Kategori: Personligt

Åtta år tlllsammans

Publicerad den av Hannas krypin
 
Igår när jag kom hem från jobbet hade Rickard fixat kladdkaka, glass och vispgrädde och cider. Igår var det åtta år sedan vi bestämde att vi skulle vara tillsammans. Tänk åtta år, vad fort det har gått (jag vet, jag tjatar om tiden men det går verkligen fort. ) Tre barn, två flyttar, jobbbyten. Det händer mycket.
 
Jag var iväg en sväng på jobbet igår och då så jag ett par, han med käpp och hon med rollator. De hade blivit gamla och gråhåriga tillsammans och då fylldes jag med en längtan. Jag vill också bli gammal och grå, tillsammans med Rickard. De var så fina ihop. Det slår mig alltid, par som levt länge tillsammans, de är så ömma och fina mot varandra. så genomsnälla.
 
Tack för de här åren. Jag hoppas på många fler.♥

Sämst

Publicerad den av Hannas krypin
 
 
Ikväll är en sån här kväll när det dåliga samvetet gnager i mig. Jag känner mig ursämst gentemot barnen. Dåligt humör har jag och det är inte barnens fel, ändå går det ut över dem. Bad mama. Så känns det. Imorgon har jag lovat Alexander tid med bara mig och utan Samuel och Ida. Han behöver det.
Jag känner mig sämst!!

 

Lite tankar

Publicerad den av Hannas krypin
Idas 1-årsdag närmar sig med stormsteg. Ju närmare dagen kommer desto mer nostalgisk blir jag. Det är roligt att ha bloggen och kunna gå tillbaka och se vad man tänkte, kände och gjorde. Tänk att ett år går så fort. Jag känner mig egentligen inte en dag äldre än 20. Det är på barnen man ser hur fort det går…
 
För att inte tala om grabbarna. Samuel som går i tredje klass, fyller nio år i december och Alexander som bara har ett halvår kvar på dagis. Jag vill stanna tiden, jag vill njuta mer. Tänk om man kunde önska sig det.

Gårdagen

Publicerad den av Hannas krypin

 Brahehus och Vättern i kvällssol.
 
 Begravningen igår var fin. Det kändes så konstigt att i den vita kistan låg min farmor. Gudstjänsten började med att de spelade Bach´s sång Air på orgel. Så otroligt fint. Det var farmors absoluta älsklingslåt, den och Pärleporten som vi också sjöng.
 
 
Efter begravningen åkte vi till hennes lägenhet och gick igenom sakerna. En mycket märklig känsla. Att vara där och veta att hon är borta, finns inte mer. Usch, tårarna rinner när jag skrivet det här inlägget.
 
 
 
 

RIP

Publicerad den av Hannas krypin
 Som ni vet så har min farmor varit mycket dålig. Den 15 augusti 01.30 slöt hon sina ögon. Jag måste säga att det är med väldigt blandade känslor jag är här. Det känns så overkligt. Min älskade farmor finns inte mer. Mest ågren har jag för att Ida inte följde med när vi åkte ner till Lund på vårdplanering. Hon fick aldrig träffa Ida och det grämer mig lite. Fast ska inte tänka så egentligen men kan inte låta bil.
 
Älskar dig!♥

Inte som andra

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har alltid känt mig lite konstig och annorlunda. Jag säger saker som andra inte skulle säga och gör tokiga saker. Idag pratade jag med en person om en massa saker och helt plötsligt så bara säger jag att jag inte är som alla andra. Och det höll h*n med om. Så nu går mina tankar varma. Ska jag ta det positivt eller negativt, jag vet inte. Inte känns det bra iallafall, fast jag vet det själv.
 
Jag är inne i världens svacka och tänker inga vackra tankar om mig själv. Det är alldeles för mycket som hänt som sätter griller i huvudet på mig… Trots allt positivt så är det det negativa som får fokus. Skärpning Hanna!!!
 
 
En outfit från en regnig dag tidigare i somras.

Blandade känslor

Publicerad den av Hannas krypin
Ikväll är en sån här kväll när jag är jätteglad över vissa saker och känner blaha över andra saker. (Ensamma kvällar är inget bra för mig, jag får alldeles för mycket tid att tänka och grubbla.Jag har alltid grubblat på saker och ting i all oändlighet. Kan nog vara ganska tröttsamt för den som måste lyssna på mitt babbel)
 
Jag är iallafall glad över att jobbat med en ny vikarie idag. vi klickade direkt och har haft så roligt ihop. Skratt och skoj hela dagen lång. Men jag råkade göra bort mig genom att tro att hon precis tagit studenten när hon är 26 och har en son på snart tre år. Pinsamt Hanna. 🙂
 
En annan sak jag inte gillar är att vad jag än sätter händerna i finns det alltid någon som kommer göra det bättre. Det är en ganska deprimerande tanke. Jag vill vara bäst på allt, säger mitt hjärta. Min logiska hjärna säger givetvis att det ju faktiskt är omöjligt. Alla är bra på olika saker. Hjärnan och hjärtat samarbetar verkligen inte i det här. 
 
 
Jag blev så glad när jag upptäckte att det fanns jordgubbar bland allt ogräs. Bild från första helgen i vårt hus.
 

Kvällsgrubblerier

Publicerad den av Hannas krypin

Hur uppfattas man egentligen av andra. Det är frågan jag ställer mig ikväll. En sak som är säker är iallafall att man inte uppfattas på det sätt som man själv tycker och tror. Tex jag: jag ser mig själv som en person som är glad, positiv och har lätt för att samarbeta med andra människor. Lojal och vinner du mitt hjärta så har du det. Jag tror gott om alla, ända tills de bevisar motsatsen.

Mina dåliga sidor är att jag kan vara brutalt ärlig, säga vad jag tycker och tänker och det uppskattas definitivt inte av alla. Tvärtom har jag alltför ofta trampat i klaveret på grund av det. Men samtidigt ser jag det också som en styrka att jag vågar säga det jag tycker i rätt lägen.

Idag hände en grej som gjorde att jag började fundera på de här sakerna. Man kan aldrig vara omtyckt av precis alla och det är lugnt. Men ens värld skakas om lite när saker inte är som man trodde…. Lite luddigt det här sista men så får det bli ikväll.

Skåne hela dagen

Publicerad den av Hannas krypin

Det här är för fyra år sedan.

Min farmor har blivit mycket sämre så igår åkte vi ner till henne och hälsade på. Mina tankar är hos henne hela tiden. Min älskade farmor. ♥ Gissa om jag ångrar nu att jag inte ringt mer. Men jag ska inte tänka så. Den här veckan har jag fått träffa henne två gånger. ♥

Jobbet

Publicerad den av Hannas krypin

Nu har jag då jobbat i lite mer än en månad. Första veckan var det riktigt tufft och jag hade dåligt samvete och kände mig gråtfärdig på jobbet. Jag ångrade mig och ville bara vara hemma med bäsen. Men nu känns det riktigt bra. Det är skönt att få komma iväg och träffa andra vuxna som det inte bara blir bebisprat med utan där jag kan få vara jag. Ida och Rickard har också fått en helt annan relation till varandra. Jag ser bara fördelar med det här upplägget. Givetvis så saknar jag och längtar efter henne, goaste lilla Ida. Pojkarna är också saknade, det var så härligt att bara kunna ta dagen som den kommer och vara med barnen. Det är tur att jag inte jobbar så mycket. vissa dagar är precis så. 🙂