Tankar jag tänkt

Imorse vaknade jag med feber igen, dock så gick den ner av sig självt. Men jag har känt mig trött idag. Lagade lunch, fisk, potatis och en sås med räkor i. Annars har jag legat på soffan. Jag har läst en hel del om bipolärt syndrom. Mycket intressant måste jag säga och jag kommer inte hoppa av utbildningen. Om jag gör det missar jag ju alldeles för mycket spännande som jag kan lära mig och kanske ha nytta av. Man vet aldrig med kunskap. En vacker dag får man plocka fram det ur datorn.
Hur mycket energi går det åt vid en hostning?
Ja, såna intressanta tankar har jag haft när jag fått hostattackerna som känts som att huvudet ska gå sönder. Jag var tvungen att googla så nu vet jag att hosta förbränner 2kcal/sekund. Hur trovärdig källan är och vad jag ska ha informationen till låter jag vara osagt. 
Känslan jag tar med mig in i den nya veckan:Jag är inte van vid att känna mig svag
Jag och Rickard gick ut en sväng ikväll. För att jag behövde röra lite på mig och för att det ska gå lite fortare att komma tillbaka sen när jag är frisk och kan komma igång igen. Visste du att om man står upp fem minuter varje timme när man är sjuk så tappar man inte lika mycket av muskelmassa och kondition om man jämför med att ligga i sängen en hel vecka. Sen beror det ju på hur sjuk man är, om jag har maginfluensa till exempel. Inte tvingar jag mig att stå upp bara för att. Nä, då blir det soffläge/sängläge för hela slanten.

Gästblogg: Madeleine Kirk

Först vill jag bara tacka underbara Hanna som låter mig gästblogga här. Har allt velat fram och tillbaka om vad jag ska skriva om, inte vart lätt och komma fram till ett ämne. Har verkligen fått gräva djupt. Först kan jag presentera mig lite. Heter Madelene och är 20 år, är inne på mitt 5:e år på gymnasiet efter att jag gick in i väggen i 2an så bytte jag linje och gick om. Om lite mer än 100 dagar är det äntligen min tur att springa ut från skolan. Arbetslös då eller inte får vi se.

Min tid i skolan har aldrig vart fläckfri. Mycket avundsjuka från andras håll, mobbning osv. Knappt några vänner i skolan och utanför. Kan nu räkna på en hand om hur många vänner jag faktiskt har. Detta har då vart så tufft med tanke på min omkrets så få vänner som jag har och haft. Mått så dåligt över hur jag har blivit behandlad och ridningen har alltid ALLTID vart min flykt från jobbiga grejer. Ridning är verkligen en del av friskvård då jag verkligen alltid vart lycklig i stallet. Jag blev presenterad för ridningen helt och hållet när jag och min mamma besökte ett stall i närheten. Efter det var jag extremt fast och vi letade efter närmaste klubb och skrev in mig direkt. Sedan dess har jag vart fast vid hästar i hela mitt liv.

En annan flykt jag även haft har vart träningen, grymt sätt att ta ut sin ilska på istället för att ta ut den på sina nära. Även träningen har gjort mig mer lycklig när ridningen inte fungerat och vice versa. Nu idag, står jag här utan ridning och utan gym. Bra mående från och till självklart. Men mycket lyckligare, inte lika arg. Visst spenderar en del tid i stall då jag både praktiserar och jobbar i ett stall vilket underlättar en del med mitt mående. Snart efter min rejäla dipp i slutet av oktober när de kommer till träningen ska jag åter till gymmet och bli starkare i min kropp och upp snabbare i vikt. Har mer ett mål med allt nu än vad jag hade när jag verkligen behövde gå och träna och rida för att faktiskt må bra. Men nu mår jag bra, har nästan varje dag ett leende på mina läppar och vill träna nu enbart för att bli starkare och upp i vikt. Stallet är jag nu i för att tycker det är så hemtrevligt och man kan alltid trivas där, en liten trygg punkt fortfarande fast min ridning inte är aktiv utan bara som jobb.

Min väg att må bra psykiskt har vart otroligt lång och tufft, men jag har lyckats. Fick ta den tiden det tog och har bara blivit starkare psykiskt med tanke på allt som har hänt.

Hoppas ni vill kika in på min blogg och läsa mer om mitt liv. Kramar

Min blogg: nouw.com/madelenekirk