Jag tog den här bilden när jag var på jobbet. Tanken var att fånga solens sista strålar. När jag slutar halv fyra så hinner solen precis gå ner tills jag ska hem. Efter jag tagit bilden började jag fundera. Jag såg människor hasta fram och började fundera över vilka livsöden som format dom. Vad har de i sitt bagage? Vilka lärdomar har dom som jag kan lära mig något av? Så kom jag hem och läste en kommentar som på något vis är en början eller en fortsättning på mina tankar kring ålder och erfarenhet.
Vilken förskräcklig tantalora du har blivit. Det är ju en hårfin gräns mellan att vara tantalora och cool 40-åring. Du har gått från cool till tant.
Kommentar hos Underbara Clara
Jag har kallat mig själv för tant i ett par år nu i skämtsam mening. För mig är det inte ett negativt ord. Jag tänker istället att det är coolt att vara tant. Tänk vilka livserfarenheter man har med sig i bagaget och vilka lärdomar man kan dela med sig av. Jag minns en kollega på mitt gamla jobb, hon pratade alltid om hur skönt det var att ha kommit upp i ålder. Hon hade en annan grundtrygghet i sig och lät inte andra sätta sig på henne. Hon visste vad hon ville med sitt liv. Det känner jag med, trots att jag inte uppnått hennes aktningsvärda ålder. Med åldern kommer mer trygghet. Jag vågar lita på det jag kan och jag vet vad jag inte kan.
Jag är hellre en tråkig och ocool ”tantaloora” med livserfarenhet än en person som känner sig otrygg på grund av att man inte har så mycket livserfarenheter. Dessa kommer med åldern och visst är det inte alltid så kul att bli äldre när kroppen säger stopp.
Jag har också kallat mig tant på ett skämtsamt sätt nu under en längre tid. Skulle aldrig vilja gå tillbaka till mina yngre dagar och visst känner man sig mer självsäker idag. Håller helt klart med dig. Kramis <3
Exakt så!
Tant blev jag kallad redan som 18-åring, när jag satt i kassan på Ica. Ge tanten pengarna sa kunderna till sina barn 😉 Då var det kanske inte så roligt, men nu är jag mer bekväm att vara lite tant. Mer tanter behövs i samhället!
Nej då vill man inte bli kallad tant. Då är ju 25 lastgammalt…. Jag tyckte det iallafall.
Jag håller med dig och känner igen mig i det du skriver.
Jag är definitivt en tant för jag har ju passerat 60 strecket 😉😁.
Carin
Hahaha! Den tanten var åtminstone ärligt – hahaha! Håller dock inte med din resonemang. Alltså allt du skriver stämmer och det hag jag också varit med om (tack och lov), MEN jag vill inte vara en tant. Jag förknippar tant med en gammal gumma, lite halvsenil och klädd i svart/grått. Gumma och gubbe är också två beteckningar jag inte gillar. Vad vill jag vara då? En kvinna med barnasinnet i behåll:-)
Jag tänker att det nog har väldigt mycket att göra vilken värdering man lägger i ordet. Min pappa har alltid kallat mamma för ”tanten” fast kärvänligt. Det är inget negativt ord för mig. 🙂 Håller dock med om gumma och gubbe. Det är ju lastgammalt. 😛