Kategori: Träning

Femman på under 25 minuter!

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har sådan träningslust och motivation till att träna styrka och springa jobbiga men härliga pass. Jag har ju funderat över min nästa målsättning kring träningen. Det landade till slut i att damma av en gammal utmaning. Springa femman på 20 minuter och milen på 50 minuter. Milen på femtio, då måste jag orka springa i fem minuter/kilometer. Det har alltid varit en hastighet med stort motstånd i min kropp. Justerar dock målsättningen på fem kilometer till 22 minuter. Ner till 20 känns som ett stort hopp just nu.
Nu är det iallafall några dagar kvar till min nästa match så jag tänkte passa på att träna lite annat. Hade lite svårt att bestämma mig för vad jag skulle träna idag. Till slut landade jag i ett tempopass, först tänkte jag tio minuter i fem minuter/km, sen så långt jag orkade eftersom det kändes så bra i kroppen och till slut så tänkte jag att jag nog skulle orka springa fem kilometer på 25 minuter. Och yes! Äntligen kan jag sätta check på 5 kilometer på 25 minuter. Jag har velat fixa det i flera år och nu är jag äntligen där. Det kändes inte ens jobbigt i benen förutom lite i slutet. Höjde tempot så om man ska vara petnoga har jag en ny tid på femman på 24,45 minuter. Så nöjd och så glad!
Under tiden jag sprang funderade jag över det här med det första intrycket. Hur viktigt är inte det första intrycket? Får man en andra chans att göra ett nytt intryck?Är det kört om man får ett dåligt första intryck av någon?
Vad tror du? Om du får ett dåligt första intryck av någon, kan du då tänka om när du träffat samma person några gånger eller är det första intrycket då cementerat? Jag tycker inte att det behöver vara så, ibland stämmer inte mitt första intryck och då är jag inte den som inte tänker om. Man brukar ju säga att man bara får en chans att göra ett bra första intryck.

Jag är en fighter!!!

Publicerad den av Hannas krypin
ÄNTLIGEN!!!!
Ikväll åkte jag och Rickard till Östergötlands metropol Finspång för att springa löptest. Hela dagen har jag peppat mig själv och försökt att inte låta de negativa tankarna ta över. Peppat mig själv med positiva tankar. Jag har tänkt att det kan iallafall inte gå sämre än det gjorde sist då jag var alldeles för långsam på de korta sträckorna. Med typ en sekund. Hur ska jag lyckas få tillräckligt med fart bara en månad senare liksom? Det var en tanke som jag inte lät mig fokusera på.
Jag har haft fint stöd av Rickard som hjälpt mig att kämpa vidare. Att inte ge upp för jag vill ju fortfarande döma på en nivå högre. Som har fått mig att förstå att det inte är kört än, jag är inte för gammal. Yes, jag har faktiskt tänkt så…. Men det finns fortfarande energi i den här kroppen. Jag får heller inte glömma bort all pepp som jag fått av mina fina vänner J och E. Vad hade jag gjort utan Rickard, J och E som inte slutat tro på mig! 😍
Ikväll värmde jag upp och redan på uppvärmningen kände jag mig pigg och lätt i kroppen! Jag vågade faktiskt tro på att det kanske skulle gå vägen. Och om jag förra gången jag sprang var tung i kroppen så var det helt tvärtom idag. Det fanns fart i benen och jag var under maxtiden på de korta sprinterna. Då fick jag tillbaka en hel del av det självförtroendet som jag tappat.
Sen var det grymt jobbigt att springa de långa intervallerna efter att ha maxat. För mig är sprinten verkligen max, jag kan inte spara på energin där. Det är något som jag verkligen måste jobba på. I slutet fick jag håll men med bra pepp så tog jag mig igenom testet. Jag är så glad! På bara en månad har det hänt massor! Det är bara att fortsätta på den här inslagna vägen så kommer det bli ännu bättre. Behöver jag säga att jag är glad! Äntligen liksom. 
Just det, för att hålla nervositeten i schack på vägen till Finspång kom jag att tänka på Christina Aguileras låt fighter och även om den texten kanske egentligen handlar om att bryta sig loss från en dålig relation så blev jag ändå peppad. Jag är en fighter!

Throwback sunday: Viruddenloppet 25:e juli 2019

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon!
Jag har en bild/dokument app på telefon som skickar bildminnen. Typ som FB:s minnen som kommer upp i flödet. Idag blev jag påmind om 2019 när jag sprang Viruddenloppet på Gotland. Vi sprang det även 2013, då sprang Rickard milen och jag sprang fem kilometer. Åh, som jag längtar att få springa lopp igen. Något lopp måste det bli i höst!
Lagom till det här loppet hade jag köpt nya skor. Ett par Asics med precis den känslan jag vill ha. Men jag fick skavsår av skorna så lämnade jag tillbaka dem dagen efter. HÄR <<LÄNK<< kan du läsa hela inlägget.

”Starten gick och jag sprang iväg på pigga ben. En gubbe sprang in i mig vilket var mindre uppskattat. Det är ett litet lopp så det finns liksom ingen anledning att bara bumla in i folk. Efter första kilometern så springer man in på en sträcka där det är gräs och sand. Grymt jobbigt att springa i för mig som inte är van vid det underlaget. Mindre kul var det dessutom att veta att jag skulle springa här en gång till. Femman är två varv i en 2,5 kilometers bana. Andra varvet var jag dock beredd på det och testade andra kanten där det faktisk var lättare att springa. Rickard hade otur och trampade snett på den här sträckan redan på första varvet. Surt sa räven eftersom han hade chansen på andraplatsen. Jag blev så förvånad när jag sprang förbi Rickard som gick. Här blev det mentalt tungt, jag sänkte tempot rejält och fick verkligen ta till alla tricks jag kan för att jag inte skulle bryta jag med. Här upptäckte jag att mina nya skor gett mig skavsår på fötterna. Behöver jag skriva att det var mentalt tungt? Men två kilometer kvar tänkte jag, det är ju ingenting. Sista 300 meterna fick jag håll. Så där ont att jag knappt kunde andas. Kom igen Hanna, tänkte jag, ”vad gör du om samma sak händer på fotbollsplan? Där kan du inte direkt vila utan där är det bara att springa ändå”. Hade jag inte fått håll så hade jag kunnat spurta i mål men vem bryr sig. I mål kom jag och jag fick ett bra träningspass! Skorna då? De kommer jag byta, vill inte ha ett par skor som jag får skavsår av.”
 

Fem en fredag vecka 29: Tröttsamt

Publicerad den av Hannas krypin
Idag är det fem en fredag igen, men först tänkte jag faktiskt berätta om gårdagens träningspass med Rickard. Eftersom jag fått en kallelse till löptest så ville jag testa igår och se hur min form är. Det blåste hur mycket som helst så jag ville vänta till kvällen för att se om jag kunde få mindre motvind Men näpp så blev det inte. Alternativer hade varit att springa idag eller i helgen så kände ändå att jag ville köra igår. Värmde upp och började med testets första del: 40 meter, 6 gånger så fort som möjligt. Jag ville inte ge mig själv några dåliga känslor så jag valde att inte klocka. Det kändes iallafall snabbare än när jag sprang testet tidigare i sommar.
Efter tre intervaller kom E förbi som var ute och joggade en runda. Efter vårt samtal borde jag egentligen värmt upp igen men jag maxade mina tre sista intervaller och körde sedan igång testet. 75 meter på 17 sekunder och vila 25 meter på 22 sekunder. Använde mig av en app som höll koll på tiderna åt mig: interval trainer. Tycker den är bra men blev lite stressad igår av ”pipet”. Det var ingen bra idé att inte värma upp men jag sprang iallafall alla fyrtio. Dock med en liten setvila. Det kommer jag inte kunna göra på det riktiga testet sen. Mycket kommer dock vara annorlunda då: bättre uppvärmning och känslan av tävling.
Jag har en benägenhet att springa väldigt snett så igår försökte jag fokusera på att springa rakt. Men vet du att det tycker jag blir jobbigare än att springa snett för då måste jag koncentrera mig så mycket vilket blir jobbigare. När Rickard körde sitt pass gick jag några varv runt löparbanan, testade även att gå på linjen. Det var bra balansträning.
  1. När tröttnade du senast på något? Mig själv och mina negativa tankar kring saker och ting.
  2. Vad håller dig vaken om nätterna? Nu under sommaren så är det värmen. Kan verkligen inte sova de där nätterna när det är över 25 grader inomhus. Det är tur att huset kan kylas ner med vår AC. Ibland håller även tonåringarna mig vaken när de är uppe i köket och ska laga till något.
  3. Hur bryter du en ovana? Bestämmer mig och slutar sedan tvärt. Jag är en allt eller inget person.
  4. Vad har du gjort för mycket av i sommar? Sovit för lite och gått och lagt mig alldeles för sent på kvällarna. Först var EM-fotboll och nu går det massa Beck-filmer. 
  5. Vad har du inte fått göra hittills i sommar? Hoppa i badet på himnabadet. Fast det har jag kunnat, jag har bara inte velat.
Elisa – fem en fredag. Häng på du också!

På racerben

Publicerad den av Hannas krypin
Egentligen har jag så många tankar som jag vill dela med mig av. Så mycket som jag snubblat över. Men jag spar lite på det ett tag. Låter karamellerna sjunka in lite och ”mogna”. Kanske jag väljer att inte dela alls samtidigt som jag känner att varför inte. Ja, nu säger jag A och inte B…. En liten härlig cliffhanger….  
Japp, jag ser lite trött ut, hade rejsat järnet hem från jobbet. Tävlingsinstinkten vaknade vid ett trafikljus när en tjej med elcykel skulle cykla iväg. Hon skulle minnsann inte få vinna över mig uppför backen. Lite barnsliga tankar kanske men det struntade jag i och körde i full fart. Och jag kom om henne och sen kom hon inte ifatt mig. Sen fick jag feeling och fortsatte i full fart hem. Pigga ben! Det hade jag inte imorse kan jag säga. Men fem mil på två dagar har det blivit, så då får vi se vad nästa pass blir. Något imorgon har jag iallafall tänkt mig.
Vet du en tanke jag tänkte under semestern var att jag längtade efter att få cykla igen. Nu har jag fått göra det och det kändes precis som så jag ville att det skulle göra. En känsla av frihet! Förutom när jag blir irriterad på alla människor som inte flyttar på sig fast de både hör och ser att jag kommer.
Jag har haft förmånen att få mjukstarta lite efter semestern så nu jobbar jag först på fredag kväll och så hela helgen. Men det kan jag ta.

En stege och ogräset som får härja fritt

Publicerad den av Hannas krypin
 Jag låter ogräset frodas… Tycker om kontrasten mellan det lila och det vita. För nu, får se så det inte tar över i rabatten. 
Men ser det inte väldigt ”beige” ut på något sätt? Det finns liksom ingen färg. Förstår du vad jag menar? Det behöver komma vatten. Massor med vatten. Om det inte kommer något vatten idag så ska jag vattna ikväll. Känns som ett måste.  ’
Idag har jag haft en riktig ”läsabloggarförmiddag”, var länge sedan som jag satt och läste om andra människors semesterförehavanden. Måste då även tipsa om att jag igår läste om ett besök vid treriksröset, lusten att åka dit blev väldigt stor faktiskt. Känns som ett riktigt äventyr. Kanske inte just själva röset, som inte är ett röse utan en ”betongklump” som delar Sveriges, Norges och Finlands landsgräns. Gillar tanken på att vara i tre länder nästan samtidigt.
Jag har sprungit en runda på löpbandet idag. Det fick bli en intervallstege. Med dagens pass har det blivit både långa och korta intervaller, backintervaller och maxfartsintervaller, behöver inte säga hur bra det känns i kroppen nu. Passet såg ut såhär:

1400 meter i 5,49 min/km
1200 meter i 5,39 min/km
1000 meter i 5,27 min/km
800 meter i 5 min/km
600 meter i 4,52 min/km
400 meter i 4,36 min/km
Jag vilade (gåvila) 200 meter mellan varje intervall. Känslan var att jag sprang lite för långsamt på de första två. Å andra sidan kanske det var just det som gjorde att jag hade energi till de sista. Planen var ju att springa långsammare på alla efterföljande intervaller men drog upp tempo en aning. Det hade jag nog inte kunnat göra om jag börjat tuffare. Jag behöver ju inte skriva att jag är nöjd men det gör jag ändå. 😻
 

Att känna mig stark

Publicerad den av Hannas krypin
Jag tänkte mysjogga i skogen idag och sedan köra styrka i utegymmet. När jag kom till första backen kom jag på att jag ju kunde köra lite backintervaller.  Så sagt och gjort.
Den här lilla backen ser inte mycket ut för världen. Idag körde jag så nära max jag kunde komma uppför och sedan jogga nerför. Gjorde det fem gånger och joggade sedan vidare.
Vid nästa raka sprang jag maxfartsintervaller mellan stolparna. Alltså mina skor! De är materiell lycka på hög nivå. Nästan så jag ska köpa ett par till så jag har till de här skorna är utslitna. Löparskor mår inte bra av att inte användas. Märkligt nog så sliter det med.
Iallafall, efter maxfartsintervallerna så kom jag fram till mitt hatobjekt nummer två. 👇👇
Här maxade jag uppför 10 gånger och körde gåvila nerför. Så fort jag kom nerför backen var det full fart uppför igen. Det konstiga men också något som gör mig väldigt glad var att det kändes så lätt uppför. Mycket lättare än när jag skulle maxa på löptestet tidigare i somras. Det gör mig glad, jag kände mig snabb och stark och som att jag kommit ytterligare ett steg närmre mitt mål. Har jag berättat det att jag faktiskt nu under några veckor känt mig peppad att få springa testet igen? Den känslan har hållt i sig. Det tackar jag bra träning för!
Efter de tio intervallerna tänkte jag också köra styrka i utegymmet men nja. Det jag ville köra gick inte där och jag hade lite svårt att tänka om. Så jag sprang hem så snabbt jag orkade och väldigt glad över känslan i kroppen. Du vet ju hur länge jag slitit med det mentala men framförallt med en kropp som bara känts 😣😫😵😭. Så jag är glad, ska bara bihålla det sen när jag börjar jobba igen men nu har jag ett annat mentalt läge så tänker att det kommer bli lättare även när jag jobbar att hitta disciplinen till att göra det jag måste. Nu känner jag mest för att ta med mig en matta ut i trädgården och köra en stund pilates. Så får det nog faktiskt bli. Ska leta upp något bra program. Idag får det bli basic…..
 

Gårdagens träningspass

Publicerad den av Hannas krypin
Igår hade vi en mysig dag med en utflykt med barnen. Var vi åkte kommer en annan dag eftersom jag istället vill berätta om gårdagens träningspass. Jag hade bara en dags vila efter vår långa vandring och så var vi som sagt på utflykt med barnen. Både ville och inte ville springa och jag velade hit och dit och fram och tillbaka. Till slut valde jag ändå att springa på löpbandet. Tänkte att om jag springer på löpbandet så kan jag avbryta om kroppen inte vill. Igår var en sån där dag när jag faktiskt inte ville springa. Det var dock latmasken som tyckte att jag inte skulle springa för väl på löpbandet kändes det bra.
På löpbandet tycker jag att det blir så tradigt att springa i samma tempo, särskilt om det går lite långsammare. Så jag sprang i en minuts intervaller kan man säga och sprang en minut i varje fart: 9km/h,10km/h,11km/h och 12 km/h. Sen efter den sista 12:an får jag vila och börja om med nio km/h och sedan fortsätta så. Men jag höjde farten en aning på varje utom på 9:an så till slut hade jag sprungit 4 kilometer på 22 minuter. Jag var riktigt nöjd efteråt och kände för att träna något mera. Så blev det inte. Planen är att springa något idag med, får se vad det blir.
 

Var mer som myran….

Publicerad den av Hannas krypin
Vi var på badet idag med Alex och Ida, Samuel ville inte följa med. Alex simmade fyrtio längder. Där tror jag att jag ligger rejält i lä…. Det måste helt klart testas, hur många längder klarar jag…. En bra stund satt jag och Rickard och studerade en myra som skulle förflytta en död stekel till sitt bo. Den kämpade och slet. Ibland fick den ett bra grepp och då gick det undan att komma framåt. Så fascinerande att se, hur myran inte gav sig fast stekeln var minst fyra gånger så stor. Var mer som myran tänkte jag, kämpa på och ge inte upp. Snacka om envis och ihärdig.  La ut en video på instastory faktiskt, @hannafialotta
I eftermiddags åkte jag och Rickard till stan och köpte nya löparskor. För några år sedan köpte jag ett par saucony som var som att springa på moln. Efter det har jag inte lyckats hitta ett par löparskor med samma känsla. Jag har sökt med ljus och lykta varje gång som jag behövt nya löparskor. Idag hittade jag äntligen ett par nya saucony som motsvarade förväntningarna. Det enda minuset är att de egentligen är en halv storlek för små. Men jag har testat skorna ikväll och på bara den rundan har de töjt ut sig. Så det blir bra det där ändå. Yay!

En härlig färgklick och det är bara en slump att jag matchar strumporna med skorna.
Jag har sprungit fyra kilometer ikväll och därefter tränat styrka och kondition: mitt 30-30 pass men körde bara 20 minuter idag. Kändes en aning segt i benen men det är inte särskilt underligt. Jag har en tuff träningsvecka bakom mig.
Ända sedan igår har jag varit galet sugen på grillat så var bara tvungen att grilla ikväll när vi ändå hade snaskigheterna hemma. Eftersom det tar sin lilla tid att grilla så tog jag efterrätten före: älskar marabous apelsinkrokant. Mums! Ikväll vet jag inte riktigt vad som hände med grillningen, det tog evigheter men till slut fick vi oss en härlig middag.

Tänk inte så mycket, kör bara!

Publicerad den av Hannas krypin
Så skönt det känns att jag fått till ett riktigt bra styrkepass idag. Fokus låg på explosivitet och styrka. Det är just såna här pass jag behöver göra många av för att nå mina mål kring löptestet. Jag kanske är  lite knäpp för under passet fick jag verkligen slita, iallafall sista kvarten när benen började bli trötta. Men nu när jag sitter vid datorn kan jag tänka mig att köra en vända till. Det får bli ett pass pilates ikväll tänker jag.