Jag vill inte bli ung igen

Trettio + är en bra ålder… Hoppas på att jag på samma sätt kan ”embrace:a” fyrtio….

Jag tänker ofta på det här med ålder och känslan av att känna mig gammal. Jag kommer ändå alltid fram till slutsatsen att jag inte vill bli ung igen. En ålder som jag alltid kommer tillbaka till är åren där mellan 20 och 25. Jag minns med vånda hur osäker jag var, både i mig själv och vad gäller andra. Jag tyckte aldrig att det jag gjorde var bra nog och alla andra var bättre, snyggare och smartare än jag. Hur utseendet kommer in i ekvationen vet jag inte. Men så tänkte jag iallafall. Och visst får jag ibland perioder när jag får ”återfall” eller vad man ska kalla det för då jag tänker likadant.

Men! Den senaste tiden har jag dock hittat en annan grundtrygghet i mig själv. Jag vet vad jag kan, jag vet att det jag gör är mer än bra nog. Det räcker liksom. Jag vet att jag är en uppskattad kollega och det är inte längre så noga vad andra tycker och tänker om mig mig. Det har ändå inte med mig att göra.

Det är så tufft att vara tonåring idag, det var inte lätt när jag var tonåring heller men klimatet har hårdnat. Känner mig ofta otillräcklig men så tänker jag tillbaka på hur jag var som tonåring och jag gjorde verkligen inte allt rätt. Det kanske hör till att testa, misslyckas och försöka igen. Under en period som 18-åring hängde jag mycket på en karaokebar i stan. Mina pengar gick åt till alkohol, cigg och pizza. (Förlåt mamma om du läser här….) Men så en helg när jag gjorde av med alldeles för mycket pengar kände jag att jag fick nog och sedan dess har jag bara druckit alkohol någon gång då och då. Var på en afterwork med några kollegor på mitt gamla jobb för några år sedan då jag tog någon drink och en cider. Men inget mer efter det. Låter kanske lite präktig men det är inget som lockar mig.

När jag tänker tillbaka på hur jag varit, hur jag mått och tankar kring min person känner jag så starkt att jag faktiskt inte vill bli ung igen. Sen finns det såklart tillfällen jag önskar att handlat annorlunda när saker och ting gått fel. Men å andra sidan är det väl kanske det som räknas som livserfarenhet. Av misstag och erfarenheter växer jag som person och blir starkare.