Författare: Hannas krypin

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

När är rätt tid?

Publicerad den av Hannas krypin
Finns det någon tid som är mer rätt än någon annan? Visst kan man känna att nu, nu är det verkligen dags. Det känns verkligen rätt. Men om man inte har den bestämda känslan då? Hur gör man då? Jag tänker att det kanske är bättre då att bara köra på. Att bestämma sig och stå fast vid det.  Jag tror att om man hela tiden går och väntar på att tiden ska vara rätt så är risken stor att det till slut blir för sent.
Jaja, bara några tankar så här på måndagen. Stort tack för alla krya på dig-hälsningar. Det sämsta med att vara sjuk är dels att ha ont men också att jag inte orkar göra särskilt mycket. Jag vill göra inspirerande träningsinlägg men kan inte fota några nya bilder, jag vill springa och så vill jag plugga pilates. Det sista är enklast för det kräver inte så mycket energi. Är inte det konstigt att man vill som mest göra saker när man av olika anledningar inte kan.

Härliga bilder från i somras

Publicerad den av Hannas krypin
Sist jag hade så här ont i halsen så visade det sig vara halsfluss. Usch, det gör så ont att jag är rädd för att svälja. Febern har gjort sitt intåg på eftermiddagen och jag känner mig inte alltför pigg. Jag är väldigt glad åt att Rickard hittade en annan domare till  min match för döma i det här skicket hade inte varit bra. Min mamma skulle varit barnvakt men kom hit ändå så jag fick lite kvalitetstid med min mamma. Jag orkade inte vara sådär supersocial men hon var här iallafall. Tänkte avsluta inlägget med att visa några favoritbilder från i somras.

 

Första oktober

Publicerad den av Hannas krypin
Igår natt vaknade jag flera gånger av att jag hade ont i halsen. Under dagen igår och kvällen så blev det bara värre och värre och idag kan jag knappt svälja trots smärtstillande. Jag fick lämna återbud både till jobb och match. Det med matchen sved extra mycket eftersom det var match med observatör och sista chansen för i år att bli sedd. Sämsta tänkbara tajmingen. Jag känner mig så ledsen. Jag har bett Rickard gå och köpa piggelin åt mig och så ska jag döda zombies med Samuel. Eventuellt kommer mamma hit en sväng ändå fast hon inte behöver vara barnvakt. Det här inlägget blev så deprimerande så slänger in en härlig sommarbild från juli 2015. Och en höstbild eftersom det ändå är första oktober idag. Hoppas du får en riktigt härlig dag!
 

En tillbakablick från september

Publicerad den av Hannas krypin
Imorgon skriver vi första oktober. September har varit en helt suverän månad och jag tänker tillbaka på allt roligt jag fått göra. Framförallt pilatesrelaterat. Den här månaden har det verkligen lossnat. Bilden ovan är från januari 2016. Den symboliserar så mycket vad pilates är för mig.
– Glädje
– Passion
– Roligt
– Utmanande
– Balans
– Styrka
– Kontroll

– Träffa Julia som jag varit instagramvän med sedan jag startade mitt instagramkonto. Tränat en pilatesklass med henne.

– Tränat på pilatesstudio i Norrköping. Jag ska boka in ett till träningspass där framöver.
– Workshop med @sixthstreetpilates där jag även fick träffa @pilatesbjanessa. Även Janessa är instagramvän sedan ca ett år tillbaka.
 
 

Marathon

Publicerad den av Hannas krypin
Ikväll blir det Solsidan-marathon. Det tog flera år innan jag började se några avsnitt, men nu är jag fast. Så pass fast att alla fem säsonger är inhandlade. Mia Skäringer är lysande i rollen som Anna och Felix Herngren, ja han är alltid bra tycker jag. Men Ove alltså, han känns som den här personen som alla älskar att hata. Ibland vill jag bara gömma mig under en kudde och inte titta alls för att han är så pinsam….. Ostkrokar och Marabous salta mandlar till det så har ni min kväll.
 

Ett besök på gymmet

Publicerad den av Hannas krypin
Idag åkte jag och Rickard till Åtvidaberg för att träna med Christian. Alltså. jag är ingen gymperson. Jag är en pilatesperson. Det blev så tydligt i den miljön. Men visst var det roligt att testa styrkan i övningar som det inte går att göra hemma. Till exempel så är jag grymt stark i rygg och mage.
Pilatesprinciperna går att tillämpa i alla situationer och inte bara i pilatesutövandet. Andas ut… Men det blir inte så snygga bilder när man är fokuserad, haha. Men vem bryr sig…. Kolla vikten istället, började på typ 20 och plussade på för varje repetition och 80 kilo är mitt max på den här övningen. 80 kilo liksom. Det är jag + Ida tillsammans. Grymt imponerad över mig själv.
Jag har aldrig testat bänkpress så den körde jag utan vikter. Min svaga sida är återigen solklar för mig. Armar, axlar och bröst måste bli mitt fokus ett tag.
Det svåraste idag var att inte lägga mig när okända i gymmet tränade. Det var särskilt en person som arbetade helt fel i en maskin och jag ville bara dit och pilla och rätta till. Jag fick nästan hålla fast händerna bakom ryggen,
 

Ride the wave that you are given

Publicerad den av Hannas krypin
Jag läste ett tänkvärt inlägg hos Sara Rönne. ”Ride the wave that you are given”Hennes inlägg och de tankar som väcktes hos henne handlade om att till exempel våga bryta upp från saker som inte passar och saker som man lätt kan fastna i. En uppmaning att vara modig och funderingar om varför vissa saker händer  och varför det blev som det blev.
För mig så betyder det att acceptera att saker och ting händer och livet är det som pågår här och nu. Att det är för kort för att slösa bort på saker som egentligen inte är särskilt viktiga i slutändan. En acceptans att allt kanske inte blir som jag vill men att det blir bra ändå. Det handlar om att finna en balans i det som går att påverka och det som jag inte kan styra ett dugg över.
Livet kan ge en rejäla smällar men att ha styrkan och modet att våga resa sig igen och fortsätta framåt trots det tunga. Det sammanfattar ”Ride the wave that you are given”för mig.
 

I Vallastaden

Publicerad den av Hannas krypin
Jag och Sofia tog en promenad i Linköpings nyaste och modernaste område, Vallastaden. Nu i september var det en stor bomässa i området men det var inget som jag tog mig tiden att åka på. Så här beskrivs området av Skanska som varit med och byggt området.
”Vallastaden är Linköpings nya stadsdel som ligger ett par kilometer sydväst om centrum och närmsta granne är Campus Valla. Ambitionen med området är att det ska präglas av kreativitet, lärande, social hållbarhet och resurseffektivitet.”
Visst fanns det hus där som var väldigt fina men mest tycker jag att det är rörigt. Ett hopplock av så många trender som möjligt ett och samma område. Det saknade något tycker jag.
 

 
 
 
 
 

Fantastiska möten

Publicerad den av Hannas krypin
Jag sitter och tänker på alla människor som jag får förmånen att möta. Alla livsöden som jag får vara en del av. Livet är allt bra fantastiskt! Jag känner glädje och tacksamhet och lycka! Kanske att jag blir extra nostalgisk och tagen på grund av mitt samtal igår med min älskade pappa. Vi satt tillsammans och pratade i två timmar om allt mellan himmel och jord. Bokstavligen. Med pappas enorma kunskap om kristen tro, hans högst levande tro och mina famlande steg blir det ett fantastiskt samtal. Så mycket fint vi delade och pratade om. Saker som jag aldrig trodde att vi skulle prata om. Tacksamhet är ordet!
 
 
 

Sjungande barn

Publicerad den av Hannas krypin
Aw, mitt hjärta smälter. Hur underbara är inte dessa bilden på våra fantastiska barn. Bilderna är från 1 december 2013. Snart fyra år sedan. Nu när jag hittade de här bilderna så kommer jag så väl ihåg den här kvällen. Ida försökte sjunga refrängen på oh helga natt. Inlevelsen hos alla tre är ju helt fantastisk. en kväll att minnas!