prata om de orättvisor som fortfarande finns, även i samhällen där vi kommit långt. Löneskillnader, otrygga arbetsvillkor i kvinnodominerade yrken, våld mot kvinnor och begränsningar av kvinnors rätt till sin egen kropp är frågor som definitivt angår oss.

Det är lätt att glömma bort att för varje rättighet en kvinna har finns det någon som en gång kämpade för den. Och det mest viktiga: kvinnor som fortfarande kämpar för sin frihet.

När kroppen äntligen svarar

Publicerad den av Hannas krypin

Det är så märkligt det där. Jag har kämpat i så många år med min träning. Det har känts tungt och slitsamt. Självförtroendet har varit i botten och skador har avlöst varandra. Jag har stått och stampat på en och samma punkt.

Jag har nog inte skrivit något om det men Rickard har gjort ett träningschema åt mig. Schemat sträcker sig över tolv veckor och jag är i slutet på vecka tre. Med några anpassningar av just innehållet i passen har jag följt det. Jag har fått till längre intervaller och längre pass över huvudet taget. Det har helt klart varit utmanande men det som varit extra glädjande är att jag kunnat utmana mer och mer för varje pass.

Idag skulle jag springa 400 meter. Jag har ett tempo som jag alltid springer mina intervaller i och jag brukar alltid gåvila. Men i Rickards schema har jag istället haft joggvila. Första passet jag körde på det här sättet orkade jag 6 intervaller. Redan passet efter kunde jag springa planerade åtta intervaller. Idag utmanade jag mig ett snäpp till: springa snabbare (4,52min/km, tidigare tempo 5min/km) men jag testade också att joggvila i ett lite högre tempo. Gick hur bra som helst! Gissa om jag är nöjd!

Så tillbaka till det jag skrev i början av inlägget. Jag har verkligen fått kämpa. Gissa då glädjen i att känna att formen äntligen blir bättre och bättre för varje pass. Känna att den fokuserade styrketräningen jag gjorde i höstas också gjort skillnad. Träning är alltid långsiktigt och nu efter allt kämpande kommer mina resultat.

Hoppa på tåget #Motljus

Publicerad den av Hannas krypin

Hoppa på tåget fortsätter. Temat för den här veckan är motljus. Jag älskar att fota i motljus och har ett gäng bilder. Mitt absolut bästa ställe för bilder i motljus är Gotland. Men jag har även ett gäng bilder från andra ställen. Det här är ett inlägg som skulle kunna bli hur långt som helst men väljer ut några av mina favoriter.

Visby lite från ovan.

Jag och Rickard i motljus.

Ringmuren i motljus.

När man får solen i ögonen.

Brahehus i motljus.

Fem en fredag vecka 10: Mittemellan

Publicerad den av Hannas krypin

Det är fredag! Hur härligt och vet du om inget oförutsett inträffar kommer jag vara ledig ända till onsdag. Med oförutsett menar jag om det fattas folk så jag behöver komma in och jobba. Vårkänslan är total, tio grader och strålande sol. Hoppas på att det kommer vara fint i helgen med!

För några dagar sedan
Idag samma tid
  1. Vad är det första vårtecknet du brukar lägga märke till? När ljuset börjar komma tillbaka. Bara den här veckan är det en tydlig skillnad på morgonen.
  2. Vad längtar du mest efter när vintern börjar släppa? Jag längtar efter värme och ljusare kvällar.
  3. Vad gör ett kallt bakslag lite lättare att acceptera? Att det ändå snart är vår på riktigt. Men jag vill verkligen inte ha vinter igen nu. Särskilt inte idag.
  4. Vilken liten sak i vardagen förändras först när säsongen vänder? Träningen utomhus och att jag och Rickard kan ta våra skogsutflykter.
  5. Vad märks mest på människor när ljuset kommer tillbaka? Att man samtalar om hur ljuset och värmen börjar komma tillbaka. Och så det där faktumet att ”alla” blir så förvånade över hur det känns när det är ljusare.

Frågorna är Elisas fem en fredag. 🙂

Att våga prova igen och lyckas

Publicerad den av Hannas krypin

Utmanande är ett ord som sammanfattar mina två senaste dagar. Igår morse fick vi skriva upp våra förväntningar på kursen. Jag skrev tre mål,  bland annat att ha roligt. Det kan man säga att jag har haft. Trots mina jobbiga känslor från gårdagen. Jag läste igenom all feedback igen och konstaterade att det egentligen var väldigt konstruktiva tips som jag fick. Det som jag reagerade på i slutändan var att det blev så mycket. Jag fick dock sluta med flaggan i topp. Men vi ska väl kanske ta min dag från början.

Förmiddagens fokus var att få delta i resterande tre simuleringar (jag kommer blanda lite mellan scenarion och simuleringar men det är alltså samma sak). Jag var observatör i ett scenario och deltagare i de andra två. När man simulerar finns det lite olika dockor som man kan använda. Från väldigt enkla dockor där man egentligen inte kan göra så mycket till dockor som både andas och kan svara på enkla ja och nej-frågor. Allt för att det ska bli lättare för deltagarna att vidta rätt åtgärder. Dockan som kan andas och ha en massa ljud för sig ser ju lite läskig ut:

Jag får associationer till skräckfilmer faktiskt men så är jag ju den lite rädda typen av mig. Efter våra tre simuleringar var det dags för lunch. Kålpudding, soppa eller linsbiff var alternativen. Den där linsbiffen var precis så tråkig och torr som den ser ut att vara. Men tzatzikin var god.

Efter lunchen pratade vi om vilka två scenarion som vi skulle köra igen. Jag ville såklart få gå hem från kursen med en betydligt bättre känsla så jag erbjöd mig. Men jag valde inte samma scenario som igår, istället fick det bli ett scenario med hjärtstopp och sedan omhändertagandet enligt A-E när patienten återfår blodcirkulationen. Jag hade hand om själva scenariot och en annan instruktörskollega skulle ha hand om återkopplingen. Utöver kollegan så var det en tredje instruktör som skulle titta på oss instruktörer och ge feedback. I tidigare simuleringar så har fokus istället varit på deltagarna. Så det var en väsentlig skillnad men så nyttigt och bra.

Lång utläggning, jag fick fin kritik och kunde gå hem från kursen med en bra känsla. Så nöjd! Väl hemma fortsatte jag utmana mig. Först tänkte jag springa på löpbandet, sedan inte alls men tänkte det fick vara någon måtta på latmasken. Så utmanade mig själv genom att jogga i skogen fast det höll på att mörkna. Det fick bli två varv, ett varv i det långa spåret och ett i det korta. Därefter blev det en extra sväng för att få ihop totalt nio kilometer. Jag lät mina ben välja tempot eftersom jag kände mig pigg. Nu när jag kunnat träna lite längre pass känner jag verkligen skillnad på uthålligheten.

Klin sim dag 1

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har varit i Norrköping idag och gått dag ett på klin sim två, en nationell utbildning kring hur man blir bättre på att som instruktör leda simuleringar. Vi var fem deltagare, tre undersköterskor och två sjuksköterskor. Redan på förmiddagen fick vi vara deltagare i ett scenario och sedan reflektera kring det. Vi reflekterade kring återkoppling och reflektion. Är det samma sak eller är det två olika grejer?

På eftermiddagen var jag den första att hålla i mitt scenario som jag hade förberett. Jag var så nervös så det kunde såklart gått mycket bättre. Fick så pass mycket konstruktiv feedback att jag till slut bara kände mig sågad och jättedålig. Jag fick såklart mycket positivt också men som alltid så är det ju förbättringspunkterna som fastnar. Efter mig var det en tjej till som fick köra sitt scenario där jag var först på plats. Fick fin feedback på min patientkontakt och simuleringsförmåga. Det vill säga att kunna ta hand om patienten fast det inte var en riktig patient.

Imorgon ska vi köra de andra deltagarnas scenarion (tre stycken, så totalt fem på de här två dagarna). På eftermiddagen är tanken att vi ska köra två av de fem scenariorna igen och jag hoppas på att jag får köra mitt igen. Så jag får lämna kursen med en bra känsla.