Kategori: Min vardag

Något som hör till efter att ha varit ute i snön är att dricka varm choklad. Gissa hur lycklig jag är över att snön är här. Jag njuter verkligen för det är runt nollan så snön ligger säkerligen inte så länge. Men jag hoppas på mer pulkaåkning! Aw, nu kom Ida precis med min elektriska fotvärmare och undrade om jag vill värma mina fötter. Det ville jag såklart! Vi behöver köpa nya pulkor, två av dom är trasiga tyvärr. Har butikerna ens tagit hem pulkor och så vidare? Det är ju så sällan snö här där jag bor. Det får bli en kik på nätet, där borde det finnas. 

Jag har suttit med regelboken idag, mycket kan jag såklart. Något jag tycker är att den är så krångligt skriven, borde gå att skriva samma saker med färre ord. Den blir liksom onödigt tungläst.

I eftermiddags kikade jag och Rickard på ”solsidan”, en serie som varken jag eller Rickard tröttnar på. Hur skönt var det inte att somna i hans knä. Helt klart bästa sättet att somna på! 

Varför pratar ”alla” om vår redan? Det har ju inte ens varit riktig vinter än. Jag njuter av att det snöar ute och att snön faktiskt lägger sig. Pulkaåkning i helgen står på schemat! Men just nu är jag inte nöjd med vissa saker så lite svårt är det allt att njuta av snön. Försöker att tänka att det är en begränsad period och snart kan jag släppa det som gnager. Ikväll ska jag, Rickard, J och E ut och rejsa på löparbanan i snön så då kommer jag också få springa av mig lite jobbiga tankar och känslor. Det ser jag fram emot!

48 minuter pilates, 5 km promenad och 3 kilometer löpning. En bra träningstisdag!!🏃‍♀️💪🤩

Nu ligger jag återigen i sängen och tänkte skriva några rader om min dag. Det första jag vill berätta är att imorse när jag gick till jobbet så snöade det. Jag är precis som ett barn när det snöar. Blir lycklig ända in i hjärteroten. Nu vill jag att snön ska stanna ett bra tag. Många vill ha vår nu men där är jag inte än. Det har ju inte ens varit riktig vinter än. 

Idag knallade jag bort till mina kollegor på lungan en sväng. Och jag blev verkligen glad att få komma dit. Det känns verkligen som hemma nu. Skön känsla!

Ikväll har jag både sprungit och tränat pilates utöver de fem kilometerna som jag gått. Också en härlig känsla. Jag är på G! 

Jag har egentligen massor att berätta för dig. Bland annat väldigt lång söndagslista.  Men eftersom  blogg.se strular vågar jag inte öppna det inlägget av rädsla för att det ska försvinna. Jag har skrivit en hel del….Idag mötte jag och Rickard upp J och E på Ljunkans löparbana för att få till ett bra träningspass. Som vi har längtat efter att kunna ses och idag var det så äntligen dags. Konstaterade att det går alldeles utmärkt att ses utomhus och träna tillsammans. Att hålla avstånd var inga problem även om vi alla ville ge varandra en kram eftersom det var så länge sedan sist. Sist jag träffade J och E var på en match i oktober. Det är ju evigheter sen ju. 

Passet då? Vi körde en stafettliknande grej, ställde upp oss med 100 meter emellan. Medan en springer så gick vi andra och så skulle man springa till man kom ifatt. Grymt bra träning! Jag fick dock avbryta explosivitetsdelen då jag fick en liten minibristning i en muskel i vaden. Vågade inte fortsätta, så roligt var det inte 2019 när jag skadade mig rejält. Är ju fortfarande inte helt tillbaka. Jag blev så ledsen, sett till dömandet så har jag inte tid att inte kunna prestera på alla löppass men det är bara att chilla och acceptera läget. 

Ikväll tog jag och Rickard en promenad i skogen. Gissa lyckan när snön faktiskt lagt sig. Underbart ju! Får vi se om det här inlägget kommer upp eller om jag får skriva om alltsammans. Kvällens planer är att plugga fotbollsregler en stund. 

Vad härligt att jag är ledig idag. Dagens planer är ett träningspass utomhus på banan här i stan. Det ser jag verkligen fram emot. Pass utomhus har inte riktigt fungerat med mitt liv. Vill inte springa i mörker och regn….. Dåliga ursäkter jag vet, bara bita ihop och göra´t liksom. Men änd…. Igår kväll gick jag och Rickard ut på en kvällspromenad. Äntligen har jag hittat motivationen till att få till vanlig vardagsmotion. Det får jag ju såklart när jag promenerar till och från pendeln men det är alltid roligare att gå tillsammans. Och så får vi lite tid att prata med varandra också.

Vad roligt förresten att Madeleine fortsätter sin utmaning. Jag hoppar rakt in så här på dag tre med att svara på de första tre dagarnas frågor. Mycket bra frågor måste jag säga. Klart du hänger på du med!

1. Nytt år, nya möjligheter. Vilka möjligheter ser du med 2021. Jag är en sådan där person som ser alla möjligheter med ett nytt år. Ett oskrivet blad liksom där allt kan hända. Möjligheterna att få lära mig en massa nya saker och utvecklas ännu mer inom de områden som jag älskar. En möjlighet jag ser är att eventuellt sätta mig vid skolbänken igen. Skulle vilja lära mig mer om akut- och intensivvård. 
2. Berätta om tre drömmar du har. Jag vill fortfarande jobba mer med pilates. Det är en dröm som finns där i bakhuvudet. Min dröm att börja arbeta som sjuksköterska har vaknat igen. Men då måste jag plugga matte 2 för att ens vara behörig. Ett berg som tyvärr just nu känns alldeles obestigligt. Men det är fortfarande en dröm. Att min familj och mina barn får må bra och vara lyckliga. Att det ska gå bra för dom i livet.
3. Dina bästa tips för att överleva i vinter. Sänk kraven, det kommer komma ljusare tider. Passa på att mysa och göra saker som du tycker om. Fundera över vad du mår bra av och se till att avsätta tid för det. Ingen blir lycklig av att aldrig göra saker för sin egen skull. Våga vara lite ego.

 

 

Godmorgon! Hoppas att du hade ett fint nyårsfirande igår. Jag jobbade ju igår som jag skrev i gårdagens inlägg men det var ett fint nyår ändå. Första januari känns alltid som en nystartsdag även om jag inte ger några nyårslöften. Jag sätter mer mål, eller en bucketlist. Jag har redan börjat skriva på min bucketlist för 2021 och det inlägget kommer upp någon gång nästa vecka. Känner nu att jag har träningsvärk i kroppen efter gårdagens pass. Bra! Då gjorde det nytta.

Idag är det dags för fem en fredag. Årets första!

1. Vad var det bästa med det här året?
   Att jag vågade ta chansen och sluta mitt jobb på Kvarnbacken och att våga utvecklas vidare.
2. Vad ser du fram emot med ett nytt år?
   Det jag mest ser fram emot är att framöver kunna leva mer som vanligt. Jag tror dock att för min egen del kommer saker och ting inte bli helt som vanligt. Det här med att hålla avstånd sitter nu som berget i ryggmärgen, tex.
3. Vad var din största upptäckt under året? Svårt att svara på. Kanske att jag trivs väldigt bra på sjukhuset och att det mer sjukvårdstekniska är något som jag är väldigt intresserad av. Fast det är ju egentligen inget nytt. Det har jag alltid varit. Om vi istället vidgar vyerna och tänker platser så är det första jag tänker på är Hoburgen på Gotland. Tänk att svensk natur kan vara så fantastiskt vacker!
   
4. Hur blev det ett kärleksfullt år? Att jag trots restriktioner ändå lyckades att hålla kontakten med mina nära och kära. Något annat är också att vi kom iväg hela familjen till Gotland. Familjetid är så otroligt viktigt.
5. Vad tar du med dig från 2020 in i 2021? Att jag kan om jag vill. Men jag vill också jobba vidare med mig själv.

Årets sista träningspass blev 20 intervaller på löpbandet. Häromdagen så mekade Rickard med bandet, bytte ut springunderlaget, smörjde upp och dammsög bort damm. Åh hjälp vilken skillnad! Det kändes precis som att det var trimmat. Hur nu ett trimmat löpband känns…. 🤪🤪 Eller så var det bara min kropp som inte var med på tåget… Det blev iallafall ett bra pass så jag kunde avsluta 2020 med en bra känsla. Underbart!

I december förra året skrev jag så här: ”Verkligen upp och ner men jag vet vad jag vill och var jag ska. Många tankar har flödat runt i huvudet och jag har lärt mig så mycket nytt. Jag är till exempel en annan pilatesinstruktör nu än vad jag var i början av året. Jag har lärt mig så mycket om psykisk ohälsa och hur man kan stödja. Det som jag är minst nöjd med är träningen. Jag tappade bort träningsglädjen någonstans på vägen, eller missförstå mig rätt. Jag vill fortfarande träna men jag saknar de där passen där jag känner ”wow, vad snabb jag är”, eller ”wow, vad stark jag är”. 

Dessa känslor som jag skrev om i december 2019 är exakt samma som jag brottats med i år. Särskilt eftersom jag kuggade löptestet och dessutom blivit nerrankad som huvuddomare. Nerrankningen fick jag dock veta för ett par/tre veckor sedan. Men just löptestet och träning inför det har förföljt mig som en skugga under året. Jag kämpar på men motivationen är skral. 

I mars kom corona och vände upp och ner på precis allt. Om jag inte kunnat föreställa mig tidigare hur det är att leva mitt i en pandemi så vet jag det nu. Det här inlägget är tidsinställt så nu när jag skriver det har jag ingen aning om hur covid gestaltar sig. Däremot när du läser det här så har jag fått en glimt av hur illa det kan bli. 

Tre saker jag lyckades med: Jag är glad över att ha lyckats slutföra två pilateskurser. Att jag har lyckats behålla min pilatesmotivation och trots den skrala motivationen ändå lyckats träna flera pass i veckan. All motion är bättre än att ligga på soffan sett till min målsättning.