Mitt svar på frågan om en eventuell bloggdöd är ett rungande nej. Bloggar som format lever definitivt fortfarande, men förutsättningarna har ändrats. Jag upplever att läsandet minskar och att hierarkierna blivit stelare. De stora bloggarna är i princip ohotade i toppen, medan det blivit allt svårare för mindre eller nya röster att nå ut till en större läsarkrets.
Jag tror inte att det handlar om brist på kvalitet eller engagemang hos mindre bloggar, utan snarare om hur synlighet fungerar idag. Algoritmer, plattformar och portaler förstärker det som redan är stort. Det skapar ett slags rundgång där samma röster återkommer, medan andra aldrig riktigt får chansen att höras.
Jag läste ett inlägg hos Sandra där hon reflekterade kring ett inlägg som Clara skrivit, där Clara efterlyser mer konkurrens. Jag kan på sätt och vis förstå både Claras önskan och reaktionerna på hennes inlägg. Men jag vill också bidra med min egen syn på saken.
För mig handlar frågan mindre om konkurrens och mer om generositet. Jag tycker generellt att alla som driver bloggar – särskilt de med stor räckvidd – borde vara mer generösa med att låta andra växa. Ju fler röster som får utrymme, desto rikare blir hela blogglandia. Att dela, länka och lyfta andra innebär inte att man tappar sin egen position – tvärtom kan det bidra till att fler hittar in i bloggvärlden överhuvudtaget.
Det är därför jag fastnar vid en detalj i Sandras inlägg. Hon länkar till flera säkerligen mycket läsvärda bloggar – men samtliga tillhör samma stora portal som hon och har redan en betydligt större läsarkrets än de flesta mindre bloggar. Det illustrerar ett stort problem: även när vi vill vara generösa och bjussiga så väljer vi att lyfta dem som redan syns.
Om tanken är att på allvar motverka en eventuell bloggdöd – eller åtminstone förminskandet av bloggandet– behöver man nog börja leta utanför invanda kretsar. Aktivt söka upp mindre bloggar, länka till dem, läsa dem, prata om dem. Inte för att vara snäll utan för att vidga och visa på en större bredd. Mina absoluta favoriter är inte de stora influencerbloggarna utan små gemytliga bloggar där jag verkligen kan känna igen mig.
PS: Dessa två inlägg som jag länkar till är från förra året men ville ändå reflektera lite i efterhand eftersom Sandra lyfte sitt inlägg i en sammanfattning från året).
Intressanta tankar och inlägg. Själv har jag noll koll på stora bloggar i Sverige eftersom jag är bosatt i USA. Min egen blogg är en dagbok och helt vanlig vardagsblogg. Ett försök att hålla svenskan levande eftersom jag lever mitt liv mest på engelska. Min blogg är liten men jag föredrar den på det sättet. Roligt är det att följa andra vardagsbloggar och att kommentera hos de jag följer försöker jag göra regelbundet. Om blogglandia dör ut eller inte så småningom är väl frågan…?
Nej jag tror inte att blogglandia dör ut så länge det finns människor som ändå vill blogga och det finns läsare. Men visst är blogglandia mindre än förr.
Är personligen inte intresserad av att tillhöra den krets som är ”stora” pga reklam samarbeten eller för att de ”ger publiken vad de vill ha”… jag gillar att använda å leka med ord samt tycka till om saker å ting ibland…. samt att läsa andra intressanta människors inlägg då å då. Har under alla år jag bloggat aldrig tagit mig tid att ”leta läsare” genom att söka bland bloggar å kommentera hit å dit….
Är det något jag förundrats över genom åren så är det väl att det endast är ett fåtal som svarar på kommentarer å att många är ”beroende” av diverse teman för att skriva å kommentera…. nä, tacka vet jag de äkta genuina skrivarna å läsarna som verkligen är intresserade av det personliga å själva är personliga…
Glad måndag <3
Inte jag heller men jag gillar när det är ett gäng som kikat in. Har också tänkt på det att vissa bloggar kikar bara in när man deltar i samma tema. Jag gör nog lite samma tror jag. Men försöker iallafall att kika in lite mer frekvent hos dom som kikar in hos mig och lämnar en kommentar.
Jag tycker det är spännande att se mig omkring bland olika bloggar, men det kan vara lite knepigt att hitta nya. Ditt inlägg fick mig att inse att den lista jag själv haft på min blogg med bloggar jag följer, fallit bort när jag gjorde om utseendet på bloggen för något år sedan. Nu har jag lagt tillbaka den – tycker själv att det kan vara trevligt med såna listor att söka nya bloggar på och det kan bli lite lättare för oss att hitta varandra i bloggosfären. God fortsättning!
Det tycker jag är bra att ha en lista på bloggen med olika bloggar. Här på min sida finns flera som jag följer under rubriken ”bloggar jag följer”. Finns ett gäng jag borde lägga till.
Nog har jag funderat på om det är så. Större delen av de bloggar jag läste och kommenterade för några år sen, och som gjorde detsamma hos mig, finns inte längre. Tycker det är tråkigt, för vissa tyckte jag verkligen mycket om. Jag har aldrig varit intresserad av stora influencerbloggar, så såna söker jag mig inte till. Jag har redan innan jag upplevde bloggvärlden som sinande önskat mer generositet. Än mera gör jag det nu. Det allra ledsammaste är alla som inte kommenterar tillbaka när man har besökt dom och skrivit en kommentar. Det måste vara det absolut snålaste beteendet i hela bloggvärlden. Men det är vad som oftast händer när man besöker någon och skriver något. Oftast även om det är någon i en bloggrupp som man är med i, men den man kommenterar hos just för dagen inte deltar i dagtråden. Då blir det nästan som ett kvitto i handen på att ”jag bryr mig inte om din blogg om jag inte måste pga att jag deltar i en dagtråd”. Varje gång det händer tappar jag sugen att blogga. Jag vet att dom flesta säger att dom bara bloggar för sig själva. Men varför då ens publicera ett innehåll offentligt och dela det? Någonstans måste väl dom flesta vilja ha lite ”socialt liv” på sin blogg. Det här att bli bemött med att bli ignorerad och osynliggjord är ju inget som någon vill irl. Men i bloggvärlden är det normaliserat. Personligen har jag försökt blogga mer sista tiden. Men märker jag ingen skillnad i engagemang kommer kanske min blogg gå till historien nästa gång det är dags att betala domännamnet.
Jag tycker också att det är trist när jag kommenterar hos någon och den personen inte kikar tillbaka hos mig. Men folk är väl för upptagna med sitt. Jag vet inte. Lite trist är det i blogggrupperna när man tar sig tiden att kommentera någons blogg och den personen inte kikar tillbaka och lämnar ett litet spår. Håller med om att det är ett tydligt tecken på att personerna egentligen bara bryr sig om sitt egna. Läser ett gäng bloggar där alla kommenterar hos varandra. Det är fint tycker jag. Tycker det är kul att du bloggar mer!
Om nu dessa två bloggar är så stora hur kommer det sig då att jag aldrig hört talas om dom förrän alldeles nyligen. Och då har jag ändå haft min blogg sedan 2008. Sandras blogg ser jag först idag här hos dig, och Claras blogg har jag lagt märke till hos dig och Madeleine. Ingen av dessa bloggar är mitt ”stuk”.
För drygt 20 år sedan kunde dessa bloggare säkert leva av sitt skrivande, precis som så många ”kändisbloggare” som till exempel Kissie, Blondinbella och Kenzie. Att jag kan deras namn beror inte på att jag har läst deras bloggar, men väl på artiklar i tidningar.
De var visst konkurrenter men på den tiden fanns det plats för sådana influensers, då företagen slogs om dom.
Livsstilsbloggare, influensers, trädgårdsbloggare, resebloggare och några ”nischade” bloggare har nog alltid funnits. Å visst gör de reklam för varandra – win-win.
Personligen är jag inte ett dugg intresserad att vara en del av den sortens bloggvärld. Inte bara att jag är för gammal för det utan att självaste bloggandet för mig är en hobby, ingen betald deltidstjänst. Jag trivs med jordnära vardagsbloggare som inte bakar in reklam som tips (och tjänar pengar på det).
Håller med dig, Blogglandia är inte död, men det har krympt. Inte minst antalet kommentarer har minskat, antalet nya bloggare är också lätträknat. Även om jag tycker att antalet ”nya!” bloggare eller återfalls dito har stigit just här och nu. Elisamatilda hade fler bloggare med i fredags som jag inte sett förut.
Ja en sak till. Jag brukar faktiskt kolla nya bloggar när de väl dyker upp, men ofta är de inte mitt stuk. Så jag håller mig till min bloggkrets som jag gillar skarpt.
OOOOOOOPS, LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNG kommentar, sorry;-)
Kul med lång och engagerad kommentar! Tack, BP.
Det här med de stora bloggarna, tror att det beror lite på i vilka sammanhang man rör sig i blogglandia. Jag läser bloggbevakning och där får jag koll på influencers som jag egentligen inte bryr mig ett dugg om men som ändå läggs på minnet.
Jag gillar inte heller inbakad reklam, det är det bästa med egen portal. Den kommer vara reklamfri, trots att den är rätt dyr att driva. Ja, jag har också tänkt på att Elisa hade fler bloggare med i sin fem en fredag. Kul ju.
Intressant att läsa din tankar och åsikter om detta. Jag tror också som dig att det är svårare idag att få större läsarkrets som ny eller liten bloggare. Som du skriver är det lite tråkigt när en större bloggare länkar till en annan blogg som redan har stor läsarkrets redan. Om hon vill ha konkurrens måste man ju låta lite mindre bloggare ta plats och kanske länka till sådana bloggare som kan få chans att växa.
Jag önskar bara mer generositet, att man tillåter fler att synas. Sen finns det ju dom såklart som är nöjda med sin lilla blogg och läsarkrets och det är ju också okej. Men jag tex skulle gärna ha fler läsare. Tycker det är kul.
Bra rutet! Håller med dig helt och hållet. Det går inte att följa allas bloggar och hänga med i allt som skrivs. Men jag försöker kika in emellanåt och lämna avtryck lite här och där. Särskilt hos de som kommenterar hos mig. Och det är kul att hitta nya bloggar att läsa också, så fram för mer delning.
Ja precis! Lyfta inlägg man läser som man tycker är bra. Mer kärlek i blogglandet helt enkelt.
Håller nog med om det mesta men tycker om att hålla min blogg i ett litet format. Sedan är det självklart skoj att få respons på inlägg, likaväl som jag börjat följa några fler bloggar och givetvis kommenterar dem då och då. Jag följer nog inga utav de riktigt stora bloggjättarna, de intresserar mig inte riktigt!
Tänker alltid att din blogg ändå är en av de större men antar att den känslan beror på ditt engagerade kommentarsfält. Tycker också att det är kul med respons. Utan den hade jag nog inte fortsatt.
Håller med att det känns svårare att nå ut till en större krets då de är dom stora bloggarna som
Ligger i topp tycker de är kul att följa andras bloggar och följa deras liv 😊
Ja, det är svårt. Det är därför jag också önskar mer generositet. För de som faktiskt vill nå ut till en större massa.
Håller med dig, det är svårt att bli större bloggare, även om man har hållit på länge som både du och jag har. Det handlar om generositet och att folks ”attention span” har blivit så mycket sämre. Har man inte fångat läsarens intresse direkt så slutar de att läsa och kommentera. Jag vet att många läser min blogg, de i min ”riktiga värld” men kan räkna på ena handen hur ofta de faktiskt har kommenterat. Supertråkigt tycker jag 😞 Hoppas bloggarna kommer igång mer igen och att världen inte fortsätter gå snabbare och snabbare hela tiden.
Ja, man behöver också något som gör att folk vill komma tillbaka. Hamnade i en diskussion hos Underbara Clara. Där var det några som tyckte att de gärna skulle följa min blogg men inte gjorde det i slutändan på grund av mitt val av design. Det där att behöva klicka in på varje inlägg är ju ”jobbigt”.
Död är den ju inte, fast många av bloggar jag läste förr är borta sedan länge, en del har gått in i evigheten med stor saknad hos undertecknad.
Nu senast ”kraka”, men vi ska ju alla den vägen vandra, må hon vila i frid.
Min blogg var ju ganska anonym fram tills de gjorde lite ändringar här och där för några år sedan, nu kan de på kneget läsa också om de vill, om de hittar mig. 😉
Orkade inte ändra på något för att fortsätta dölja mig för alla, på den vägen är det.
Tillönskar dig nu en fin söndag.
Så sorgligt med Kraka, kikar även ofta in hos Ama. Men vet dina kollegor att det är just du som skriver på bloggen. Du har väl inga bilder där du syns tydligt.
Ingen aning egentligen, ingen har sagt något så de kanske inte har upptäckt den ännu.
Helt ok om de hittar den iofs. 🙂
Har haft några bilder med mig ute på bloggen men de är verkligen inte många.
Ha de gott nu.
Mm, man vet ju egentligen aldrig vilka som kikar in på bloggen. De enda man egentligen vet är de som inte är anonyma och lämnar en kommentar.
Så är det verkligen, men utan något att dölja så är det ju ingen fara, får låta bli att skriva skit om chefen bara för säkerhets skull. 😉
Ha det fint.
Du med!
Jag håller med dig en hel del faktiskt. Lite generositet skulle vara trevligt. Det känns på något vis ganska meningslöst att lyfta stora bloggar som alla redan känner till. De bär sig på egen hand och genom olika kanaler. Synligheten är en helt annan där. Mindre bloggar är det lite mer av en slump om man hittar dem. Sedan tror jag också att det handlar mycket om vad man vill med bloggen. Clara ser den helt klart som en inkomstkälla eftersom hon väljer det upplägget som hon har gjort. Några sådana ambitioner har jag inte alls. Däremot om någon kommenterar hos mig så dels svarar jag, dels besöker jag den andra bloggen och kommenterar där. Håller med eval8 om att annars blir det väldigt ensidigt. Respons är viktigt oavsett om det är en större eller mindre blogg. Sedan tycker jag inte att en stor blogg per automatik är en bra blogg. Det har funnits många stora bloggar som har varit extremt ytliga, i alla fall tyckte jag det.
En intressant fråga i alla fall.
Önskar en fin söndag!
Visst är det så att stora bloggar bär sig själva på ett helt annat sätt. De behöver inte bli länkade på samma sätt. Håller med om att det är en slump vad gäller att hitta mindre bloggar. Jag personligen kan definitivt bli bättre på att kika tillbaka när andra tar sig tiden att kommentera här hos mig. Nej det är egentligen bara Claras blogg jag gillar av de stora bloggarna. Generellt tycker jag precis som du att de är för ytliga. Tycker att det finns många små bloggar som är bättre och mer välskrivna än de som drar stor publik.
Bloggandet är inte utdöd. Den yngre generationen som vill att allt ska gå fort kanske ägnar sig mer åt sociala medier som tiktok och X för att de varken orkar läsa eller skriva så mycket. Bloggandet lever i högsta grad https://www.wix.com/blog/blogging-statistics-and-facts
Som du skriver handlar bloggande mycket om att ge/ta och att ge/få respons. Nya följare, nya vänner, nya intressanta upptäcker får man bäst genom att sprida och tipsa. Det är lite som med fotboll. Vissa spelare slutar och andra tillkommer, men mitt fokus brukar ligga på att i första hand besöka de bloggare som besöker min egen. Där ligger prio ett, apropå detta med att gå och ge respons.
Mycket intressant länk du delar med dig av. Var in och kikade lite. Tycker det är väldigt viktigt att både ge och ta. Man kan inte bara förvänta sig att få.
Håller verkligen med dig. Tror många av de som lämnat blogglandia som var stor från början som Kissie (idag Alexandra Nilsson), Nellie Berntsson och alla de andra levde på att alltid fokusera på sitt. Det är fortfarande många som fortsätter så, där jaget går före laget. Klart som sjutton då att när de insåg att folk började tappa intresset drog vidare till andra sociala medier där de kan fortsätta med jag:et. Men vi kvar i blogglandet som gillar att skriva blir en egen lite Ö. De få stora som är kvar fortsätter som de gjorde för 10 år sedan med jaget före laget och då blir man ensam. Visst de har fortfarande sin läsarkrets men inte engagemanget. Ser ju att bloggar som våra är betydligt mer engagemang i än de få stora som är kvar, och det beror definitivt på att de bara hänger kvar i sin gamla kompiskrets utan vidgade vyer.
Ja, jag håller verkligen med dig. Visst finns det en tydlig skillnad mellan då och nu, kanske framför allt i varför man skriver. För många handlade det tidigt om exponering och ett starkt fokus på jaget, och när det inte längre gav samma utdelning flyttade man vidare dit uppmärksamheten fanns.
Vi som är kvar och fortfarande tycker om själva skrivandet upplever jag har hamnat i något slags parallellt blogglandia. Som en liten egen ö, precis som du skriver. Mindre, men mer levande. Jag upplever också att engagemanget ofta är större här, känns som att vi bryr oss om varandra på riktigt.
Jag vill hålla min blogg liten och anonym. Däremot tycker jag det är tråkigt att det tiotalet bloggar som jag kommenterar de flesta inlägg hos, så sällan kommentarer hos mig. Det är samma två som kommenterar.
De flesta av bloggarna jag följde från början finns inte kvar. En bloggar väldigt sporadiskt. Jag har följt henne i säkert 10 år, tror inte det räcker. Kommentar alltid och förvisso svarar hon i sin blogg, men hon har aldrig lagt en kommentar hos mig. Läser troligen inte heller. Då blir det väldigt ensidigt. Jag menar absolut inte att man måste kommentera vartenda inlägg, men ibland vore det trevligt.
I botten är det ändå för min egen skull jag bloggar.
Ha en fortsatt fin söndag!
Får nog skärpa till mig en aning vad gäller din blogg. Läser betydligt oftare än vad jag kommenterar. Även om man bara bloggar för sin egen skull så är det ju kul att få lite respons på det man skriver.
Det var absolut inte så jag menade. Du kommenterar mer än många andra!
Så bra! 🙂