Kategori: Personligt

Idag är det åtta år sedan jag och Rickard förlovade oss. Ibland gungar marken men grunden vi står på är stadig. Tänk, åtta år. Det känns som att det alltid varit han och jag. Kommer inte ihåg hur det var innan.

 

 

Här har vi haft en riktig mysmorgon. Ida har sovit oroligt i natt så på morgonen sov hon på min mage. Det är inte ofta hon vill sova nära så jag njuter av det när hon vill. Lilla gosingen som blivit så stor….

 

Helgen är här nu men jag har ingen riktig helgkänsla då jag ska jobba i helgen. Först kväll idag och sen heldag imorgon. Jag har inte direkt vaknat på rätt sida, känner mig helt sur och tråkig. Tror nog mest att det beror på att jag funderar över mitt fotbollsdömande. Sluta eller fortsätta, det velar jag emellan. Egentligen så vill jag döma, jag känner bara att ju mer jag dömer desto mer uppenbart blir det för mig att jag har en stor nackdel i att jag själv inte spelat fotboll. Tänker tankar som att jag är rätt dum som tror att jag kan döma när jag har noll förutsättningar för det hela. Ganska hårda tankar men det är jag i ett nötskal.

 

 

 

Ha en härlig fredag!

2002-2003 hade jag praktik på Fredriksbergs NewForest stuteri (ponnyer). Jag slutade där när jag var i vecka 33 med Samuel. Efter jag slutat åkte jag dit några gånger och hälsade på. Senast var när Alexander var bebis, alltså 2008. Jag har tänkt hur länge som helst att jag ska hälsa på men av olika anledningar har det inte blivit av. Livet har kommit emellan. Idag tänkte jag iallafall kolla om han (handledaren) fortfarande har kvar stället men nu är gården såld. Jag känner bara stor saknad för vi hade så roligt ihop och nu är det för sent. Vet inte ens om han bor kvar i stan. Vi kommer mest troligt inte ses igen….

 

Snott listan av Maria.

 

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Sprang höstfemman. Säkert massa mer saker men det är bara just det jag kommer ihåg just nu.

 

Höll du några av dina nyårslöften?Jag gav inga nyårslöften

 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja. 🙂

 

Dog någon som stod dig nära? Ja, tyvärr. Min äskade farmor. 🙁

 

Vilka länder besökte du? Inga. 

 

Är det något du saknat år 2012 som du vill ha år 2013?

 

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas? Idas ett-årsdag 19 november, 15 augusti när farmor slöt sina ögon för att alltid fattas oss.

 

Har du varit sjuk eller skadat dig? Jag fick maginfluensa i slutet på november, annars pigg som en nötkärna.

 

Bästa köpet?  Kameran! Fast det kanske var förra året förresten….

 

Vad spenderade du mest pengar på? BARNEN. 🙂

 

Gjorde någonting dig riktigt glad? Familjen, fast tjänst på jobbet, att jag kom in på utbildningen som jag sökte.

 

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2012? Rihannas diamonds, Händerna mot himlen med Petra Marklund

 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare!

 

Hur tillbringade du julen? Julaftons dag med Rickards mamma och syskon, kvällen med hans pappa och på juldagen firar vi med min familj.

 

Blev du kär i år?Jag är kär i min familj!

 

Läste du någon bra bok under 2012? Ja, många. Bland annat Niceville som jag sträckläste, riktigt bra bok. Den gröna milen och Bröllopsfixaren är också två bra böcker jag läste. .

 

 Favoritprogram på TV? Tittar inte så mycket på tv. Jims värld gillar jag iofs.

 

Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Jag önskade mig ingenting.

 

 Något du önskade dig men inte fick? Nä.

 

Vad gjorde du på din födelsedag 2012? Jag bakade pepparkakor med barnen. Ida fyller år dagen innan mig så vi firade min födelsedag samtidigt. 

 

 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Det har jag inte funderat över.

Hur skulle du beskriva din stil år 2012? Mest jeans och tröja. Förut hade jag alltid klänning eller kjol och höga klackar men det har jag tröttnat på så det blir jeans för hela slanten. Har även konstaterat att min favoritfärg på tröjor råkar ha blivit creme. Har hur många tröjor som helst i just den färgen.

 

Vad fick dig att må bra?  Familjen, vänner och träning

 

De bästa nya människorna du träffade? Giovanna och hennes Noah som är bara tre dagar yngre än Ida. Tyvärr ses vi inte så ofta som jag skulle velat. Våra liv krockar lite. Elin är också en tjej jag verkligen gillar.

 

 

Idag när jag gick hem från dagis så mötte jag två mammor som jag pratat med förut. Båda mammorna tittar demonstrativt bort när jag tittar och tänker säga hej. Vad är det för fel på mig egentligen är det första som dyker upp i huvudet. Det är så tråkigt att inte kunna säga hej, det kostar så lite och ger en annan så mycket.  Istället för att kunna ha fått två bra möten, blev det två dåliga och en tråkig känsla i magen.

Idag är det ett år sedan Ida var beräknad att födas. Var har tiden tagit vägen? Så här skrev jag i bloggen då:

Jag var så ledsen den dagen för jag var inte inställd på att gå över tiden. Arg på dem som sagt ”du kommer inte gå över tiden” (säg inte det till någon som är gravid.)10 dagar fick vi vänta på Ida. Så här ett år senare kan jag känna att det var bra att vi gick över för Ida var bara 48 cm lång och vägde 3810 när hon föddes så hon behövde tjocka på sig i magen.

 

 

Anledningen till att jag överhuvudet taget läste till undersköterska var för att jag drömde om att bli barnmorska efter att Samuel föddes. Men eftersom att jag aldrig jobbat inom vården ville jag inte slösa bort tre år på något som kanske inte passar mig och testade därför undersköterskebiten. Det passar mig som handen i handsken men drömmarna om att bli barnmorska fanns kvar i bakhuvudet. 

 

Men nu vet jag inte längre. Förlossningar ger mig ångest. Jag var inte rädd efter att Samuel fötts. Förlossningen med Alexander skrämde mig på grund av att det inte klickade med barnmorskan. Idas förlossning var jobbig för att jag hade så sjukt ont, det gick fort och jag hann inte med någon annan bedövning än lustgas. Så efter henne är jag ännu mer rädd.

 

För några dagar sedan fick jag för mig att kolla på förlossningsvideor på youtube (vet ni att jag skakar när jag skriver det här inlägget) där man får se allt och jag mår fysiskt dåligt när jag ser det och jag känner smärtan jag kände när jag födde Alexander och Ida. (Samuels förlossning var min bästa, hade inte alls samma typ av smärta så den kan jag inte ta med i sammanhanget.) Kort sagt, det var ingen bra idé…

 

Igår fick jag en bok av chefen : nationell handlingsplan inom palliativ vård som socialstyrelsen ger ut. Läste några sidor igår och det var verkligen mitt i prick. Den kommer jag ha stor nytta av. Det var några  grejer som jag hajade till på direkt som vi aldrig tänkt på. Vilken tillgång de här kunskaperna kommer vara….