22 intervaller senare

Publicerad den av Hannas krypin
Hej! Jag är hemma en sväng på min rast och har rejsat på löpbandet. Mina ben har känts lite som att de går runt och sover. Jag får även mjölksyra av att gå i trapporna på jobbet, det har jag aldrig fått förut. Det är såklart en naturlig konsekvens av min kost att benen musklerna saknar kolhydraterna. Men jag ger mig inte än, jag ska vänja min kropp vid den här kosten. Sen kommer det ju ta ett tag innan kroppen är helt adapterad. Tror dock att det kommer vara värt det i längden.
I veckan åt jag semla, men vet du, det var inte gott. Det smakade bara sött och konstigt. På grund av semlan fick jag lite börja om med min omställning så i torsdags började jag om från dag ett på kostprogrammet. 
Men mitt pass då? Jag var så sugen på att springa på bana men hade både fel skor och fel springkläder med mig till jobbet så det fick bli på löpbandet hemma. Och vilket pass det blev! Så skönt att känna att det finns fart trots den sovande känslan. Det bästa sättet för mig som vältränad är att köra på som vanligt med träningen under tiden kroppen vänjer sig. Jag sprang 22 intervaller med 1 minut vila i dessa farter: 16km/h, 16,4km/h, 17km/h och 18km/h. Och så satte jag nytt personbästa på fem kilometer respektive 8 kilometer. Nöjd tjej!

Tre veckor och en liten guide till keto

Publicerad den av Hannas krypin
MCT-olja är en bra källa till energi och något jag börjat med idag. Den innehåller 14 gram fett per 1 msk olja. Då det kan vara jobbigt för magen med så mycket fett innan man är van ska man börja försiktigt. MSM och magnesium har jag ätit ett tag och är ett dagligt måste för mig.
Idag är det tre veckor sedan jag körde igång min ketoresa. För dig som undrar vad keto innebär så är att man tar bort alla kolhydrater förutom det som finns i ovanjordsgrönsaker. Den primära energikällan är fett och i varje måltid ska man äta dubbelt så mycket fett som protein. Meningen med den här kosthållningen är att få ner blodsockernivån och att blodsockret ska ligga mer stabilt utan de där snabba höjningarna och sänkningarna som man kan känna av om man äter snabba kolhydrater. Kroppen ska bränna fett istället och på det sättet bli uthålligare.
Keto innebär att man tar bort alla:
– processade livsmedel (bacon kan vara okej ibland om man läser innehållsförteckningen och ser att den inte innehåller socker)
– bröd, pasta, ris men också fröer som qiunoa, bulgur och så vidare
– rotfrukter
– frukt (avokado är tillåtet)
– mejerier
– godis
Så vad man får man äta då?
– kött av alla de slag
– ägg
– fisk
– kyckling
– avokado
– alla kålsorter
– broccoli
– spenat
– äkta smör
– bra oljor som olivolja, avokadoolja, kokosolja
Då kan man ju fundera över varför någon väljer att äta så här extremt. Jag gör det för att se om jag kan hitta ett sätt att äta på som jag inte får ont i magen av. Men det finns mycket forskning och lchf (keto är en extrem variant av lchf) är godkänd av socialstyrelsen vid kostbehandling av diabetes. Ketogen kost är sedan 1920-talet en behandlingsform för epilepsi. Det är superintressant att läsa om och jag har nördat ner mig totalt.
När kroppen är strikt ketoadapterad (som det kallas för när kroppen endast använder fett som energi) så känner man inte hunger, man får mer energi och kroppen använder lagrat fett som energi istället vilket gör att man blir uthålligare. Alla dessa fördelar vill jag uppnå! För att nå dit ska varje måltid innehålla dubbelt så mycket fett som protein och ett minimum av kolhydrater.
När man börjar en ketogen kost så kan man räkna med att må dåligt när kroppens reserver av kolhydrater är slut. Man känner sig nästan sjuk men det är inte farligt utan det är bara kroppens sätt att ställa om sig.
Hur det gått för mig kommer i nästa inlägg under dagen. Önskar dig en riktigt bra dag, jag ska jobba ända till ikväll så jag vet vad jag gör. 🙂

Tankar tänkta

Publicerad den av Hannas krypin
Det är väl märkligt….
…. hur sugen jag kan bli på att städa Idas rum när jag egentligen ska plugga.
…. hur förvirrad jag var i affären häromdagen. Jag kom på att jag skulle ha potatismjlöl, vänder mig om för att gå och hämta, hinner gå två meter och så har jag glömt bort vad det var jag skulle ha. Kom på det först några timmar senare…. 
– hur annorlunda en semla smakar när jag inte ätit något sött på nästan tre veckor.
– hur sugen jag kan bli på att äta något när jag försöker plugga. Tankar kommer direkt om något att stoppa i mig fast jag egentligen inte alls är hungrig.
– hur jag alltid lyckas slå huvudet i saker och ting. Nu har jag en bula vid sidan av vänster ögonbryn och ett blåmärke….  Stack ut huvudet genom Idas dörr för att lägga en leksak i en låda som stod i hallen. När jag ska gå in i rummet igen lyckades jag slå i huvudet i dörrkarmen. Säger inget mer än så….
– hur jag blev galet sugen på stekpannebröd. Något som jag inte ätit eller bakat på flera år. Tänk nygräddat med en stor klick smör på…. Mmm!
Godmorgon! Jag var ju så glad tidigare i veckan att jag så lätt kunnat somna. Igår hade jag däremot jättesvårt att somna. Det kommer bli långa timmar på jobbet idag. Jag råkade dessutom klanta till mig när jag la mitt schema så har bara en timmes rast på hela dagen. Suck, men jag får tänka positivt.
Jag har förberett matlådor och så har jag ätit min frukost, gröt gjord på ägg, kokosmjöl, kokosmjölk och kokosolja. Måste dock komma på ett sätt att göra den lite godare. En dutt salt och så kardemumma/kanel och en rejäl klick smör på har jag redan. Lite bär hade säkert piffat till det hela. Blåbär och hallon är ketovänligt i små mängder. Jag får fundera lite till. 🙂

Fem en fredag vecka 10: Ursäkter

Publicerad den av Hannas krypin
När du läser det här inlägget så är jag på bio. Kanske, haha, beror på när du läser det, hehe. Det här är alltså tidsinställt så att bloggen inte står tom när jag roar mig med familjen. Idag har jag tränat med Rickard på gymmet. Så kul att vara tillbaka där på ett besök som inte är ett pass utan där jag kan träna lite vad jag vill. Det blev marklyft, bänkpress och lite annat smått och gott. 

Något annat jag gjort är att städa på Alex och Idas rum. Särskilt Idas rum tog sin lilla tid eftersom att hon har legobyggen över hela golvet så det är inte lättstädat. Men nu så är det fint. Min uppgift om borderline blev klar i ett kick så den har jag skickat iväg. Reflektionerna gick lätt så nu väntar jag på nästa uppgift. Ska passa på att läsa lite mer nu när jag har extra tid.

Men vet du vad, det är ju Fem en fredag så måste såklart svara på Elisas frågor.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar hos Elisa inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till Elisa så fler kan ta del av Fem en fredag.

  1. Vad hade du för ursäkt sist du hoppade över ett socialt sammanhang?
  2. Vad var din ursäkt senaste gången du kom sent till någonting?
  3. Vad är något du önskar du kunde bli ursäktad från just nu?
  4. Vilken ursäkt har någon gett dig på sistone?
  5. Vilken är den sämsta ursäkten du använt dig av i någon situation?
1.
För några veckor sedan blev jag bjuden till en vän som för ett tag sedan som skulle ha en inflyttningsfest. Jag var dock tvungen att tacka nej då jag hade feber. Så det är ju egentligen ingen ursäkt så men det enda jag kommer ihåg just nu.
2.
Jag är tidspessimist och kommer inte sent, jag är alltid för tidig istället. Men jo förresten, senast jag hade match kom jag 10 minuter sent till uppsamlingsplatsen. Det är fördelen med att bestämma etn timme och en kvart innan istället för bara en timme. Anledningen till att jag kom sent var för att jag ställt in fel adress i gps:en.
3.
Helgens jobb, känner mig så opepp och vill inte alls. Inte för att jag egentligen känner mig trött men nu har jag varit ledig tre dagar och man blir snabbt van vid att inte behöva jobba. Nästan bättre att bara köra på ibland alltså.
4.
Kan inte komma på nägon.
5.
Här önskar jag att jag kunde berätta något riktigt roligt men det står still i huvudet. Tror inte att jag har gett någon riktigt dålig ursäkt någon gång. Eller jo, det är klart jag har men ingen som jag kommer på just nu.

Madeleines bloggutmaning

Publicerad den av Hannas krypin
Idag slår jag ihop dag sex och sju i Madeleines bloggutmaning. Jag börjar med gårdagens ämne.
Det bästa med mina föräldrar är att:
När jag var 19 år blev jag gravid med Samuel. Jag hade inga bra förutsättningar, jag bodde hemma, jag hade inget jobb och förhållandet med Samuels biologiska pappa höll på att ta slut. Det tog flera veckor in i graviditeten innan jag vågade berätta för mina föräldrar. Jag var helt säker på att de skulle slänga ut mig och aldrig vilja prata med mig mer. När de väl fick reda på graviditeten så reagerade de med chock, sorg och besvikelse och grät i tre dagar. Men, när de var klara med det ställde de upp till 100% och ville verkligen vara morföräldrar även om de inte tänkt sig att det skulle gå till på det sättet. Mina föräldrar ställer alltid upp. De kanske inte säger det jag vill höra men någonstans vet jag att de ändå har rätt. Min mamma och pappa är bäst!
Därför ogillar jag:
Jag tycker generellt inte illa om människor. Det ska mycket till för att jag ska göra det. Men något som jag verkligen ogillar är de här personerna som folk tycker är duktiga men som har har ett bemötande där de tror att de är mer förmer än andra. Näsan i vädret-människor slipper jag helst möta men det går inte att undvika överrallt. En person som är duktig på sitt jobb är trevlig och professionell mot alla oavsett ens personliga åsikt.
 
 

En uppvärmning

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Uppe med tuppen som vanligt idag. Det känns som att jag äntligen lyckats lära om kroppen att det går att kunna somna tidigt på kvällen. Släckte lampan vid kvart i tio och sov inte långt efter det. Nu ska jag bara hålla i min nya rutin.
Igår hade jag som vanligt min pilatesklass i Mjölby. Jag skrev ju tidigare att jag inte brukar planera mina klasser men igår ville jag ha lite nytt och det var svårt med inspirationen. Så jag loggade in på Pilates Anytime och hittade videos av min favoritinstruktör. Valde ut en video med jultema men det kvittade tänkte jag. Meningen var att hitta lite ny inspiration vad gäller just uppvärmningen och det gjorde jag. Skrev ner övningarna jag ville ha med och så tjuvtränade jag lite innan deltagarna kom.
 

Svar på frågor

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har fått några frågor på mina inlägg som jag tänkte besvara idag.
Amanda undrar: Vad kan du bli efter att ha gått klart utbildningen? (Förlåt Amanda, vet att du frågat två gånger. 🙈)
Jag läser till specialistundersköterska inom psykisk ohälsa. Det jag kommer kunna jobba med är till exempel LSS, boendestöd. Jag kan jobba på sjukhusets psykiatriavdelning. Men det jag vill använda det till är någon form av medicinsk pilates. Den här tanken är dock bara på idéstadiet så vi får se om det kommer vara genomförbart i praktiken.
Jenny undrar: Är det enklare att springa på löpband än i naturen?
Det blir lite enklare på löpbandet sett till inget luftmotstånd. Däremot så blir det tuffare också på grund av att man på löpbandet ställer in den fart man vill hålla. Det blir inte de där naturliga sänkningarna av tempo som det blir utomhus.
Moa undrade: På vilken nivå dömer du fotboll?
Jag dömer seniorfotboll, herrar division fem och damer division 2. Har även dömt några matcher i damer division 1 men är inte rankad på den nivån än.
Hur blir jag när jag förlorar?
Särskilt när jag spelar monopol och förlorar så går jag gärna in i badrummet, låser in mig och sitter där och surar. När jag går ut därifrån så är jag fortfarande sur och tvär och har inte lust att göra något. Dock så är jag inte sådär jättelångsint så det går över snabbt.
Åse undrar varför jag kör keto, om det är för att gå ner i vikt.
Nej det gör jag inte. Jag kör keto eftersom jag har problem med magen och ville hitta ett sätt att äta som minskar mina besvär. Jag är emot att ta mediciner i symtomlindring. Jag vill först veta orsaken till att jag har ont.

Torsdag och check på dagens träning

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Jag kröp ner i sängen tidigt igår och somnade strax efter tio. Så det var inga problem att komma upp ur sängen. Däremot fick jag dividera med mig själv en stund om jag skulle ställa mig på löpbandet. Redan igår kväll bestämde jag mig för att springa så här på morgonkvisten och hade förberett det jag skulle ha på mig. Så efter några minuters suckande och tankar om att jag inte hade någon lust så ställde jag mig på löpbandet och värmde först upp ungefär en kilometer. Sedan körde jag min fartlek där jag springer en minut i en fart och sedan höjer ända tills jag kommer upp i fem minuter per kilometer. Genom att variera farten så här blir det inte lika långsamt att springa på bandet och det händer något hela tiden.
Jag har ätit min ketogröt, läst några sidor i min kurslitteratur och ska väcka barn. Alex och Ida är vakna redan, de vaknade av sig själva så det är bara Samuel som ska väckas.
Dagens träning är redan avklarad och planerna för resten av dagen är att fortsätta läsa, jag ska till läkaren med ett av barnen och så har jag min pilateskurs ikväll. Förutom dessa planer är dagen rätt så oplanerad. Känns skönt faktiskt. Skulle ha jobbat idag men tog semester då jag dels kände att kroppen behövde det men också eftersom ett av barnen ska till läkaren och Rickard är mitt emellan två nätter. Vad ska du göra idag?

När jag gick i skolan….

Publicerad den av Hannas krypin
Vi är redan på dag 6 i Madeleines bloggutmaning. Den här gången ska jag skriva om hur det var när jag gick i skolan. Jag kommer berätta om några enskilda händelser som jag kommer ihåg från åren som gått.
Jag minns fortfarande när jag började första klass. Med stolta steg gick jag uppför det lilla steget som ledde till mitt kapprum. Jag var stolt som en tupp och kände mig så stor. Den här tiden minns jag att jag tyckte det var roligt att gå i skolan. 
När jag skulle börja mellanstadiet hade vi bara bott i Linköping i ett år. Det här var 1994. Skolan där jag gick hade roligaste utomhusmiljön. Det fanns fyra olika skogsdungar där man kunde vara och leka och ändå höra skolklockan när den ringde. Jag klättrade på stenar, åkte på fötterna nerför en backe när det var isgata. Om jag minns rätt så druttade jag vid ett tillfälle och slog i huvudet i isen, mindre kul såklart. Men det hindrade mig inte från att fortsätta åka.
Jag var inte den starkaste på gymnastiken. Det är det ämne som jag minns som jobbigast då de andra tjejerna var väldigt aktiva på sin fritid men jag var inte det och därför rent naturligt inte så bra på sport. Pingis spelade jag dock på fritiden men det var ingenting som vi gjorde på lektionerna.
Något jag ångrar: Att jag var mer fokuserad på att vara dryg mot min mattelärare i gymnasiet istället för att försöka lära mig det han undervisade mig om. Mitt underkända mattebetyg har förföljt mig sen dess.
Något jag var bra på: rättstavning, där var jag alltid en av de bästa i klassen (vet att det ibland är stavfel i bloggen men det är inte för att jag inte kan stava utan för att jag snubblar på tangenterna. Märker det ofta när jag redan publicerat inlägget och går tillbaka och läser i efterhand.)
Mitt favoritämne i skolan: svenska. Det var så roligt att få skriva berättelser och arbeten. Just det, geografi också. Något jag tyckte mycket om var att få rita kartor på världens länder. Vi skulle märka ut huvudstäder, största floderna, sjöar och så vidare. Det skulle också vara med språk, valuta och folkmängd.
 

I Söderköping

Publicerad den av Hannas krypin
Jag och Rickard skulle turista i Linköping. Jag hade planen klar: åka till kyrkan där vi gifte oss, besöka Flypvapenmuséet och så kände jag bara att om jag ska ”fuska” så var det idag. Så tanken var Ni hao och god mat. 
När vi kom till Törnevalla kyrka visade det sig att den inte var öppen. Det var för tidigt för att åka in till stan och det blåste riktigt kallt. Vad skulle vi hitta på nu?
Älskar gatorna i Söderköping.
Söderköping är verkligen en sommarstad. Här kryllar det annars av båtar, glada människor, affärer och små stånd. Idag var allt stängt, kanalen var tömd och gatorna låg alldeles öde. Första gången någonsin som jag åker till Söderköping mitt i vintern.
Trots att det var så kallt så fick vi för oss att åka till Söderköping och promenera runt Ramunderberget. Väl där så blev jag så nyfiken på fornborgen som skulle finnas längs med en led. 3,5 kilometer dit kändes ju inte så långt. Vi valde dock fel väg och gav lite upp tanken att hitta borgen. Men så tyckte jag att vi skulle följa den orangemarkerade leden: borgsbergsleden. Google lovar en fin led men med ganska krävande partier. Jag kan bara hålla med.
Vissa partier är det klättring över stenar och det är branta backar och vid något tillfälle gick stigen bredvid ett stup. Jag ramlade två gånger, den ena gången satte jag i handen så fick ont i handleden och vid det andra tillfället slog jag rumpan i en sten. Kommer säkert ha ett rejält blåmärke på rumpan imorgon, om jag nu inte redan fått det.
Ravinen gillade jag att se. Önskar dock att man kunde se den bättre uppifrån. Det var svårt att komma nära utan att riskera livet på kuppen. 
Vi hade gett upp tanken om att hitta fornborgen men det visade sig till slut att leden går över den. Det var också när vi skulle över här som jag ramlade och slog rumpan i stenen som jag berättade om tidigare i inlägget.
Jag älskade äventyret att få kliva över stock i sten. När det inte gick uppför eller brant nerför passade vi på att gå snabbt. Vi kom ut från skogen på ett ställe som kändes som om vi var vilse och långt från det rätta stället. Men vi följde de orangea snitslarna och det visade sig att det inte var särskilt långt kvar där vi kom ut. Vi avslutade utflykten med att äta god mat. För mig inte ketovänligt men lchf iallafall. Men det var det värt!