Månad: februari 2021

Fem en fredag vecka 5: Årshjul

Publicerad den av Hannas krypin
  1. Vilken månad tycker du alltid känns längst? Hm, det får nog vara november trots att både jag och Ida fyller år. Det enda minuset med november är mörkret, annars är det en mysig månad med all väntan på adventstid och julemys.
  2. Vilken tid på året går fortast? Sommaren. Bästa känslan är någonstans där i maj/juni när jag vet att jag fortfarande har det ljusa och varma framför mig.
    Älskar pionernas tid!
  3. När på året är du som gladast? När det blir riktig vinter med snö och minusgrader och jag kan åka pulka med barnen. När det är soliga dagar och såklart sommaren. Men det får inte vara för varmt för då gnäller jag på det.
  4. Hur skulle ditt år se ut, vädermässigt, om du fick välja? Januari, februari och mars, då vill jag ha snö och minusgrader. Sen där i slutet på mars vill jag att all snö och is ska töa bort direkt. Jag vill ha en lång vår där allt kommer stegvis så det inte blir en explosion direkt. Jag tycker också att det perfekta sommarvädret är när sol på dagarna och regn på nätterna.
  5. Efter sommaren 2018 uppskattar jag regn på sommaren på ett annat sätt. Därmed inte sagt att jag vill ha regn jämt utan det ska vara lagom. Sen vill jag ha en fin september där det stegvis går mot höst, kallt och mörkare tider. Jag skippar gärna höststormarna och sen där i början på november vill jag att snön kommer och så vill jag ha riktig vinter fram till mars. 
  6. Vilken är din favorithändelse som återkommer varje år? Semestern! Då jag får koppla av och vara med familjen och ta dagen som den kommer.
Fem en fredag är Elisas påhitt. Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.

Here we go again…..

Publicerad den av Hannas krypin
Jag visste att jag gav mig ut på djupt vatten när jag började skriva om mina tankar kring vaccinering. Någon skrev om att WHO har angett vaccinationsmotstånd som ett hot mot världshälsan. Som jag förstod artikeln när jag sökte på det så handlade det inte om covid utan motståndet mot det allmänna vaccinationsprogrammet (Källa) och det är inte samma sak. Jag är inte emot vaccinering! Alla mina tre barn är vaccinerade vilket för mig är en självklarhet att göra. Men det är gamla välbeprövade vacciner och det är inte samma sak som att ta ett vaccin som tagit ett år att få redo. Vi har ingen aning om långtidseffekter, hur länge skyddet varar (läste något om sex månader vilket i sammanhanget känns som ett väldigt kortvarigt skydd.
Iallafall, det tog bra lång tid innan jag bestämde mig för att ändå skriva att jag inte vill vaccinera mig. Och det här inlägget ska egentligen inte i huvudsak handla om vaccination utan snarare människors syn på individer som gör andra val än vad många önskar. Det finns inget sans och vett. Människors fula trynen visar sig verkligen. Det är som att där pandemin började gick också vettet ur. Klimatet hårdnar, hur har vi blivit mot varandra? Det här synsättet är för mig mer skrämmande än själva viruset. Vi ska vara så toleranta och accepterande mot människor men det är bara så länge man har rätt åsikter och rätt värderingar. Nåde den som vågar tycka till och visa att den ser på saker och ting annorlunda och gjort andra val än normen.
Hittills i debatten har jag läst om hur man som ovaccinerad inte ska ha rätt till sjukvård. Man ska inte få jobba med sjukvård. Någon region pratar om att man inte ska få åka på externa utbildningar och konferenser som ovaccinerad. Vilket jag redan skrivit. Det är för mig en skrämmande människosyn och om man börjar ”sålla”. Var kommer vi till slut hamna? Det ena kommer onekligen leda till mer och mer begränsningar. Det är inte ett samhälle jag vill ha. Jag vill ha ett samhälle där det är okej att tycka olika, att man kan hålla en öppen debatt utan det här ”vi mot dom-tänket”.
Min arbetsplats är inte en prioriterad personalgrupp i dagsläget, trots att jag jobbar med svårt lungsjuka patienter som definitivt tillhör riskgruppen att bli svårt sjuk i covid. IVA, akut- och pandemipersonal är prioriterade. Inte ens när jag var på pandemin så blev jag som extern erbjuden vaccinet.
Har du inte hängt med? Här finns mina inlägg kring vaccination.
Uppdaterat 5/2 21:40 För dig som tror att vaccinering kommer bromsa smittspridningen. Saxat från Folkhälsomyndighetens hemsida.
 

 

 
 
 
 

Vara ett föredöme

Publicerad den av Hannas krypin
Det har varit så kallt den här veckan. I förrgår gjorde jag misstaget att inte ha dubbla brallor och mina ben var som två isbitar när jag kom hem. Samma sak idag dock fast jag hade dubbla brallor. Jag är verkligen inte van vid att det är riktig vinter. Min jacka är bra, det stora problemet är benen. Men jag klagar inte. Idag har det varit strålande sol. Hur underbart är inte det!
Jag skrev igår om att jag inte vill vaccinera mig. En kommentar handlade om att tänka på sina patienter och skydda dom genom vaccinering. Eftersom man är vårdpersonal ska man föregå med gott exempel. Jag tänker dock att man kan göra andra saker för att tänka på sina medmänniskor i coronapandemin än genom vaccinering. Man kan undvika shopping på stan, fika med familj/vänner och restaurangbesökhålla  Jag har gjort två undantag i vinter vad gäller social distansering (vänner) och det var att jag träffade S för en promenad utomhus och samma sak med J och träningspassen. Också de utomhus och med avstånd. Jag träffar knappt mina föräldrar, vi träffades en sväng när barnen fyllde år och en sväng vid jul. Samma sak då med avstånd. Jag har inte kramat min mamma och pappa på ett år. Jag gör allt jag kan för att inte bidra till mer smittspridning än vad det redan är i samhället. Jag skyddar patienterna med att vara extremt noggrann med basala hygienrutiner. Som vårdpersonal, Josefine, så är du såklart väl medveten om vikten av basala hygienrutiner, hur det genomsyrar allt vårdarbete och är den enskilt viktigaste faktorn för att minska risken för smittspridning.
En annan kommentar handlade om en region där de funderar på att hindra ovaccinerad personal från att delta i externa utbildningar och konferenser. Eftersom det inte är lag på att vaccinera sig, kan man inte bli tvingad till det. Är det då verkligen lagligt att ta till åtgärder som indirekt tvingar den som inte vill vaccinera sig att göra det. Var är det etiskt korrekta i det?
Nej nu ska jag springa av mig lite irritation. Senare är tanken att jag ska köra pilates live på Facebook och sedan är det planering inför årets fortbildningar som gäller. Också det online. 

Höjden av fräckhet

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Hoppas att du mår bra. Barnen har gått till skolan och jag sitter nu och äter frukost. Ostmackor är helt klart underskattat! Vi har fortfarande julvaxduken på bordet, så fort vi hittar en ny så blir det byte…. Bästa sättet att skydda bordet från fukt och repor. Vi har haft vårat bord i över åtta år och ser fortfarande som nytt ut! Det snöar och är 6 minusgrader. Förr ett år sedan såg det ut så här 👇. Barmark och sol. Det ser inte kallt ut men jag minns att det blåste och var kallare än vad det ser ut att vara. Handbromsen gick också sönder så när vi skulle därifrån fick vi ringa efter hjälp. Tacka vet jag Falck vägassistans. De är bra! Jag skulle tillbaka till jobbet så det fick bli några kilometers promenad då jag inte hade tid att vänta på att assistansen skulle komma. En kollega var snäll och stannade kvar till jag kom.

Höjden av fräckhet!
Något som upprör mig är hur vissa chefer har låtit sina närstående gå före i vaccinationskön. Jag vill inte vaccinera mig men jag blir ändå upprörd över hur vissa tar sig rättiigheter som de inte har. Det är fult! Det har även hänt i regionen här där jag bor. Idag jobbar jag kväll, gjorde ett passbyte. Det är ju inte helt fel med en sovmorgon så här mitt i veckan. Skulle vilja promenera till jobbet (13 kilometer) men det blåser så får nog bli en annan dag. Vad ska du göra idag?

Bara ben och tabataintervaller

Publicerad den av Hannas krypin
Jag hade lovat Ida att gå ut och åka pulka idag så efter jobbet gick jag, Alex och Ida ut och var ute i pulkabacken en timme. Vi gjorde det till ett mål att åka ända ut på cykelvägen. Den bedriften lyckades vi med ett par gånger iallafall. När vi kom in var jag såklart lagom mör i benen. Bara att komma uppför backen är ju träning.
När jag ställde mig på löpbandet för att springa en runda kände jag hur mycket dagens bravader tagit på hela kroppen. Som vanligt är jag som en tung klump. Men det blev iallafall 10 minuters uppvärmning och därefter körde jag tabataintervaller med fokus på styrka och explosivitet. Jag började med 4 minuter marklyft i tabataintervall. 20 sekunder hårt jobb och 10 sekunder vila. Därefter körde jag flås med hjälp av stebräda och armstödet på soffan. Hoppa över stebrädan, snabba fötter och så en tredje övning med hjälp av armstödet som jag inte vet vad man ska kalla det för. Totalt blev det bara 16 minuter men jag kan garantera att jag kommer ha träningsvärk imorgon. Fokus låg enbart på ben.
Jag använde dessa fyra låtar. Den första överst vet jag inte var den kommer ifrån för den syns inte på spotify. The kids arent alright är en riktigt peppande låt som jag alltid får energi av. Bästa tisdagstipset.
 

Mina sociala medier förfaller

Publicerad den av Hannas krypin
Oj vad kallt det var imorse. När jag gick till tåget var det nästan 14 minusgrader. Det må vara kallt men som jag njuter av riktigt vinter. Notetoself är att spara munskyddet till jag kliver på tåget och inte ha det på vägen till tåget med. Ser lite dumt ut att gå runt med munskydd när det inte är en människa i närheten….
För bara några år sedan så instagrammade jag tre inlägg om dagen, jag deltog i en massa utmaningar och mitt instagram växte. Nu tappar jag istället följare men det är inte konstigt med tanke på det obefintliga engagemanget från min sida. Jag vill ju fortfarande men när jag väl är hemma är det så skönt att krypa upp i soffhörnet och göra ingenting. Det är heller inte så roligt att instagramma när majoriteten av mina träningspass görs på löpbandet. Blir inga roliga bilder direkt… Kanske är det som det sägs att man blir dum av att inte aktivera hjärnan och får svårare att ta tag i saker. Men vad vet jag.

Idag har jag jobbat iallafall och jag var så glad över att vara tillbaka där jag vet exakt vad jag ska göra. Där jag känner mig hemma. Jag hade en diskussion med en av kollegorna kring äldrevårdens dåliga status. Att det ses som ett lätt jobb. Mycket intressant diskussion faktiskt. Vissa tycker ju att det är mer status att jobba på sjukhuset. Men jag säger snarare att wow, vilka hjältar inom äldreomsorgen. Så mycket ansvar man har och så mycket som kan gå fel. Det är inte bara att hjälpa någon med kläder och mat utan det är multisjuka människor som behöver mycket medicinsk kompetens. Tex när man behöver ringa sjuksköterska och vad man kan lösa själv. Jag blir galen på att äldrevården inte satsas på. Man anställer unga, outbildade personer som ska ta hand om de sköraste vi ha. Idiotiskt om du frågar mig!
Tja, intressant vändning på inlägget. Från sociala medier till tankar kring äldrevården…. Jag tänkte faktiskt krypa ner i sängen nu. När jag letade efter en bild till det här inlägget så hittade jag några bilder som jag kan blogga om imorgon. Lite vad jag gjorde för ett år sedan idag-inlägg. Så det blir några rader imorgon med. 🙂