Kategori: Hälsa

Varför jag slutade med ketogen kost

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har ju skrivit lite om keto den senaste veckan och då fått frågan varför jag slutade. Det har ingenting att göra med att jag inte tror på kosten. Tvärtom tror jag på att det är det optimala, skippa halvfabrikat och livsmedel med socker i. Visste du att  forskning pratar om alzheimers som diabetes typ 3 på grund av de har sett att samband mellan diabetes och Alzheimers sjukdom. Jag trodde det här var ny forskning och det är det väl kanske i sammanhanget men iallafall sedan 2005 har man forskat på det sambandet.
”Sedan lång tid tillbaka har det funnits vetenskapligt säkerställda samband mellan osund kosthållning och välfärdssjukdomarna fetma och typ-2 diabetes. Nu tycks vetenskapen också snart redo att vetenskapligt säkerställa sambandet mellan osunda matvanor, onormalt höga blodsockervärden och demenssjukdomen Alzheimers.”  Källa: WERLABS som använder sig av nedanstående källor i sin text.

Keto är svårt att göra rätt, alltså om syftet är att ställa om kroppen från att drivas på glukos till att kunna drivas på ketoner (fett) istället. Allt måste stämma. Under ketoadaptionen måste sömnen vara top notch, obefintlig stress, inget koffein och träningen får inte vara för hård. Balansen mellan fett, protein och kolhydrater måste vara perfekt. Kan man tänka sig att vara en hybrid, det vill säga att kroppen använder både glukos och fett som energi och att just själva adaptionen inte är viktig så spelar det ju inte så stor roll att allt inte är perfekt. Bara att dra ner på socker i kosten gör stor skillnad. Med socker menar jag inte det som ändå är naturligt i kosten utan jag menar tillsatt socker. Visste du att i mörkt bröd som ska vara så ”nyttigt” är det mer socker än i ljust bröd? Bara läsa innehållsförteckningen.
När jag åt ketogen kost så var min målsättning att ketoadaptera. Under den här tiden får man vara inställd på att träning är tung. Musklerna vet liksom inte var de ska ta energin ifrån. Det går att göra tung träning på keto, det finns ultralöpare (längre än marathon) som äter ketogen kost och presterar bättre på det än på glukos. Men som sagt vägen dit är lång och att försöka göra det här mitt under fotbollssäsong är tufft. När jag måste kunna springa och sprinta. I vardagen däremot var det inga problem, jag mådde hur bra som helst. En mage i balans och jag var pigg. Jag var heller aldrig hungrig utan kroppen kände sig nöjd.
Den här veckan har jag faktiskt funderat på att börja igen. Men att då göra det lite annorlunda. Inte gå all-in direkt utan fasa ut långsamt. Typ liberal LCHF. Go slow liksom. Nu har jag babblat en stund om keto men jag tror inte jag svarade på varför jag slutade. Det började med att jag åt macadamianötter (en stor trigger för mig) och sen började jag fuska mer och mer och vips åt jag som vanligt igen. Eftersom jag ändå hade fuskat. Det var svårt att börja om igen, jag hade inte motivationen alls över huvudet taget.

Kickstartar igång veckan

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har varit så seg idag, jag har inte gjort många knop och jag visste inte riktigt hur min kroppastolle skulle vilja leda pass ikväll.  Hade jag inte haft mitt pass så hade jag nog passat på att ta en vilodag eftersom jag dömde match igår och ska döma imorgon igen. Men som alltid får jag sådan energi av att få instruera, pressa mig själv och peppa andra. Härlig kickstart på veckan! Trots att vi bara var tre+mig. 
Min veckoplanering för veckan som kommer ser ut så här iallafall:
Måndag: Ledig och cirkelfys på kvällen
Tisdag: Jobb 6:45-15:30. Fotboll på kvällen, det är en viktig match i division fyra herrar. Jag ska döma med en domare som jag inte tidigare dömt med så det ska bli kul och spännande.
Onsdag:  Kvällspass
Tosdag: Jobb 6:45-15:30 och pilates på kvällen
Fredag: Jobbar dag
Lördag: Fotboll
Söndag: Fotboll
Jag har tidigare kört med månadsmål men tänkte faktiskt börja med veckomål också. ”Typ veckans fokus.” Något som jag är extremt slarvig med är att dricka. Jag dricker en hel del te och energidrycker (oj vad illa det lät, men det är inte mer än vad som är ”tillåtet” på en dag). Och det tänker man ju är vätska. Men faktum är att koffein är vätskedrivande. Det känns i hela kroppen att jag slarvar för mycket. Jag tänker lite att det inte är varmt och att jag då inte behöver dricka lika mycket men jo, jag gör ju det. Särskilt eftersom jag tränar så mycket. Så mitt mål för veckan blir att dricka minst en litet vatten om dagen. Alltså utöver te och nocco. Det fixar jag ju eller hur!

Är det verkligen nödvändigt?

Publicerad den av Hannas krypin
Det är lätt att tänka ”varför ska jag ta hand om min kropp när den som är som hälsan själv blir svårt sjuk?”. 
Jag följer Elin Kjos på instagram (@elin.kjos) och jag har nämt henne vid något tillfälle tidigare här i bloggen. Häromdagen skrev hon ett inlägg på instagram om kommentarer hon fått. Jag började återigen fundera över hur väl jag tar hand om min kropp, vad behöver jag kanske egentligen göra annorlunda? Det är ett så tänkvärt inlägg från hennes sida, ett konkret exempel på hur viktigt det faktiskt är att ta hand om sig själv. Att man i längden egentligen inte kan leva ett ”hejsanhoppsanliv” med mycket sitllasittade, dålig mat och mindre bra sömn. Om det funkar för den enskilde individen så är det mer ett mått av tur än att det på något sätt skulle vara hållbart. Ett bra försvar byggs upp med bra sömn, bra mat och fysisk aktivitet. Vare sig man vill eller inte så är det viktigt att ta hand om sig själv. Sjukdomar kan drabba alla men grunden är viktig! Du ska få ta del av Elins inlägg i sin helhet:
”Jag har fått en del kommentarer om att: ”Det spelar ju ingen roll om man lever hälsosamt och tränar, man kan bli sjuk ändå”.
Så är ju det tyvärr och alla kan få cancer, oavsett livsstil. Jag är ett levande exempel på det, även om min cancer är extremt ovanlig för någon i min ålder.
Men det finns många anledningar till att jag fortfarande mår såpass bra, med spridd lungcancer och snart inne på min 5:e dos med starka cellgifter. En anledning är att jag faktiskt tagit hand om min kropp och levt hälsosamt.
Det är ju NU som alla år av slit på gymmet & varenda litet öre jag lagt på den bästa tänkbara maten verkligen lönar sig.
Att jag har byggt upp en stark grund, med mycket muskelmassa har gett mig ett ovanligt bra försvar nu. Det gör att jag kan återhämta mig snabbare efter varje dos och att min kropp kan tåla mer starka behandlingar än vad de normalt kan sätta in. Det är inte ens säkert att jag hade klarat av dem om jag inte varit så stark i kroppen.

Min grund gör även att jag fortfarande orkar träna och på så sätt hålla mig stark och pigg. Jag vet att det ger mig väldigt bra förutsättningar framåt och det är en stor drivkraft till att fortsätta hålla igång även nu.
Jag kan inte styra det som händer i kroppen (med metastaser osv) och jag kommer ju aldrig bli frisk från min cancer av att lyfta tungt i gymmet och äta ekologiska grönsaker. Det vet jag.
Men jag vet att de aktiva val som jag gör kring kost och träning varje dag kan hålla mig stark längre och på så sätt ge mig mer tid. Det är det som verkligen behövs nu. MER TID.
Därför kommer jag fortsätta göra bra och hälsosamma val så länge det bara går, så länge jag lever. För mig finns inget annat alternativ.”

 Citerad text: Elin Kjos

Jag funderar lite… och så ett träningspass

Publicerad den av Hannas krypin
Alla de här studierna som visar att det är så bra för hälsan att vara vegetarian, vilka grupper är de studierna gjorda på? Är det friska män eller är det blandat kvinnor och män. Sen undrar jag också om det någonsin görs studier på kost och träning utifrån ett kvinnligt hormonellt perspektiv. Vad behöver vi kvinnor för att hormoner inte ska gå bananas. Det skulle vara riktigt intressant om det kunde göras studier inom det området. Så slapp jag bli ifrågasatt med mina tankar och de som jobbar med kvinnor och ser i praktiken vad olika livsval gör med våra kroppar skulle också slippa bli ifrågasatta och få cred för det arbete och den kompentens de besitter. Jag är så trött på frasen, ”finns det forskning på det”. Varför är erfarenheter så underskattade och otrovärdiga? Det gör mig irriterad. Så därför tänker jag inte skriva mer om det idag. 
Imorse cyklade jag till jobbet och i eftermiddags möttes jag och Rickard upp på löparbanan. ”Tisdagspasset” sprangs idag och det kändes tungt i kroppen men ändå riktigt bra. Bortsett från efteråt men då får man vara trött. Det har blivit en riktigt bra träningsvecka med lite allt möjligt. Skulle behöva göra några marklyft bara. 💪💪💪

Jag saknar keto….

Publicerad den av Hannas krypin
Nu kommer du säkert tycka att jag är lite ambivalent. Kanske skulle utforska min ambivalens genom ambivalenskorset… Nej men skämt åsido. Men så här är det, efter en månad känner jag nackdelarna med att inte vara keto. Det fanns ju en anledning till att jag valde något så strikt som keto. Precis som jag skrivit i rubriken så saknar jag keto. Inte när jag tänker på att äta mer smör. Men när jag tänker på fördelarna. Just det där att slippa vara sugen fast jag precis ätit mat, att hela tiden känna mig mätt och inte bli panikhungrig oavsett hur lång tid det har gått mellan måltiderna. Jag är inte piggare med mer kolhydrater i kroppen. Min trötthet är direktrelaterad till för lite sömn.
Jag vet att Martina är keto ungefär 80% av tiden. Tänker att det kanske skulle passa mig. Vara keto för det mesta men när det är något särskilt som födelsedagar, goda middagar (som det dock inte blir så mycket av just nu såklart. (Om nu någon trodde något annat) eller extra tuffa träningspass. Men vet du att samtidigt orkar jag faktiskt inte vara keto. Jag vill äta det jag vill under en period och inte det jag borde. Men såklart, det kan jag inte göra. Jag har ont i magen varje dag, inte hela tiden varje dag, men varje dag. Det går inte en dag utan att jag inte har ont. Så jag kan ju inte äta det jag vill och när jag vill. Hur mycket jag än vill vara ”som vanligt” och hur gott det är att äta.
En bra kompromiss är ändå att ta bort vitt bröd. Det är inte så ansträngande….
 

Kan jag inte få vara en källa till inspiration ändå?

Publicerad den av Hannas krypin
 
Jag loggade in här på bloggen efter dagens jobbpass. Så möts jag av tre nya kommentarer kring att jag slutat äta ketogent. Mitt spontana svar på den kommentarer som är upprinnelsen till det här inlägget var ”googla”. Men eftersom att jag inte är sådan så ska kommentaren få ett svar. Men först några spontana tankar då jag känner mig irriterad faktiskt och behöver skriva av mig lite.
Vad kräver vi av folk egentligen? Att vi ska vara perfekt och alltid följa en viss linje och inte göra avsteg när något annat i livet passar bättre? Måste man vara perfekt för att kunna inspirera andra? Jag personligen inspireras av personer som kan visa att de är mänskliga och som visar att man kan göra avsteg och ändå ta nya tag utan att det ses som att man gjort ett misstag.
Det finns ett bra citat: ”man är inte skyldig att vara samma person som man var för ett år sedan, fem, eller tio år sedan. Inte ens för fem minuter sedan”. Ungefär så iallafall och det är så tillämpligt. Det står alla fritt att prova sig fram och experimentera. Vad funkar, hur vill jag leva.
Jag vill leva ketogent och optimera min hälsa. Jag har egentligen inte ändrat mina värderingar ett dugg. Jag vill leva ett långt friskt liv utan inflammation i kroppen, smärta och andra sjukdomar.  Jag tycker fortfarande att socker är skräp, jag tror fortfarande på att lågkolhydratkost är det bästa för våra kroppar. Särskilt när det handlar om att äta processat skräp. Mitt ”ketostopp” är inte för evigt. Så kommentaren då: 
”Du var en så bra inspiration gällande keto🙂 Finns det någon mer än Martina?”
Du ska få några tips på bra ”ketopersoner”. Dock så är alla utom Stephanie inspirerade av Martina. 
– Stephanie Persson sök på youtube. 
– Jessica Fjellberg på instagram (mer åt carnivore-hållet) 
– Pernilla Lantz, pelantz på instagram och så hennes blogg: pernillalantz.se
Jag står fortfarande för allt som jag skrivit i mina hälsoinlägg och alla inlägg i ketojourney. 

Jag har egentligen inte ändrat mig

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Vilket trist väder det är. Det har i princip regnat nu sedan i går eftermiddag. Jag ska inte klaga, det behövs ju vatten med. Men lite trist är det allt. Planerna för dagen är att plugga en sväng, jag behöver träna och i eftermiddag så är det dags att jobba igen. Jag är inte pepp på att plugga och jag är inte pepp på att träna. Jag brukar ju alltid säga att motivation är något som man skapar sig och inte får så det är bara att köra tänker jag. Ont i magen har jag med så det är säkert därför som jag känner allmänt blaha kring framförallt träningen. 
I slutet på förra veckan bestämde jag mig för att inte äta keto under en period. Några av er som kikar in här kanske undrar varför jag ger upp något som jag talat mig så varm för. Är det inte lite dubbelt liksom. Men saken är den att jag egentligen inte ändrat mig. Jag är fortfarande övertygad om att ketos och ketogen kost är det bästa vad gäller optimal hälsa. Kanske inte för alla eftersom vi ändå är biologiskt olika. Allas magar klarar inte av mycket fett till exempel. Men för den stora massan och framförallt vad gäller att läka kroppen inifrån. Jag vill fortfarande äta keto men jag tycker att det är väldigt tråkigt att äta på det sättet. Jag har inte riktigt lusten just nu. Känner lite att jag vill äta det som jag vill, inte det som jag egentligen borde göra. Lite obstinat kanske…  När människor frågar vad jag inte äter så är det enklare att säga det jag äter i ketogen kost eftersom det är så begränsat. Jag märker dock skillnad så här direkt, min stackars mage som var anledningen till keto från början har såklart ballat ur. Men jag tänkte ändå att jag skulle stå ut med det ett tag. Kanske att kroppen vänjer sig eller så får jag återgå till keto. 

Check på 36 timmar

Publicerad den av Hannas krypin
Jag ska alldeles strax åka till jobbet. Ville bara kika in här en sväng. Jag har haft en effektiv förmiddag där jag fått massor gjort i skolan. Den här kursen passar mig så mycket bättre! Jag tränade också tjugo minuter pilates med fokus överkropp. Känns riktigt bra nu. Antar att du vill veta hur det gick med fastan så jag ska komma till sak nu.
Fastan bröt jag imorse med att äta min goda kycklinggryta. Det var så gott att äta igen. Egentligen ska man undvika koffein med men det är lite överkurs för mig nu. Nästa fasta ska dock vara koffeinfri. Japp, jag har redan bestämt mig för att köra en snart igen. Med snart menar jag i maj. Det har gått riktigt bra bortsett från vissa perioder under dagarna som jag verkligen velat äta. Men jag har mått bra och aldrig känt mig ”usch nu mår så dåligt att jag måste äta”. Det är liksom en förutsättning att fortsätta. Att kroppen mår bra. Jag litar på att kroppen säger i från om det blir total pannkaka. 
Jag fick en kommentar som gjorde att jag känner att jag behöver förtydliga det här med fasta. Passar det för alla verkligen och är det farligt? 
 ”Oj det låter som väldigt lång tid att fasta. Har aldrig riktigt förstått mig på det där. Kan tycka att det är lite extremt, men det kanske fungerar bra för vissa.”
Den tuffaste perioden var när vi fixat annandagspåskfika till barnen. Jag bakade chokladbollar och Rickard gjorde en improviserad kaka med sockerkakssmet. Gissa om jag var sugen! 
Fördelarna med att fasta: 
– Minskar risken att få diabetes typ 2 då man undviker blodsockersvängningarna,  
– Påskyndar autofagin, det vill säga cellföryngringen. Dock behöver fastan vara minst två dygn då. 
– Bättre hjärt-kärlhälsa
– Hjärnans egen tillväxtfaktor BDNF stimuleras och bidrar till att skydda hjärnceller och bilda nya synapser. 
– Mindre inflammation i kroppen. 
– Minskar den oxidativa stressen. Man minskar risken att åldras i förtid. 
När ska man inte fasta: 
– när man är stressad eller har utmattningssyndrom 
– om man har eller har haft ätstörningar. 
Fasta är ett verktyg för att läka kroppen!
Om man ska göra en längre fasta på minst två dygn är det bästa att ha ätit lågkolhydratkost innan. Det är alltid lättare att fasta i ketos, där kroppen redan är inställd på att använda fettet som energi istället för kolhydrater. Kroppen blir liksom lugnare i sig då. 
Efter de här 36 timmarna upplever jag ett större mentalt fokus och jag känner mig piggare. Smärtan i magen har försvunnit med. Precis det som var målet. 

Fastan fortsätter

Publicerad den av Hannas krypin
Yes, jag är fortfarande fastande. Men kvällen har varit tuff. Jag bakade chokladbollar till barnen och ikväll lagade jag en kycklinggryta med lime, ingefära, vitlök och sambal oelek i. Vet att den är hur god som helst, har gjort den förut. Hehe, jag har redan förberett min portion med mat som jag ska bryta fastan med. Kycklinggrytan och så massor med smör till. Mm, det vattnas i munnen.  Iallafall så gjorde jag det inte så lätt för mig själv… Men det är bra att utmana kroppen en aning. 
Fick ett par kommentarer av min fasta och den ena tänker jag bemöta imorgon när jag skriver en sammanfattning av min fasta. Den andra tänker jag bemöta nu.
”Oj så tufft det låter! Jag är både imponerad samtidigt som jag inte förstår hur man klarar detta… Jag skulle svimma flera gånger om!” 
Fördelen med att fasta när man äter lågkolhydratkost är att kroppen redan använder energi som fett. Blodsockret blir stabilare och man slipper pendlingarna. Det gör att man klarar att vara utan mat längre tid utan att bli panikhungrig. Det är nog det jag gillar mest med LCHF, det där att faktiskt inte bli panikhungrig. 
Det är inte farligt att vara utan mat i perioder, hur gjorde man förr liksom. Då var perioder med mindre mat naturligt. Jag läste att när kroppen är inställd på svält så kickar alla beskyddande funktioner i kroppen in. Funktioner som är ultimata om man vill ha ett långt och friskt liv. Men mer om det imorgon!
Just det, jag fick frågan av Fröken Rödlök som undrade om jag fastat tidigare och det här är den tredje fastan jag gör. Eller fjärde. Hm, minns inte riktigt. Jag har gjort en 24 h, 40 hmed Sofia och så nu då. Kommer sluta på 36 timmar som det känns nu. Vem vet, jag kanske får feeling och fortsätter. 
Jag har hela dagen haft fokus, älskar den känsla som det är att vara i ketos. Känner mig pigg, fokuserad och fick massor gjort när jag pluggade. Lyssnade på en föreläsning och har gått igenom läsmaterialet igen. Det ska bli kul att framöver få testa praktiskt. 
 

Min fasta

Publicerad den av Hannas krypin
Jag fick frågan av Madeleine hur jag gör när jag fastar. När jag fastar så äter jag ingenting utan det enda jag gör är att dricka vatten och så blir det lite te med men ingenting i. Inget socker och ingen mjölk. Det har jag inte annars heller i och för sig. Om man kan dricka te ”svart” så är det precis det jag gör. Det bästa är såklart att försöka att bara dricka vatten och inte få energi på ”lursätt”. Jo, det är precis vad koffein gör. Visst blir man pigg men på bekostnad av andra processer i kroppen och kroppen blir istället stressad. Binjurarna får arbeta hårt och det vill vi inte.
Jag brukar försöka att inte köra några riktigt tuffa pass när jag fastar. Har dock kört något pass bara för att testa kroppen. Idag blir det på sin höjd en promenad och så pilates. Som jag längtar efter att få köra ett pilatespass. Det blev inte ett enda förra veckan så nu har jag lite abstinens. 
Jag har inte bestämt mig för hur länge jag ska fasta, skrev igår om 24 timmar men jag tror det blir längre. Vi får se vad kroppen säger. Jag vill helst fasta till imorgon så minst 36 timmar. Om jag bryter fastan efter 24 timmar så är det vid åtta ikväll. 
Mitt syfte med att fasta:
– ge min stackars mage en paus så den får vila och kan läka i fred. Jag känner i hela kroppen hur obalanserad den är just nu. 
– jag vill också kickstarta mig själv in i ketos. Förra veckan (eller förresten, knappt den senaste månaden) var jag inte i ketos och vad gäller trötthet så tycker jag att jag är mycket tröttare på carbs än när jag inte äter en massa kolhydrater.