Marmorbrukets naturreservat

Efter lunchen åkte vi till Marmorbrukets naturreservat. Det ligger utanför Norrköping, i ett litet samhälle som heter Krokek. Sista biten går längs med Bråviken, fantastiskt vacker kustväg. Inte ett vågskvalp utan viken låg precis spegelblank. Bara vägen till Marmorbruket är helt klart ett utflyktsmål. Åkte även förbi Krokeks lilla fotbollsplan där jag kom på att jag varit och dömt en division fem match för några år sedan.

Vi började med att kolla in det gamla bruksmuséet. Kul att se vad som tillverkats av marmorn som brutits här och läsa lite om Östergötlands historia. På övervåningen kunde man se små rum med olika tidstypiska miljöer bland annat skolan för barnen och arbetarna i bruket. Precis vid muséet ligger också Marmorbrukets största och djupaste marmorbrottet. Det har ett ”nätt” djup om 190 meter.

Vi följde Marmorstigen, den är ungefär 3,5 kilometer lång och går runt så man kommer tillbaka till starten. Det finns även en längre led som är 9,7 kilometer och båda sträckorna är en del av östgötaleden.

Vägen längs med vattnet var helt klart vackrast! Men det gäller att hålla koll på fötterna. Grusvägen går precis vid kanten. Det är inte högt men det gör garanterat ont att falla….

Efter dryga två kilometer kommer man fram till en riktigt mysig liten badvik, det var långgrunt och botten var helt okej. Lite stenigt i början men riktigt fint längre ut. Jag och barnen plumsade i och lekte jagalekar och Ida fick mig till att stå på händer gång på gång. När vi var tillräckligt nerkylda fortsatte vi den sista biten till bilen. Helt klart den tråkigaste biten som går förbi en gammal handelsträdgård, oklart dock om den var stängd för gott eller bara tillfälligt stängd. Och så sista biten som går på bilvägen, gäller att ha koll på barnen. Det är fyrtio som gäller men det var nog ingen bilförare som höll den hastigheten.

Längs med vägen ligger Kolmårdens glass och grill och där stannade vi och åt glass. Fantastisk vy och mina bilder gör det definitivt inte rättvisa.

Provocerande av Wold….

Godmorgon! Hoppas att du mår bra och att du har sovit gott. Idag är det varmt igen efter gårdagens regnväder. Jag och Rickard har varit ute på en härlig morgonpromenad, vi struntade i vår vanliga sväng och tog lite andra kringelkrokar. Mycket härligt måste jag säga. Jag har inmundigat frukost: en härlig tallrik med keso, jordgubbar, nektariner, torkad frukt samt lite nötter och salta mandlar. Salta mandlar kan jag äta hur mycket som helst av men jag övar mig i självbehärskning. Enbart för att mandlar är rätt dyrt när man köper det i lösvikten.

Har det inte varit lite väl lugnt och städat här på bloggen ett tag? Jag har snubblat över några grejer så det här inlägget blir en blandat kompott med lite allt möjligt. Scrolla vidare om du inte vill läsa. 🙂

Jag tänker ofta på vissa saker, tex att det är mycket som ”foliehattarna” hävdat under lång tid som nu faktiskt visar sig vara sanning. Var hade vi varit om även kritiska röster fått höras? Var hade vi varit om vårat medieklimatet uppmuntrat till debatt och inte till Följa John? Om censuren inte brett ut sina vingar. Det är så konstigt det där hur det varit samma bild över hela världen. Kritiska röster har effektivt tystats och samma mantra har upprepats. Jag ger mig nog ut på djupt vatten nu när jag gör den här parallellen som jag ska göra nu….. Men när vi talar om abortfrågan så är det definitivt ”min kropp, mitt val” som gäller. Men i vaccinfrågan har det inte varit tal om att tänka på samma sätt. Trots det faktum att alla smittar och det finns det också data på. I vaccinfrågan har människor hotats med böter, människor har inte fått lämna sina hem om de inte varit vaccinerade och människor har blivit av med sitt jobb. Polariseringen har helt klart varit den värsta, hur det blivit två läger, ivrigt påhejade av våra myndigheter. I den här frågan har det inte varit tal om ”min kropp, mitt val”. Alla bara ska för att skydda sin nästa. Ett skydd som i slutändan knappt skyddat sig själv från att bli sjuk. Min kropp – mitt val, borde inte det gälla i alla sammanhang?

Jag blir oerhört provocerad av såna personer som Wold. Som sticker ut hakan och tycker till om saker som hon tror att hon kan något om. Det värsta tycker jag är hennes bristande förmåga att se olika sidor av en sak. Ibland kan jag inte låta bli att fundera över om hon har betalt för att låta grodor hoppa ur munnen på henne….

Jag har aldrig följt Joacim Lamotte, mannen som jobbat som journalist och nu slutar på grund av hot mot sin familj. Oavsett vad man tycker om en persons ståndpunkter så är det aldrig rätt med hot och hat. Spontant känner jag att vi börjar vandra på en farlig väg om obekväma röster tystas. Var går gränsen och kommer det på sikt begränsa oss ännu mer? När människor begränsas i sina möjligheter till att uttrycka sina tankar så tror jag att det på sikt kommer göra vår smala åsiktskorridor ännu smalare. Det kommer bli en ond cirkel och till slut har vi en tystnadskultur där ingen vågar säga något.