Författare: Hannas krypin

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

Fin tanke

Publicerad den av Hannas krypin
Först ett litet tack! Jag är sämst på att svara på dina kommentarer men jag uppskattar varenda gång som du tar dig tid att dela dina tankar. Jag läser alltid alla kommentarer.
Jag tog en bloggpaus igår, hade lite annat att tänka på för att göra en lång historia jättejättekort. Ringde även min samordnare och frågade om jag kunde få semester, fast det var samma dag. Det var lugnt på jobbet så det gick bra att jag fick vara ledig. Det kallar jag flexibelt jobb. Med facit i hand visade det sig vara ett klokt beslut.
Mina planer idag är faktiskt att jag ska ge mig ut och döma fotboll med brorsan och en damdomare som jag aldrig dömt med förut. Det ska bli kul att få ge mig ut och döma igen i team. Hoppas på att vaden inte ställer till det allt för mycket.
Snodde en printscreen från Danny Saucedo som jag vill dela här. Jag tycker det är så kloka ord. Kärlek, förståelse och acceptans för varandra. På riktigt! Mindre av att man dömer varandra.

En kvartett bilder

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har såna cravings på semlor, åt en igår och suget efter en till är stort. Funderade idag när jag shoppade min lunch om jag inte skulle testa en nutellasemla. Måste erkänna att jag är lite skeptisk. Har du testat den typen av semla?
Jag var så trött imorse när jag kom till jobbet att jag bara kände att jag verkligen måste ha min nocco redan klockan sju på morgonen. Jag blev pigg direkt fast kroppen är så van nu….. Så den hade verkligen effekt.
Satt och pusslade länge ikväll, vilken skillnad det är att bygga ett pussel som är mer tydlig i färger och möster. Gör nog klart det sista imorgon, men vi får se. Ska ju jobba och vill hinna med en del innan. Kul med en enkel fredagkväll, vi har önskeschema på jobbet och det är säkert jag själv som la det så när jag önskade.
Igår hade jag och chefen medarbetarsamtal,vi pratade bort nästan två timmar men det var viktiga saker. Vi har en kompetensstege på jobbet och jag har nu tagit ett steg till. Det kändes väldans bra faktiskt, att få ytterligare ett kvitto på att jag är bra på mitt jobb.
Idag kom beskedet att från och med den 9 februari så plockas alla restriktioner bort. Inga begränsningar i deltagartak, varken offentligt eller privat, vaccinbevis kan inte använfas efter 9 februari. Känner lite ”var det inte mer än så”. Har jag gått med så mycket oro i onödan? Vågar dock inte chilla än. Man vet aldrig vad som händer framöver och vilka fönster som öppnats.

Måste man vara samma person hela tiden?

Publicerad den av Hannas krypin
Det är första februari och idag kom vintern tillbaka, iallafall ända tills i helgen. Då lovas det mildväder. För min dotters skull hoppas jag dock på att snön ligger kvar ett tag. Det finns en stor önskan att få åka mer pulka. Inte mig emot, jag vill också ut i snön. Många längtar efter vår. Där är inte jag! Jag brukar längta efter vår först runt mars. Tänk så olika det kan vara.
Imorse kände jag hur träningvärken började lura lite. Den känns ännu mer nu. Imorgon lär jag inte kunna gå. Så känns det iallafall…. Funderar på lite stretch och pilates senare. Vi får se, jag och Rickard ska vara med på en liten kickoff med alla domare senare. Den blir online och det är avsatt en timme. Tror dock att en timme är för lite men vi får se. Det kanske inte är någon som har några frågor alls. Tills dess vill jag bygga på mitt Visbypussel som jag beställde för mitt gåvokort från regionen. Just den här vyn ser jag ofta när jag är i Visby och jag vet exakt var det är. 
Jag har ingen skyldighet att vara samma person som jag var för ett, fem eller tio år sedan. Jag behöver inte ens vara samma person som jag var igår. 
Jag tror nog att vi alla kan skriva under på att pandemin förändrat oss människor, på både gott och ont. Vad har det då inneburit rent konkret för mig? I början var jag faktiskt väldigt rädd. Det kändes väldigt otryggt att inte veta hur saker och ting skulle bli. Sen började jag läsa på och med det kom mer trygghet och den har vuxit fram mer och mer efterhand. Idag känner jag en otrygghet mer politskt. Hur kommer det bli egentligen och hur många gränser kommer korsas av politker i sin strävan att bekämpa viruset. Det är jag rädd för. Inte viruset. Tycker det är ytterst obehagligt att känna den här otryggheten. För många andra är det precis tvärtom, känner sig trygg med myndigheterna men är livrädda för viruset.
Jag har blivit mer engagerad i orättvisor, jag håller inte för mig själv vad jag tycker och tänker om saker och jag vågar stå för det när jag väl säger något. Det är en egenskap jag alltid haft. Som en vän sa om mig när vi var tonåringar, ”man ska inte fråga Hanna vad hon tycker om man inte vill ha ett ärligt svar.” Däremot är jag aldrig elak. 
En sak som däremot inte förändrats är att jag är samma glada, spralliga Hanna som alltid har ett leende på läpparna. Som har nära till skratt och vill alltid det bästa för alla. Bara lite mer öppen och en del tycker säkert att det är jobbigt. Något som är helt klart dock är att jag alltid haft starka åsikter, skillnaden nu är att jag inte håller tyst. Däremot är det inte samma sak som att säga precis vad som helst. Jag säger bara högt det som jag verkligen kan stå för utan att såra någon annan.

Träning för hela kroppen

Publicerad den av Hannas krypin
Idag har jag lyssnat på podd, först modiga människor som jag skrev om tidigare och sedan fick jag upp ögonen för en podd som funnits väldigt länge: the Joe Rogan experience. Lyssnade på avsnittet där han intervjuar Robert Malone. Mannen som patenteterade mrna-tekniken som nu används i covidvaccinen. Superspännande och intressant. Köper dock inte allt som sägs ska jag säga men mycket är tänkvärt.
Haft lite ont i min vad idag så det satt långt inne att träna men till slut bestämde jag mig ändå för att känna lite på vaden. Joggade ungefär 10 minuter och gick därefter i rask takt en kvart. Jag behöver styrketräning så jag körde 7 övningar, 10 repetitioner och fem set:

10×knäböj
10×utfall framåt
10×utfall bakåt
10×rollup
10×höftlyft
10×tricepscurl
10×bicepscurl
Sen såklart femtio repetitioner totalt med olika ryggövningar. Det blev helt klart en härlig #fullbodyworkout 👊👍💪Avslutade med #stretch och #rörlighet för hela kroppen.😍 Känns så skönt!
 

Modiga människor

Publicerad den av Hannas krypin
 Du vet kanske de där tillfällena då något bara känns tokfel? Den känslan går jag med dagligen. 
Jag är inte envis som få för att jag på något sätt tycker det är roligt eller för att jag vill provocera. Däremot skulle jag vilja att människor börjar läsa på och inte så blint bara sväljer allt med hull och hår. Det absolut enklaste för mig skulle vara att göra som förväntat. Men du vet när man får den där magkänslan som gör att det inte känns rätt? Exakt så känns det för mig. Magkänsla kombinerat med en hel del kunskap som bara förstärker Ja, då har jag inget annat val än att fortsätta. Fortsätta stå up för det jag tror på och för det som jag tror är rätt. 
Jag lyssnade på ett avsnitt av Modiga människor med Zoia Zakariasdotter idag. I det här avsnittet intervjuar hon Marcela Petterson. Marcela är butikschef och brinner starkt för våra barn. Hon är med i en arbetsgrupp och jobbar frenetiskt att få ut kunskap. Till exempel till vårdpersonal. Det är många som faktiskt inte vet vad som gäller, vilka rättigheter man har och vad arbetsgivare faktiskt inte kan kräva av arbetstagaren. Se intervjun, det är 50 minuter av din tid. 🙂

Söndagslistan vecka 4

Publicerad den av Hannas krypin

Igår kväll när jag hade gått och lagt mig och det började blåsa som värst fick jag sådan ångest över att studsmattan som står på baksidan skulle blåsa iväg. Sannolikheten att den skulle göra det är rätt liten då den stått ute året om i flera år nu. Iallafall kunde inte somna innan jag fäst den ytterligare bättre i marken. Att studsmattan skulle blåsa iväg skrämde mig lite mer än att tänka på eventuella elaka personer som lurar i mörkret, mörkrädd som jag är. Studsmattan står fortfarande kvar nu och på marken ligger det ett litet lager med snö. När de värsta vindbyarna viner så knakar det rejält i huset. Det största problemet är dock trädet som vi har på baksidan. Kommer det stå pall? Snett och vint som det redan är.

Veckans instastories: 
 
 
Fem positiva från veckan:
– Jag lyckades döda en ”jag fattar inte hur den som inte vill vaccinera sig tänker”-debatt utan några särskilda problem. Jag berättade bara att jag förstår den som inte vill, att jag verkligen har läst på och att jag är för individens rätt att få välja själv.
– Att jag kunde springa fem kilometer på löpbandet utan att känna något alls. 
– Jag hade roliga dagar på infektion där jag fick en hel del beröm av personalen. Jag kom snabbt in i jobbet. 
– Jag läste så fina ord om underköterskan på ”öppet spår” på Bloggbevakning. Blev så rörd över att se hur människor ser på undersköterskan och hur viktig den personen faktiskt är. Det är lätt att glömma bort.
– Insåg extra mycket den här veckan hur mycket jag trivs på mitt jobb. Lungmedicin känns som hemma.
Fundering: Med tanke på hur många människor världen över som protesterar mot vaccinpass och tvång så kan det inte vara jag som har fel.
Träning: På grund av min skadade vad har det inte alls blivit mycket träning. 20 minuter pilates och fem kilometer löpning är allt. Planen var att cykla till jobbet i helgen men så kom stormen Malik…..
Något som jag blev glad över:  Fina ord från en vän.
Något som jag blev arg över:
Det här blev jag väldigt arg och ledsen över. Vad är det för fel på folk egentligen?
Veckans nyheter:
  • Norska Folkehelseinstituttet (FHI) vill se se en gradvis men relativt snabb nedtrappning av coronarestriktionerna. Det kan enligt FHI göras utan att bördan på sjukvården i ett längre perspektiv ökar kraftigt, trots att landet står inför en ny kraftig våg. – Vi måste inse att det knappast finns någon annan väg att gå. Vi kan inte bara skjuta epidemin framför oss, säger FHI:s generaldirektör Camilla Stoltenberg. FHI spår att kulmen i Norge nås i slutet av februari eller början av mars och att mellan tre och fyra miljoner norrmän kommer att ha smittats under vintern. Stoltenberg uppmanar sjukvården att planera för fler patienter och arbetsgivare för större sjukfrånvaro. Men alternativet för att möta omikronvarianten skulle vara att införa mycket hårda restriktioner, vilka för väldigt många skulle vara värre än de konsekvenser smittan för med sig, enligt FHI.
    – Ju längre vi behåller restriktionerna desto längre varar pandemin säger Camilla Stoltenberg.
  • Danmark: ”Epidemikommissionens rekommendationer grundar sig i att den höga smittspridningen av omikron inte har avspeglat sig i antalet sjukhusinläggningar.” <<HÄR kan du läsa artikeln.>>
  • Österrike lättar på restriktioner för ovaccinerade. <<HÄR kan du läsa lite mer.>>
Veckans kloka ord: Jag har tänkt så mycket på det här med solidaritet och hur den går åt båda håll. Tänker att den inte är enkelriktad på något sätt. Bra sammanfattning 👇👇

Lördagsgrubblerier

Publicerad den av Hannas krypin
 
 
Idag för ett år sedan så var det snö och isande kallt. Jag, Rickard och J körde även ett tufft träningspass tilsammans.
 
Jag skrev igårkväll att jag skulle cykla idag. Det blev inte så. Det första som mötte mig när jag slog upp smhi för att kolla vädret var en stor varningsskylt. Det varnades för storm. Inte direkt där jag bor men så kraftiga vindar tar sig en bit, som till exempel till mig. Dessutom regnade det. Jag hade alla ursäkter att slippa om man säger så…. Inte mig emot för det var väldigt skönt efter dagens pass att få sätta mig i en varm bil istället för att cykla i blåst och regn. Att jag får bra träning av att cykla i blåst kan inte motivera mig när det regnar. Fast ärligt talat är det mest bara en massa dåliga ursäkter. 🙃 Jag får träna något lite senare.
När man sticker ut näsan på det sätt jag gjort får man räkna med att människor försvinner. Det är inte populärt att stå upp för det man tror på. Idag gjorde jag även ett aktivt val att plocka bort bekanta från Facebook. Ärligt talat finns det egentligen ingen anledning att ha en massa ytliga bekanta bara för att. Personer som jag inte träffat på x antal år och inte har någon kontakt med alls över huvudet taget. Eller vara vän med de personer som behandlade mig illa i gymnasiet. Varför liksom? Jag vill ha kvar de personer i mitt liv som verkligen bryr sig om mig och som inte värderar. Som tycker om mig och värdesätter mig i sitt liv oavsett hur provocerande jag är med mina funderingar. Nästan 90 personer har jag tagit bort idag och jag kommer säkert minska min vänlista ännu mer. Är man nyfiken på mig och vad jag hittar på framöver så får man snoka här på bloggen och på instagram. 😜Mest här dock, på instagram delas nästan bara stories. 

Helg igen

Publicerad den av Hannas krypin

Känns som det är fredag och måndag. Alla andra dagar svischar bara förbi. Det var sol idag och jag kände starkt lusten att börja cykla till jobbet igen. Om jag orkar upp imorgon ska jag nog cykla. Känns som en bra grej att göra nu när jag vill få in konditionsträning utan att överbelasta min vad. Även om det gick bra igår så vill jag såklart skynda långsamt. En förutsättning för att kunna cykla imorgon är såklart att komma upp ur sängen och inte snooza i evigheter. Varför är det så skönt att trycka på snoozeknappen och sedan somna om? Jag vet att man inte blir ett dugg piggare av att snooza, snarare tvärtom men det är ju så skönt… Mål för veckan kanske att sluta snooza….Vi får se! 

Första löppasset efter min skada i söndags

Publicerad den av Hannas krypin
Det har inte känts något alls i min vad idag. Så jag kände att jag ville testa springa och se hur det kändes. Döm om min förvåning och lycka att det faktiskt inte kändes något alls. Jag kunde springa fem kilometer under 29 minuter utan några som helst problem. Mer än att jag blev lite andfådd såklart. Det gjorde mig så väldans glad. Och tacksam över att kroppen återhämtat sig så snabbt. Jag måste såklart ta det lite lugnt ett tag till och inte bli för övermodig men jag är så glad!
Efter löpningen så körde jag några pilatesövningar och rörlighet för kroppen. Det blir alldeles för lite av den varan. Tränade 20 minuter pilates i måndags dock, det har jag inte skrivit något om. Nästa vecka drar jag igång min kurs i Mjölby igen så då kommer jag få lite kontinuitet i träningen igen.

Jag är så sugen på socker….

Publicerad den av Hannas krypin
Imorse vaknade jag och mådde så illa. Blev lite rädd att jag smittats av calici på jobbet (vinterkräksjukan för den som inte vet) men det är lugnt på den punkten nu. Inget illamående eller andra symtom. Tur det, var ju precis förkyld och har ingen lust att vara borta från jobbet igen. Jag gick bredvid två dagar på infektion och jag tyckte det var bra där. Insåg dock hur mycket jag faktiskt trivs på den avdelning jag är på nu. Vet inte riktigt hur mitt liv kommer se ut nu ett par veckor framöver. Än så länge har inte regionen behövt gå upp i pandemistegen så jag får vara på lungan. Det är lite jobbigt att vara standby så här men det blir bra. 
En sak som jag saknar med min ketogena livsstil som jag hade för ett par år sedan är mitt sug efter socker. Med nära noll kolhydrater i kroppen så är sötsuget ett minne blott. Socker är inte ens gott då…. Hela december och januari har jag haft ett sötsug som heter duga.Ska nog falla för det suget ikväll faktiskt då jag jobbar i helgen. Appropå jobbet, igår slutade en av sjuksköterskorna och hon hade köpt en gigantisk chokladkorg. Den kunde ju inte jag stå emot. Så gott ju! När jag äter godis hemma vill jag mest ha apelsinkrokant och ahlgrens bilar. Det är det som jag fortfarande inte tycker är för sött efter min period med ketogen kost.