En doft av sommar

Publicerad den av Hannas krypin

När jag skjutsade S till tåget ikväll så doftade det verkligen sommar. Så där som det gör när det kommit ett stilla sommarregn. Fast det är inte sommar än, våren har bara börjat. Älskar den här tiden, det får inte gå för fort bara.

I förmiddags spelade vi padel. Det var riktigt kul och det gick helt klart bättre för mig än när jag och Rickard spelade med domarklubben. Det är så konstigt, de lätta bollarna missar jag men svårare bollar missar jag inte lika ofta. Antar det har med fokus att göra. Vi spelade med poäng och var jämna så det var kul. I eftermiddags sprang jag även intervaller på löpbandet, det blev 20*30 sekunder med en minut vila.

Fem en fredag vecka 16: Glad påsk

Publicerad den av Hannas krypin
  1. Hur ser påsken ut för dig i år? Idag långfredag är jag ledig. Vi ska iväg och spela padel med barnen. Resten av helgen ska jag göra något så roligt som att jobba.
  2. Har du något favoritrecept som du alltid lagar till påsk? Nopp, jag firar knappt påsk. Något år har det blivit ett litet minipåskbord. Men det är alltid samma som på julbordet så ingen skillnad alls.
  3. Hur många ägg räknar du med att äta under påsk? Jag har inte planerat något, vi får se.
  4. Har du någon tradition på påsken? Det skulle vara att jobba, haha.
  5. Kommer det förbi några påskkärringar hos dig? Det kom två små flickor igår. De var så söta med sina utklädnader men jag fick dåligt samvete att jag öppnade dörren eftersom jag inte hade en endaste godisbit att ge bort.

De där godisäggen förresten, Anton Berg. Jag undrar så vad de egentligen stoppat i äggen eftersom de är sedan 2015 och fortfarande inte möglat bort….. Bilderna är inte från i år. Jag har inte tagit fram det lilla påskpynt jag har.

Fem en fredag är Elisas veckotema.

I stillhet

Publicerad den av Hannas krypin

Igår tog jag tag i veckans första pass med stretch. Av någon anledning har jag slarvat fast kroppen behövt det särskilt mycket den här veckan efter helgens matcher och onsdagens tuffa pass med domarklubben. Hur som helst så sträckte jag ut mig mina trettio minuter men gjorde misstaget att inte stänga av ljudet på tv:n. Musklerna fick såklart en härlig stretch men jag kände verkligen skillnaden. Tankarna kunde inte sluta snurra och jag fick inte det där flytet i andningen. Den där känslan när andningen och musklerna är i samklang. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan, den måste nästan upplevas. Igår kväll fick jag vila i stretchen men samtidigt inte eftersom att huvudet inte slappnade av .Ljudet från tv:n störde möjligheten för mig att verkligen komma ner i varv. Då började jag fundera på hur samhället ser ut idag. Med den konstanta uppkopplingen mot omvärlden, pushnotiser och allt. Man får aldrig riktigt vara i fred. Som tur är så kan man stänga av pushnotiser, man kan stänga av mobilen.

Vi lever i en tid där allt ska optimeras på bästa vis. Hälsan, sömnen, kosten, träningen – till och med återhämtningen. Steg räknas, puls mäts, sömn analyseras. Och när vi inte tränar kroppen, tränar vi sinnet. Mindfulness på schema, tystnad i appformat. Det är lätt att jämföra sig och känna att det man gör inte gör bra nog. Man vill göra mer och ställer högre krav på sig, Och trots det eller kanske på grund av det är det som att något skaver. En rastlöshet som inte riktigt vill ge med sig, en känsla av att vilja göra mer men inte veta hur. Handlar det så mycket om att vara trött fysiskt eller är det mer mentalt. I kombination med alla krav man har på sig blir det för mycket att att också värna hälsan.

Lär känna mig

Publicerad den av Hannas krypin

I kvällens inlägg tänkte jag presentera mig själv lite. Bilderna i inlägget representerar allt som är jag: jag och Rickard, fotboll, stretch och allt annat som jag gillar. Barnen är såklart också en stor del av mitt liv men de vill inte vara med på foton och då tycker jag heller inte att de ska synas här.

Fem snabba:

  • syskon: jag har en bror och vi bor i samma stad.
  • barn: två pojkar och en flicka. S är 21, A är 18 år och Ida är 13.
  • beroende av: snygga träningskläder och så nocco,
  • sysselsättning på fritiden: jag är fotbollsdomare vilket jag varit sedan jag gick steg 1 2007.
  • jobb: jobbar på sjukhuset som specialistundersköterska inom palliativ vård och avancerad omvårdnad men också akutsjukvård och intensivvård.

Du måste klä dig i en enda färg resten av livet, vilken? Rosa i olika nyanser.

Vad får du oftast komplimanger för? Just nu är det min färgglada klädstil men jag får även höra att jag är bra på mitt jobb.

Dina planer så här en bit i i 2025?

  • familjetid
  • jag och Rickard ska även i år gå en längre runda längs östgötaleden. Vilken det blir vet jag inte än.
  • fokus på återhämtning.
  • komma igång med säsongens fotbollsmatcher. Nu efter löptestet har jag fått några matcher: blev väldigt glad när jag ska få komma tillbaka och döma herrar division sex.
  • sommarsemestern börjar närma sig.
  • det blir ett besök på Gotland med familjen.

Vad är det konstigaste du ätit? Jag är inte så mycket för konstiga saker. Jag gillar det vanliga och välbekanta. Friterad bläckfisk vilket inte är så konstigt i jämförelse med mycket annat.

Hur spenderar du dina vardagskvällar? Det blir inte så mycket efter jobbet. På träningsdagar blir det såklart ett träningpass och under fotbollssäsong kan det också bli någon match att döma.

Hur imponerar man på dig? Var dig själv och stå för det du tycker. Även om vi tycker helt olika.

Vilken stad vill du helst bo i för resten av livet? Om jag fick drömma helt fritt utan att ta hänsyn till något annat än mig själv: Visby innerstad.

Hur ser dina morgonrutiner ut?
När jag ska till jobbet kliver jag upp runt tjugo minuter innan jag ska åka. Packar min väska med matlåda och så tar jag bilen tidigt till jobbet. Det är bommar på parkeringen och jag vill inte hamna i det kaos som blir när alla kommer samtidigt. Det innebär att jag alltid kommer till jobbet 45 minuter innan jag börjar.

Vad längtar du efter? Värme, sommarsemester, mer tid med familjen.

Serier du följer just nu?
Ingen just nu. Den senaste serien jag kollade på i ett sträck är en serie som finns på netflix.

När brukar du oftast gå och lägga dig? Runt halv elva. Men det är egentligen för sent för en tant som jag. Skulle behöva komma i säng tidigare.

Saker du vill göra i framtiden?

  • jag vill ha en liten köksträdgård.
  • jag drömmer om en klätterros.
  • springa på snabbare tider på löptestet
  • skulle vilja göra comeback i herrar division fem igen. Men det är mördande konkurrens så det kommer nog stanna vid en dröm.

Vad finns alltid i din väska? Jag har alltid min mobilladdare, lypsyl, huvudvärkstabletter och deo. Resten beror på vad jag ska göra.

 

Intervalligt

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har efter en lång period äntligen kunnat vara med på domarklubbens löpträning. Vi möttes upp på Ljunkans löparbana, vi var sju personer. Det tyckte jag var kul! Rickards plan för träningen var att springa 100 meter, vila 30 sekunder när den långsammaste kommit i mål och sedan upprepa 16 gånger. Redan efter första intervallen tyckte jag att vilan var för kort och intervallen för lång, haha. Men jag kämpade på i mitt tempo. Meningen var ju inte att springa på max.

Efter en kort vila var det sedan dags för nästa set med intervaller: det var tre sträckor uppmätt. Vi skulle maxa en, gåvila (eller jogga) och sedan maxa igen. Det gjorde vi sex gånger med trettio sekunders vila mellan varje. Haha, jag ser helt speedad ut men bilden togs efter sista intervallen. Jag är inte särskilt snygg under tiden jag tränar, haha….

Pärlor i vardagen

Publicerad den av Hannas krypin

Idag läste jag något som blev en väldigt viktig påminnelse. Påminnelse om att vardagen som kan kännas grå och tråkig samtidigt är så värdefull. Det är det som är här och nu som är värdefullt i längden. Allt det där lilla som blir så stort. Ett vänligt ord, en fin gest, upplevelser, skratt. Eller bara njuta av naturen och dess skönhet. Alla fina minnen man skapar med sina nära och kära.

Sara i Barcelona skriver:

Jag är så oerhört tacksam över den. Vardagen. Det liksom bara kom över mig. Jag insåg hur rik jag är ändå. Inte på pengar. Oh nej, långtifrån. Men på pärlor. Mentala pärlor som vilar mjukt mot min hud. Skimrar och gnistrar. Så fint sammanbundna till en perfekt och harmonisk enhet.

Det första som jag påminns om är att man inte ska underskatta vardagen. För att citera en klyscha: livet är det som händer medan man är upptagen med att göra andra planer. Att kunna vara här och nu och inte hela tiden springa vidare till nya häftigare platser. Att uppskatta det man har. Hur lätt är det inte att fokusera på allt som man tycker att man saknar istället för att lägga energi på det man faktiskt har.

En dagens tack!

Publicerad den av Hannas krypin

Gjort: Jag har jobbat och mellan telefonsamtalen och sysslorna så satt jag med min powerpoint. Vi har alltid utbildningsdagar inför sommaren och jag ska hålla utbildning inom akut omhändertagande, defibrillator, akutvagn och SBAR (ett verktyg för rapportering på ett säkert och tydligt sätt).

Dagens jag: Väldigt rosa, haha. Rosa brallor, rosa jacka och så min fluffiga teddytröja som definitivt sett sina bättre dagar men den är fortfarande otroligt skön.

Känsla: Glad men riktigt trött. Som vanligt då med andra ord.

Väder: I morse var det minusgrader men resten av dagen har det varit soligt och varmt.

Träning: Ingen alls, idag blir det vilodag.

Mat: Jag tog med mig en stor burk med yoghurt och keso till jobbet. I yoghurten hade jag i banan, olika nötter, torkad majs och torkad banan från hyllan med naturgodis. Ikväll åt vi tacos hemma hos mina föräldrar. På min beställning hade mamma gjort mycket mat. En hel plåt med köttfärs så jag fick med köttfärs hem. Brorsan också och så blev det nog kvar lite till mamma och pappa.

Nostalgi: I den här skogen har jag spenderat många timmar som barn. Men jag hade livlig fantasi redan som barn och skrämde upp mig. Av någon anledning har jag alltid haft respekt just för skogar.

Tänkvärt av Ylva

Publicerad den av Hannas krypin

Jag läste en sådan vacker dikt, en dikt om att våga möta smärta och svårigheter. Att våga stå kvar när det stormar som mest och komma starkare ur det. Det är nog det svåraste tror jag, att låta det göra ont. En naturlig reaktion är just att fly… Du ska få läsa dikten. Det är Ylva Eggehorn som skrivit dikten. Hon är poet och författare.

Stå stilla i smärtan, rotad i det som är ljus i dig.
Låt svärdet gå genom dig.
Kanske det inte alls är ett svärd.
Kanske det är en stämgaffel.
Du blir en ton,
du blir den musik du alltid längtat efter att få höra.
Du visste inte att du var en sång

Dikt av Ylva Eggehorn, poet och författare.

Jag tänker att dikten direkt går emot impulsen att fly från smärta och tunga händelser. Istället uppmanas läsaren att stå stilla, att våga stå kvar när det river som värst, att våga möta med närvaro. Kanske att författaren tänker att vi har något inom oss som kan hjälpa till att sig igenom det svåra. Att vi har en inre kraft som gör oss starkare än vad vi tror. Kanske att författaren vill ingjuta mod och hopp, samt tillit till vår egen förmåga.

Kan det vara så att det som är svårt samtidigt är en väg mot att bli hel? Att man blir härdad av tråkigheter som sker. Jag läste ett inlägg hos Underbara Clara för några år sedan. Hon jämförde livet med en vas, en vacker vas men som genom åren får sprickor, krackeleringar och blir kantstött. Hon jämförde oss människor med vasen. Sprickorna gör oss inte starkare utan tvärtom skörare men samtidigt med mer livserfarenhet. Jag tänker lite tvärtom just med skörheten, allt som jag varit med om har snarare gjort mig starkare. Kanske inte själva händelsen men allting som jag tar med mig från varje jobbig händelse. Starkare på så sätt att jag vet vad jag vill och vad jag inte vill. Det är trygghet och styrka!

Pyssligt

Publicerad den av Hannas krypin

Glad måndag får jag väl säga! Det har varit en bra dag. Pyssligt men lagom på något sätt. Jag har jobbat i samordningen. Måndagar kan vara lite pyssliga men det höll sig på en bra nivå. När jag kom hem sjönk jag ner i soffan en stund och efter en stunds nedvarvning så gick jag och Rickard ut i skogen på en promenad. Det fick bli dagens träning det. Efter helgens två matcher var det alldeles lagom nivå att promenera i skogen. Till middag blev det korv med bröd och jag funderar helt seriöst på tidigt sänggående. Jag är trött idag!

Har du haft en bra måndag?

Ett inlägg varje dag

Publicerad den av Hannas krypin

Igår var det dag 786. Vad menar du nu tänker säkert du och jag ska förklara. 786 dagar i rad har jag skrivit ett inlägg här på bloggen. Det här som publiceras idag blir alltså på dag 787. Har du tänkt på hur många dagar det är? I över två år bloggen uppdaterats varje dag. Alla inlägg har jag inte skrivit samma dag, en del har varit tidsinställda och det är en bra funktion. Vissa dagar har det också blivit fler än ett inlägg. I förrgår rasslade till med hela tre inlägg.

Hur får jag då inspiration till att skriva varje dag? Jag ska vara ärlig och säga att jag har inte inspiration varje dag. Ibland sitter det långt inne med ett inlägg. Då är det bra med alla dessa bloggutmaningar som cirkulerar runt. Exempelvis:

Det är givetvis helt okej att inte blogga alls om inspirationen inte finns. Det ska aldrig kännas som ett tvång att skriva. Om något blir ett tvång så tappar jag snabbt glädjen. Det ska vara roligt och det tycker jag att det är.