I förra veckan fick jag besök. Det var Länka med kärleks lilla maskot Hjärtat som kom för att få hänga med på mina äventyr.
”Äntligen,” gnällde lilla Hjärtat när jag öppnade paketet. ”Jag fryser, vilken tid det tog.” Hjärtat var inte alls pepp och ville bara sova. Jag tänkte att det var bäst att låta Hjärtat vara. Efter att sovit en stund i sängen var Hjärtat dock pigg och varm igen och ville gärna följa med och praktisera på mitt jobb igen.
På torsdagen däremot så fick hen följa med mig upp till Sollentuna för närträffen. Hjärtat blev väldigt ledsen över att fastna i bilkö och sedan höra om den tragiska olyckan. Att få träffa mina kurskompisar var väldigt roligt tyckte Hjärtat och hängde med i de livliga diskussionerna.
Vi åkte direkt från Sollentuna för att köra ett pass pilates. ”Ja, vad roligt med pilates igen, tyckte Hjärtat. Jag tror dock att Hjärtat var mest pepp på att busa till det med radion igen, haha. Den busiga blicken jag fick sa allt.
”Kommer vi verkligen hinna?” undrade Hjärtat när vi fastnade i bilkö igen. ”Jag vet inte, svarade jag, ”det kommer bli tajt”. Så när bilkön äntligen lättade var det full fart framåt som gällde. ”Fortare, fortare,” tjöt Hjärtat. Jag fick allt hejda det lilla busfröt som ivrigt hejade på mig. (Jag höll såklart hastigheten, vilket Hjärtat tyckte var tråkigt. Till Mjölby kom vi tjugo minuter för sent men deltagarna visste om det så det var ingen fara.
Dagen efter, på fredagen så tänkte jag att Hjärtat skulle få följa med till jobbet igen. Vis av förra besöket så var jag inställd på att Hjärtat inte skulle gilla att åka cykel till mitt jobb. Döm om min förvåning när hen ville sitta på vajern och dingla. Fortare, fortare, tjöt Hjärtat och peppade ännu mer när det gick tungt i backarna.
Hjärtat ville också plocka tussilago till de gamla och var eld och lågor över att få se vårtecken. Det sista jag och Hjärtat gjorde tillsammans var att hen fick följa med mig på fotboll igår.
”Nej inte fotboll, jag vill inte. Det var ju så tråkigt och kallt förra gången” tyckte Hjärtat. Men när jag berättade att jag skulle döma på Linköpings arena där Dam-EM spelades 2013 blev Hjärtat i extas och var så ivrig på att komma iväg. Hjärtat satt och lapade sol medan jag dömde. ”Jag tycker allt att jag har det skönare,” sa Hjärtat. ”Mycket bättre att få sitta här i solen än att springa runt på plan och bli varm och andfådd”.
Tack så mycket för besöket, lilla Hjärtat! Välkommen tillbaka. 🙂
