Jag har en följeslagare, en sådan som man klarar sig utan och något som man verkligen inte vill ha. Den heter ångest. Förut kom den bara ibland men nu är den på dagligt besök. Inte ångest a la panikångest men en stor klump i magen som gör det svårt att djupandas. Jag har aldrig mått så här och det är en följeslagare som jag verkligen inte gillar. Den stjäl energi och gör mig trött, slut och på dåligt humör.
Orsaken kan jag analysera hur länge som helst men det är onödigt och jag vill bara att den här obehagliga känslan ska försvinna.
Att hålla mig sysselsatt hjälper men så fort jag har tid att tänka så kommer den direkt. Ni som haft det här problemet. Hur blev ni av med det? Jag fattar ju att det är något som kan komma då och då men jag vill inte ha det så här varje dag.
♥ Att få bekräftelse på att det man lägger ner tid på är värt något för en annan är så uppmuntrande. En vilja att göra mer.♥ Att jag vågat ta tag i vissa saker som jag gått och grubblat på.♥ Att det går bra i skolan.♥ Att det här fotbollsåret har gått så mycket bättre än tidigare år. 
Det här setet från 
Det märks att hösten är här. Så här dimmigt är det när jag åker till jobbet på morgnarna.