31 mars för två år sedan

Publicerad den av Hannas krypin
När du läser det här inlägget så gör jag mitt första pass på mitt nya jobb. Hur det har känts att jobba kan jag inte berätta nu eftersom jag skriver det här inlägget i förtid. Så därför tänker jag berätta om vad jag gjorde idag för två år sedan. En liten flashback helt enkelt.
Jag jobbade iallafall en delad tur och på rasten åkte jag iväg till Tinnerö eklandskap och Rosenkällasjön. Det var svinkallt och mulet men efter en stund sprack det upp och blev sol istället. Jag fotade naturen och gjorde ett gäng pilatesövningar. Efter en stund åkte jag vidare till Blå Lagunen. Det är ett gammalt stenbrott och jag badade där mycket som barn. Fast då såg det helt annorlunda ut. Sjön var mindre, det var inte så mycket växtlighet utan snarare syntes det att det var ett stenbrott.
Det ser helt annorlunda ut här på vintern jämfört på sommaren. Det var några modiga själar som var ute och gick på isen men det hade jag inte vågat. Det blir liksom bråddjupt direkt. Som alltid ju när man är vid ett stenbrott.

Veckans övningar: Få upp flåset utan att springa

Publicerad den av Hannas krypin
Hatar du att springa men vill få upp flåset? Då har jag det perfekta passet för dig. De här övningarna kan du göra var du än är. Hemma, när du är ute och går. Ja, när som helst egentligen. Du behöver helller inte hålla på länge, välj ut fem övningar. Kör 30 sekunder och vila 30 sekunder och kör en kvart.

Madeleines bloggutmaning

Publicerad den av Hannas krypin
Varje månad tänker jag att jag ska vara med på Madeleines bloggutmaning. Jag är med på några dagar och så tappar jag det. Så därför tänkte jag den här gången svara på alla dagens utmaningar och tidsinställa inläggen. I den mån det går vill säga. Jag hoppar direkt på den första frågan.
Första april idag, kommer du att lura någon? Nej det tror jag inte, brukar inte hålla på och luras. Vi får se om jag blir lurad hehe. Kanske, kanske inte. När jag och maken skulle gifta oss och vi var i planeringsstadiet så funderade vi över första april. Men tänkte att alla kommer nog tro att det är ett aprilskämt (vi hade inte varit tillsammans så länge när inbjudan gick ut). Det fick bli den andra april istället. 🙂

En sammanfattning av månadens inlägg

Publicerad den av Hannas krypin
Det känns ju helt galet att det är sista mars idag och det är dags att sammanfatta några av månadens inlägg. Tycker den här månaden har avvikit lite mot tidigare då jag skrivit mer ”dagboksinlägg” och mindre om keto.
Det perfekta livet – ett inlägg om allt man behöver göra om man vill optimera sin hälsa till max. Ganska omöjligt att leva så i dagens samhälle men det är kul ändå att skriva om det. Och några delar går säkert att göra även om det inte blir ”perfekt”.
Madeleine ville att jag skulle skriva ett inlägg boken ”Att bli en medledare”. Det kan du läsa här.
Natascha ville veta lite mer om mig så jag skrev ett inlägg om mig och vad man kan förvänta sig av min blogg. Lite om mig
Jag tror jag har några mammor som läser min blogg och då är det här inlägget för dig. –> Pilates vid delade magmuskler
Jag har kört keto ett halvår men sista halvan av mars har jag ätit lite mer kolhydrater. Kan säga att kosten just nu när jag skriver det här inlägget är mer åt LCHF. Ett halvår med ketogen kost
Jag blev utmanad, ska jag bli vegan eller inte? Om jag antog utmaningen eller inte kan du läsa HÄR.
Jag tipsade om en härlig pilatesövning. En av mina hrmm…. ickefavoriter… –> En pilatesövning
Jag känner mig också ganska stel men jag har blivit mjukare. Tänk att det ska ta fem år för att uppleva det. Men jag tänker att om jag varit ytterligare mer konsekvent med just stretchingen så hade det gått ännu fortare.
 

Att göra skillnad på fakta och fakta

Publicerad den av Hannas krypin
Jag är med i en grupp på Facebook kring kopparspiral och kopparförgiftning. Genom den har jag fått veta att många kvinnor har stora problem under tiden som de haft spiral, problem som sedan blivit bättre eller försvunnit helt när spiralen plockats ut. Det finns inte många studier kring kopparspiralsanvändande vilket jag personligen tycker är helt galet. Det är dock lite typiskt forskarvärlden, man vill inte forska på kvinnoproblem vilket gör att det finns ett stort glapp i kunskapen. Vilket inte är så konstigt i och för sig, om det kommer fram att kopparspiral är dåligt för hälsan så förlorar läkemedelsbolagen pengar och det går ju inte för sig…. (Obs ironi) De tjänar på att människor är sjuka och behandlar symtom med läkemedel istället för att gå till botten med det verkliga problemet.
 
En liten parentes: Som med min onda mage, jag ville ju veta varför jag har ont. Inte lindra symtomen. Appropå den så har jag inte alls lika ont längre när spiralen är borta. Det är inte helt bra men världens skillnad. Jag tror inte på att det är bra i längden att stoppa in något som orsakar en lokal inflammation i livmodern och heller inte att det är bra i längden att ha något i kroppen. Särskilt inte något som inte är väl forskat om. Jag tog ut min spiral i höstas och jag mår så mycket bättre jämfört med tiden med spiral.
 
Iallafall, jag såg en kommentar där någon skrev ut en lista och fakta om olika konsekvenser av socker. Genast var det en person som skulle ha källor på sockrets farlighet (källor finns ska jag lägga till, om man är villig att läsa och leta lite. Google scholar till exempel är en utmärkt sida om man vill läsa vetenskapliga artiklar.) Men det var inte det som var grejen egentligen. Utan just det här att vissa saker tros det stenhårt på medan annat är man så säker på att det inte kan vara sant att man blir helt faktaresistent. När går ens kritiska tänkande över gränsen. Finns det någon gräns?
 

PS: Jag vill förtydliga att jag inte misstror de kvinnor som har problem på grund av kopparspiralen. Jag ville diskutera det här fenomenet att vissa saker sväljer man med hull och hår utan att ens fundera över om det är rimligt och annat kan man absolut inte tro på. Jag är såklart inte perfekt, vissa grejer tror jag på utan att blinka eftersom det stämmer med det som är viktigt för mig. Jag funderar också på om det finns någon gräns. När man är för källkritisk… DS

Fem år med pilates

Publicerad den av Hannas krypin
31 mars 2015 bestämde jag mig för att börja träna pilates igen efter några års sporadiskt tränande. Sedan 2015 har jag också behållit kontinuiteten, kanske inte alltid varje vecka men regelbundenheten har funnits. 2015 var också året då jag började drömma om att bli pilatesinstruktör. Så jag gick en pilateskurs 2016 via aerobics weekend och jag tyckte det var en bra kurs där jag hittade muskler jag inte visste om att jag hade. Jag skulle även gå del två av den pilateslärarens kurs men av någon anledning så hoppade hon av. Så det blev ingen kurs och jag kämpade väldigt lång tid med att få tillbaka pengarna. Till slut när jag hotade med att jag skulle gå till kronofogden så fick jag tillbaka mina pengar. Så illa!
2017 gick jag ju min pilatesutbildning i Basi Pilates (Body Arts and Science International står det för) och det var den perfekta utbildningen för mig. En inriktning som bibehållit den klassiska pilates men också grundat den på modern forskning.
Min första teaser 7 april 2015
Det jag drömmer om är att:
– Gå Comprehensive Teacher Training Course (CTCC).
– Gå Legacyprogrammet med Mentor 1, 2, Master och Honour.  Dessa två mål sträcker sig under en lång tidsperiod. Jag ska ”bara” gå klart skolan, spara pengar så jag har råd med utibldningarna och framförallt så måste jag skaffa mig mer erfarenhet. Både med egen träning och att hålla klasser.
Det jag planerar just nu:
– en workshop i Stockholm med en pilateslärare från USA.  Den blir i september. Om nu inte coronan förstör allt vill säga. Just nu får amerikanerna inte resa till Europa. Ja, inte vi heller för den delen.

                                                                
 
 
 

En nostalgitripp och att inte känna någon press

Publicerad den av Hannas krypin
Här har jag suttit hela dagen. Nästan iallafall, när Ida kom hem från skolan fick jag sällskap av henne. Så mysigt att höra på hennes små funderingar om stort och smått. Jag pratade en liten stund med M också, mysigt ju! (Sorry suddig bild, har ju ingen vettig kamera längre. 🙁 )
Jag har nog inte berättat det men som tonåring var jag med i Pingstkyrkans gospelkör. En höst skulle vi spela in en skiva. Det var 1998, hjälp alltså, snart 22 år sedan. Jag är inte gammal men när jag tänker på det tidsperspektivet så känns det bara helt galet. Åter till skivan iallafall, jag lyssnade på låtarna samtidigt som jag röjde och grejade. Det roliga är att jag fortfarande kan stämmorna och alla texter. 22 år senare….
Jag som inte kände någon press kring den muntliga presentationen på tisdag sedan innan. Och så får jag raderna ovan från läraren. 😜😖 Idag löste jag problemet med redovisningen med att istället börja lite med nästa kurs istället. Lyssnade på trettio korta föreläsningar och exempel på motiverande samtal. Kändes lite lättare… Bit ihop Hanna!
Ikväll hade jag pilates, näst sista i Gymmix för den här terminen. Vi var fyra deltagare och jag hittade en riktigt bra rumpserie som tog rejält. Jag brukar alltid be deltagarna att le när det är jobbigt. Det blir alltid lite lättare då. Och att inte glömma bort att andas. Övningen ovan till exempel, minus hanteln. För att utmana oss lite extra bad jag oss att göra den riktigt långsamt, varje litet steg skulle kännas. Tyckte jag! Stretchen efteråt var väldigt välkommen. 🙂

Att kollapsa i ryggen

Publicerad den av Hannas krypin
Min favoritpilatesövning har alltid varit teaser. Att komma upp med både överkropp och ben samtidigt är egentligen inte det svåra. Det svåra är att göra det på rätt sätt. Att verkligen använda magmusklerna och inte sätta all belastning på höftböjarna och ryggen.
Det finns teaser 1, teaser 2 och teaser 3. I teaser 1 så har man benen i 45 graders vinkel och rullar upp överkroppen och håller kvar en sväng och rullar sedan ner.
I teaser 2 höjer och sänker man benen och i teaser 3 lyfter man upp ben och överkropp samtidigt och rullar ner rygg och sänker ben samtidigt.

Det är i teaser 2 som jag framförallt får problem. Jag tappar helt i ryggen och kollapsar ner. Det är faktiskt inte bra, det gör att jag om jag har otur kan få ont i ryggen. Kanske därför höfterna är så dumma, jag gör övningen fel.
.                            
Så det jag behöver träna på är ”onelegged” teaser med en fot i mattan och ett ben utsträckt. För att bygga upp styrkan på en lite lägre och enklare nivå.

Söndagslistan vecka 13

Publicerad den av Hannas krypin
Hej mina vänner! Dags för en vardagsbetraktelse igen och tankar från veckan som gått. Idag har jag jobbat mitt sista pass på Kvarnbacken, jobbade en delad tur. Jag åkte hem på rasten, åt lunch med familjen och så tupplurade jag och Rickard en stund innan det var dags att åka till jobbet igen. Jag har egentligen inte gjort mer i helgen än att jobba. Och fälla ett gäng tårar. Så fort någon pratade om hur mycket de kommer sakna mig så vällde tårarna upp i ögonen. Samma sak nu när jag skriver de här raderna med. Det kan i och för sig bero på att jag läste ett meddelande som jag fick av bästa K ikväll. Finaste raderna som gjorde mig så rörd!
Veckans ord: Tacksamhet!
Mina närmaste arbetskamrater hade skramlat ihop till en blomma och ett presentkort. Jag blev väldigt glad. Det var inget jag på något sätt räknade med. Jag är ju tjänstledig och har inte slutat ”på riktigt” än.
Känsla: Upp och ner skulle jag vilja säga. Jag har pendlat mellan att vara glad och att ha tårar i ögonen. Jag är glad samtidigt som jag är ledsen. Jag känner mig spänd och förväntansfull och vill verkligen börja på US. Samtidigt som jag saknar mina kollegor och fina boende så det gör ont. Vi har ju besöksstopp med så det kommer dröja ett bra tag innan jag kan komma och hälsa på.
Japp, jag har jobbat inom Vardaga. Privata vårdföretag får mycket kritik men jag kan ärligt säga att jag är stolt över min arbetsplats. Vi är grymma på vårt jobb och att ha varit en del av det är alldeles fantastiskt! Kvarnbacken är ett boende här i stan som människor känner till och som har väldigt bra rykte. 
Träning: Jag har sprungit två pass, backintervaller och mitt löptestliknanden pass med fyrtio intervaller. Det har blivit tre pass pilates och så en promenad med Sofia,
Roligaste: Ta första bokstaven i ditt förnamn och första bokstaven i ditt efternamn. Jag kommer få en lastbil fylld med sprit. Skrattade gott, jag som inte druckit alkohol på flera år.
 Fem positiva från veckan:
– Att det har varit sol! Vem blir inte glad när solen lyser på nosen!
– Jag fick godkänt på uppgiften som jag tyckte var så svår.
– Jag satt effektivt i onsdags och gjorde klart min argumenterande text.
– All uppskattning jag fått. Det är så lätt att tänka att alla andra är både smartare, duktigare, roligare snällare och så vidare än just jag. Så att få höra att jag är en viktig person….
– Att jag fått till flera bra träningpass. Hanna är på gång på riktigt igen.
– Promenad i solen med Sofia. Jag behövde ingen jacka, underbart ju!
Veckans dummaste:
 Många små hyresvärdar sänker hyran tillfälligt men inte Stångåstaden. Ett företag som går  x antal miljoner i vinst varje år kan inte för ett år tänka sig att strunta i hyreshöjningen. Men det värsta är att han pratar om att de skulle gå omkull. Pyttsan, människor kommer alltid behöva någonstans att bo.
Veckans mest lästa inlägg:
Knasigaste: Att jag blev sugen på matjesill, gräddfil och ägg häromdagen. Jag som inte ens gillar matjesill… Måste varit omega-3:n som kroppen ville ha…Och nej. jag är inte gravid. Det tåget har gått för flera år sedan.

Att allting har en mening

Publicerad den av Hannas krypin

Jag tänkte i det här inlägget dela tankar jag tänkt i veckan. Kanske blir rörigt men jag hoppas inte det. Den här veckan har varit lite tuff rent känslomässigt. Det är mycket som händer i världen och det är mycket runt omkring mig. Snart börja jobba jag heltid, studier och så döma fotboll. All fotboll är dock uppskjuten. Jag får en chans att landa, att landa i det nya. 
Jag vill tro på att allt som sker, sker av en mening. Även det som är jobbigt. Att något gott i slutändan kommer komma av det jobbiga. Just nu känner jag även att vi alla får en chans att landa, hela samhället tar på något sätt en paus. En större hänsyn tas till varandra, sen finns det såklart mer att önska men majoriteten gör ändå det som behövs. 

Nu jobbar jag bara idag och imorgon, tog semester på måndag, ledig tisdag och på onsdag börjar jag mitt nya jobb. I februari kändes det så långt hit men nu är det snart dags. Jag är så nervös, pepp och inspirerad.  Jag tycker att det ska bli så roligt och ser verkligen fram mot att få börja. Tänker att det kommer bli ett äventyr och jag ser verkligen fram mot allt nytt jag ska få chansen att lära mig.
Men det är tufft att säga hejdå till alla mina fina kollegor. Vi har jobbat tillsammans i över tolv år nu. Det är som en andra familj för mig. Idag fick jag finaste blomman och ett presentkort av mina närmaste kollegor. Kände mig rörd och tacksam över att de ville göra det här för mig. Vi ska såklart hålla kontakten. 
Tänkte avsluta inlägget med veckans länkar.