Jag och Rickard skulle turista i Linköping. Jag hade planen klar: åka till kyrkan där vi gifte oss, besöka Flypvapenmuséet och så kände jag bara att om jag ska ”fuska” så var det idag. Så tanken var Ni hao och god mat.
När vi kom till Törnevalla kyrka visade det sig att den inte var öppen. Det var för tidigt för att åka in till stan och det blåste riktigt kallt. Vad skulle vi hitta på nu?
Älskar gatorna i Söderköping.
Söderköping är verkligen en sommarstad. Här kryllar det annars av båtar, glada människor, affärer och små stånd. Idag var allt stängt, kanalen var tömd och gatorna låg alldeles öde. Första gången någonsin som jag åker till Söderköping mitt i vintern.
Trots att det var så kallt så fick vi för oss att åka till Söderköping och promenera runt Ramunderberget. Väl där så blev jag så nyfiken på fornborgen som skulle finnas längs med en led. 3,5 kilometer dit kändes ju inte så långt. Vi valde dock fel väg och gav lite upp tanken att hitta borgen. Men så tyckte jag att vi skulle följa den orangemarkerade leden: borgsbergsleden. Google lovar en fin led men med ganska krävande partier. Jag kan bara hålla med.
Vissa partier är det klättring över stenar och det är branta backar och vid något tillfälle gick stigen bredvid ett stup. Jag ramlade två gånger, den ena gången satte jag i handen så fick ont i handleden och vid det andra tillfället slog jag rumpan i en sten. Kommer säkert ha ett rejält blåmärke på rumpan imorgon, om jag nu inte redan fått det.
Ravinen gillade jag att se. Önskar dock att man kunde se den bättre uppifrån. Det var svårt att komma nära utan att riskera livet på kuppen.
Vi hade gett upp tanken om att hitta fornborgen men det visade sig till slut att leden går över den. Det var också när vi skulle över här som jag ramlade och slog rumpan i stenen som jag berättade om tidigare i inlägget.
Jag älskade äventyret att få kliva över stock i sten. När det inte gick uppför eller brant nerför passade vi på att gå snabbt. Vi kom ut från skogen på ett ställe som kändes som om vi var vilse och långt från det rätta stället. Men vi följde de orangea snitslarna och det visade sig att det inte var särskilt långt kvar där vi kom ut. Vi avslutade utflykten med att äta god mat. För mig inte ketovänligt men lchf iallafall. Men det var det värt!
