Sprungit i skogen

Publicerad den av Hannas krypin

Jag bytte det här 👆👆…. Intensiva studier om substansberoende mot det här….. 👇👇

Strax över fyra kilometer jogging blev det idag. På tunga ben och i motvind men det känns att våren är på väg. Jag är full med endorfiner nu och känner mig på ett strålande glatt humör! Löpning får mig alltid på bra humör, hur tungt det än gick att springa. Det slog mig att det var ett tag sedan som jag sprang i skogen. Det har mest blivit löpband eller matcher, men det ska det bli ändring på nu.
Farten är egentligen inte det viktiga men jag är siffernörd och gillar att ha koll. 🙂
Favorittightsen på såklart!
 

I Gamla Linköping

Publicerad den av Hannas krypin
Igår åkte jag och Rickard till Gamla Linköping i en del av det här spelet som vi kör. (Fyrtio veckor av kärlek). På hans kort stod att vi skulle promenera på ett att annorlunda ställe. Jag har alltid tänkt att Gamla Linköping är en gammal del av Linköping men husen har stått på andra ställen men under årens lopp skänkts till museet. På varje hus står det vart huset låg tidigare i staden, vem som bodde där och vad huset användes till.

Det finns en hel avdelning vid teatern med information om Linköpings Folkets Park. Tycker det är synd att Folkets Park långsamt avvecklats. Förr om åren var det en riktig samlingspunkt för människor med både teater, konserter och dansbana. Nu håller det på och byggs bostäder där. Tycker allt att det är en sorglig utveckling.
Gamla Linköping ligger precis vid Vallaskogen så vi tog även en promenad på en kilometersslingan i skogen. Vi pratade om att springa tusingar här någon dag. Det var en fin slinga som kan göras både tuffare och lättare beroende på vilket håll man springer åt. 🙂
 

Lilla Hjärtat på besök

Publicerad den av Hannas krypin
I förra veckan fick jag besök. Det var Länka med kärleks lilla maskot Hjärtat som kom för att få hänga med på mina äventyr.
”Äntligen,” gnällde lilla Hjärtat när jag öppnade paketet. ”Jag fryser, vilken tid det tog.” Hjärtat var inte alls pepp och ville bara sova. Jag tänkte att det var bäst att låta Hjärtat vara. Efter att sovit en stund i sängen var Hjärtat dock pigg och varm igen och ville gärna följa med och praktisera på mitt jobb igen.
På torsdagen däremot så fick hen följa med mig upp till Sollentuna för närträffen. Hjärtat blev väldigt ledsen över att fastna i bilkö och sedan höra om den tragiska olyckan. Att få träffa mina kurskompisar var väldigt roligt tyckte Hjärtat och hängde med i de livliga diskussionerna.

Vi åkte direkt från Sollentuna för att köra ett pass pilates. ”Ja, vad roligt med pilates igen, tyckte Hjärtat. Jag tror dock att Hjärtat var mest pepp på att busa till det med radion igen, haha. Den busiga blicken jag fick sa allt.
”Kommer vi verkligen hinna?” undrade Hjärtat när vi fastnade i bilkö igen. ”Jag vet inte, svarade jag, ”det kommer bli tajt”. Så när bilkön äntligen lättade var det full fart framåt som gällde. ”Fortare, fortare,” tjöt Hjärtat. Jag fick allt hejda det lilla busfröt som ivrigt  hejade på mig. (Jag höll såklart hastigheten, vilket Hjärtat tyckte var tråkigt. Till Mjölby kom vi tjugo minuter för sent men deltagarna visste om det så det var ingen fara. 
Dagen efter, på fredagen så tänkte jag att Hjärtat skulle få följa med till jobbet igen. Vis av förra besöket så var jag inställd på att Hjärtat inte skulle gilla att åka cykel till mitt jobb. Döm om min förvåning när hen ville sitta på vajern och dingla. Fortare, fortare, tjöt Hjärtat och peppade ännu mer när det gick tungt i backarna.
Hjärtat ville också plocka tussilago till de gamla och var eld och lågor över att få se vårtecken. Det sista jag och Hjärtat gjorde tillsammans var att hen fick följa med mig på fotboll igår.

”Nej inte fotboll, jag vill inte. Det var ju så tråkigt och kallt förra gången” tyckte Hjärtat. Men när jag berättade att jag skulle döma på Linköpings arena där Dam-EM spelades 2013 blev Hjärtat i extas och var så ivrig på att komma iväg. Hjärtat satt och lapade sol medan jag dömde. ”Jag tycker allt att jag har det skönare,” sa Hjärtat. ”Mycket bättre att få sitta här i solen än att springa runt på plan och bli varm och andfådd”.

Tack så mycket för besöket, lilla Hjärtat! Välkommen tillbaka. 🙂

En pilatesteaser

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon måndag! Uppe med tuppen som vanligt. Skönt med egentid. Jag sitter här vid datorn och försöker samtidigt hitta ny musik till mitt corefusion-pass ikväll. Just nu lyssnar jag på Enya, bra avslappningsmusik måste jag säga.
Du som följer mig på instagram (@hannafialotta) har redan sett det här klippet nedan. Jag visar iallafall hur man kan bygga upp styrka till en full teaser med pilatesringen.

Filmen är på snabbspolning för att få plats på Instagrams en minut.
För några år sedan var det här min favoritövning. Den utmanar höftböjare, magen, balans och om man lyfter upp i ryggen så får man även med ryggsträckarna. En utmaning för hela kroppen med andra ord i samma övning. Hur bra är inte det!
 

Ute i vårsolen

Publicerad den av Hannas krypin
Idag åkte jag iväg till Linköpings Arena för att döma fotboll. Det var en träningscup och jag skulle döma de första två matcherna. Femtonåriga pojkar spelade och det var så roligt att få vara ute på plan och bara synas vid behov. En duktig domare syns inte brukar man säga. Nu är jag kanske lite skrytig men jag fick mycket beröm av samtliga lagledare så det var extra roligt att få cred. Jag hade ju själv känslan av att det gick riktigt bra. Tog de situationer som fanns att blåsa för och släppte resten med bra kommunikation. Det köpte spelarna vilket gjorde det så roligt. En annan grej som var rolig är att kroppen verkligen stämde. Sen kan jag ha tagit hjälp av en av mina snuttefiltar (mer om det i ett annat inlägg) men förra gången jag gjorde det så var det tungt ändå. Den känslan hade jag inte idag. Jag håller tummar och tår att kroppen börjar vänja sig vid det nya på riktigt. Det känns lovande i allafall. Så jag åker till jobbet om en stund med en riktigt härlig känsla i kroppen!

Födelsedag i dubbel bemärkelse

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Hoppas att du har sovit gott. Det har jag gjort. 🙂 Vet du vad jag har missat? Nej det vet du ju inte såklart. Fröken Rödlöks inlägg påminde mig iallafall om att jag har glömt bort min bloggs födelsedag! 17 mars 2007 skapade jag min blogg. Jag har alltså bloggat på hannafialotta.blogg.se i tolv år. Det här är ändå den största anledningen till att jag inte vill byta plattform. Hur skulle jag kunna lämna mitt älskade hannafialotta? Men jag kanske startar en ny blogg framöver bara för att testa en ny plattform. Grattis i efterskott iallafall till bloggen. 💝
Men från en sak till en annan. Igår firade vi min vän Sofias födelsedag. Precis som förra året sågs vi Strandgatan 2 för mat och sedan bowling. Det är så gott att få steka maten själv så här på en black stone. Har du testat någon gång?
Efter maten spelade vi bowling och jag var så dålig igår. Träffade knappt en kägla, fick bara skruv hela tiden så den gick i rännan. När man inte har barnen med sig kan man ju inte ha bumpers. Det kanske man inte kan heller, haha. Bortsett från att jag var värdelös på bowlingen så var det en rolig kväll. Kvällen slutade ganska tidigt och när jag och Rickard kom hem så skrev jag några kommentarer och sedan kröp vi i säng. I natt sov jag som en stock vilket passar väldigt bra med tanke på att jag ska ut på fotbollsplan och döma fotboll. Första matchen börjar nio. Det ska bli kul! 🙂 Eftermiddagen kommer spenderas på jobbet vilket är mindre kul men det kommer bli skönt att få vara ledig imorgon. Önskar dig en riktigt underbar dag!
 

Madeleines bloggutmaning

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har alldeles tappat bort Madeleines bloggutmaning. Jag har såklart läst inlägg men inte tagit mig tiden till att själv skriva några rader. Så hoppar på igen nu då. Börjar med dagens tema som är:
I sommar ska jag….
Det som jag ser mest framemot är semester och att vi ska åka till Gotland. Den här gången har vi lyxat till det och hyrt en lägenhet. Minns första gången vi åkte till Gotland, då sov vi i campingtält på Kneippbyn. Det blir femte gången vi åker dit och jag tröttnar aldrig. Utöver Gotland ska jag njuta och ladda mina batterier.
Jag mötte Lassie….
När jag mötte Lassie var en spännande rubrik. Det första jag tänker är på Ainbusk Singers låt Lassie. Jag har för övrigt alltid trott att det är Lili & Susi som sjunger den men det var det visst inte. Bra koll jag har….  Tänker av någon anledning på raden:
”Men hemskhet kan vända och maskroser tända sina knoppar att växa upp i gryningen. När spökena glufsar mot jag än då lufsar hon till oss, mig & dig, med all sin kärlek.”
Jag tycker fortfarande att sången är mysig. Finns så mycket hopp tycker jag.
Då blev jag riktigt rädd…..
När Samuel var bebis så var jag på väg till bussen. Jag vet att jag tittade innan jag gick över vägen men det kommer en bil i full fart. För att inte köra på barnvagnen med Samuel i var föraren tvungen att ta ut kurvan. Så han körde precis framför oss.
Den andra gången jag blev riktigt rädd var när jag bar Ida i famnen och skulle fixa ersättning till henne. Jag ser inte var jag trampar och trampar rätt på en leksak som gör att jag halkar. Tappar Ida såklart och den smällen i golvet glömmer jag aldrig. Så hemskt.
Sen har jag såklart blivit rädd i en mängd andra sammanhang också såklart men vi byter ämne istället till….
När jag kände mig helt lost….
Lite lost och förvirrad tycker jag att jag kan göra lite när som. Men såklart kommer jag inte på något exempel nu.
En tv-serie jag älskar…
Jag tittar inte särskilt mycket på serier, men en serie som jag älskade är Greys anatomy. Jag har dock inte tid att kika på serier.
En tv-serie jag anser vara överreklamerad….
Här har jag ingen åsikt. 
En oanad talang jag har…. 
Det måste vara att jag faktiskt kan mjölka kor och köra traktor. Jag gick naturbruksgymnasium i skolan så lärde mig det där.
Min allra bästa kompis….
Är såklart Rickard. Utan honom vore jag ingenting.
En låttext som berör….
This is me från The greatest showman.
I am not a stranger to the dark
Hide away, they say
’Cause we don’t want your broken parts
I’ve learned to be ashamed of all my scars
Run away, they say
No one’ll love you as you are
But I won’t let them break me down to dust
I know that there’s a place for us
For we are glorious
When the sharpest words wanna cut me down
I’m gonna send a flood, gonna drown them out
I am brave, I am bruised
I am who I’m meant to be, this is me
Look out ’cause here I come
And I’m marching on to the beat I drum
I’m not scared to be seen
I make no apologies, this is me
Oh-oh-oh-oh
Oh-oh-oh-oh
Oh-oh-oh-oh
Oh-oh-oh-oh
Oh-oh-oh, oh-oh-oh, oh-oh-oh, oh, oh
Another round of bullets hits my skin
Well, fire away ’cause today, I won’t let the shame sink in
We are bursting through the barricades and
Reaching for the sun (we are warriors)
Yeah, that’s what we’ve become (yeah, that’s what we’ve become)
I won’t let them break me down to dust
I know that there’s a place for us
For we are glorious
When the sharpest words wanna cut me down
I’m gonna send a flood, gonna drown them out
I am brave, I am bruised
I am who I’m meant to be, this is me
Look out ’cause here I come
And I’m marching on to the beat I drum
I’m not scared to be seen
I make no apologies, this is me
Oh-oh-oh-oh
Oh-oh-oh-oh
Oh-oh-oh-oh
Oh-oh-oh-oh
Oh-oh-oh, oh-oh-oh, oh-oh-oh, oh, oh
This is me
and I know that I deserve your love
(Oh-oh-oh-oh) ’cause there’s nothing I’m not worthy of
(Oh-oh-oh, oh-oh-oh, oh-oh-oh, oh, oh)
When the sharpest words wanna cut me down
I’m gonna send a flood, gonna drown them out
This is brave, this is proof
This is who I’m meant to be, this is me
Look out ’cause here I come (look out ’cause here I come)
And I’m marching on to the beat I drum (marching on, marching, marching on)
I’m not scared to be seen
I make no apologies, this is me
When the sharpest words wanna cut me down
I’m gonna send a flood, gonna drown them out
I’m gonna send a flood
Gonna drown them out
Oh
This is me
Titeln till min bok om mitt liv skulle heta:
”Från soffpotatis till hängiven pilatesinstruktör och fotbollsdomare”
Men om jag skulle skriva en bok så skulle det vara en roman. Drömde som barn om att bli författare och det hade varit roligt. Kanske i framtiden.
När ingen ser mig så…
Ja, vad gör jag då? Jag pratar med mig själv. Varför skulle jag inte det liksom, då får jag de bästa svaren, haha!
 
 
 
 

Fem en fredag vecka 12: På agendan

Publicerad den av Hannas krypin
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.
  1. Vad var din första tanke när du vaknade i morse?
  2. Vad var först på agendan för idag?
  3. Vad är sist på agendan för idag?
  4. Vad har du tänkt på mest under veckan?
  5. Vad har du inte fått gjort idag?
1.
”Jag ska filma en pilatesklas idag”. Den andra tanken var ”fast det gör ju lite ont i kroppen, orkar jag verkligen?”
2. Skriva färdigt några kommentarer som släpade efter från igår och sedan spelade jag in min klass.
3. Borsta tänderna och sedan sova.
4. Det jag tänkt på mest under veckan är ämnet som vi diskuterade på närträffen igår. Suicid är ett annat ord för självmord och hemskt att tänka på och jobba med. Om man vill jobba med psykisk ohälsa är det viktigt att kunna en del om ämnet. Det viktigaste jag lärt mig om området är att inte vara rädd. Inte vara rädd för att prata.
5. Städa, kanske skulle ha passat på att röja lite men har istället lärt mig en del om autism. Mycket spännande att läsa om. Haha, jag skriver nog det om allt men det är verkligen spännande!

Veckans pilatesklass

Publicerad den av Hannas krypin
Jag fick feeling och spelade in en pilatesklass åt dig här på morgonen. Klassen är 45 minuter och kommer gå igenom hela kroppen. Jag har idag kört med vikter men har du inga vikter så går det precis lika bra utan.
Jag tänkte försöka ha en klass i veckan här på bloggen. Har du någon önskan på en klass du vill att jag ska göra, skicka iväg en kommentar till mig. Det kan tex vara:
– fokus mage
– rörlighet
– ben
Kanske du vill att jag ska göra en avancerad klass eller en klass där kroppen får sig ett rejält träningspass men med fokus på modifieringar. Haha, bara av att skriva det här inlägget fick jag inspiration till ett gäng klasser jag kan göra framöver. 🙂

En givande men tung dag

Publicerad den av Hannas krypin
Imorse bar det av till Stockholm, jag hämtade upp C i Norrköping och sen åkte vi raka vägen. Dock så hade det hänt en allvarlig trafikolycka  med en lastbil inblandad (föraren avled 🙁 ) så vi satt fast i bilkö i över en timme. Vi kom över en timme sent och när vi kom fram gick vi igenom en gruppuppgift som de andra hade jobbat med. Det var tre dilemman som skulle diskuteras med problem som kan uppstå när man jobbar i grupp.
Därefter hade vi en paus och delades sedan in i två grupper. Min grupp började med att titta på film kring normer, män och mäns psykiska ohälsa.
Filmen finns på Youtube och tillgänglig för vem som helst som vill veta mer.
Det var så intressant att få männens perspektiv och mer information om mansrollen och hur den påverkar mäns sätt att visa känslor. Eller snarare att män generellt inte visar känslor. Det är kvinnors psykiska ohälsa som syns mest men att män kan må precis lika dåligt talas det inte lika mycket om. Eller det faktum att det är flest män som begår suicid.Efter filmen så var det lunchdags och sedan var det min grupps tur att diskutera kring olika frågor. Men det blev tunga tankar det här så tror jag bryter med dessa rader. Jag fick med mig många insikter hem och jag känner verkligen att min kunskap har ökat.
Jag hade pilates ikväll så det blev till att åka tidigare och givetvis hamnade vi i kö igen, en olycka hade hänt och bilen höll på att bärgas. Så typiskt när jag har bråttom. Jag kom såklart sent men deltagarna fick sig en rejäl omgång. Och jag med som ska prata samtidigt. Det är en konst att kunna prata och demonstrera övningarna samtidigt på ett bra sätt. Jag blev så glad då M verkligen vill att det ska bli en fortsättning på min pilates i höst också. Hon tycker det är ett bra komplement till övriga kurser. Hon har också bara fått positiva omdömen vilket gör mig väldigt glad.